Skillnaden

Mitt i sena kvällen framför facebookdatorn kommer jag på vad det är för skillnad mellan kritisk solidaritet och gubbgrinighet. Det gläder mig en aning, för jag vill ju tro att jag vet vilken sort jag själv hör till.

Den ene har fortfarande barnet vid liv inom sig.
Tjoho.


 

Enkla lösningar

Lösningen är ofta enkel. Så enkel att ett barn kan förklara den för vilken vuxen som helst.

Frihet.
Du ska inte mörda.
Armbågstackling är förbjuden.
Jämlikhet.
För att det inte ska bli några trafikolyckor ska du köra så försiktigt som krävs.
Allt som du vill att människor ska göra mot dig, det ska du göra mot dem.
Broderskap.

Svårigheten är att göra verklighet av de enkla orden.
Vi måste nog ha ett möte.

Hur har du det vecka 12?

 

 

Tal du kan hålla

– när du cyklar: styrtal.
– när du låser ytterdörren och går ut i livet: nyckeltal.
– till din sista tändsticka: brandtal.

– när du får presenter: fåtal.
– när du kommer till en större bäck, ganska stor faktiskt: åtal.
– när du träffar en som heter Neander: neanderthal.

– när du tar din medicin: medeltal.
– när du är femton år: pubertal.
– när du känner dig helt ensam: mindretal.

– när du skär upp veteskivor: delningstal.
– när du diggar: digital.
– när du känner att du gillar hårdrock: metal.

När du tröttnat på att hålla alla dessa oförberedda anföranden som ingen har bett om, hela tiden: otal.

Först då blir kongressen bra

Ett simpelt tryckfel hos televisionen. Är det allt du har att komma med, när landets näst största vänsterparti väljer en ny karismatisk ledare som är tydlig men samtidigt behagligt eftertänksam?

Nej. Jag behövde bara tänka.

Jag tycker att Jonas Sjöstedt höll ett klokt och fint första tal, när kongressen just hade valt honom. (Fast nog kunde de ha kostat på sig att välja två ledare). Precis som Håkan Juholt höll ett fantastisk linjetal, vid sin kongress.

Hade jag varit aktiv i politiken nu, skulle jag väl ha sagt ungefär som i forna dar:

– Det har varit en kongress. En bra kongress blir den först när vi går ut och genomför dess beslut.

Det är vad jag har att säga om de båda vänsterpartiernas partiledarval. Stolta tal älskar jag, men ännu vackrare är kloka valsegrar och fullbordade praktiska beslut. Sverige har inte råd med mer klyftor nu.

Bästa prylen

Bästa prylen vid trista hotellkvällar? Det är ordföranden i Sveriges Kommuner och Landsting som får frågan. Han heter Anders Knape och är från Karlstad. Svaret i tidningen lyder:

– Ett litet träpussel.

Årets intervjusvar enligt min enkla åsikt. Där sitter han med sitt träpussel av mindre modell och ger fanken i alla kommuner med mer än 100 000 invånare och alla med färre.

Allt han funderar på är vart den där biten tagit vägen, som ser ut som ett litet moln med en näsa på. Den ska vara blå med en aning gult i.

Gullan känner sig snopen

Helgen v. 48 är verkligen ett vemodigt namn på en evigt pumpande låt. Låten sätter sig på skallen, medan jag ligger i sängen och läser Gullan Lindblad i NWT. En gång moderat riksdagskvinna och fortfarande självtänkare, det erkännandet får jag ge henne. Här några rader ur hennes krönika:

”Det känns litet snopet för en som varit positiv till den europeiska monetära unionen (EMU) att nödgas tillstå att det nog var ganska klokt att rösta nej.”

”Vad var det vi sa” är ett alldeles för simpelt uttryck att skriva eller ens säga. Men ibland är det frestande ska du veta, Gullan.