Kategori: Skrivande

Förmöget folk som har råd att göra stora konkurser

Hur var det Gustaf Fröding skrev, efter att en av stadens godare borgare ställt till med ekonomisk skandal i småstaden Karlstad?

”Ja, det är en välsignad sak, att vårt folk är förmöget folk, så att det kan dricka vin till middagarne och åka droska och spela vira med hög poäng och göra stora konkurser ibland med ståtliga hundratusenkronorsskulder i.”

Nu är det 2012. Nu har företaget som hämtar dagskassor hos hårt arbetande småföretag gjort sin präktiga konkurs. Panaxia, jo man tackar, spåren känns igen. Hur många mackar och småbutiker får nu själva gå omkull, om penninghämtarbolaget trixat in kundernas pengar på eget konto? Skickliga är de inte på Pantrixia, för inte ens så fick de sin egen debet och kredit att gå ihop.

Ett förmöget folk på samhällets topp… Är det en halv miljard kronor som har försvunnit den här gången? Kanske nästan en hel ståtlig miljard? Förmöget folk, som för säkerhets skull kallar osäkerheten för ”säkerhetsbranschen”, även när sedlarna hamnar i egen box.

Fröding skulle ha känt igen sig.
Det skulle det lurade småfolket med.

Allt går igen.

 

Hellre henryckt än hanförtryckt

Ja, det var bara det jag ville säga. Apropå en aktuell debatt om ett gammalt svenskt ord som inte precis ingår i mitt aktiva ordförråd men det är det många bra ord som inte gör.

Då har jag värre problem med dumheta i vala, orättvisorna, ojämlikheten, religionsförtrycket, folkförtrycket, kvinnoförtrycket och att jag måste äta piller varenda dag mot blodtrycket.

Hen kommer jag nog inte att använda många gånger, mer än den här gången.
Men rädd är jag inte.

 

Det afrikanska reportaget om Sverige

Jag är full av beundran inför journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye. Det de försökte göra var viktigt. Hoppas vi får se reportaget de jobbade med, om det nu är möjligt. För mig är de hjältar i det fria ordets tjänst.

Detta betyder inte att Sverige och vi svenskar är några rättesnören själva, alla gånger. Vilket reportage skulle inte afrikanska journalister kunna göra om den konstiga rättsapparaten i det nordliga landet Sverige, utifrån fall som Thomas Quick? Han som fick knark för att säga det polisen ville. Eller om den svarta kvinnans skrik inifrån tårtan som vår kulturminister skar sönder kring skrevet.

Varje midsommar hoppar vi som grodor kring en lövad fruktbarhetssymbol och varje midvinter tittar vi på amerikanska tecknade filmer om en arg anka för att hylla Jesu födelse.

Det är inte det enda som ser konstigt ut söderifrån.

*

Såhär börjar reportaget, översatt från den afrikanske reporterns språk:

(Bild på dans kring en midsommarstång, fiolmusik och dragspel, sång ”Små grodorna, små grodorna….)

Speakern:
Svenska folket älskar sex. Och groddjur.

På somrarna dansar de sin speciella groddans kring en upprest fallossymbol som de pryder med sina vackraste blommor och blad.

Och ändå. Fruktbarhetsriten har inte hjälpt. Kanske behöver de resa ståtligare penisar? Flera av deras älskade grodarter hotas av utrotning.

Men svenskarna hoppar och hoppar. Sedan hänger de tvätt.

(Närbild på död lökgroda i Skåne).

 

Tränar på kärnfullheter

Nackdelen med att säga ”någonsin” när du menar ”hittills” är att du måste leva upp till det hela livet.

*

För säkerhets skull hade han dubbelmoral.
Ifall han skulle tappa en.

*

Trappor städas bäst uppifrån.
Böcker läses bäst från vänster.
Nollor gör sig bäst till höger.

*

Att kalla allt för lek är bästa sättet att döda lekfullheten.

*

Var trettionde år får människan en måsskit i huvudet, säger statistiken. Det är bara det att när du närmar dig tiden för andra måsklicken och sedan passerar den – så minns du inte om den redan har hänt.

*

Ingen aforistiker med självaktning accepterar relativitetsteorin.

 

 

 

 

 

Att kalla allt för lek är bästa sättet att döda lekfullheten

Måste du göra falska enkronor så kalla det inte konst. Det sliter ut konstbegreppet. Vill du sätta upp skyltar på universitet så kalla inte det heller för konst. Du skadar konstens trovärdighet.

En dikt vet vi ungefär hur den ser ut. En roman har sina ramar. Novellen, gitarrsolot och kortfilmen. Breda ramar men vi vet när ett gitarrsolo är ett gitarrsolo.

Varför tror konsten att allt är konst? När någon sitter vid sitt köksbord och dricker kaffe och tänker på senaste episoden av tv-programmet Bonde söker fru. När någon gräver sitt
trädgårdsland medan en hund hämtar en pinne. När en grupp människor åker buss till Stockholm via Västerås. Allt därifrån – och till en begåvad Lars Lerin-akvarell. Konst.

Aldrig har jag hört någon påstå att en psalm med tre verser är en romantrilogi. Aldrig att en kortprosasamling är ett riff. Vad är det då för mening med att kalla allting för konst? Ett fejkat självmordsförsök, en förstörd tunnelbanevagn, en svart kvinnas skrik inifrån en tårta.

Dålig underhållning är ingen konst.
Inte bra underhållning heller.

*

Kronan var rätt rolig.

 

Efter att ha skrivit de raderna borde jag känna mig gammaldags och förändringsovillig. Det gör jag inte, det är jag inte. Visst måste konsten få leka och prova, men om varje mänsklig handling kallas ”konstprojekt” blir både konstnären och konsten onödig. Därför är det en reaktionär och bakåtsträvande åsikt som kronmakarn och skyltmakarna för fram.

Att kalla allt för lek är bästa sättet att döda lekfullheten.

PS. Läs gärna den här krönikan av Claes Lönegård i tidningen Fokus. ”Medelmåttorna belönas när generaldirektörerna festar”. Tjohoo!

 

Mitt liv som tipsare

Det händer att jag på lediga stunder mejlar och tipsar en och annan redaktion om sådant som jag tror kan intressera. (Jag pratar om mina fritidsintressen nu). Ibland blir det något av tipsen, ibland bedömer de det som ointressant, antar jag. Precis som det ska vara.

Det är bara det där med ”antar jag”. Jag vet inte. De flesta har slutat svara och tacka eller betacka sig. Är det inte längre artigt att svara i deras hörn av cyberspace? Får mina forna kollegor så många tips från töliga typer i Grossbolstorpstrakten att de inte hinner sticka näsan över ytan längre och tacka? Eller är det jag som har en gammaldags syn på trevlighetens betydelse för mänsklig samvaru?

Ja ja, ingen stor sak. Det blir nog ett och annat förslag även fortsättningsvis från den här tölsvadden.

En dag på CSK
”En dag på Centralsjukhuset” anser jag fortfarande vara det bästa reportageuppslag jag gett dem. Massiv redaktionell satsning, gott om skrivare och fotografer som skildrar allt från födelse till död, från matdistribution till färdtjänsttransporter och biblioteksbesök. Dramatik och lugn, doktorer och vaktmästare, biljettförsäljare och arbetsterapeuter. Sex sidor eller nåt i tidningen, tre timmar eller nåt i radio. Fyra kanske.

Ibland ger jag väldigt små tips också.

 

Häromdagen var det en bekant som hade glömt ta med legitimation på banken.
– Ni får väl googla på mig, sa han. Då gjorde banken det. Ja du verkar vara du.

Visst nej, den tipsade jag aldrig om.

 

Tacklingscurling

Bråket om bergtäkten i Ulvsby, i närheten av Gustaf Frödings Alster: ett bergagroll.
Tunneln under Karl IX:s gata nära Nya Wermlands-Tidningen: Anderground.
Uppfann jag av misstag i en turistartikel om Kristinehamn: utsiktsgropen.

*

Alligatorpäron = avokado.
Dolmenkollen = urologmottagningen.
Larmet går men brandkåren sover = obegåvad person.
Plåtpolis = fartkamera.
Salmonellakuvös = korvgrillen på bensinmackar där korvarna snurrar runt timme ut och timme in.
Tacklingscurling = ishockey.
Tamburförlamning = när gäster ska gå hem men fastnar i hallen och pratet kan hålla på rätt länge.

 

Ordförklaringarna under asterisken handplockade här och var från www.folkmun.se och något redigerade av mig. Tacklingscurling, det har redan satt sig på hjärnan.


 

Filar och mår bra

Kväll med datorn i knäet, filar på en krönika till en kommande webbplats som en vän håller på och skapar. Trevligt att någon ber en, när det fria skrivandet blivit roligt igen. Få se nu, jag tar med resorna till Fryksdalen och Värmlandsbro. Åland, den turen ska vi inte glömma.

Tack seriefigurerna Pigge & Gnidde i veckotidningen där hemma, som lärde mig läsa bokstäverna. Tack lärare och andra som tragglat med mitt eget skrivande.

Färdig skrivkarl är jag inte och blir säkert aldrig, men vi jobbar vidare språket och jag. Ibland har vi något att säga, det är första kravet. Sedan måste vi ha något att säga, det är andra kravet.

Samt tredje.

 

 

 

 

 

Filmcitat i varenda hörn

”Nobody puts Baby in a corner” står det på Karlstads universitet. Fint, låt oss nu fortsätta med att skruva upp skyltar med filmcitat.

”Toto, I’ve got a feeling we’re not in Kansas anymore.”
Vid infarterna till Värmland. Citatet från Trollkarlen från Oz, 1939.

”You talking to me?”
Dalens sjukgymnastik, Sysslebäck. Taxi driver, 1976.

”May the Force be with you.”
Gässlingens vindkraftpark, Vänern. Löfbergs Lila Arena. Star wars, 1977.

”Frankly my dear, I don’t give a damn.”
Tingvalla isstadion. Borta med vinden, 1939.

”I’m going to make him an offer he can’t refuse.”
Samtliga Miljöpartiets kontor i Värmland. Gudfadern, 1972.

”Du jobbar ju med data!”
Landstingshuset, avdelningen för kontroll av utbetalande av miljoner till privatpraktiserande sjukgymnaster. Masjävlar, 2004.

”Here’s looking at you, kid.”
Betongtornet på Ulf Lundells granngård i Skåne. Casablanca, 1942.

”I think this is the beginning of a beautiful friendship.”
Rudskyrkogården, Karlstad. Casablanca, 1942.

”Passa på nu. Man vet aldrig när det blir roligt nästa gång.”
Mariebergsskogen, Forshaga Folkets park, Älgsjövallen, Nöjesfabriken, Café August, Olssons brygga, Höljes motorstadion, Tyrstugan, Karlstads kommunfullmäktige. Den bästa sommaren, 2000.

Karl-Bertils fader
Det var de första nio. Var ska vi sätta ”Go ahead, make my day” och ”Jag har närt en kommunist vid min barm”? Fundera på det. Tänk gärna en stund på den där svenska repliken som jag inte vill skriva ut också, för att jag är för blyg.

Världen är full av bokstäver som måste upp.

 

Nobody puts Baby in a corner

 

 

 

Jag är en långsam jäkel. Ibland tar det tid att tänka efter och nu har jag funderat färdigt. Det är ett alldeles utmärkt budskap som rektorn för Karlstads universitet låtit pryda sitt lärosäte med.

Nobody puts Baby in a corner.

Jag ska inte förklara hur jag menar med det, det gör rektorn själv så bra i artikeln jag citerar här nedan. Vi råkar vara överens om syftet.

Inget konstverk
Fast det är det där med Konsten. Budskapet är rätt och dock är det inget konstverk hon har låtit sätta upp. Konstnärer är värda sin lön för mödan, visst. Offentlig konst är viktig, absolut. Varenda dag. Annars dör det offentliga rummet och våra liv blir tråkigare.

Det är bara det att jag inte tycker att jobbet är värt 170 000 kronor. Inte i det här fallet. Konst ska få kosta men i det här fallet känner jag mången grafisk formgivare som skulle gjort skylten billigare. 5 000 kronor plus material och uppsättning, det hade kunnat räcka.

Jag har själv gjort en variant här ovan bara på lek. Typsnittet heter Stencil, vilket hade varit en fin länk till historien, från den tid när rektor själv delade ut antiimperialistiska stenciler och kanske också hade dragit dem. Jag minns inte riktigt. Dessutom länkar det till den tid då lärosäten var beroende av just stenciler.

Rektorn själv om syftet
Nu till det utmärkta försvaret för syftet, citaten är från Dan Guttkes artikel på universitetets webbplats kau.se. Jag gillar som sagt budskapet, så när som på det kvasikonstnärliga.

Första frågan till rektorn är vad hon tycker att citatet från filmen Dirty Dancing står för:

”Budskapet kan enkelt uttryckas så här: ’Låt ingen sätta sig på dig! Tro inte på signaler om att du inte duger, att du inte är tillräckligt bra!’ Det är ett budskap som riktar sig till alla människor – inte minst till våra studenter och vår personal. Men det kan också handla om Karlstads universitet, Karlstad som stad, Värmland och Sverige. Det signalerar att vi ska sträcka på ryggen och ge järnet – för att vi är bra. Det ger råg i ryggen, åtminstone till mig. Förhoppningsvis väcker det också skratt, vilket är bra.”

”När biblioteket byggdes fick vi en gåva för utsmyckning av fasaden. Det är den gåvan som används, alltså inga medel som ska användas i utbildning och forskning. Dessutom gör vi det tillsammans med Karlstads kommun som bidrar med en del av kostnaden. Konstverket kostar omkring 170 000 kronor och Statens konstråd har gjort bedömningen att det är en bra investering.”

”…meningen med verket är att flytta citatet från dess ursprungliga sammanhang för att bland annat uppmana unga tjejer och kvinnor att ta plats i det offentliga rummet.”

Vem kan inte stå för det budskapet?