Här utses en statschef

Annons från Unga republikaner. Gå gärna in på deras webbplats ungarepublikaner.se. Föreningen är en fristående ungdomsorganisation som vill införa republik i Sverige och samarbetar med Republikanska Föreningen. Man försöker väcka engagemang hos unga som vill demokratisera statsskicket.

Själv fäste jag mig mest för en formulering i presentationen av förre ordföranden, Linnea Frank: ”På fritiden spelar hon teater och är därför väl insatt i kungafamiljens vardag. Som liberal tycker hon att det är självklart att all offentlig makt ska utgå från folket.”

Klokt och roligt skrivet om vårt konceptionella statsskick.

Vikten av hög densitet på en semesterbok

En bok som jag tar med mig på semesterresan ska ha hög densitet. Det måste vara mycket läsupplevelse per fraktat hekto. Alltså tog jag med mig Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro till Lanzarote. Jag hade fått den som pocket i födelsedagspresent.

För ett tag sedan skrev jag om hans tidigare bok Gryning över Kalari – Hur människan blev människa. Den, där han bland annat berättade om vilken uppfinning som kanske betytt mest i människans historia. Väskan. Vi var ju jägare och samlare i nästan hela vår historia, hittills. Då gör väskan av antilopskinn skillnad.

Ingen hierarki, inga förmögenheter
Jag hade fått anstränga mig för att inte börja läsa uppföljaren i förväg, innan resan. Den första var så bra. Nu satt jag på en kanarieö tolv mil från Afrika och slukade boken, äntligen.

Läste om människans historia, från de första stapplande stegen på två ben, förvånansvärt nog medan vi fortfarande var trädklättrare. Läste om hur människan knappast startade några krig under en mycket stor del av sin historia, inte så länge vi var jägare och samlare och saknade hierarkier och möjlighet att lagra några förmögenheter. Krigen kom på allvar med jordbruket, precis som klassamhället. Läste om hur våra förfäder levde i grupper på 20-30 stycken som drog omkring med alla sina få ägodelar på ryggen och jobbade några timmar om dagen bara. Resten av tiden pratade vi och skrattade.

”Människan är av naturen en glad skit. De som under evolutionens gång har tänkt att ’det lönar sig inte att gå ut och leta rötter för då kommer jag säkert att bli lejonmat’ och i stället stannat hemma och surat har inte haft så stora chanser att vidarebefordra sina pessimist-gener. De där obotliga optimisterna däremot som vaknar med en sång på läpparna och tänker att ’vad sjutton, det fixar sig nog!’ och därefter gett sig ut i vardagen för att skaffa mat åt sig och de sina har troligen haft en bättre chans att få vakna upp nästa dag.”

En enda revolution?
Lasse Berg skriver vackert, nyfiket och kunnigt. Ibland kom jag på mig själv med att ligga inne på hotellrummet och bara njuta av läsningen, glömsk av att jag befann mig på solresa och borde gå ut. Boken hindrade mig.

Allt hade ju börjat så bra:

”I årmiljoner drog våra förfäder omkring på vidderna i små jämlika gäng där alla var beroende av varandra. Inga lager, ingen produktion av mat. Ur hand i mun. Frosseri en dag, knorrande mage nästa. Historier i skymningen. Och så plötsligt denna neolitiska revolution, människans enda verkliga i ordets djupaste betydelse, när den invanda tillvaron rycks upp med rötterna, för att vändas upp och ner. Ingen förändring var mer omvälvande än den skiktning av människorna som följde när det stora pyramidformade samhället uppstod.”

”Människan som i årmiljoner strövat fritt och sjungande mellan horisonterna, med sitt livs samlade tillhörigheter i ett knyte över axeln, byggde på några tusen år under taktfasta kommandorop upp murar och staket mellan varandra. Livet handlade inte längre om att hjälpa varandra, utan om att ha makt och tillhörigheter.”

Så kort tid tog det.

De enda som inte invandrat
I den förra boken var det väskan som var den stora aha-upplevelsen, bland många andra. I den här boken är det en annan uppgift. Detta att det finns ett folk, ett enda i hela världen, som inte är invandrare.

Vilka det är får du läsa själv. Det är inte Jimmie Åkesson och andra ”helsvenskar” i alla fall, så mycket kan jag avslöja. De här medmänniskorna har betydligt svartare skinn.

Tre mänskliga krav
När jag kommer hem tar jag upp boken igen och bläddrar fram mina favoritställen. Tre saker präglar människan, förutom kraven på mat, värme, fortplantning och trygghet, skriver författaren:

– Vi vill tillhöra en grupp.
– Vi måste få kommunicera.
– Lättja.

Läs gärna boken du med. För mig är Lasse Berg en ny husgud. Det har jag inte många.

 

Länk. Krönika till Tankesmedjan Ida:
Alla människor är inte invandrare

Somliga svenskar behöver träna på satir

Så ser jag det hända igen. En vän på facebook skriver något satiriskt, varpå en av hans läsare reagerar och börjar käfta emot. Då tvingas min skrivarvän försöka förklara satiren.

Jag har varit där själv. Det fungerar inte. Att förklara satir för någon som inte tycker om satir är som att försöka förklara det roliga i ett skämt. Resultatet kan bara bli trassligt, även när texten från början var bra.

Knövvligt detta. Vi vill ju ha dialog, vi vill ju ha reaktion, vare sig vi pratar eller skriver. Skillnaden är att det är väldigt sällan som någon ber en förklara ett muntligt skämt.

Somliga svenskar behöver träna på satir. Svensk debatt är för grå och lägg märke till att jag pratar inte om näthat nu, för det är något annat.

Djupt inne i all god satir finns en värme och ett vemod.


Ja’ har ingen å skicke

Mitt förhållande till Sveriges poliser är gott. En gång i tiden var jag lokalredaktör och ringde dem tre gånger om dagen. ”Har det hänt nåt?” Några år senare satt jag på SOS-centralen och kopplade larmsamtal till dem. Ibland har jag mött dem på föräldramöten, i föreningsstyrelser och orienteringsskogen. Kloka, förträffliga medmänniskor.

Det var bara det där de så ofta tvingades svara, när vi hade larm i länet och fort behövde dem på plats. ”Ja’ har ingen å skicke”. Det var då jag förstod att vi behöver fler av dem. Den övertygelsen blir inte mindre när man ser anslaget på polisens dörr i Forshaga. Öppet helgfria tisdagar kl 10:00-12:00. Störningar i öppethållandet kan förekomma.

Störningar? Förr kom polisen på stört.

I SVT sitter Leif GW Persson och gör narr av dem ibland, det gör diverse andra författare med. Skulle journalister framställas som sådana regelmässiga idioter så skulle det bli ett himla liv.

Därför är det roligt att han finns. Scott Goodwin på Växjöpolisen. Finns du på Facebook så leta för allt i världen fram honom där. Klok, rolig och skrivkunnig som få, fast svenska inte är hans modersmål – använder han det sociala mediet bättre i jobbet än någon jag vet. Till och med Washington Post har citerat honom.

I Växjö kan Scott inte gå på gatan som en vanlig man, utan att ungdomarna flockas runt honom och ska ta kort.

Gillar!

 

Hon kanske surfar, hon …

– Det kanske är bättre om hon är med och har synpunkter på hur den nya webbplatsen ska se ut… sa den unge, duktige konsulten och pekade på min 28-åriga kollega.
– Inte mig emot, sa jag, men hur tänker du?
– Ja, hrrm, hon kanske surfar mer än du…

Han sa inte ”gamle man” men han tänkte det. Själv tänkte jag att jag har surfat sex timmar om dagen minst, sedan du gick i kortbyxor och kardborreskor, gôsse. Nej mer, de flesta dagar. Mycket mer många dagar.

Min kvinnliga kollega räddade situationen. Hon surfar väldigt lite, berättade hon.
– Men han gör’t… sa hon, pekade på mig och såg full i skratt ut, för hon visste ju.

Vet inte vad en konk är
En annan gång var det någon som skröt över mig för att jag var ovanlig för min ålder som fanns på facebook. Det var ju trevligt. Just då exploderade fb i åldersgruppen över 55 år.

Fast jag har ju mina fördomar om kidsen, i gengäld. Dom vet inte vad en konk är, en saxad rubrik eller gyllene snittet. Eller cozaar forte comp. Stackarna.

Eller också vet de mycket väl. De är luriga de där.

Spökröster och antiloper

Hur hittar folk hit, undrar du? Hur går det till när besökare från 24 länder hamnar på en webbplats från Grossbolstorp?

Jo tack, så här till exempel. Vart ska en människa annars vända sig, om hon vill ha svar om spökröster, mopeder av märket Fram King eller väskor av antilopskinn?

Du får fråga Slängen, säger vännerna på Google och hänvisar hit. Google tror att kopparkanjonen ligger strax väster om Grossbolstorp och att varenda människa springer barfota här på trakten.

 

 

 

 

 

Sökord som besökare använt för att hitta till bloggen, en helt vanlig dag. De flesta hittar hit via Facebook, men det är en annan sak.