Etikett: Kärlek

Fyrverkeri i hjärnan

Ser en kemiprofessor på tv. Han kan se på magnetröntgen hur förälskad du är. Rena fyrverkeriet i hjärnan, säger han, men efter 18 månader är den fasen över. Det syns.

– Nu vill jag att ni deltar i ett experiment, ber han de andra i studion. Ta vilket fyrsiffrigt tal som helst. Tänker ni på det nu? Bra. Nu vill jag att ni räknar baklänges, sju steg i taget.

Fyra koncentrerade personer räknar tyst.

– Nu raderade ni fyrverkeriet i hjärnan. Just nu syns det inte ett dugg av era förälskelser på någon bild.

Prova på dom, du
Jag har funderat hela morgonen på hur detta ska tolkas. Vad är det amerikanarna säger? ”Curiosity killed the cat”. Nyfikenhet dödade katten. Fast nog känner jag folk som är kära i själva de matematiska talen

Det skulle vara intressant om professorn fick sätta sina sladdar på en sådan talälskare och låta henne räkna sjutal baklänges. Då skulle han få se på gnistor. Curiosity killed the cat but satisfaction brought it back.

 

 


Varg intill knuten

Vi har fått varg intill knuten i Forshaga. Nu ställs vår inställning till ulven på sin spets. Det gick an för undertecknad att skriva ironiska krönikor när djuren fanns 20 mil bort, men hur ska jag tycka nu när de flyttat in hos oss?

Nå, det blir nog bra med inställningen. Jag har sedan länge insett att det var dumt att driva med de som var rädda om sina tamdjur.

Vargmöte i skolan
Den 12 februari är det vargmöte i Forshaga. Jag får gå dit. Här är länk till kommunens information, fast den ser du här nedanför också: Forshaga kommun om vargmötet på Lärcenter.

Från kommunens webbplats:

Historieberättaren Mo Yan

Hamnar framför tv:n, råkar av en händelse slå på en repris av den kinesiske nobelpristagaren Mo Yans nobelföreläsning. Här är några rader ur den, att fundera över för den skeptiske:

 

 

”Efter tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur har det uppstått vissa diskussioner. Till en början trodde jag att dispyten handlade om mig, men så småningom blev jag varse att den man diskuterade är en person som inte har något med mig att göra. Jag känner mig som en teaterbesökare som studerar ett skådespel. Jag ser hur man slänger blomblad över pristagaren, men också hur man hänger stenar om hans hals och överöser honom med avloppsvatten. Jag blir rädd för att han ska bryta ihop, men då kikar han leende fram bakom blommorna och stenarna, torkar smutsvattnet av kroppen, tar ett steg åt sidan och säger till folkhopen:

Det bästa sättet för en författare att tala är att skriva. Allt jag har att säga har jag formulerat i mina verk. Ord som kommer ur munnen skingras och svävar bort med vinden, men det man fäster på papper kommer alltid att finnas kvar. Jag hoppas att ni ska ha tålamod att läsa mina böcker även om jag inte har någon rätt att kräva det av er. Jag har inga förhoppningar om att ni ska ändra er uppfattning om mig bara för att ni läser dem, för det finns ingen författare i världen som kan göra alla läsare lyckliga. Det stämmer ännu bättre i tider som dessa.”

Titta gärna på tv-programmet med föreläsningen och Kjell Espmarks inledning du med. Någon muntergök är inte Mo Yan i talet (varför skulle han behöva vara det?) men han berättar goda historier.

Mo Yans nobelföreläsning på tv:
Länk till tv-programmet

Texten till föreläsningen, översatt till svenska av Anna Gustafsson Chen:
Länk till texten

Vilka fåglar gillar äpplen?

– Tomten hade lånat mormors röst… säger barnbarnen. Det får man hålla med om. Mig gav han en fågeldagbok med Dan Zetterströms vackra bilder och med matnyttig text av Mats Ottosson.

Matnyttig är rätt ord. Vet du vilka fåglar som gillar hampfrö, vilka som tycker om solrosfrö, vilka som äter havre, vilka du kan locka med osaltade jordnötter, vilka som älskar talg, ister och kokosfett och vilka som går att fresta med äpplen? Det vet jag, för det står på sista sidan i månaden januari i den fina boken. Vänd på skärmen så har du svaret.

Själv gillar jag alltihop utom talg, ister och kokosfett. Hampfrö vet jag inte riktigt.

Huliganerna hackar hål
Kottar äter jag också sällan nu för tiden. Ett dåligt kottår kan hända att svenska hackspettar utvandrar i massor. En ringmärkt större hackspett flög ända till Italien en sådan vinter, skriver boken. Det gör inte våra hackspettar i år. De äter talgen som vi hänger ut och sedan hackar de å det grövsta på vårt paradisäppelträd. Då står det en gôbbe i fågelmataråldern och muttrar på insidan av altandörrens ruta.

– Älskade marodörer, ge fanken i mitt träd, muttrar gôbben och går för att hämta mera talg.

Hackspetten har en helt annan syn på frågan om att äga träd. Den tokfransen är mer på Pierre-Joseph Proudhons linje.

Bok: Dan Zetterström (bild) och Mats Ottosson (text), Fågeldagbok 2013, Årsalmanacka för egna noteringar, Bonnier Fakta, Stockholm 2012.