Fortsatt diskussion om ynkligheten på nätet

Jag behöver tänka efter. Det tar tid ibland, särskilt när jag har ett trevligt arbete som tar tid om dagarna. Nu har jag tänkt. Här är några fortsatta kommentarer efter gårdagens inlägg om hatet på nätet. Somliga höll med om min gårdagstext men mothuggen var också kloka, tycker jag.

Mothugg ett: Det rör sig om ett större utanförskap.
Sant. Näthatarna är inte misslyckade entreprenörer allihop, det använde jag bara som en bild, precis som uttrycket ”ö-rådens förlorare”. Jag tror att det handlar om ett utanförskap som politiker och andra misslyckats med att lösa. En stor del av förklaringen finns i segregation och arbetslöshet, särskilt massarbetslösheten bland ungdomar.

Samtidigt tror jag ändå att den ideologiska offensiv som startade med kampanjen ”Satsa på dig själv” någon gång på 1980-talet har haft betydelse. Vi märker det när folk ska rösta, när egoismen breder ut sig lite varstans på solidaritetens bekostnad och i det här fallet när Egoistens stygge kusin Näthataren tittar fram i kommentarsfälten.

Mothugg två: Det är många som inte känner sig hemma i den så kallade PK-elitens välformulerade åsikter.
Sant det med. Fast även här tror jag att mycket beror på politik och ekonomi. Det är inte i första hand själva debatten som gör att folk tycker sig utanför i samhället. Snarare tror jag det beror på att de inte känner sig behövda på arbetsmarknaden och säkert också på att klyftorna ökat som de gjort de senaste trettio åren.

Uttrycket ”PK” betyder ”politiskt korrekt”. Det är gammalt men föddes på nytt som ett högerskällsord mot vänstern. Personligen har jag aldrig stött på en enda människa som inte säger det han menar, när han ska säga det han menar. Alltså: det finns ingen seriös debattör på någondera kanten som inte försöker vara korrekt mot den politik han tror på, när han ska föra en seriös diskussion.

Därför är jag gärna politiskt korrekt. Politiskt inkorrekt verkar oärligt mot sig själv att försöka vara. För mig innebär PK också att respektera det som andra människor tror på, det vill säga motsatsen till nättrollens sätt att agera.

Mothugg tre: Jag ser en fara i ett elitistiskt samhälle.
Absolut. Vi är redan där. Det är bara att räkna på hur många industriarbetarlöner en toppdirektör i Sverige tjänar per år.

LO har undersökt saken. År 1950 tjänade den ekonomiska eliten lika mycket som 26 industriarbetare. År 1980 var inkomsterna i ekonomieliten som lägst, 9 industriarbetarlöner i årslön. Under denna period i början på 1980-talet var inkomstspridningen lägst i Sverige. År 2010 fick de 50 undersökta direktörerna en årsinkomst på 46 industriarbetarlöner i snitt. Det motsvarar vad en industriarbetare får ihop i ett helt liv.

Länk till LO-undersökningen: Makteliten – kommer igen. En studie av inkomstutvecklingen för makteliten perioden 1950 till 2010.

Mothugg fyra: Det handlar väl inte om ifall folk stavar dåligt eller inte, det är väl den råa tonen vi ska protestera mot?
Ja kära nån. Där vill jag sannerligen göra självkritik. ”Helst ska du stava dåligt” skrev jag i inlägget i går. Där trillade jag dit själv. Naturligtvis är inte det viktiga hur du stavar, det är ju inte det jag vill åt – utan hatet och oförskämdheten i kommentarsfälten och på hatarsajterna. Hemingway var dyslektiker men inte var han något fegt och anonymt nättroll.

Stava hur du vill, men skriv med respekt.

*

Förfärliga angrepp på skrivande kvinnor
Ynkligast är nättrollen mot en del kvinnor som skriver bra. Vissa av de angreppen är så skamliga att varenda skrivande, läsande och tänkande svensk borde resa sig och protestera.

Vet du inte vad jag menar, så läs artiklarna jag länkar till här nedan. Jag begär inte att du alltid ska hålla med Katarina Mazetti och Åsa Linderborg om deras åsikter, även om jag själv rätt ofta gör det. Men jag tycker förbanke mig att var och en som kallar sig demokrat ska ta avstånd från näthatarnas kampanjer, när de får en medmänniska att flytta hemifrån med sitt barn och en medmänniska på 68 att ligga sömnlös efter att de dunkat mitt i natten på hennes hus.

Det sista bevisar visserligen att kulturen är en mäktig kraft, som förmår hota de grumligaste politiska rörelser. Men det bevisar också något mer.

Tack för både medhåll och mothugg i går, vänner. Det är så ett nätsamtal ska se ut bland civiliserat folk.

Länk till Åsa Linderborgs artikel: Förföljd av hatet
Länk till Katarina Mazettis artikel: Nu har jag väl lyckats reta båda sidor, men ring mig inte – jag har skaffat visselpipa igen!

Änkans skärv

 

 

 

 

 

Nypublicerade amerikanska undersökningar visar att överklassen beter sig mer oetiskt än andra.

Det är inget nytt. Gå hem och läs er bibel om änkans skärv. Eller om hur det är svårare för en rik att komma in i himmelen än för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga.

Alla som stått med en insamlingsbössa i ett gathörn vet vilka som brukar ha råd att ge. Det är sällan gossarna med de dyra kostymerna.

Ibland finns det en orsak till att somliga går med trasiga skor och somliga inte gör det.

Nu var du för snäll

– Nu va du att snäll… sa arrangören vid första maj ett år, när jag hade kåserat och talat allvar. Nästa år klämde jag till ordentligt. Det blev inte så bra.

Jag har varit för snäll här med. Låt oss alltså prata politik.

… så börjar ett inlägg jag håller på och formulerar. Längre kommer jag inte. Hur är det Aspenström skriver?

Jag är ingen opolitisk person.
Jag har en åsikt om hur slipstenarna
borde dras i detta land.
Jag anser freden vara vår största tanke.
Men jag vill inte med den stora drömmens sax
klippa sönder den mindre drömmens väv.

En vacker hållning han har, kanske nödvändig för honom 1964. Själv har jag mer problem med vilken sax vi ska börja med och att alldeles för många drömmare har slutat drömma.

Vissa dagar är det inte alls snällt att vara för snäll.

 

 

 

 

 

Dags att sammanfatta det nya året

Traditionen kräver att jag sammanfattar året så här dags. Jo tack, hittills har det nya året rullat på som väntat. Först blev det helgdag och sedan vardag. I Garmisch-Partenkirchen har de hoppat tysk-österrikisk backhopparvecka, USA:s president Barack Obama har stått inför budgetstupet, Värmland har brist på lantmätare och en skånsk man har fått en nyårsraket i ansiktet.

I morgon är en annan märkesdag. Alliansens stora reform har namnsdag. Rut. Lämpligt nog var det på hennes namnsdag år 1904 som Stockholms tjänarinneförening bildades, för att organisera hembiträden och barnflickor i den svenska huvudstaden. Den gången hade tjänarinnorna inte en aning om att Rut en dag skulle komma att symbolisera även stadens bartendrar.

Annars är världen sig lik. Skakad, inte rörd.
Orättvis än i dag.

 

 

 

Tjänarinnor. Snart är ordet tillbaka. När svenska folket röstade på Reinfeldt fick de hembiträden allihop. Utom hembiträdena. Det är de som betalar kalaset.

”Är norrmän roliga?”

Läser mitt favoritmagasin. Med 112 frågor & svar sammanfattar redaktionen år 2012.

3. Är norrmän roliga?
Alltså, de gav EU fredspriset.

4. Blev två ledande sverigedemokrater påkomna med järnrör i händerna?
Nej. Absolut inte. Erik Almqvist och Kent Ekeroth har i detta avseende behandlats orättvist av medierna. Vilken byggnadsingenjör som helst kan se att de tillhyggen som finns på filmerna inte är rör av järn. Enligt branschexpertis är rören till största sannolikhet av lättmetallen aluminium från det tyska företaget Plettac. När man betänker att den inte jättestora Ekeroth hållit ett rör i en hand och filmat med den andra framstår det som ytterst osannolikt att rören skulle vara gjorda av någonting med högre densitet än en Coca-Cola-burk.”

41. Vad var fördelningspolitik 2012?
Att färga fläskfilé så att även de i Fas tre skulle ha råd med oxfilé.”

Vad kan man säga? Det är bara att göra självkritik som vi säger på Grossbolstorp. Det var inga järnrör, det var inga järnrör, det var inga järnrör. Läs Fokus. Den kanske inte talar om vilken politik jag ska välja, men den talar förbanke mig om hur den politik ser ut som en del andra har valt.

Nästan sju gånger dummare än en forshagabo?

Vad var det hon sa, den där moderatkvinnan som högern satsar så på nu för tiden? Stockholmare är smartare än lantisar.

Eller hur?

Jag läste just en artikel i Aftonbladet. För en miljon kronor får du 144 kvadratmeter villa i Forshaga. För samma summa får du 21 kvadratmeter på Lidingö, vilket är en bra liten bostad även för en smartis.

Världen är galen.
Det är för dyrt att bo på öar.
Moderatkvinnor är inte bra på matematik.

Kära fru Kinberg Batra, hur många hus i Forshaga får du för priset på en villa ute på Lidingö? Tänk efter nu. Du tar 21 kvadratmeter och så gångrar du det. Stressa inte, det är inte bråttom. 21 gånger… ja, vadå? Om du vill kan du dela 144 med 21 också, det kanske är enklast. Vad säger du?

Vart är vi på väg?

Rut-avdraget for Dummies

Den borgerliga alliansen (allians betyder pakt som i tv-programmet Robinson) har beslutat om en reform som innebär att den som låter sin nästa tvätta sin ruta ska få göra avdrag från nästa sk­­att på detta och på samma sätt ska den som tvättat rutan kunna låta den förste tvätta sin ruta och då ska denna nästa kunna göra avdrag på sin nästa skatt för detta och för pengarna som den enes första och den andres nästa sparar in ska de kunna leja en nästnästa till att tvätta nästa ruta, mot avdrag på deras nästa skatt, varpå även rutorna på gaveln och till köket kan väntas bli tvättade före jul. Så rullar det på sedan, tills allt fler rutor blir rena en kort stund och allt fler kronor för alltid försvinner från det allmänna bästa. Samtidigt slipper svenska staten enorma utgifter tack vare ruttvättsavdragen, eftersom statskassan nu inte får in nog med inkomster till att betala sådana utgifter som den annars skulle ha dragit på sig, då den ju i så fall hade kunnat betala någon form av rättvis välfärd till alla dessa stackare som inte har råd att hyra in någon rutavdragsbartender till den fest då de skulle ha kunnat fira att rutorna var avdragna och tillfälligt genomskinliga på skattebetalarnas bekostnad, om de nu inte hade tvättat dem själva.

Men det gjorde de.

Barn, vi har skaffat ljusslinga

Det var folkupplysningskampanj. Valet handlade om ifall Sverige skulle avveckla den livsfarliga kärnkraften eller inte. I själva verket ville alla tre linjer avveckla den men två av dem farligt sent, tyckte vi. Jag får återkomma till de där linjerna en annan gång, för i dag har de själva glömt vad de ville.

I Sunne, där vi bodde, var kampanjen särskilt aktiv. Våra egna studier startade långt innan omröstningssöndagen. Kväll efter kväll satt vi i studiecirkel och lärde varandra om megawatt, mellanlager och uran-235. Den siffra jag aldrig glömmer är att avfallet från den här smutsiga energikällan är livsfarligt för människan i 100 000 år.

100 000 år!

Försökte leva som vi lärde
Vi visste precis hur man kunde ersätta kärnkraften. Sol och vind, vågkraft, effektiviserad vattenkraft, all den sortens sifferexercis kunde vi. Den gången var alla linjer överens om att Sverige skulle satsa på alternativen, det får jag också återkomma till.

En annan viktig väg att gå var att sluta slösa med strömmen. Detta var 1979 och 1980 när det synliga slöseriet var mindre än i dag, som jag minns det, men ändå fanns det massor att vinna.

Vi försökte leva som vi lärde. Det lärde vi våra barn också. Länge vägrade jag använda den elektriska dörröppnarknappen på vissa kontorsbyggnader. Varför använda ström till något som jag kan göra själv? Först när diskbråcket sade ifrån började jag använda ”maskinen” vid vissa tyngre dörrar.

Aldrig haft en utegran
Någon utegran inför julen har vi aldrig haft. Om alla svenskar ska ha varsin utegran med glödlampor i, hur mycket kärnkraftsel ska inte det kosta? Det har vi också lärt våra barn. Inte för att vi tror att vår uppoffring betyder så mycket och inte för att vi missunnar grannarna att lysa upp i decembermörkret – men för principens skull. Det går att spara! Om alla lät bli, så…

Sedan kom ledlampan och nyss fick vi verandan, vår nya ögonsten. Så nu, kära barn, har er mor monterat upp en ljusslinga på den. Ja, det är sant. Den drar oerhört lite. Våra laddare och andra aggregat som vi glömmer dra ur eller stänga av när de inte används drar mer.

Det är en ganska blygsam rad med lampor, men vi är förvånade själva i alla fall.

Brännande aktuell varenda dag
Kärnkraften är fortfarande livsfarlig. Det är för att mitt älsklingsparti inte insett det som jag inte varit politiskt aktiv på allvar sedan 1980-talet. Om avfallet är dödligt i 100 000 år, då är den frågan aktuell för mig varenda dag, varenda år, oavsett vad som debatteras just då i dagspolitiken.

Men trevlig advent på er ändå, även ni som röstade på att kärnkraften skulle ha varit avvecklad först nu. Inte tidigare som vi ville.

Vi vann i Sunne.