Redaktionell anmärkning

Tänker skaffa ett mer avspänt förhållande till bloggen. Nu tar jag bort Google Analytics, så jag slipper sitta och kontrollera hur många besökare varje inlägg får. Gilla-knappen på sidan behövs inte heller.

Roligt att ni finns, vänner, inte behöver jag räkna er hela tiden. Nu kan jag koncentrera mig på skrivandet.

Inte måste jag skriva varje dag heller, bara när skrivklådan runnit till. Det gör den ändå rätt ofta.

…och jag måste definitivt inte alltid lägga ut facebooklänk om varenda inlägg klockan sex varje morgon. Käre nån, jag är nattuggla inte morgontupp.

Helgdagssvenska för invandrare, HFI

 

 

 

 

 

Julen är god.
Påsken är glad.
Midsommaren är trevlig.

Varje helg sitt eget ord.

Vår fjärde största svenska högtid kallas Klämdagen.
Den har inget eget ord.

 

(Det skulle väl vara kompar i så fall. Kanske kan vi en dag skicka vackra vykort med hälsningen: Kompensationsledig Klämdag! önskar familjen Svensson & Nilsson).

Två veckor kvar

Strax två veckor kvar till semestern. Sällan har jag vetat så noga vad jag ska göra veckorna efter semestern.

Undrar om det blir ”sms-ter” eller helvila? Eller sillimester, som en arbetskamrat brukar säga.

Det roliga i kråksången är att egentligen vill jag ju titta till mejlen ibland, även när jag är ledig. Varför annars sitta och svara på jobbfacebook och forum under lediga vardagskvällar, fast ingen har bett en?

För det mesta är det alldeles för roligt att ha ett arbete att logga in på. Roligt och meningsfullt. Precis så enkelt är det.

Käre nån, jag håller väl inte på och samlar argument för att jobba till 67? Hindra mej, någon. Jag som tänkte skaffa gungstol.

Veckan som var

Onsdag personalfest. Vår På spåret-tävling blev uppskattad. Resmål Lesjöfors, Skillingmark och Torsby. Själv fick jag ta kameran med mig och åka i förväg till tre värmländska orter med historia. Sahara, var det så svårt? I dag är den gamla klassiska bandyarenan överväxt av björksly, men en gång kom 5 500 personer för att titta på bandy här. Vägen fick stängas av.

I går traktade vi bort den begagnade virkeshögen med gamla trätrappan och begagnade trapptaket. Lade ut jord där nya häcken mot gatan ska planteras. Såg inte en enda fotbollsmatch.

I dag har vi lyssnat på Virtanens radiointervju med Stefan Löfven. Funderar allvarligt på att plantera vår blandade häck, men vädret tycker annorlunda. Min republikanska kommunskylt finner läsare.

Funderar över bokstavens möjlighet och eftertankens snabba spridning. Några av mina facebookvänner är bland de bästa bloggare jag vet, fast de skickar ut det via fb. Särskilt en, han är pensionär och säljer kalvdans.

Tre nya nyord

Nyord som folk har skrivit på Språktidningens webbplats, www.spraktidningen.se:

Misstagsbjuden – När man av misstag blir bjuden till en tillställning, som man alltså egentligen inte skulle bli bjuden till alls. Kan hända om man heter Margareta Winberg, t.ex.
(Inskickat av Nils)

Fläskträff – Att träffas i verkligheten inte bara via elektroniska medier.
(Jerry Segerholm)

Riskapitalist – Kinesisk investerare.
(Michael Frankius)

Vet inte hur smarta dom är

 

Jag kommer inte ihåg exakt hur hon skrev och hittar det inte nu. Men ungefär så här skrev Hedvig Nilsson på Radio Värmland för några dagar sedan på facebook:

Dom som tror dom är smarta skriver på twitter.
Dom som inte vet hur smarta dom är skriver på facebook.

Det ligger en del i det. Måste jag välja mellan de inbillat smarta och de vardagsvisa, då är valet lätt.

*

Bäst av allt är att det finns en plats till, där vi kan leta lärdom. Vissa av de klokaste pratar i verkliga livet. Så där som folk gjorde förr.

Med munnen.

 

Det skrivna ordets glädje

Jag lärde mig skriva när jag var sju år, som många andra. Delvis där hemma, delvis i skolan. När jag var tio år kom första tidningen, Ängebäckstorpsposten, handskriven i två exemplar. På högstadiet fick jag in några fumliga dikter i tidningen Värmlandsberg och småningom i Nya Wermlands-Tidningen och Värmlands Folkblad. Sedan blev det elevrådstidningen på Sundstagymnasiet och efter det har det hållit på. Förändra världen om du kan, förändra några mungipor åtminstone.

Pennan och tangentbordet har försörjt mig. De som läst har lärt mig massor om masskommunikation. Hela tiden lär jag något nytt. Då och då återkommer den härliga känslan i maggropen, när språket fungerar och läsarna hör av sig. ”Där fick du till det, Svensson”.

Rätt ofta får jag inte till det, det är minst lika vanligt, men lärpengar även det.

Fattigmans tidning
Så kom internet och sedan var ingenting som förut. Plötsligt fanns det en fattigmans tidning som även den här otekniske knövveln kunde sköta själv. I höstas blev det en blogg, tätt kopplad till facebook och en del andra verktyg, för att nå ut. Nu får jag läsarnas reaktioner i direktsändning. Ibland gillar några, ibland gillar inte en människa orden jag lagt ut. Vissa skriver kommentarer, andra hör av sig i verkliga livet.

Jag är så innerligt lycklig över min fattigmans tidning. Storögt förundrad över att orden finner läsare. Mina ord? Kommunikationen har jag stor respekt för. Du som läser har alltid rätt till din reaktion och det är sannerligen inte allt som du tycker är bra.

Det tycker inte jag själv heller ibland, efter några dagar. Varför lade jag ut det där? Det inlägget var väl inte elegant, vasst, roligt eller ens välformulerat? Då startar jag min bärbara älskling igen och knappar i gång. Hela tiden på jakt efter suget i maggropen, det sällsynta, benådade ögonblicket då bokstävlarna hamnar rätt.

En dag ska jag be någon att publicera bloggen på en plats, där ännu fler kan läsa den. Det är vad jag tänker när maggropen kittlar.

Dagen därpå tycker jag allt är skräp, idéerna kass och språket dött. Stendött. Men vem har sagt att det ska vara lätt?

Lilla talarskolan 2, Så svarar du på floskler

Lilla talarskolan, andra lektionen. Så svarar du på floskler.

I min värld…
– Du är välkommen till vår värld när du vill.

Vi prioriterar en kundfokuserad flödesorganisation.
– Ja, vem blir inte pessnödig ibland.

Hos oss är alla chefer stateger.
– Detaljer är det ingen som begriper.

Inom vårt företag är vi ledande inom…
– … ja, det hoppas jag. Vi arbetar faktiskt med elström.

Vårt mål är att ligga i frontlinjen.
– Sätt dig ôpp, chefen.

Jag kan tycka att…
– … kan du? Kan vi också göra det?

*

Här är till sist en övning som kommer på floskeltentan. Läs nedanstående mening. Skapa sedan din egen floskelmening på samma sätt:

Givet en integrerad målsättning synliggörs potentialen inom ramen för en samlad bedömning.

Envisas du med att skriva svenska, fast du redan gått två lektioner i floskelskolan? Bra. Kanske vill du skriva meningen så här?

Vi vet vilka mål och möjligheter vi har. Nu vill vi berätta det för fler.

Vill du lära mer om svenska språkets rika förmåga till floskelskapande? Vem vet, du kanske har en floskelgenerator i din närhet? Lyssna på honom. Räcker inte hans kunskaper till, så finns det generatorer i överflöd på internet?

Lycka till!

 

Pessnödig = kissnödig. Ôpp = upp. Meningen som börjar med Givet…  i texten ovan är skapad av den utmärkta svadageneratorn hos Textomedia.

Länk till första delen av Lilla talarskolan.