Fyll i och se vilken klass du hör till

Klyftorna i Sverige minskar inte, de har ökat sedan 1970-talet. Mycket går framåt i världen, men rättvis och jämlik är den inte. Fortfarande säger det lilla ordet ”eller” någonting om vårt samhälle.

Rik eller fattig. Den ene väljer mellan den ena eller den andra skidorten i Alperna på sportlovet, den andre mellan busskort eller nya gympaskor åt barnen.

Klasser. Tro inte att de är borta, bara för att överheten inte längre bor i en herrgård väl synlig över brukskåkarna. Herrskapet har bara flytt till en egen stadsdel, gärna en gammal ruffig en som fått ny status. Gentrifierats. Plötsligt blev de små masonitsommarstugorna långt borta i stadens utkant ombyggda till stora schabrak med en 4wd på varje uppfart. Klassamhället ser annorlunda ut 2013, det är allt. Sjöutsikten har fått ett värde.

Att däremot analysera exakt vilka klasser som finns och vem som hör till vilken klass är svårare. Det har många försökt. Här är det senaste resultatet. Klicka på länken, fyll i och se vem de brittiska forskarna tycker att du är.

Lite spännande, mycket skrämmande.

 

100 kronor är 9,84 pund, det kan vara bra att veta, eftersom testet är på engelska.

Tycker du att den brittiska klassenkäten är tramsig? Läs Crister Enanders essä Skillnaderna finns. De styr oss. som även den presenteras på Arbetet.se. ”Toleransen mot arbetargrabbar är också avsevärt större än mot arbetartjejerna. Även om även vi män måste hålla oss inom klart definierade och på förhand givna ramar så är det möjligt att göra karriär inom kulturvärlden samtidigt som man framstår som lagom bråkig, nedtonat kaxig och småaggressiv. Tjejerna däremot måste vara duktiga.”


Här utses en statschef

Annons från Unga republikaner. Gå gärna in på deras webbplats ungarepublikaner.se. Föreningen är en fristående ungdomsorganisation som vill införa republik i Sverige och samarbetar med Republikanska Föreningen. Man försöker väcka engagemang hos unga som vill demokratisera statsskicket.

Själv fäste jag mig mest för en formulering i presentationen av förre ordföranden, Linnea Frank: ”På fritiden spelar hon teater och är därför väl insatt i kungafamiljens vardag. Som liberal tycker hon att det är självklart att all offentlig makt ska utgå från folket.”

Klokt och roligt skrivet om vårt konceptionella statsskick.

Köp en karta, ambulanspolitiker

Ska du ha en ambulans på marken så är det bra om den är placerad nära de som behöver åka med den. Ska du ha en ambulans i luften så är det bra om den också är placerad nära de som behöver åka med den. Samt att det finns en markambulans som kan åka när dimman stoppar flygningarna eller om den sjuke har blivit sjuk i tättbebyggt område där det inte går att landa.

Karlstad har många goda sidor men en helikopterplatta där skulle hamna väldigt ocentralt för en höljesbo med hjärtinfarkt.

Köp en karta, ambulanspolitiker.
Eller en stegräknare.

Börja gå.

… apropå diskussionen i Värmland om var en tänkt ambulanshelikopter ska placeras, Karlstad (bygge för 40 miljoner) eller Torsby. Samtidigt som diskussionen går om att minska antalet markambulanser. Som SOS-operatör har jag varit med om att tillfälligt tömma en värmländsk stad på ambulanser en mörk natt. Det är inte en upplevelse jag önskar någon medmänniska.

Alla är inte invandrare

Titta noga på bilden på de två som dansar och spelar på gatan. För mig symboliserar den någonting mycket mänskligt. Att vi trivs i solen? Visst, men det är inte det jag menar. Att vi gillar att ha roligt? Att det är kul att klä ut sig? Att musik är viktigt? Sant det också men nej, jag menar en annan sak. Du förstår att…

Ny krönika på tankesmedjanida.se:
Alla människor är inte invandrare

 

 

 


Visit i mångmiljonförorten

En dag tar jag bilen och far ut till förorten. Mångmiljonprogrammet.

Jaha. Här ligger det. Bergviks gamla sommarstugeområde utanför Karlstad, en gång byggt med flit och masonit. Nyss såldes en av villorna för åtta miljoner kronor. En annan för 9,7. På Frykmans väg trampar schabraken varandra på tårna.

Historien handlar om klasser, det är precis som i manifesten.
Förr kostade sjöutsikten egen svett. I dag är skjortorna torra.

Mitt emellan stadsjeepar, jobbskatteavdrag och spekulationer hittar jag en kvarglömd stuga i masonit. Byggd, när drömmarna ännu var demokratiska.

Innan stranden blev till guld.

 

Kvarglömd dröm i masonit.

Somliga svenskar behöver träna på satir

Så ser jag det hända igen. En vän på facebook skriver något satiriskt, varpå en av hans läsare reagerar och börjar käfta emot. Då tvingas min skrivarvän försöka förklara satiren.

Jag har varit där själv. Det fungerar inte. Att förklara satir för någon som inte tycker om satir är som att försöka förklara det roliga i ett skämt. Resultatet kan bara bli trassligt, även när texten från början var bra.

Knövvligt detta. Vi vill ju ha dialog, vi vill ju ha reaktion, vare sig vi pratar eller skriver. Skillnaden är att det är väldigt sällan som någon ber en förklara ett muntligt skämt.

Somliga svenskar behöver träna på satir. Svensk debatt är för grå och lägg märke till att jag pratar inte om näthat nu, för det är något annat.

Djupt inne i all god satir finns en värme och ett vemod.


Det nya behöver det gamla

”Sverige förändras hela tiden och de partier som inte utvecklas med sin tid krymper eller försvinner. Centerns misslyckande är en varning för andra. Jag hoppas mitt eget parti ser, lär och utvecklas av centerns historiska fiasko.

Det är viktigt att slå vakt om sina traditionellt starka sidor och bevara sin själ, men när varven och bruken och andra traditionella miljöer krymper måste man också finnas med och ha något att erbjuda där det nya växer fram. Men då måste traditionen, själen och stoltheten över sitt ursprung vara basen man bygger vidare på och inte något man skamset kastar över bord.”

Leif Pagrotsky (S) i krönika i GP 29 januari 2013.