Etikett: Historia

Det värmländska näringslivet får en idé

– Kom tillbaka Paul McCartney! Uppträd en gång till för oss i Karlstad. Snälla. När du nu gjorde det med Beatles 1963. Please. Du får betalt.

Ropet skallar från krafter bland annat inom det värmländska näringslivet som vill ordna en kom ihåg-konsert.

Jaha du. Så piggt. Själv tycker jag det är kul att Beatles gjorde sin första spelning utomlands (sedan de slagit igenom) just i Sundstaaulan. Rätt kul att jag själv till sist vågade stå på den scenen också, även om det tog 40 år för mig.

Men nostalgikonsert? Är det vad värmländskt näringsliv ägnar sina dagar åt, när vår ungdom går arbetslös och Värmland blöder? Tar ni hit Jimi Hendrix till Mariebergsskogen också? Blir det en jättelik Vietnam-demonstration med obligatoriskt stopp på Herrgårdsgatan utanför Nya Wermlands-Tidningens redaktion?

Och så kan vi gå över till högertrafik lagom till hemresan. Är det så ni tänker?

Min penna och trängseln

Nu har jag levt på min penna i snart 39 år. Levt för den ännu längre. Penna förresten, jag skaffade skrivmaskin som 16-åring och dator 25 år senare, visserligen under visst motstånd först. Pennan behöll jag för de bokstäver som det var särskilt noga med.

Det senaste året har jag övergett pennan mer och mer, även för de infallen. Lilldatorn är så bärbar och behändig att hon håller på att ta över det finlirta.

Första texterna publicerade i 15-årsåldern. Sedan dess gulnar mina ord i rätt många tidningslägg här och var, antar jag, och är avfotograferade i än fler arkiv, på små mikrokort. Redan det är spännande att tänka. Där ligger min försörjning genom åren, min mat och lust, mitt tvång och mitt – tvång. Något har jag väl försökt säga också. Vad har orden betytt för någon, några?

I dag är det inte läggen och mikrokorten som minns, i dag det är rymden. Här och där i cyberspace far ord och bokstäver runt, som jag stuvat de senaste 19 åren. Det är den allra mest fascinerande tanken. Hur går det till rent praktiskt? Far mitt första inlägg på den här bloggen från november 2011 runt i luften här inne i köket just nu?

Jag kan ta reda på det. Enklast är att klicka på länken ovanför.

 

Jag tror jag låter bli.
Det kan bli väldigt trångt i ett 70-talskök om man börjar tänka så.

Historiens värsta soptipp och mina barns barns barn

Ibland vill jag skriva något viktigt, så jag åker till Karlstad och dricker kaffe. I bibliotekshuset.

De visar en utställning där fram till den 25 februari och jag har inte sett den. Först dricker jag kaffe och försöker minnas hur det var. Den gången fanns inte internet, inte Google och jag trodde fortfarande att jag skulle vara journalist hela livet. (Och ge ut tre goda och en aning roliga romaner). Klockan 01.23 lokal tid lördagen den 26 april 1986 förstördes reaktor fyra utanför staden Pripjat i en explosion. Ett radioaktivt moln följde med vindarna över Europa och snart hade det molnet lärt varenda svensk ordet becquerel och att det finns en plats som heter Tjernobyl.

I början trodde vi det var själva becquerelen som var farlig, fast det bara är en måttenhet för radioaktivt sönderfall.

Farliga sandlådor
Radioaktivt sönderfall. Det man kan säga om sandlådorna som vi inte vågade låta våra barn leka i den första tiden och om kantarellerna som fortfarande är ohälsosamma att äta i Gävletrakten. De föll sönder för oss, precis som så mycket föll sönder det där året. Tänk vad glada vi var efteråt, när vi fann en flaska i skafferiet med saft som var saftad före 1986. Före det där som sannolikt inte kunde hända men som gav fullständigt fanken i min socialdemokratis sannolikhetskalkyler och lika fullt hände, nästan som om det var sant.

Nu är det 2013, internet finns liksom Google och jag är inte journalist längre men tror fortfarande på tre goda och en aning ro… asch dä kvetter. Livsmedelsverket finns och verkets webbplats berättar om följderna av den livsfarliga kärnkraften bortåt Gävle till:

Den som äter mycket vilt, bär och svamp bör välja svamparter som inte tar upp så mycket cesium. Om svampen är plockad där nedfallet var stort bör man inte heller äta alltför stora mängder av den.

Farliga svampar är sandsopp och rynkad tofsskivling. På Gävle kommuns webbplats står det att området väster om väg 272 klarade sig helt från det radioaktiva nedfallet 1986, så där kan man plocka bär och svamp utan risk att de innehåller cesium 137.

Det låter ju bra. Hur är det på andra sidan vägen, kamrater kärnkraftskramare?

Livsfarlig i 100 000 år
Detta tänker jag medan jag dricker gott kaffe i bibliotekshuset och surfar i bequereltrakterna. Jodå, Gävle kommun ligger öster om väg 272. Jodå, en del av
kärnkraftsavfallet (inte det vid väg 272) är livsfarligt för människan i 100 000 år.

Hundra tusen år. Hur många koppar kaffe hinner hur många generationer efter mig dricka under den tiden? Om en generation är 30 år, då är det 3 333 och en tredjedels generation vi pratar om. Ska vi avrunda till 3 334, nån i släkten kanske är lite het på gröten.

Kan jag skriva hela listan?
3 334 generationer. Nu gör jag det. Jag skriver det. Om kärnkraften i Sverige avskaffas i morgon, då slutar den vara livsfarlig först för mina barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

… ja för bra många sådana rader till i det här blogginlägget, om jag skulle rabbla upp alla, men det kan jag ju inte göra. 3 334 generationer delat med 15. Det blir drygt 222 rader.

Jo, jag gör det. Hur ska vi annars förstå. Jag gör det. Nu berättar jag för vilken generation av mina efterkommande som kärnkraften i Sverige slutar vara livsfarlig om den avskaffas i morgon, tisdag. Den slutar vara livsfarlig först för mina:

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-
barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-
barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-
barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-

barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-barnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarn-barnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarnsbarnbarns-
barnbarnsbarnbarnsbarn.

Först för det där sista barnet och dess syskon börjar ett liv utan livsfaran från svensk kärnkraft.

Ska ni aldrig lära?
Nu går jag för att titta på utställningen i bibliotekshuset. Den heter Visst går det! – från kärnkraft till förnybar energi. De som har gjort den vill visa hur Sverige kan ställa om till en förnybar energiförsörjning.

Helt och hållet förnybar.

Om ni nu inte lärde något av det vi sa i folkomröstningskampanjen 1980, svenska politiker. Ni som fortfarande tror på välsignelsen från historiens värsta sophög. Om ni nu inte lärde något av Tjernobyl, för vars skull sandsoppen i Gävleskogarna fortfarande är förpestad. Ni som fortfarande tror på välsignelsen från historiens värsta sophög.

Då kunde ni väl ha lärt av Fukushima?
Tänk vad de ska skämmas för er, de 3 334 som kommer efter er.

En del kommer nog att byta efternamn.

 

Prisa bagarn!

 

Moralist, demokratisk socialist, semmelfundamentalist. Det är bara att konstatera att jag är mycket som slutar på  –ist. (Den som vill kan säkert komma på minst en sak till, använd rimlexikon, där kryllar det av dem). Men i dag är det fettisdagen och då tillåter mig min moral, demokratiska gemensamhetssyn och fundamentalism att äntligen äta årets första semla.

Prisa bagarn.
Här kommer mandelmasseåterbäringen.

 

De värsta barkborrarna

Di värste barkbôrrera, di setter att i Kallsta di, skrev Stig Berg ett år när ips typographus var ett stort problem i norra Värmland. Det var sant då och det är sant nu. De värsta hittar alltid till maten.

Vad många i provinsens ytterkanter inte tänker på, är att även Karlstad har sin glesbygd. En dag klickar jag fram eniros karta.  Strax nordost om residensstaden dyker det upp ett tomt område. Samma sak när jag klickar fram SVT:s nya karta över anläggningar i landet som förstört miljön genom åren. Stort tomt område nordost om Karlstad.

Där, i östra Nyed ovanför norra Väse, är jag uppväxt. Bussen vi hade var mjölkbilen, bredare var inte grusvägarna och byarna. Pappersbruk, sågverk och gruvor som skulle bli miljöfaror hade vi inte på vykort ens. Inte i vår bygd.

Stort glest hål långt nere i syd på Värmlandskartan, fast nordvärmlänningarna inte vill tro det. I dag har mina forna grannar 17 kilometer till affären men varg och korp fick de tidigt.

Fyra mil från di värste barkbôrrera.

Miljöfaror – från SVT:s sajt Miljöpejl.

Hållna tummar och krigiska kommuntjänstemän

Varför håller man tummarna för att önska någon lycka? undrar en frågare i januarinumret av Språktidningen. Svaret handlar om språk men också om vad folk har trott på för högre makter.

Att hålla tummarna är ett gammalt sätt att be om skydd mot onda makter som maran och att önska välgång, skriver Susanna Karlsson som svarar i tidningen. Bortsett från att maran betyder något annat för oss som löper, så känns svaret betryggande. I Romarriket höll de tummarna redan under första århundradet efter Kristus.

Den som däremot korsar fingrarna för att ge tur rör sig bland kristna föreställningar. I cross my fingers säger engelsmännen. I den tidiga kyrkan korsade de fingrarna för att skrämma bort ondskan genom att anspela på det kristna korset.

Vem gör vad?
I dag håller folk tummarna i stora delar av norra Europa när det behövs. Sverige, Finland, Tyskland, Nederländerna och Polen för att ta några exempel. Korsar fingrarna gör de i England, Norge, Danmark, Spanien och Frankrike. Det är inte språket det beror på utan regionen. Fransmännen korsar fingrarna men de fransktalande i Schweiz kramar tummarna.

Att korsa fingrarna kan också betyda att du ljuger eller luras. Vem har sagt att det ska vara lätt, fingerpratet?

Utan uniform på närmsta landsting
Samma nummer av Språktidningen berättar om hur strategerna har tagit av sig uniformerna. Nuförtiden lägger de upp strategier för offentlig förvaltning.

Suck.

Det är som om var och varannan informationskampanj vore ett slagfält. Strategerna finns inom alla möjliga områden och titeln kräver alltid ytterligare bestämning, skriver Yvonne Busk.

”Det finns planstrateger, informationsstrateger, kommunikationsstrateger, IT-strateger, barnrättsstrateger, skolstrateger, internationella strateger och HR-strateger, för att bara nämna några. Och kombinationstitlarna bidrar inte nödvändigtvis till klarhet. Den dimhöljda titeln utvecklingsstrateg finns det till exempel gott om.

Inte bara strategerna har klivit in från slagfälten. I många förvaltningar bildar tjänstemän staber. Generaler utses att leda projekt, och piloter blir spjutspetsar in i verksamheterna.”

Andra världskrigets fel
Det beror på efterkrigstidens USA att vår offentliga sektor låter så krigisk i dag, berättar Mats Alvesson i artikeln. Han är professor och arbetslivsforskare vid Lunds universitet.

”Efter andra världskriget var militärer populära och stod högt i kurs, vilket innebar att det militära språkbruket fångades upp av företag. Sedan har de vandrat vidare via näringslivet och tagit plats i våra kommuner och landsting i samband med det som brukar kallas new public management (NPM), det vill säga trenden att göra offentliga organisationer mer företagslika.”

Suck.

Hotande nära några gånger
Själv har jag varit hotande nära att bli strateg ett par gånger. Men då har de tittat på mina slitna jeans och t-tröja och sedan har de tänkt att ”den där f-n kan vi väl ändå inte göra informationsstrateg av”?

Tänker övergripande har jag gjort i hela livet men säg ingenting till dem om det. Jag har alltid tyckt att det är bäst om det är soldaterna som hålls i uniformerna och informatörerna i t-tröjorna.

Världen blir ett snäpp tydligare då …

Mina löparguruer: Kvinnorevolution och närvarolöpning

Nils Lodins livsverk, löpartidningen Springtime, numera svenska Runner’s World, har följt mig i många år. Inspiratör, tipsare om och testare av utrustning, tränare. Allt det och mycket mer har tidningen varit för mig. Det är den än. Ivrigt slukar jag krönikörer som Rune Larsson och Jonas Colting och läsarrapporter om lopp och lyckor.

Under tiden när Claes Åkeson var chefredaktör blev tidningen en aning för elitinriktad för min smak, precis som hans krönikor är, men jag förstår ju att även sådant har läsare.

Februarinumret har mycket av det jag gillar (bland annat ett tema om halvmarathon), men två av reportagen läser jag med särskild glädje. Det ena om när kvinnorna tog sig rätten att springa långt. Kvinnorevolutionen. Det andra om mindfulness för löpare. Självklarhet respektive flum, kan man tycka.

Livmodern kunde trilla ut
Det var Kathrine Switzer som 1967 fullföljde Boston Marathon som första kvinna med nummerlapp. Trots att det var förbjudet för kvinnor och trots att propagandan sa att livmodern kunde trilla ut. Bilden av funktionären som försökte stoppa den tävlande ”K. V. Switzer” i bylsig träningsoverall efter tre kilometer finns kvar. Han lyckades inte, men det gjorde Kathrine och kvinnorna som kom efter.

(Hon skrev alltså ”K. V. Switzer” när hon anmälde sig, inte ”KS” som det står i artikeln).

Reportaget berättar också om de sex kvinnor som satte sig på startlinjen till New York Marathon och demonstrerade för 40 år sedan. De vann de med.

En fråga som ställs i reportaget handlar om dagens arrangemang: varför ska halva befolkningen ”dras med epitetet tjej, färgen rosa och lopp inriktade på trivsel”? Svara på det, arrangörer.

Får skinnet att knottras
Mindfulness för löpare? Redan ordet får mitt skinn att knottras, som om det handlade om att tända rökelse och tro på Aftonbladets horoskop.

Det gör det inte.

Läs artikeln och döm själv. Jag tänker faktiskt prova. Löpning och lycka vet jag mycket om, men kan jag öka min närvarokänsla i springandet, så varför inte? Misstänker att jag återkommer till detta.

Änkans skärv

 

 

 

 

 

Nypublicerade amerikanska undersökningar visar att överklassen beter sig mer oetiskt än andra.

Det är inget nytt. Gå hem och läs er bibel om änkans skärv. Eller om hur det är svårare för en rik att komma in i himmelen än för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga.

Alla som stått med en insamlingsbössa i ett gathörn vet vilka som brukar ha råd att ge. Det är sällan gossarna med de dyra kostymerna.

Ibland finns det en orsak till att somliga går med trasiga skor och somliga inte gör det.

Dags att sammanfatta det nya året

Traditionen kräver att jag sammanfattar året så här dags. Jo tack, hittills har det nya året rullat på som väntat. Först blev det helgdag och sedan vardag. I Garmisch-Partenkirchen har de hoppat tysk-österrikisk backhopparvecka, USA:s president Barack Obama har stått inför budgetstupet, Värmland har brist på lantmätare och en skånsk man har fått en nyårsraket i ansiktet.

I morgon är en annan märkesdag. Alliansens stora reform har namnsdag. Rut. Lämpligt nog var det på hennes namnsdag år 1904 som Stockholms tjänarinneförening bildades, för att organisera hembiträden och barnflickor i den svenska huvudstaden. Den gången hade tjänarinnorna inte en aning om att Rut en dag skulle komma att symbolisera även stadens bartendrar.

Annars är världen sig lik. Skakad, inte rörd.
Orättvis än i dag.

 

 

 

Tjänarinnor. Snart är ordet tillbaka. När svenska folket röstade på Reinfeldt fick de hembiträden allihop. Utom hembiträdena. Det är de som betalar kalaset.