NPM – new public management. När någon hört fel och fått för sig att det är ”kunderna” som vill ha en egen stat.
Inte kurderna.
Vi är inte kunder när vi går på vår gångväg på Grossbolstorp eller när vårdcentralen nere i dalen tar sänkan på oss. Det är inte den drabbade i artikeln här intill heller.
Kunder är vi när vi köper kôrv.
Ibland drar sig den här bloggen för de halvstora orden, jag är inte tydlig nog där. En del vänner som kommenterat har rätt på den punkten. Visst, jag har skrivit en sida som heter Politik. Där kan hela världen läsa vad jag tycker. Frihet, jäml…
– Fast det är uppe i det blå. Det är de stolta orden. Skriv några rader om hur du vill gestalta dem.
– Gestalta? Tror du jag inbillar mig att jag är en sån väldig konstnär?
– Ja.
– Då så. Jag vill att rättvisa och solidaritet i Sovjets, nej Rysslands fall ska innebära till exempel en sån enkel sak som att dom som gör en möjligen en aning missriktad aktion och protesterar i en kyrka så det sårar de troende inte ska skickas till Sibirien, för ändamålet var gott och även en troende får offra något för demokratin. Jag vill att 
miljötänkande i Sovjet, nej Ryssland, ska innebära att Greenpeace modiga kämpar inte ska åtalas ens, än mindre för huliganism. Jag vill att i Sovjets, nej Rysslands fall ska tsaren, nej Lenin, nej Putin, nej nån helt annan väljas på ett sätt som är verkligt demokratiskt med lika rättigheter för partierna att föra fram sina budskap. Jag vill att vi som visserligen inte får se de olympiska spelen i Sotji eftersom vi inte vill hålla på och jaga och köpa alla tv-kanalabonnemang som finns, hit och dit mellan evenemangen, eftersom det är en dyr och knappast värdig sysselsättning, inte ska behöva stödja tsarens, nej Lenins, nej Putins förfärliga lagar om kärlek.
– Kärlek?
– Ja, jag råkar tycka att även den kille som gillar killar och den tjej som gillar tjejer är människa och har rätt att…
– Lugn, jag fattar…
– …jag vill att tsarens, nej Lenins, nej Putins flygplan ska sluta flyga nära vårt territorium och låtsas att de krigar mot oss och om de ändå gör det så ska våra egna flygplan vara så många och piloterna ännu fler, så vi åtminstone kan åka upp och…
– … vinka hotfullt åt dom, jag fattar. Men vänsterpartiet och feminismen då? Borde dom inte sluta med det ordet som är så illa sett bland vissa och kalla sin feminism för jämställdhet i stället?
– Fegt. Hur var det han sa slaktarn hemma, en slö kniv drar inget blod.
– Vad hade ni för slaktare i Ängebäckstorp?
– Ja bare skôja. Eller inte. August Palm var inte feg. Inte Sara Lidman. Inte Martin Luther King, aldrig Nelson Mandela. Dom sa som det var, inte nästan som det var.
– Var Sara Lidman slaktare hemma hos dig?
– Gör dig inte dummare än du är. Du vet precis vad jag menar. Var det nån som avslöjade slaktare så var det Sara Lidman.
Alltid en början
Ibland drar sig den här bloggen för de halvstora orden, de som förklarar vad jag menar med frihet, jämlikhet, systerskap. Jag vet. Det är så många frågor. Kan man få börja med att be om en ny alliansfri regering som vågar kalla sig vänster, en ny kulturpolitik, lite bättre kondition för egen del, en rättvis värld, feminism, snabb hjälp till Filippinerna och en vanlig enkel demokratisk socialism i hela Grossbolstorp samt Sverige, Norden, Europa, Jordklotet och Universum?
Tack, det räcker så länge. Nämnde jag konditionen?
Vinter-OS 2014 har de sålt till tv-kanaler vi inte har.
Fotbolls-VM 2022 har de sålt till ett land där fattiga byggnadsarbetare offrar sina liv för att professionella mångmiljonärer ska få chansen att spela fotboll i 50-gradig värme.
FBK 2013 är lika såld.
Jag tvivlar på idrotten, sa Ivar Lo Johansson.
Såld var ordet. Här hemma är det någon som gör mördarbacken i elljusspåret brantare för varje år, har jag märkt. Han började när jag fyllde 60. Förmodligen gör han det med grävmaskin.
Ja, det tror jag. Grävmaskin.
Kvällstidningschefer som lever för att se sin tidning bli först i världen med artikeln om saxen som klippte finansministerns hästsvans – kanske har hamnat fullkomligt rätt här i världen.
Exakt rätt, som klippta och skurna för just det ögonblicket. ”Vi gör en grej på saxen!”. Det kanske var precis den drömmen de drömde när de var 23 och kom in på journalisthögskolan.
Eller inte.
Tänk om det var en helt annan dröm som dog, när saxen blänkte i bladet och de blev nyttiga idioter allihop?
Fotnot: En nyttig idiot är en person som går andras ärenden utan att veta om det. Exempelvis genom att få svenska folket att prata om finansministerns kapade hår i stället för hans nedskärningar.
Skogen är fattigmans tröja, sa Maja Ekelöf från en talarstol i Torsby. Naturligtvis. Precis så enkelt är det. Hon har funnits nästan lika länge som oss, den tröjan. Alltid varm för den som förstår att använda henne.
Maja Ekelöf. Den svenska skurhinkens och låglönehelvetets rapportör. Klar i tanken, frisk i språket, fick hon mig att begrunda Ivar Los tes att allt det spännande finns hos arbetarklassen.
*
Vi demonstrerade mot gifterna i skogsbruket. Vi protesterade mot besprutningarna av Fryksdalsbanan. Vi motsatte oss pumpkraftverket som skulle förstöra den vackra sjön på finnskogen och naturligtvis den livsfarliga kärnkraften som kan förstöra resten. Vreden var stark men makten kall, trots att vi hade rätt den gången och fast vi har lika rätt i dag om våra barns miljö.
Strax intill stod skogen och höll värmen åt oss.
Det gör hon än, den tröjan.
I dag är det årsdag igen. Själv är jag så gammal att jag fick lära mig datumet för Gustaf II Adolfs död i slaget vid Lützen i skolan.
Det är inte honom jag tänker på. Det är en fattig skräddare som kom tillbaka hem till Sverige, efter att ha varit på gesällvandring i Danmark och Tyskland och snappat upp de nya idéerna. Den 6 november 1881 höll han det första socialistiska föredraget i Sverige: Hvad vill socialdemokraterna?
Ät August Palm-bakelser och fundera över svaret. Hvad vilja?
Telefonören ringer.
– Har du hört’et, har du hört’et… ropar han i luren.
– Hört vadå?
– Anders Borg ha klippt sig.
– Är det sant? Hela hästsvansen?
– Ja. Så nu får vi se va som ble’ kvar.
Där lägger jag på luren. Jag vet vad han tänkte säga.
Visst ville vi vända upp och ner på världen. Det var därför våra samtal blev avlyssnade.
Sverige ägdes av femton familjer, det statsbärande partiet brydde sig inte och ute i världen tävlade två supermakter om att ockupera de underlydande folk som hotade bli för självständiga inom just deras block. I hela världen hade kvinnor lägre lön för att de var kvinnor, demokratin gjorde halt vid fabriksgrindarna, miljön förstördes i tillväxtens namn och i USA och Sydafrika fick svarta och vita inte dricka vatten ur samma dricksfontäner. Fascister satt vid makten i södra Europa.
Vem vill inte välta en sådan ordning?
Gick världen framåt?
Det är nyttigt att göra en katalog ibland. Jag kunde göra beskrivningen längre. Den hjälper oss att se att på den och den punkten har världen gått framåt men på andra punkter är det ingen skillnad. Gör din egen lista och sätt dina egna bockar i kanten.
Klarälven går att bada i igen, inga bajskorvar kommer flytande. Amerikanerna fick lämna Vietnams djungler och Sovjetunionen finns inte mer. Annat däremot finns kvar.
Avlyssnade, avfotograferade
Vår analys var grumlig ibland men grundinställningen var sund. Vi ville vända på samhället men folket skulle vara med på saken. Inga kuppmetoder, masslinjen tack. Fanns det en paroll att tåga bakom så tågade vi. Plötsligt en dag hade vår attityd fått rätt. Det blev rätt att protestera, det blev rätt att skriva insändare och flygblad, det blev rätt att gå samman och säga ifrån.
Och dock lyssnade de. Statsapparaten lyssnade. Avlyssnade våra telefonsamtal, inte allas men vissas. Fotograferade märkvärdigt intresserat när vi for till Åmål och demonstrerade mot amerikanarnas ambassadör under pågående Vietnamkrig. Då gömde vi oss bakom plakaten. USA ut ur Vietnam.
Fick sina liv förstörda
Sedan kom Torsten Leander-fallet. Snickaren som inte fick arbeta åt marinmuseet i Karlskrona för att hans bil stått parkerad utanför ett möte med en förening som slogs för yttrandefrihet. Många år efteråt fick han rätt men det var så dags då.
För ytterligare en del öppnades SÄPO:s akter, men det var ofta för sent. De hade fått sina liv förstörda.
”Jag hör vad du säger” har aldrig varit någon bra replik i min värld.
Slår ner på chefens hatt
När jag var 19 år sjöng NJA-gruppen: ”Först när röken från fabriken slår ner på chefens hatt. Då får vi en miljödebatt.”
Det är samma sak nu. När unga vietnamdemonstranter avlyssnades och fotograferades, när radikala arbetare registrerades och kandidater på vänsterlistor spärrades från framtida jobb, då teg omvärlden. Men ger sig spionerna på att avlyssna Angela Merkel, det starka Tysklands mäktiga förbundskansler, makthaverskan framför andra, då tar det hus i helsike.
Det händer att jag ler roat.
Saker att dölja
Själv har jag en vän som nyss skrev den klokaste kommentaren till senaste avlyssningsskandalen. ”Jag har saker att dölja” skrev han. Precis så är det ju. Vi har alla saker att dölja. Så här skrev han:
”Även lokalt har argument (nämnts) som att har du inget att dölja spelar det väl ingen roll /…/ Jag kan ärligt säga att jag har saker att dölja fast de inget har med terrorism eller annan brottslighet att göra. Jag vill helt enkelt vara ifred, klia mig på näsan eller på andra delar av kroppen, prata i telefon med vänner och kamrater utan att maktrusiga spioner registrerar vad jag gör.”
Precis så enkelt är det.
Peta näsan-spioner blir med tiden rätt irriterande. Sådana som kontrollerar utanför vilka möten du parkerar. Sådana som hörs på tråden när du ringer. Sådana som öppnar dina brev och samlar dina sms och mejl.
Jag vill förresten fortfarande vända upp och ner på världen tills den blir rättvis. Skriv upp det nu, så jag får fred.
Höst i sinnet, dis i luften. På Granngården i Alster väntar de vinter, du får 25 oranga snökäppar för 660 kronor. Tjugofem stycken? Hallå, det är ju ojämnt antal. Nu blev det lite dumt för oss deltidspedanter. Busshållplatser och snökäppar måste alltid levereras i jämna antal, annars kör vi i diket.
660 kronor är exakt vad klädföretaget Gina Tricot beslutat höja minimilönen till för sina sömmerskor i Bangladesh.
25 snökäppar i månaden.
Jag köper 20 kilo svarta solrosfrön i stället. 179 kronor, ”Limited edition” står det. Måtte vi bara få Grossbolstorps pilfinkar att äta dessa svarta frön. Stolt bär jag säcken på axeln med knäande hemmansägarsteg över parkeringen. Här setter dä inte fast.
660 kronor i månaden? Trodde du att kolonialismen var historia?
Det finns inga billiga kläder, det är alltid någon som måste betala.
Katten lånar oss
På en stubbåker vid Lillerud går femton tofsvipor och äter upp sig. Är ni kvar så sent, go’vänner? Vid Höglunda gård utanför Edsvalla har fem stora flockar kanadagäss mellanlandat. Arten är inplanterad, fågelvännen Bengt Berg tog hit två exemplar från en djurpark i Holland 1927 för att de var så fina. Fyra sångsvanar mitt i största flocken sträcker på sina raka halsar. De är finare.
När jag kommer hem ligger Fia, vår lånekatt, i fönstret bakom datorn. Hur vet alla katter att det stället är bäst? Hon lånar oss som sällskap, när den ordinarie människa hon skaffat sig är bortrest. Det är vi som är lånemänniskor.
Nu läser jag att tofsvipan flyttar i juni till oktober.
Det är vad jag kallar värmländsk tidtabell.
– När drar ni?
– Te vecka. Nån gång från juni till oktober. Dä årner sä.