Aldrig nånsin din clown

Fri eller dräng?

Vilken kultur ska vi ha i våra kommuner? Ska politikerna lägga sig i det? I SD-styrda Sölvesborg har de sin syn. Där ska politikerna klampa in. Där får kulturen inte utmana.

Det vet vi var den synen är hämtad, tycker satirtecknaren Kent Wisti.

Vad får vi för samhälle om Sverigedemokraterna får bestämma? Svaret finns i Sölvesborg, det lokala skyltfönstret för partiets politik. Där sker nu en rad förändringar.

Häromdagen beslöt kommunfullmäktige att ändra rejält på kulturområdet. I det nya handlingsprogrammet säger man nej till ”utmanande samtidskonst”. Sådant ska inte kommunen köpa in. Får SD bestämma – och det får de i Sölvesborg – så ska vi inte ha några kritiska eller utmanande verk på offentliga väggar.

– Vi kommer att prioritera tidlös och klassisk konst framför utmanande samtidskonst, säger kommunalrådet Louise Erixson till Blekinge Läns Tidning.

Vem som nu ska avgöra vad som är tidlöst och klassiskt. Ska kommunalrådet göra det? Hon som är Jimmie Åkessons sambo. Kan någon enda människa avgöra vad som är tidlöst?

Armlängds avstånd till konsten
– Politiker ska hålla armlängds avstånd till konsten, säger den lokala konstnären Alexandra Melander till Kulturnyheterna. Naturligtvis har hon rätt. God kultur har många uppgifter i ett samhälle, men att tjäna den för tillfället rådande politiska makten är inte en av dem.

Politikerna ska hålla fingrarna borta, de ska inte leka smakdomare. Det har politruker gjort förr i mången diktatur och det har aldrig slutat väl. Där man bränner böcker bränner man snart människor.

Kulturen är inte till för en kommuns skull. Bra kultur ska kunna berätta, undersöka, kritisera, prova gränser och underhålla. Det och mycket mer. Men det blir alltid lika fel varje gång rädda (eller välmenande) makthavare försöker styra smaken och tro att kulturarbetarna är deras tjänare.

Sök aldrig drängtjänst
”Aldrig nånsin din clown” sjunger Ulf Lundell och precis så ska det vara. Konsten ska vara fri, kulturen ska aldrig söka drängtjänst.

Selma Lagerlöf skriver visserligen att om hon inte åstadkommit något mer i sitt liv, så har hon i alla fall dragit turister till Värmland. Dock var det ironiskt menat. Självklart tyckte hon inte att syftet med hennes skrivande var att locka besökare öster om Mellanfryken. August Strindberg skrev inte Röda Rummet för att dra folk till Mosebacke och Hemsöborna för att locka turister till Kymmendö.

Kulturens uppgift är aldrig att vara dräng åt Sölvesborgs kommun. Inte åt någon annan kommun heller.

Aldrig nånsin din clown.

### Den satirtecknande prästen Kent Wisti slår huvudet på spiken:
### ”Sverigedemokraterna i Sölvesborg vill motarbeta konstnärer som arbetar med utmanande samtidskonst och inte är följsamma i maktens intresse.”
### ”- Ett sådant förslag måste de ju ha hämtat från sidan ett i Lilla nazisthandboken.”

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 981. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Hösten, vi två och vårt barrskogsbälte

Två minuter i åtta en morgon i september tar vi på vardagsskorna. I dag är det den kära vännens tur att leda vår vandring. Hon för oss mot grusvägen bortom riksväg 62, visar det sig.

Vi ska gå en timme varje morgon när vi inte är upptagna med annat. Det är sen gammalt. En vecka gammalt. Två medelålders plus kan väl också få ha stolta höstambitioner?

Själv skriver jag dessutom Att göra-listor, det är sen 1957:

Byt kanalpaket till tv:n
Läs bokcirkelboken igen
Leta cykelkontroller till nästa sommars stolpjakt
Recensera Anders Ajaxsons skrift om Munkfors och Ransäter 1954

I backen upp mot riksvägen varnar nötväckan, hon brukar göra det. Regnmoln drar förbi i väster, det är elva grader varmt och mornarna har börjat mörkna igen märkte vi när klockradion ringde.

Det är vi som går.
Det är tiden som kommer till oss.

Gärna villa men först en rejäl trädgårdsmöbel
När vi gått förbi tunneln och hästarna och svängt höger mot Ängbråten kommer vi till den igenväxta ängen. Där, mitt i alsnåret, hade någon ställt en färsk trädgårdsmöbel sist jag sprang förbi.

Nu har det hänt saker. Ängskanten är inte igenväxt längre. Här ligger grus, dränering och början till husgrund, där det bara var al och gräs för tre veckor sedan. En ny villa på gång.

Aldrig har vi sett en mellansvensk villaidyll växa fram i den ordningen. Solparasollet först, sedan första spadtaget. Vi älskar det.

En lärorik stund vid kontroll 38
Vi vandrar vidare längs grusvägen. Vid sista torpet tar vi åt vänster in på milbanan. Andningen börjar komma igång, min hosta har äntligen släppt. Ibland pratar vi, ibland går vi tysta. Lyssnar på skogen, lyssnar på våra egna tankar.

I söndags var det DM i orientering någon mil norrut i vårt barrskogsbälte. Hon gick fram och tillbaka med överdragskläder från start till mål, jag satte ut orange skärmar och digitala dosor till kontroller. Veckan innan hade vi provlöpning av banorna och då hade någon stulit en av mina kontrollställningar. Inte ett spår kvar av den, bara åkglada spår av en fyrhjuling.

– Jag stannar vid 38:an och vaktar när jag satt ut de andra, sa jag. Vi ska inte ha nån kontroll stulen under vår tävling.

Där stod jag sedan vid kontroll 38 (dikesslutet) bland trollsländor, mygg och älgflugor och studerade orienteringsvärmland. Snabba 14-åringar som nästan välte kontrollställningen när de rusade förbi och stämplade. Runda damer med svamp i plastfodralet till kartan. Förvirrade herrar som svängde fel först i stigkorset strax bredvid men kom tillbaka. Medelålders löpvilliga som hade mer bråttom.

Det blev rena medicinen. De två timmarna, drygt, stärkte mitt självförtroende som orienterare. Sällan har jag sett så många komma gående till en kontroll, sällan så många som sprungit en bit på en stig och vänt om.

En ledsen liten tjej visste inte var hon var, jag visade henne på kartan. En glad men lätt äcklad kille ville ha hjälp och pekade på nacken. Där satt tre envisa älgflugor som trodde att de hamnat hos ett hjortdjur. Har du haft tre älgflugor i nackhåret, så förstår du den killens bön på hjälp.

På hemvägen, med dosorna och skärmarna i ryggsäcken och handen full av ställningar, fick jag min belöning. Några kantareller fanns det kvar i John Bauerskogen.

Spår av egoism
Detta pratar vi om, när vi inte går tysta. Om extrapassen på forna jobbet hon har tackat ja till, om mitt möte dagen innan med stolpjaktsfolket och om träffen nästa dag med Föreningen för Värmlandslitteratur.

I det längsta försöker jag blunda för hästspåren i milbanan. En hästägare har varit okamratlig igen. Vi har bott här sedan 1983 men det är först under sista året som någon börjat träna med häst i motionsspåren. Trots att det är elakt. Trots att kommunen sagt till. Trots att det bryter mot lokala ordningsstadgan.

Egoismen breder ut sig.
Somliga har svårt med inlevelse och empati.

Vårdslöst, nära folk
Efter min förra löprunda i hästspåren skrev jag i en lokal grupp på Facebook.

Tråkigt att en person fortsätter köra med häst i milbanan vid Sisugården. Färska spår i dag igen. Om hon (?) inte bryr sig om kommunens lokala ordningsstadga så kunde hon (?) väl åtminstone fundera över folkvett och medmänsklig hänsyn. Suck.”

När jag talade med folk i idrottsklubbens styrelse visade det sig att kommunen hade pratat med en kvinna, efter att hon kört vårdslöst nära folk i banan. Dubbelt dålig hänsyn av henne. Det finns skäl till varför man inte ska köra med häst i de motionsbanor vi byggt upp tillsammans. Jag slutade den ledsna tråden på Facebook såhär:

”Forshaga med omnejd är stort nog för såväl skidåkare som motionslöpare och hästfolk. (Ibland är det ju dessutom samma folk. Vem gillar inte hästar). Mitt ödmjuka förslag är att ingen färdas med häst i motionsspåren i fortsättningen och ingen löpare springer i vägen för hästar på några travbanor 😉

Blånande barrskogsmil
Vi vandrar vidare, uppför backarna i femman (hästspår där med), står vid högsta punkten och ser mil efter mil av blånande barrskog, travar neråt mot friluftsgården, plockar några kantareller i en backe, kommer hem.

67 minuter.
På grannens tv-antenn sitter en skata och räknar oss.

### Var bor vi egentligen? När jag bytt t-tröja ägnar jag 37 och en halv minut åt att försöka ta reda på om vi lever på taigan eller ej. Svar: det är komplicerat.
### Den ena kartan tycker att vi hör till norra barrskogsbältet. Den andra kallar oss sydliga. En tryckt bok tycker att gränsen går vid Dalälven.
### Strunt i det. När jag skriver detta är alla träd jag ser där ute barrträd. Alla utom elva. Det går att gå i skogen från vår lekplats till Sibirien – och hela tiden binder denna skog en massa kol.

Tack för det. 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 979. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Att köpa ett land

G A Wall. 

Donald Trump vill köpa Grönland. Det får mig att tänka på en annan djuping som det går historier om. Gustaf Adolf Wall. Gossen från Nyed i Värmland som blev rik patron och köpte bruk lite varstans i Fryksdalen och Finland.

En dag kom han till Ryssland, berättar historien. Där träffade han tsaren.

– Du tsaren, sa Wall. Va kôster lelle Finland?

Det blev inget köp.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 973. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Gnäll inte så förbaskat

Än en gång hör jag påståendet: Att det är ett problem att antalet journalister minskar medan kommunikatörerna blir fler och fler.

Ja, det är ett problem att journalistkåren krymper. Det gör media sämre, granskningen mer slumpartad och demokratin skörare.

Nej, det är inget problem att vi får fler kommunikatörer. Den motsättningen är konstlad och bevisar bara att ni som oroar er är dåligt insatta.

Vi hotade ingen
På mitt forna jobb, offentligägda Värmlandstrafik, hade vi en kommunikatör som for länet runt och organiserade biljettförsäljningsställen. Inte hotade hon någon journalistik. Vi hade en som ansvarade för biljettinformation. Hon hotade heller ingen. Tre av oss andra sysslade med webb, tidtabeller och diverse tryckt information, plus att den sjätte var chef. Ingen av oss var det minsta hotfull.

Själv sysslade jag med presstjänst också, det är sant. Kanske 5-10 procent av min tjänst. Den gick ut på att skriva pressmeddelanden, hjälpa journalister med fakta om kollektivtrafiken och leta reda på vår vd om han var upptagen. Det sista behövdes nästan aldrig, han var alltid kontaktbar för media.

Vi kommunikatörer propagerade för öppenhet inför samma media. Det behövdes egentligen inte heller de sista tio åren. Folk förstod.

Dåligt pålästa
Ökat informationsarbete är inget problem. Anorektiska redaktioner och illa pålästa redaktörer är det. Läs på. Men beklaga er inte för att andra skaffar egna informationskanaler.

Själva hade vi gärna blivit mer grundligt granskade, fast så blev det inte. Tyvärr.

Läs på. Granska. Men gnäll inte så förbaskat. Vi kan väl inte hjälpa att ni gett bort era artiklar gratis sedan strax före millennieskiftet.

Den affärsidén borde någon ha granskat.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 968. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Vem skapade det svenska missnöjet?

Hur tänkte du nu, politiske förtroendeman?

Du skulle sälja vår post och telefoni, våra skolor, apotek och vårdcentraler, vårt järnvägsunderhåll och vår tågtrafik och dessutom avreglera alla taxibilar och lägga ner arbetsförmedlingen. Om du bara fick sälja ut allt det, sa du, så skulle allt bli bra.

Hur tycker du att det gick?

Här där jag bor har vi ingen bank, ingen taxi, och inget postkontor i hela kommunen. Polisen kommer på besök till sitt kontor helgfria tisdagar 10-12. Om inget händer. Just nu är det helstängt, sommaren har hänt.

Var det så du hade tänkt?

Du vet vem som skapade det svenska missnöjet, va’? Utan dig skulle inte nättrollen ha en chans.

Folk vill inte känna sig sålda.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 967. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kort sagt dött och fult

Hur har det gått med journalistikens utveckling?
Jo tack:

Dåliga foton i media av skrivande reportrar, när pressfotografer fått sluta.
Bättre och bättre foton av amatörer i sociala medier, dock icke journalistiska bilder.
Kort.

Knökfullt med genrebilder på lagböcker och blåljuslampor.
Dött.

Dålig tv på dagspresswebben, producerad av amatörer förklädda till journalister.
Dålig tv av SVT som låtsas ha glömt att det är skillnad på nazister och vanligt folk.
Fult.

Jo tack.
Det rullar på.

### Grejlöparen
Om mig | Flickan med flätorna och förnekarnas flyktingströmmar
Inlägg nr 1 956. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När kvinnor ofrivilligt förminskas

Ibland får jag lust att skriva ett inlägg om ofrivillig härskarteknik.
Den som förnekar kvinnor deras efternamn.

Vi kan börja med den kändast av dem alla här på trakten. Hon som skrev om Nils Holgersson och Gösta Berling. Första kvinnan i Akademien, första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur, världsberömd, avbildad på både forna tjugor och som skulptur vid älv och sjö.

Vi säger inte bara Nils, vi säger inte bara Gösta, vi säger herrarnas efternamn också. Men hon som skapade dem är bara värd ett enkelt – Selma.

Ofrivillig härskarteknik. Kvinnan förminskas.

Vackraste versionen
På första maj gick jag i ett lyckligt demonstrationståg genom Karlstad. Mötet efteråt hölls på Sandgrundsudden, en fin vattendelare i Klarälven. Två unga kvinnor sjöng en av de vackraste versioner av Värmlandsvisan jag hört.

Fick vi höra deras efternamn när de presenterades i förväg eller tackades efteråt? Nej just det. Ofrivillig härskarteknik.

Förskolechef Lovisa
Hemkommen från barrikaden läser jag vårt lokala annonsblad. Den privata förskolan på andra sidan älven annonserar efter barn. Är du som förälder intresserad? Då ska du kontakta ”förskolechef Lovisa”. Inget efternamn.

Ofrivillig härskarteknik.
Det värsta är när det är kvinnor själva som använder den.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 949. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

– Rättvisa! ropar han. Rättvisa!

Mitt förhållande till politiken är enkelt. Jag är intresserad.
Mitt förhållande till partier är ännu enklare. De är verktyg.

Att få sova i egen säng, äta sig mätt, läsa fria granskande nyheter som inte staten censurerat, ha ett jobb att gå till om man är i den åldern, ha fått gå i skolan och lärt sig läsa, skriva, tänka kritiskt och förstå sin omvärld. Att få älska vem man vill, välja vilken politiker man vill, bilda fackförening om man vill och strejka när man måste. Att få dela varandras bördor, vare sig det gäller sjukvård, cykelbanesopning eller friskt vatten ur kranen.

Allt sådant är politik för mig. Nyckelorden är rättvisa, solidaritet och empati, det har de varit sedan jag var 16 år. Det finns några ord till.

Både mål och medel
Tre partier har jag varit medlem i. Alla har vetat att de hör hemma på vänsterkanten och alla har trott på rättvisan och solidariteten. Det är inte rätt att några få ska dela på nästan allt, medan alla andra ska få nästan inget. Så hällde vi inte upp sockerdricka, småsyskonen och jag.

Det första partiet gick jag ur när jag insåg att demokrati är både mål och medel. Det andra när det inte förstod miljöfrågorna. Det tredje när för många fortfarande inte såg att imperialism fanns på fler håll än i norra Amerikat.

Sedan dess har jag ägnat mig åt enhetsfronter, inte partier. Miljöfrågor, kulturfrågor, mångfald och idrottsrörelse. Jobbet som journalist i många år gjorde det inte lättare att vara partipolitiskt aktiv, inte jobbet som informatör heller.

Min grundinställning har ändå hela tiden stått klar, i krönikor, böcker och vid offentliga scenframträdanden. Jag vet vilket folk som är mitt. Vilken klass som inte är min.

Mitt i sörjan?
– Håller du på och radikaliseras på senare år? frågar en vän, när vi ställer upp på torget inför första maj-tåget.

Det är en vänlig och uppriktig fråga och svaret är att jag demonstrerade första gången på det torget 1968. Då mot julfrosseriet, småningom mot USA:s krig i Vietnam och lite senare även för rättvis fördelning av makt och rikedomar i Sverige och världen.

Jag har inte ändrat mig om den rättvisan.

Jag tycker fortfarande att hela Sverige ska leva och att det är bedrövligt att det ska behövas ett ord som ”kvinnolöner”. Jag blir arg varje gång jag tänker på att det går 71 städerskor på en svensk börs-vd, om vi jämför vad de tjänar.

En på 71.

Nu har vi ju en arbetarrörelse i landet. En gång hade vi dessutom en folkrörelse på svensk landsbygd som slogs för småfolket där. Nå, den senare har lämnat över till nyliberalerna för länge sedan och glömt sitt småfolk. Allt medan arbetarrörelsen, den socialdemokratiska, har valt ledare som kallar sitt parti ett mittenparti. ”Mittenparti”?!! Mitt i vadå? Mitt i den nuvarande politiska sörjan?

Då är det inte svårt att välja tåg på första maj.

***
– Rättvisa! ropar en karl framför mig mellan talkörerna, när vi tågar Drottninggatan fram.
– Rättvisa!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
Inlägg nr 1 948. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Ego news, 40 år senare

Örådet röstar ut dig.

I reklamen sitter en tant och skyller på barnbarnen, när hon sörplar i sig deras yoghurt.

Godhet har blivit ett skällsord, selfiepinnen är vår tids första maj-plakat, pensionen har blivit en aktieportfölj och sjukvårdskön är förvandlad till en privat Smita före-försäkring.

Jotack, den lyckades fint, kampanjen Satsa på dig själv från 1979. Riva ner går fort.

Nu stiger havet och Kebnekaise smälter.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
Inlägg nr 1 943. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

En dag hos Svenska Missnöjesfrämjandet

”Få se nu, hur ska vi göra så folk blir missnöjda och går över till dom högerextrema?”
”Jag vet, vi lägger ner varenda arbetsförmedling i hela Klarälvdalen.”
”Sjukt bra! Där finns det alldeles för många socialdemokrater fortfarande. Finns det inget mer vi kan ta?”
”Bank, har dom det?”
”Nej.”
”Kontanter?”
”Nej.”
”Polis på orten? Post? Försäkringskassa?”
”Skojar du?”

***

Bra sjukt.

# Kom gärna ihåg vem som står bakom M-KD-budgeten med kraftfullt stöd av SD när du åker alla de nya milen till Nya Moderata Kristna Främlingsfientliga Arbetsförmedlingen.
# Bra för bensinbolagen. Lycka till.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 941. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)