Enkla lösningar

Lösningen är ofta enkel. Så enkel att ett barn kan förklara den för vilken vuxen som helst.

Frihet.
Du ska inte mörda.
Armbågstackling är förbjuden.
Jämlikhet.
För att det inte ska bli några trafikolyckor ska du köra så försiktigt som krävs.
Allt som du vill att människor ska göra mot dig, det ska du göra mot dem.
Broderskap.

Svårigheten är att göra verklighet av de enkla orden.
Vi måste nog ha ett möte.

Hur har du det vecka 12?

 

 

Tal du kan hålla

– när du cyklar: styrtal.
– när du låser ytterdörren och går ut i livet: nyckeltal.
– till din sista tändsticka: brandtal.

– när du får presenter: fåtal.
– när du kommer till en större bäck, ganska stor faktiskt: åtal.
– när du träffar en som heter Neander: neanderthal.

– när du tar din medicin: medeltal.
– när du är femton år: pubertal.
– när du känner dig helt ensam: mindretal.

– när du skär upp veteskivor: delningstal.
– när du diggar: digital.
– när du känner att du gillar hårdrock: metal.

När du tröttnat på att hålla alla dessa oförberedda anföranden som ingen har bett om, hela tiden: otal.

Först då blir kongressen bra

Ett simpelt tryckfel hos televisionen. Är det allt du har att komma med, när landets näst största vänsterparti väljer en ny karismatisk ledare som är tydlig men samtidigt behagligt eftertänksam?

Nej. Jag behövde bara tänka.

Jag tycker att Jonas Sjöstedt höll ett klokt och fint första tal, när kongressen just hade valt honom. (Fast nog kunde de ha kostat på sig att välja två ledare). Precis som Håkan Juholt höll ett fantastisk linjetal, vid sin kongress.

Hade jag varit aktiv i politiken nu, skulle jag väl ha sagt ungefär som i forna dar:

– Det har varit en kongress. En bra kongress blir den först när vi går ut och genomför dess beslut.

Det är vad jag har att säga om de båda vänsterpartiernas partiledarval. Stolta tal älskar jag, men ännu vackrare är kloka valsegrar och fullbordade praktiska beslut. Sverige har inte råd med mer klyftor nu.

Bästa prylen

Bästa prylen vid trista hotellkvällar? Det är ordföranden i Sveriges Kommuner och Landsting som får frågan. Han heter Anders Knape och är från Karlstad. Svaret i tidningen lyder:

– Ett litet träpussel.

Årets intervjusvar enligt min enkla åsikt. Där sitter han med sitt träpussel av mindre modell och ger fanken i alla kommuner med mer än 100 000 invånare och alla med färre.

Allt han funderar på är vart den där biten tagit vägen, som ser ut som ett litet moln med en näsa på. Den ska vara blå med en aning gult i.

Gullan känner sig snopen

Helgen v. 48 är verkligen ett vemodigt namn på en evigt pumpande låt. Låten sätter sig på skallen, medan jag ligger i sängen och läser Gullan Lindblad i NWT. En gång moderat riksdagskvinna och fortfarande självtänkare, det erkännandet får jag ge henne. Här några rader ur hennes krönika:

”Det känns litet snopet för en som varit positiv till den europeiska monetära unionen (EMU) att nödgas tillstå att det nog var ganska klokt att rösta nej.”

”Vad var det vi sa” är ett alldeles för simpelt uttryck att skriva eller ens säga. Men ibland är det frestande ska du veta, Gullan.

Politikens fildelare 2

Moderaterna – politikens fildelare. Här är några gubbar de norpat hittills: Bamse (till Carl Bildts slips), Alfons Åberg (för Fredrik Reinfeldt att likna), Tage Erlander (för Fredrik Reinfeldt att vilja likna). Nya Piratpartiet?

PS. Apropå ingenting har de borgerliga i Värmland bestämt sig för att höja landstingsskatten med 45 öre och socialdemokraterna har bestämt sig för att vara emot skattehöjningen och en moderat f d riksdagskvinna tycker att en moderat landstingsordförande ska avgå. Rätt krav från fel person? Fel krav från rätt person? Fildelning pågår. DS.

Sina drömmars mö

Semester, sitter på en sten bortom en stig ovanför Ängbråten och dricker kaffe ur en kåsa. Lyssnar till skogens novemberljud, känner lugnet i bröstet och kommer att tänka på en annan naturvän. 1895 skrev han detta:

Men kan en socialdemokrat älska ”våra strömmars brus”, så länge den elektriska kraften i vattenfallen är privategendom, älska ”bäckarnas språng”, så länge endast strändernas ägare få fiska kräftor och högt betalande engelsmän meta laxöring, älska ”den mörka skogens dystra sus”, där baggbölarens yxa förjagat skogsnymfen och andra poesier, älska ”stjärnenatten”, varunder en här av utplundrade proletärer hacka tänderna av köld, och ”sommarljuset”, i vars sken de få arbeta sig svettiga dag och natt? Kan han älska allt detta? Ja, han kan och bör älska det som ynglingen älskar sina drömmars mö, vilken han först måste erövra, eller vandraren sitt mål, som han endast kan nå på en lång och mödosam stig.

Axel Danielsson heter skribenten. Han var inte så dum den stavnäspôjken.

Utsikt från min fikaplats.

 

 

 

 

Telefonbild: Utsikt från min fikaplats.