Klyftorna växer i vackerheten

Springer på nya stigar. Ser eftermiddagssolen sila genom dimman mellan granarna västerut. Associerar av någon anledning till rapporten igen.

Den från LO som varje år berättar att mitt land är ett klassamhälle, där giriga rika tar maten ur mun på sina medmänniskor. Klyftorna växer. Orättvisorna växer. Sverige spricker fortare än en frasig tulpan slår ut.

1980 gick det 9 industriarbetare på en hög börs-vd.
2017 gick det 59 stycken. Så stor är inkomstskillnaden.

En skam för Sverige
Detta är en skam. Min mamma skolstäderskan som tjänade ännu mindre skulle ha behövt ta 70 medsystrar med sig, för att tjäna lika mycket som en hungrig börsbolagsdirektör.

En skam.

När jag kommer hem lägger jag ut fotot på solen, dimman och granarna, för vackerhetens skull. (Nedan). Samtidigt minns jag Axel Danielssons ord att våra skogar och våra bäckars språng blir lättare att älska den dagen de inte behärskas av baggbölare och bolagsmän.

2017 gjorde jag en serie om klassamhället Sverige. Klicka gärna här och läs.

### Läs också om LO:s löpande utredning som kom i början av året: Makteliten – utan markkontakt
### Fundera på hur många vårdbiträdeslöner det går på en börs-vd:s inkomst.
### Då blir det ännu värre.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 017. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kärleken är släkt med yttrandefriheten


Ibland blir jag högfärdig och får för mig att jag tillhör kommentariatet. En sån där som sitter på vår tids ljugarbänk och berättar för alla som passerar hur det är. Hur det verkligen är.

På bänken på nätet.

Sådana som jag förklarar allting som finns, från rotmosets betydelse till den sverigedemokratiska övertygelsen bland 25,54 procent av de röstande i Dejefors valdistrikt.

Tror jag.

Men men. Motvilligt måste jag medge att självbilden ljuger. Vi har långt kvar innan vi har nått så långt, bloggen, Facebooktrådarna och jag.

Ångande gruppsex i lera
Inte har jag kommenterat stollen på kinesiska ambassaden som tror att Sverige är Lilla Hongkong.

Inte har jag förklarat rasismen på fotbollsläktarna i Bukaresttrakten och varför Rumänien bör portas från all hederlig fotboll tills läktarna lär sig.

Inte har jag skrivit om Uffes, Ebbas och Jimmies svettiga gruppsex i blåleran.

Blålera. Vardaglig benämning dels på lera i sjöars och vissa mossars bottenlager, dels på en del moränleror. Karakteristisk är den blågrå färgen som vanligtvis kommer av att järn i avlagringen föreligger i reducerad form. Efter genomluftning blir blålera gråaktig eller gråbrun.”  (Skogen.se)

Observera vilken färg blåleran slutligen antar, när den genomluftas. Brun, det var väl tråkigt, ni hard core-kristna? Så dumt det kan bli. Jesus själv ville ju dela fiskar och bröd med varenda mänska han såg, till och med långt bort i bergen. Gemensamt, tillsammans, socialt.

Gud så 00-tal.

Sjöstedts stolleprov
Nej, det finns mycket jag borde ha kommenterat. Varför Vänsterpartiet släppte Amineh Kakabaveh, där ställde jag bara frågan. Varför s-kvinnor i Hudiksvall inte får älska vem de vill, där behöver frågan inte ens ställas. Det partibeslutet är fascism, ren fascism. ”Individen är intet”.

Inte heller frågade jag varför Jonas Sjöstedt, som stundom verkar vara en klok person, kunde hitta på stolleprovet att vilja göra knarket lagligt.

Varför L har problem med fyraprocentsribban? Fråga inte så dumt. Varför C kallar sig borgerligt numera? Fråga inte. Varför MP kastat sig i famnen på di blåe på så många håll? Där handlar det om ren rödgrönfärgblindhet. Plocka aldrig hallon med en miljöpartist. Hen ser inte vad som är grönt ens.

Ditt nya partiprogram?
Det var fortfarande rätt av Löfven att gå med på januariöverenskommelsen. Men det var förbaske mig inte rätt att göra den till partiprogram sedan.

Vad vill du egentligen, Stefan? Hur skulle du vilja ha’t? Har ingen berättat för dig att klyftorna växer och Sverige spricker? Kunde du inte åtminstone ha stoppat dårarna i Hudiksvall?

Kärleken är släkt med yttrandefriheten, vet du inte det?

### Här tänkte jag avsluta med något skojigt. Det har jag hört att riktiga bloggare gör.
### Sökte alltså på Youtube på de två lämpliga orden ”rätt roligt”.
### Fick träff på fem löpskolor… Mobiljäkeln är en spion 😡

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 009. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Är män för känslosamma för att få rösta?

Ny rapport om fredagskvällens hatare

Bör män ha rösträtt?
Bör rumsrena svenska partier skaffa sig särskilda mansförbund som kan skola in dem långsamt i folkvett, bondförnuft och arbetarmoral?
Eller är män för känslosamma för att detta ska vara möjligt?

Jag skojar förstås. Skicka mig inte en massa likalydande treords-meddelanden nu är ni snälla. ”Inte alla män”, jag vet. Dock påstår opinionsundersökningarna att nästan var tredje vuxen karl jag möter på gatan sympatiserar med det främlingsfientliga partiet. Är inte det illa nog?

Härom dagen kom dessutom en ny rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. På uppdrag av mediernas branschorganisation TU-Medier i Sverige har de studerat ”gemensamma särdrag hos de personer som uttrycker hat mot journalister i digitala miljöer”. De ville veta vad näthataren är för en person. Vem är det som sprider hat mot journalister på Flashback?

Fredagsfulla främlingshatare?
Svaret är inte roligt för en karl att läsa:

  • Majoriteten av näthatarna är män, de flesta mellan 40 och 60 år.
  • Näthataren är särskilt aktiv under fredagskvällarna, dessutom mer aktiv under tidiga morgontimmar än genomsnittet.
  • Han har låg öppenhet och vänlighet, jämfört med en genomsnittlig Flashback-användare.
  • Nästan hälften av hans inlägg skrivs i politiska forum.
  • Han är mest aktiv i diskussioner om integration och invandring.
  • Näthataren är mer fokuserad på sina ämnen. En genomsnittlig Flashback-användare har större spridning på ämnen i sina inlägg.

Så gick studien till
Forskarna identifierade 7 372 användare på Flashback som nämnt journalister (vid namn eller som grupp) minst två gånger. De skulle dessutom ha publicerat minst 1 000 inlägg.

Från den gruppen gjordes ett slumpmässigt urval på 228 användare som studerades mer i detalj.

– Resultatet ger oss viktiga pusselbitar i vår kunskap om de som uttrycker hat mot journalister i digitala miljöer. Vi ser studien som ytterligare ett steg i vårt arbete att förebygga näthat, säger Jeanette Gustafsdotter, vd för TU – Medier i Sverige.

”Fuck off ditt as”
När jag läst hennes uttalande klickar jag mig in på en vanlig Facebookgrupp, där jag är medlem. Den är inte som forumet Flashback, min grupp är betydligt rumsrenare. Ändå hittar jag hatet redan i första tråden, även om det inte är riktat just mot journalister: ”Fuck off, ditt as!” skriver en förhoppningsfull ung man.

Vad får han för liv? Ska han också fylla 40 och hamna på Flashback på fredagkvällarna?

Käre Gud schläpp ätter, som vi säger på Grossbolstorp. Är män för känslosamma för att få rösta?

### Pressmeddelande om studien.
### Ladda ner hela studien Ansiktet bakom hatet (pdf).
### Bilden nedan är inte hämtat från FOI-studien.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 997. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Den vansinniga splittringen

Jag sitter på bussen och skriver detta. Bussen är gul och utanför rodnar hösten. Runt omkring bland stolsraderna pågår samtal i lugn och ro. Andra surfar via bussens nät, några sover.

Glesbygden rusar förbi utanför rutan. Det är som om inget klimat i världen var hotat, som om ingen polaris smalt och juli 2019 inte alls var den varmaste julimånaden människan mätt upp på jordklotet.

Ändå är det så. Värmen stiger, isarna smälter – och själv sitter jag på lösningen. En del av den. Det gör vi alla här ombord.

En bra kollektivtrafik vore en del av lösningen.

Får smyga mig på’n
Det är klart det är kul med bilar. Vår är denimblå och drar 0,35 liter milen när han är på det humöret. Stor skuff och lättstartad så en får smyga sig på’n.

Nyss fyllde mitt körkort 50 år. Jag har två felparkeringar på de åren, inga andra prickar. Det får en vara nöjd med. (Jädra Filaregatan!). Peppar peppar ta i trä.

Men en sak har jag gjort hela tiden. Dyngat ner. Släppt ut avgaser.

Olika biljetter överallt
Vi borde gå ihop mer om vi ska rädda klotet. Vi borde resa 50 personer i ett fordon i stället för en och en i 50 olika. Där det går. Vi borde gå mer och cykla mer, där det går. Vet du förresten att du blir friskare om du åker kollektivt? Du rör dig ju gärna för egen maskin då, till och från hållplatsen.

Nu råkar jag ha viss sakkunskap om kollektivtrafik, eftersom jag åkt buss på egen hand sedan 1958 och jobbat med frågorna i drygt 17 år.

Min åsikt är att det är vansinne med den splittring som finns inom kollektivtrafiken. Varför ska varje län eller region ha sina priser? Varför alla dessa olika biljettsystem, appar och maskiner? Varför ser reglerna för buss- och tågresor i ett län ut som en mindre lagbok? Varför är de dessutom olika överallt? De också.

Varför måste man vara halvt jurist och datanörd för att skaffa information om en resa över en länsgräns?

Kan man betala med kort ombord i Göteborg?

Sänk biljettpriset kraftigt
Gör om. Ge oss enhetliga, enkla priser, maskiner och kort. Billiga priser, det mår miljön bra av. Det är ingen naturlag att hälften av resan ska betalas av skattebetalarna. Varför just hälften? Varför inte 75 procent eller 100? Det kommer klotet att gilla.

Jag har mer åsikter än så, men vi kan stanna där så länge.

Nu är jag alldeles strax framme. Pling!

### I morgon eftermiddag ska jag iväg och lyssna på Fredrik Holm. Han har skrivit en bok om miljövänliga resor.
### Gjuteriet Karlstad, 14.00. Fri entré.
### Kom gärna. Ta bussen.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 996. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Snusmumriken hälsar

Anders Forsell, grundade friluftsområdet Skutberget.

Hur var det George Bernhard Shaw sa? ”Jag citerar ofta mig själv. Det ger märg åt konversationen.”

Här är alltså vad jag skrev i sociala medier för två år sedan. Jag har inte ändrat mig.

”Hanteringen av det fria friluftsområdet Skutberget är verkligen ett skolexempel över tidens gång och sena tiders maktkamp. Först ordnar inlandsisen möjligheter och Anders Forsell och andra pionjärer ser dem och börjar skapa. Ideella krafter av alla slag hjälper till, småningom även kommunala politiker och tjänstemän. Ett friluftsparadis är fött, här kan du bada, segla, springa, fika, spela fotboll och mycket mer.

Då svartnar det vid horisonten. Alla gillar inte friheten. Nu överlåts campingen med mera till kommersiella krafter som inte ens är bra på att vara kommersiella. Kommunen och Muminvärlden ringer varandra (fast ingen ringde först) och bestämmer sig för att kapa ännu mer av friheten. Folk måste få lov att lära sig att strandkänsla kostar. Folk måste få lov att lära sig att sommarstugor inte är för evigt. Folk måste få lov att lära sig att när Karlstads kommun ordnar enkät på nätet om friluftsparadiset, då får fasen inget Muminland nämnas, det är förbjudet. När frågan sedan kommer upp som ett kommunalt ärende är den sekretessbelagd.

Så hanterar de sin frihet i vår södra kranskommun. Maktkamp det kan de.

Förlora väljare det kan de. Till vem? Fundera på saken.”

Hur det gick i kommunen där de vill sätta staket i sitt finaste friluftsområde vid Vänerns strand? Jo tack. Spådomen om förlorade röster slog in. Förlora väljare det kan de.

### Till sist en hälsning från en som till skillnad från Karlstads blågröngeneratröda majoritet älskar fri natur utan staket och inträden: Snusmumrikens vårvisa.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 995. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Sanningen om risken med riskkapitalister

Riskkapitalister kallas så
för att det är stora risker med dem

Om vi ger skattepengar till en riskkapitalist
för att betala en sjuksköterskas lön
–  då heter det att han ”skapar nya jobb”
Han

Om sjuksköterskan i stället är offentliganställd
och gör samma jobb billigare för sjukvårdsbudgeten
–  då heter det att hon är ”ett slöseri med skattemedel”
Hon

Jag säger ju att riskkommunikation
är riskabel
Folk kan börja tro på’t

Han.

Viktor Root

 

(Fritt efter en idé av Malin Hammarström).

Hem | Om mig | Viktor Root
Inlägg nr 1 993. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Aldrig nånsin din clown

Fri eller dräng?

Vilken kultur ska vi ha i våra kommuner? Ska politikerna lägga sig i det? I SD-styrda Sölvesborg har de sin syn. Där ska politikerna klampa in. Där får kulturen inte utmana.

Det vet vi var den synen är hämtad, tycker satirtecknaren Kent Wisti.

Vad får vi för samhälle om Sverigedemokraterna får bestämma? Svaret finns i Sölvesborg, det lokala skyltfönstret för partiets politik. Där sker nu en rad förändringar.

Häromdagen beslöt kommunfullmäktige att ändra rejält på kulturområdet. I det nya handlingsprogrammet säger man nej till ”utmanande samtidskonst”. Sådant ska inte kommunen köpa in. Får SD bestämma – och det får de i Sölvesborg – så ska vi inte ha några kritiska eller utmanande verk på offentliga väggar.

– Vi kommer att prioritera tidlös och klassisk konst framför utmanande samtidskonst, säger kommunalrådet Louise Erixson till Blekinge Läns Tidning.

Vem som nu ska avgöra vad som är tidlöst och klassiskt. Ska kommunalrådet göra det? Hon som är Jimmie Åkessons sambo. Kan någon enda människa avgöra vad som är tidlöst?

Armlängds avstånd till konsten
– Politiker ska hålla armlängds avstånd till konsten, säger den lokala konstnären Alexandra Melander till Kulturnyheterna. Naturligtvis har hon rätt. God kultur har många uppgifter i ett samhälle, men att tjäna den för tillfället rådande politiska makten är inte en av dem.

Politikerna ska hålla fingrarna borta, de ska inte leka smakdomare. Det har politruker gjort förr i mången diktatur och det har aldrig slutat väl. Där man bränner böcker bränner man snart människor.

Kulturen är inte till för en kommuns skull. Bra kultur ska kunna berätta, undersöka, kritisera, prova gränser och underhålla. Det och mycket mer. Men det blir alltid lika fel varje gång rädda (eller välmenande) makthavare försöker styra smaken och tro att kulturarbetarna är deras tjänare.

Sök aldrig drängtjänst
”Aldrig nånsin din clown” sjunger Ulf Lundell och precis så ska det vara. Konsten ska vara fri, kulturen ska aldrig söka drängtjänst.

Selma Lagerlöf skriver visserligen att om hon inte åstadkommit något mer i sitt liv, så har hon i alla fall dragit turister till Värmland. Dock var det ironiskt menat. Självklart tyckte hon inte att syftet med hennes skrivande var att locka besökare öster om Mellanfryken. August Strindberg skrev inte Röda Rummet för att dra folk till Mosebacke och Hemsöborna för att locka turister till Kymmendö.

Kulturens uppgift är aldrig att vara dräng åt Sölvesborgs kommun. Inte åt någon annan kommun heller.

Aldrig nånsin din clown.

### Den satirtecknande prästen Kent Wisti slår huvudet på spiken:
### ”Sverigedemokraterna i Sölvesborg vill motarbeta konstnärer som arbetar med utmanande samtidskonst och inte är följsamma i maktens intresse.”
### ”- Ett sådant förslag måste de ju ha hämtat från sidan ett i Lilla nazisthandboken.”

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 981. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Hösten, vi två och vårt barrskogsbälte

Två minuter i åtta en morgon i september tar vi på vardagsskorna. I dag är det den kära vännens tur att leda vår vandring. Hon för oss mot grusvägen bortom riksväg 62, visar det sig.

Vi ska gå en timme varje morgon när vi inte är upptagna med annat. Det är sen gammalt. En vecka gammalt. Två medelålders plus kan väl också få ha stolta höstambitioner?

Själv skriver jag dessutom Att göra-listor, det är sen 1957:

Byt kanalpaket till tv:n
Läs bokcirkelboken igen
Leta cykelkontroller till nästa sommars stolpjakt
Recensera Anders Ajaxsons skrift om Munkfors och Ransäter 1954

I backen upp mot riksvägen varnar nötväckan, hon brukar göra det. Regnmoln drar förbi i väster, det är elva grader varmt och mornarna har börjat mörkna igen märkte vi när klockradion ringde.

Det är vi som går.
Det är tiden som kommer till oss.

Gärna villa men först en rejäl trädgårdsmöbel
När vi gått förbi tunneln och hästarna och svängt höger mot Ängbråten kommer vi till den igenväxta ängen. Där, mitt i alsnåret, hade någon ställt en färsk trädgårdsmöbel sist jag sprang förbi.

Nu har det hänt saker. Ängskanten är inte igenväxt längre. Här ligger grus, dränering och början till husgrund, där det bara var al och gräs för tre veckor sedan. En ny villa på gång.

Aldrig har vi sett en mellansvensk villaidyll växa fram i den ordningen. Solparasollet först, sedan första spadtaget. Vi älskar det.

En lärorik stund vid kontroll 38
Vi vandrar vidare längs grusvägen. Vid sista torpet tar vi åt vänster in på milbanan. Andningen börjar komma igång, min hosta har äntligen släppt. Ibland pratar vi, ibland går vi tysta. Lyssnar på skogen, lyssnar på våra egna tankar.

I söndags var det DM i orientering någon mil norrut i vårt barrskogsbälte. Hon gick fram och tillbaka med överdragskläder från start till mål, jag satte ut orange skärmar och digitala dosor till kontroller. Veckan innan hade vi provlöpning av banorna och då hade någon stulit en av mina kontrollställningar. Inte ett spår kvar av den, bara åkglada spår av en fyrhjuling.

– Jag stannar vid 38:an och vaktar när jag satt ut de andra, sa jag. Vi ska inte ha nån kontroll stulen under vår tävling.

Där stod jag sedan vid kontroll 38 (dikesslutet) bland trollsländor, mygg och älgflugor och studerade orienteringsvärmland. Snabba 14-åringar som nästan välte kontrollställningen när de rusade förbi och stämplade. Runda damer med svamp i plastfodralet till kartan. Förvirrade herrar som svängde fel först i stigkorset strax bredvid men kom tillbaka. Medelålders löpvilliga som hade mer bråttom.

Det blev rena medicinen. De två timmarna, drygt, stärkte mitt självförtroende som orienterare. Sällan har jag sett så många komma gående till en kontroll, sällan så många som sprungit en bit på en stig och vänt om.

En ledsen liten tjej visste inte var hon var, jag visade henne på kartan. En glad men lätt äcklad kille ville ha hjälp och pekade på nacken. Där satt tre envisa älgflugor som trodde att de hamnat hos ett hjortdjur. Har du haft tre älgflugor i nackhåret, så förstår du den killens bön på hjälp.

På hemvägen, med dosorna och skärmarna i ryggsäcken och handen full av ställningar, fick jag min belöning. Några kantareller fanns det kvar i John Bauerskogen.

Spår av egoism
Detta pratar vi om, när vi inte går tysta. Om extrapassen på forna jobbet hon har tackat ja till, om mitt möte dagen innan med stolpjaktsfolket och om träffen nästa dag med Föreningen för Värmlandslitteratur.

I det längsta försöker jag blunda för hästspåren i milbanan. En hästägare har varit okamratlig igen. Vi har bott här sedan 1983 men det är först under sista året som någon börjat träna med häst i motionsspåren. Trots att det är elakt. Trots att kommunen sagt till. Trots att det bryter mot lokala ordningsstadgan.

Egoismen breder ut sig.
Somliga har svårt med inlevelse och empati.

Vårdslöst, nära folk
Efter min förra löprunda i hästspåren skrev jag i en lokal grupp på Facebook.

Tråkigt att en person fortsätter köra med häst i milbanan vid Sisugården. Färska spår i dag igen. Om hon (?) inte bryr sig om kommunens lokala ordningsstadga så kunde hon (?) väl åtminstone fundera över folkvett och medmänsklig hänsyn. Suck.”

När jag talade med folk i idrottsklubbens styrelse visade det sig att kommunen hade pratat med en kvinna, efter att hon kört vårdslöst nära folk i banan. Dubbelt dålig hänsyn av henne. Det finns skäl till varför man inte ska köra med häst i de motionsbanor vi byggt upp tillsammans. Jag slutade den ledsna tråden på Facebook såhär:

”Forshaga med omnejd är stort nog för såväl skidåkare som motionslöpare och hästfolk. (Ibland är det ju dessutom samma folk. Vem gillar inte hästar). Mitt ödmjuka förslag är att ingen färdas med häst i motionsspåren i fortsättningen och ingen löpare springer i vägen för hästar på några travbanor 😉

Blånande barrskogsmil
Vi vandrar vidare, uppför backarna i femman (hästspår där med), står vid högsta punkten och ser mil efter mil av blånande barrskog, travar neråt mot friluftsgården, plockar några kantareller i en backe, kommer hem.

67 minuter.
På grannens tv-antenn sitter en skata och räknar oss.

### Var bor vi egentligen? När jag bytt t-tröja ägnar jag 37 och en halv minut åt att försöka ta reda på om vi lever på taigan eller ej. Svar: det är komplicerat.
### Den ena kartan tycker att vi hör till norra barrskogsbältet. Den andra kallar oss sydliga. En tryckt bok tycker att gränsen går vid Dalälven.
### Strunt i det. När jag skriver detta är alla träd jag ser där ute barrträd. Alla utom elva. Det går att gå i skogen från vår lekplats till Sibirien – och hela tiden binder denna skog en massa kol.

Tack för det. 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 979. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Att köpa ett land

G A Wall. 

Donald Trump vill köpa Grönland. Det får mig att tänka på en annan djuping som det går historier om. Gustaf Adolf Wall. Gossen från Nyed i Värmland som blev rik patron och köpte bruk lite varstans i Fryksdalen och Finland.

En dag kom han till Ryssland, berättar historien. Där träffade han tsaren.

– Du tsaren, sa Wall. Va kôster lelle Finland?

Det blev inget köp.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 973. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)