Humor. Ofta svår att definiera, ofta svår att förklara, men alltid lätt att se när skrattet slår snett.
Kategori: Skrivande
”Löparlopp”? Öhhh?
Nyhetsmagasinet Fokus är ett av mina favoritblad, det har jag berättat förr. Men ibland slår det slint även för Fokus rubrikpåhittare. Den som skrev den här rubriken har inte tagit många löpsteg i livet:
”Löparlopp i terräng”.
Medge att den sätter igång associationer. Vad tänker du själv på? Fotbollsspelarfotbollsmatch? Politikerpolitisk panelpaneldebatt? Tidningstidning? Fokusfokusfokus?
Motvilligt viskar jag tyst för mig själv: man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, man ska pröva gränser, det är som med äktenskap, dä kan löckes…
Genväg över skogen från Mårbacka
Lördagsfrukost med extra allt. I dag ska vi ut i skogen och hämta mat. Sedan ska vi äta den. Småningom far vi till Mårbacka på teater, vi är nu en gång hemligt förälskade i fröken Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. Västanå teater har premiär på Farmors historier, magen pirrar redan.
Det har varit bloggens bästa besöksvecka. Allra mest klickade ni fram det här inlägget, en dag slog det alla rekord. Jag är barnsligt glad.
Annars är mitt ödmjuka förslag till lördagsläsning denna krönika, som däremot nästan ingen klickade fram via bloggen. Jag som var så nöjd med den roliga poängen (som min kära vän hade hittat på)…
I kväll är det Körslaget på tv. Själva måste vi först hinna hem i tid. Kan man gena från Mårbacka till Grossbolstorp? Gässen på trakten har inte visat någon överdriven lust att frakta folk över skogen den senaste tiden.
Munkfors sak är vår.
Farmors historier, premiär i kväll. Hanna Kulle, Adriana Savin och Margit Myhr från Västanå teater berättar några av de gamla historierna, tillsammans med värmländska folkvisor. Foto: Jacob Hultcrantz Hansson.
”Debugging computers”
”Innan han slog igenom som författare hade han ett tillfälligt jobb med att felsöka datorer i franska parlamentet.”
Det är ingen romantisk tid vi lever i. Man får åtminstone hoppas att han gick en bra buggkurs innan.
Jag vet vilket parlament jag skulle vilja felsöka. Finns några där som har loppor i svinpälsen.
– Du syns! sa Anneli
Det finns yrken där du står på en scen hela tiden. Du jobbar inför öppen ridå, folk ser vad du gör, de betalar din lön och blir arga om du bär dig dumt åt. Jag tänker på yrken som lärare, bussförare, präst och butiksbiträde.
Och polis.
Blir du förvånad när vissa lärare, präster och biträden inte inser detta? Det blir jag. Du läste väl om kvinnan i en skoaffär i Karlstad som förklarade för en kund att små tjejer leker inte, därför sliter de inte skor så hårt? ”Tjejer har inte det behovet.” Du minns väl prästen som porrsurfade och läraren som bodde på skolan i smyg?
Som ett russin i synen
Eller skånepoliserna. Dessa klämmiga kamrater med datamaskin, som har gjort så att rikspolischefen just nu ser ut som ett romrussin i ansiktet, varje gång han får en tv-kamera framför näsan.
Fattar de inte? Begriper de inte att de står på en scen? Jag säger som en arbetskamrat på Räddningsverket. Det var informationsövning på en länsstyrelse någonstans i Sverige, vi övade informationsberedskap och skulle samverka med en karl från försvarsmakten. När karlen kom gående emot oss i den långa korridoren på morgonen fick Anneli se att han bar militär kamouflagedräkt, m/90. Nu är hon från Deje och där är de rakt på sak när det ska pratas.
– Du syns! sa Anneli.
Jag tror inte han har hämtat sig än.
Fotnot: För dig som inte läst det, så skrev Magdalena Dahlgren så här på facebook den 3 september och fick det delat 453 gånger:
”Tack kära expedit på Bergkvist skor som talade för mig och min dotter att de skor vi köpte för två veckor sen som sulan redan släppt på (rejäla svarta kängor) inte tålde att ’leka och sparka boll’ med utan var till för ’tjejer som vill va snygga och tuffa och gå på stan och bio’. När jag (givetvis!) ifrågasatte denna kvinna (som måste ha tidshoppat hit från 1950-talet) om inte BARN ska kunna leka i sina skor så 
fick jag det fantastiska svaret ’Tjejer har inte det behovet’. Vilken jävla avhyvling hon fick ska ni veta. Tack kära expedit som öppnade upp ögonen på min nioåriga dotter hur jävla dumt det är ställt. Världen har fått en ny purfärsk FEMINIST! Vi kokar bägge två.”
Sälj grej med tjej
A-l-l-t det spännande finns inte hos kvinnorna. Det finns förstås karlar som skriver bra bloggar också. Här är en som tv tipsade om härom kvällen. Erik Karlsson Landén har gett sig själv i uppdrag att slåss mot förnedringen av kvinnan i reklamen.
Fundera på om det inte är fler än kvinnorna som den sortens reklam förnedrar.
Länk: Sälj grej med tjej
Dö nyfiken
Vilket ovanligt missriktat uttryck ”Jag vill inte dö nyfiken” är.
Det är ju det du vill.
Ha nyfikenheten kvar.
Allt det spännande finns hos kvinnorna
Det är kvinnorna som bär vår framtid. För mig känns det ofta så. Nej, inte alla kvinnor och inte bara de men väldigt ofta. Vilket kön är mest emot kärnkraft och europeisk överstat och överslant, vilket är mest emot styckningen av välfärden – om inte kvinnorna i Sverige? Det är ju de som håller uppe de rester av folkhemmet vi fortfarande har kvar.
På slitna armar, ryggar och knän bär de den offentliga sektorn, den nödvändiga offentliga sektorn. Du tror väl inte att det är en tillfällighet att det så ofta är de duktiga och plikttrogna flickorna som blir utbrända?
Knappast.
Tre nya favoriter
De spännande bloggarna kommer också därifrån. När jag berättade om några favoritlöpbloggar för ett tag sedan, var alla skrivna av kvinnor. Ska jag nämna två av mina absoluta bloggfavoriter i andra kategorier så blir det Bodil Malmsten (som jag först trodde hade slutat) och Adina Magnusson i Kristinehamn (som slutade ungefär när jag hittade hennes skrivande).
Här är i stället tre andra rätt nya bekantskaper för mig i bloggosfären. Alla är kloka och vassa, alla är roliga (på det ena eller andra sättet) och alla är kvinnor. Det är ingen tillfällighet. Dessutom bekräftar minst två av dem en annan sak som livet lärt mig. Den som är fotograf eller konstnär har goda förutsättningar att bli en bra skribent.
Hon har lärt sig att se
Här är de tre. Läs & bli berörd.
Linaslyna
J. Segerberg
Kling Kong
Då ska ni nog inte cykla på offentlig plats
Hur orkar ni bråka om snor när Sarajevo förblöder? Så började första texten vid min sista sejour som krönikör i Värmlands Folkblad för bra många år sedan. Kriget i forna
Jugoslavien pågick för fullt, Sarajevo var belägrat men i de värmländska tidningarna debatterades lite snor som förekommit i en tv-serie av Solveig Ternström. Morsarvet.
I dag är det likadant i min kära provins. Miljoner flyr från inbördeskriget i Syrien, regimen där dödar sina egna barn med gas men i tidningarna debatterar folk några streck på en cykelbana i kanten av Karlstad.
Finns det något som lockar fram gringubbar av båda könen lika bra som ett nytt offentligt konstverk? Skylten på universitetet i Karlstad härom året (Nobody puts baby in a corner) var bra men knappast originell och konstnärlig, tycker jag. Det är däremot de ringlande strecken vid Borgmästarholmen. Originella, oväntade, konstnärliga och till råga på allt roliga.
– Trafikfarligt! ropar gringubbarna. Hu!
Ja ni, govänner. Klarar ni inte att cykla på offentlig plats utan ett rakt vitt streck att följa, då ska ni nog hålla er inom inhägnat område när balanssinnet börjar vingla. Eller sitta i en fåtölj under tak och fundera över alla döda i Syrien. All sorg. All flykt.
Barnen där skulle vara mycket glada om det bara fanns ett krokigt vitt streck att bråka om i deras land.
Funderar
Funderar på att hitta på någonting att skriva om detta.
Får se hur jag gör.
