Kallar du folk ”cp” och ”idiot” är du också främlingsfientlig

Jag tycker illa om när mina vänner kallar motståndare för ”svärjevänner”. Jag tycker illa om när de driver med den som har svårt för att stava. Jag avskyr när de kallar politiska motståndare för ”cp”, ”idiot” och ”mongo” eller liknande öknamn.

Sluta. Annars är du också främlingsfientlig.

Personligen är jag närsynt. Den kära vännen misstänker dessutom på vissa grunder att jag har en släng av asperger. Inte är jag byggd med läckert ljusbrun afrikansk löparkropp heller, trots att jag provade att påstå det en entusiastisk stund, nysprungen och nyduschad framför stora spegeln. Hörde jag inte en kär kommentar från henne som jag älskar?

– Min lelle mandelkubb!

Hon var närmast sanningen, ty som en mandelkubb är jag byggd.

Det finns inga perfekta människor. För mig är det ett av skälen till att hävda att alla vi, med alla våra olikheter, har samma människovärde.

Min bygd byggd av inflyttade
Nå, nu är jag antirasist också. Gillar mångfald, välkomnar främlingar och är tillräckligt påläst för att veta att vi härstammar från Afrika och att mitt älskade Värmland byggdes och fortsätter att byggas av hitflyttat folk. Finnar, valloner, norskar, västgötar, kurder, holländare, syrier och en massa andra individer i skön och nyttig blandning.

Det var inte järnet som bröt bygd. Det var hjärnor och nävar. Många goda tankar från många håll i världen som möttes. Många envetna händer som tog itu med att prova om inte dessa tankar från nära och fjärran håll skulle fungera i verkligheten också.

Men så kom rasismen. Främlingsfientlighet hade redan funnits här och där, när byarna och socknarna stundom slogs framåt lördagskvällarna. Värre blev det på 1930-talet, värre nu igen när rasismen fått nytt liv.

Den ska vi bekämpa. Alla människor har samma människovärde, dessutom behöver vi vår inflyttning om välfärden ska leva vidare.

Tål ingen funkofobi
Ibland blir emellertid kampen desperat och missriktad. Orden får för bråttom. Om detta har min facebookvän Maria Robsahm skrivit ett inlägg som mången antirasist borde betänka.

Maria skriver att hon inte ”tål minsta antydan till funkofobi”. Funkofobi är fördomar mot personer med funktionsvariationer. Hon fortsätter:

”Jag tror att många fungerar ungefär som jag. Om någon är elak mot mig så kan jag bli både ledsen, arg och besviken. Men om någon är elak mot en människa jag älskar och ska skydda så blir jag rasande. Vreden är av ett helt annat slag.  

Och öppen funkofobi väcker denna vrede.”

I detta har min vän rätt. Sedan nämner hon hur en bekant fick läsa i en politisk debatt att honom behövde de inte svara, för ”han har bara omaka sockor i lådan”. Uttrycket refererar till Rocka Sockan, dagen när vi bär olikfärgade sockor av respekt för människor med Downs syndrom.

Maria Robsahm igen:

”Alla med minsta kunskap om de nazistiska fasorna känner till T4 och dess roll i Förintelsen. Funkofobi är lika illa som rasism och den är en del av nazismen. Och den är lika våldsam och vidrig.”

Aktion T4 var namnet på Nazitysklands systematiska mördande av vuxna människor med fysisk och psykisk funktionsnedsättning. Den pågick mellan januari 1940 och augusti 1941.

Det är folkförakt
Jag ska inte referera debatten, varken den som gjorde henne rasande eller allt det medhåll hon fick efter sitt eget inlägg. Men Maria Robsahm har rätt. Jag har länge irriterat mig på hur lätt en del medmänskligt folk trillar dit själva, utan att inse det när orden har fastnat.

Det är aldrig rätt att kritisera den som är dålig på att stava, även om han råkar vara främlingsfientlig eller värre.
Det är aldrig rätt att använda uttryck som ”cp”, ”idiot”, ”mongo” eller än mer ogenomtänkta etiketter på politiska motståndare.
Det är folkförakt.

Vi ska inte sänka oss till funkofobernas, homofobernas och rasisternas nivå.
Då är vi inte bättre själva.

### När jag kommit hit upptäcker jag debattören Torbjörn Jerlerup. Han länkar till ett blogginlägg i ämnet.
### Det kan vara på sin plats, påpekar han, att vi påminner oss om att antinazister på 20- och 30-talet begick många felsteg i sin kamp mot nazismen. Den var inte befriad från funkofobi, homofobi eller rasism.
### Läs hans mycket intressanta inlägg, det är du värd: När lytesretorik, homofobi och funkofobi sågs som ”god antinazism”

Läs nu.
Dra lärdom – om du behövde det.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Arbetslivet var manligt korkat redan då

För många år sedan hade jag en arbetskamrat, vars dotter sökte jobb som översättare. Kvalificerad tekniköversättare.
Sa jag att hon var dotter, inte son?

Nå, tjejen hade bra betyg från skolan och blev trots allt kallad till intervju. Där placerades hon mitt emot tre karlakarlar som log nedlåtande mot henne. Sedan visade de henne en avancerad engelsk manual som de fått tag i någonstans.

– Vad säger du. Inte skulle väl du ha klarat att översätta den här till engelska? sa den förste.

– Texten är riktigt knövvlig som du ser, sa den andre.

– Många engelska fackuttryck, det är inga lätta grejor vi pratar om. Nu förstår du vilket svårt jobb vi har annonserat ut, sa den tredje.

Vad tänker en blond ung tjej i sina bästa år en sådan förmiddag? Inte vet jag, jag är en gubbe på 67 år, fortfarande med kort stubin vissa dagar. Tänkte hon gubbjäklar, hade ni gjort sådär om jag hade varit en kille? Tänkte hon på manssamhället, patriarkatet, löneskillnaderna mellan kvinnor och män på samma jobb? Tänkte hon på jobbet hon behövde och på om hon skulle bita sig i tungan eller låta bli?

Långt innan #metoo
Detta var flera årtionden innan hashtaggen #metoo fanns och långt innan ord som gubbgoogla och mansplaina var påhittade. Men arbetslivet fanns och det var ibland korkat manligt även på den tiden.

Jag vet inte vad hon tänkte. Jag vet bara vad hon svarade. Hon pekade på karlarnas lånade manual som de tyckte var så märkvärdig och sa som sanningen var:

– Det är jag som har översatt den.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Så lättlurade var herr Löfven och hans vänner

 Nu ska jag berätta om några som heter SD och deras ledare.
De är kloka som skator.

För några somrar sedan såg jag vad skator kan göra. En skatunge var precis nyutflugen och satt förvirrad i vår vinbärsbuske när grannens katt kom glidande.

Innan katten hann upptäcka den dåligt flygkunnige i busken kom fem vuxna skator och tog över. Retfulla ställde de sig på gräsmattan, i ring runt katten. En i taget fick de katten att närma sig.

– Kom å ta mej då! Ha-ha-ha, du kan inte ta mej! ropade inte skatan, men nåt i den stilen. Långsamt och metodiskt lockade de katten bort från busken, meter efter meter i samma riktning, när han försökte gå nära den som skrek högst.

I fyrtiofem minuter stod jag i sovrumsfönstret och tittade på föreställningen. Skata skriker, katt drar sig nära hennes position, skata ser nöjd ut och flyttar vidare dit hon egentligen har tänkt sig. Katt flyttar efter, ditåt.

Till slut var katten så förvirrad att han dröp av på darriga ben, fullständigt desorienterad.

SD gjorde likadant
Lika klok som mina skator har den sverigedemokratiska ledningen varit de senaste åren. Först jamade Reinfeldt om öppna hjärtan, men skatorna i SD skrek sitt ”Kom å ta oss!” som de redan gjort i många år. Då jamade Löfven om att Sverige minsann inte bygger några murar. Skatorna skrek igen: ”Kom å ta oss!”.

Nu flyttade både moderater och socialdemokrater närmare, åt det sverigedemokratiska skathållet till. Inte var skatorna i SD:s ledning nöjda för det. De ville vidare.

– Kom å ta oss! Ha-ha-ha! Ni kan inte ta oss!

Långsamt långsamt flyttade parti efter parti över skamgräns efter skamgräns. Inte nog med att Sverige har för många mittenpartier, inte nog med att flera av dem är mer och mer på glid högerut, inte nog med att hjärtana sakta har slutat vara öppna och murarna växt.

Under tiden har skatorna blivit fetare och fetare, fräckare och fräckare. Så lättlurade var herr Löfven och hans vänner. Lättlurade och desorienterade.

Det är det värsta.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Efter att ha väntat in orden

Ibland måste du vänta in orden.

Livet springer intervall eller provar lång sakta distans, det spelar ingen roll vilket. Ibland har verkligheten fullt med sitt.

Det är därför det finns så få bra sånger om lycklig kärlek men så många om olycklig. Hälsan tiger still. Vem hinner dikta när man ska pussas?

Den invandringsfientliga invandringen
Så låt mig säga det nu, det jag inte talade om på första maj, eftersom ingen bad mig:

Alla människor är lika mycket värda.
För tio-tolvtusen år sedan var det två kilometer tjock is här över Grossbolstorps höjder. Vi är alla invandrare.
Vi härstammar från Afrika, både somalier och nazist, och detta tycker jag är en aning galghumoristiskt.

Detta har jag talat om förr.

Precis som det är vansinnigt roligt när invandrarfientliga avhoppare från invandringsfientliga Sverigedemokraterna gärna vill invandra i Ungern, eftersom de som invandrande invandringskritiker gillar att invandra i ett land som inte vill ta emot invandrare.

Regimen där gillar inte heller när folk rör på sig.

Tankarna du väntat in
Är Ungern med i Europeiska Unionen? Är EU ett projekt för att stärka demokratin i Europa och öka förståelsen mellan folken? På så vis. Hur tycker du det har lyckats hittills? Hur tycker du det har gått med klyftorna mellan människor?

Ibland måste du våga erkänna de tankar du har väntat in.

EU är en fästning med höga murar.
Sverige har inte varit ojämlikare sedan 1950-talet.

Alla människor är lika mycket värda.
All politik är inte det.

Vi behöver mer solidaritet, inte mindre.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Rapport från den glade idioten

Som motionslöpare är jag en glad idiot. Så glad i löpning att det vattnas i munnen när jag skriver det här. Så stor idiot att jag inte lyssnar på hälsenor, benhinnor och andra små kroppsliga röster.

Fågelsång är fint men jag borde verkligen lära mig att höra de egna larmen också.

Sämsta vintern
Det har varit min larmande kropps sämsta löpvinter sedan diskbråcket i början på seklet. Nästan inte en rejäl snöpulsarrunda, hela denna underbara vinter. Jag som älskar att springa i två decimeter lössnö.

Det började med min andra kärlek. Mördarbackar. Någon gång i sensomras hittade jag på en riktig lustrunda. Mot mitten består den först av långa härliga elljusbacken. Uppför. Sedan fort bort till värsta backen i elljusspåret. Uppför. Sedan nerför den och upp igen.

En gång, en härlig gång, sprang jag den rundan på fjolårets snabbaste kilometertid, trots tre värstingbackar.

Gôtt!

Brakade åstad
Sedan kom det som jag kunde ha räknat ut med ändan. Hälproblemen. Du ska lyssna på kroppens varningssignaler och du ska definitivt inte braka åstad och köra tre-fyra vilda backintervallrundor i veckan, efter att ha löpt lugn slätmark i månader innan dess. Lata månader dessutom.

Det blev till att ägna vintern åt stilla promenader och sakta skidturer i stället. Trevligt det med men snöpulsningen, snöpulsningen… Knappt ett enda sånt pass. Jag som älskar’t.

Nämnde jag att jag fick benhinnebesvär också och knävärk när jag omedvetet försökte parera detta vid vinterns få korta rehabpass? En minut gå, en minut lunka, en minut gå är inte riktigt min melodi.

Aldrig, alltid
Jag ska aldrig mer blunda med öronen när hälar och vader larmar. Jag ska alltid vara klok i fortsättningen.

Jag börjar i morgon.

Hem | Om migLöpa
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Herrarna i Skamliga Akademin

Konsekvensen av Svenska Akademiens stadgar och engdahleri just nu är som att införa ett tiggeriförbud.

”Du får inte tigga. Då får du böta. Det kan du inte. Du har inga pengar. Då får du tigga. Det får du inte. Då får du böta. Det kan du inte. Då får du tigga. Det får du inte. Då får du böta. Det kan du inte.” 

Ett gäng äldre herrar har hamnat i skammens vinkelvolt. Som de ställt till det med sitt ö-råd kan ingen väljas in. De är för få. Då får de välja in några nya som kan se till att några nya kan väljas in. Det får de inte. De är för få.

Engdahleri, engdahlera.

Det värsta är att med sina många stipendier och priser har Svenska Akademien makt över vilka svenska författare som ska ha råd att skriva den där boken vi kanske skulle ha gillat nästa år.

Få svenskar förstår vilken makt de har.

### Min vän Telefonören föreslår att den blå kroppsdelen på Kungsholmen väljs in.
### Men min vän tillhör ju inte eliten.
### ”Jag tror inte”, säger han,  ”att ‘ärtsåpan’ är slut”.

Ordförklaring: vad som menas med engdahleri lämpar sig inte för publicering på denna blogg.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Sex år och tolv dagar

### ”I den offentliga debatten är Sverigedemokraterna relativt subtila. På nätet blir bilden en annan. Här ges hatet och skuldbeläggandet fritt spelrum. Sättet att organisera sig har varit likadant överallt och i alla tider – eliten tänjer på gränserna men håller sig inom dem medan anhängarskaran rättframt sprider propagandan. Plötsligt, en dag, har gränserna sprängts eller suddats ut. Plötsligt har humanismens ­fördämningar brustit.”

Moderat riksdagsman i debattartikel i Expressen 8 aug 2011.

 

### ”Låt dem strejka ihjäl sig.”

Samma moderate riksdagsman på Twitter 20 aug 2017.

 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Skamligt kopierat, ministern

Demokratisk socialist. Två vackra ord tillsammans. Som smultron och grädde, solglitter och snö, änkan och hennes skärv, internationalism och solidaritet.

Just när jag försöker måla upp min drömda bild av ett samhälle klampar finansministern in och trampar på tavlan. Färgen på målningen kletar ut, staffliet lossnar.

Vi ska inte ha svängdörrar in i Sverige, skriver Magdalena Andersson. Ge inte pengar i tiggarens mugg, säger Magdalena Andersson.

Just då ser jag bara två möjligheter. Endera begriper vår högt skolade finansminister inte ett dugg om vilka konsekvenser ett ministeruttalande får. Eller också förstår hon symbolorden mycket väl.

Båda alternativen är lika dåliga.

Norr om herrgårn
En gång i tiden var min morfar facklig pionjär bland byggnadsarbetarna i Karlstad. Jag behöver inte forska långt bakåt i släkten för att hitta fattiga torpare och dagsverkskarlar och deras familjer. Stället där morfar Fritiof föddes hette Kulan och låg på berget norr om herrgårn. Huset finns inte kvar, skogen har tagit marken tillbaka.

Det var för att fattiga arbetskarlar och kvinnor skulle få det bättre som de organiserade sig, i Karlstad och på andra håll. Så blev det också. I dag är sur sill eller lingonsylt och mjölk ganska ovanliga huvudmål för svensk arbetarklass en måndag i början på månaden.

Tack för det, pionjärer.

Folkförakt ur ministermun
”Upp trälar uti alla stater…”. Hur ska en finansminister med finansministermakt, finansministerlön och Harvard-utbildning kunna identifiera sig med de orden längre? För varje dag som går kommer hon längre bort från stunden då den första fackföreningen bildades, då det första fackliga löftet gavs att inte ta jobb för skamlöner, då den första a-kassan bildades, då de första välfärdsbesluten togs i riksdagen och det första snickrandet på folkhem och fackliga lagar började.

Jag tycker inte om att behöva skriva det, för jag tror fortfarande på Axel Danielssons demokratiska socialism. Men det är skamligt av en rödgrön regering att prata om svängdörrar när vi vet vad symbolord betyder och att be oss vända ryggen till medmänniskor som sitter på gatan och fryser. De kallaste dagarna vi har säger hon det.

Skamligt.
Folkförakt är illa nog när det kommer från originalet.

Sån skit behövde du inte kopiera, Magdalena.

 

Länk: Pengarna i tiggarens mugg en investering för framtiden (9 febr 2016)

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Hur mycket hade mamma varit värd?

Hur mycket är en städerskas arbete värd i mitt fosterland?
Svar: blir de 71,2 stycken är de exakt lika mycket värda i inkomst som en vd i den svenska makteliten.

Jag tycker om att vi har fyra årstider i mitt land. Eller om de är åtta stycken, det kan diskuteras. Där gillar jag skillnaden.

Jag tycker om att vi har höga berg och djupa dalar i terränglådan. Torrt land och våta sjöar och vattendrag. Där gillar jag skillnaden.

Vad jag hatar är den ekonomiska skillnaden mellan människor.

Det är lönen som är skämtet
Min mamma var småbrukarhustrun som blev städerska när vår gård blev bortrationaliserad av marknadskrafter och socialdemokratisk jordbrukspolitik. På ett sätt fick hon det bra, med arbetskamrater, jämn inkomst och betald semester. Jobbet var hårt, jag var med och storstädade min forna skola under ett lov, det var tungt kan jag lova. Det svenska tuggummit biter.

Jag menar det inte som ett skämt.

Men lönen, lönen. Alla vet att utan kommunalarnas jobb stannar Sverige. Alla borde i varje fall veta det. Slutar städarna städa så får vi snabbt kaos, det är likadant med de andra välfärdsjobben. Alla behövs.

Ett uselt betyg
Hade min mamma fortfarande levt och arbetat år 2016, då hade de 50 mäktigaste vd:arna i landet tjänat 71,2 gånger så mycket som vad hon tjänade. I genomsnitt.

Det är ett uselt betyg på ett samhälle.
Gör om, gör rätt.

Rapporten Makteliten
Länk: Så mycket rikare blev makteliten
Länk: Ladda ner hela rapporten

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)