Landet där ortnamnen sjunger

Nyss reste vi i norra Värmland. Luften är friare där, brukade en kamrat säga.
Den sista stora forsen forsade, vissa lador och hus pratade norska eller holländska. Då är det ändå inte 80 år sedan några av deras ägare fortfarande talte finska.

De kom från Sveriges östra halva, från Karelen och Savolax, finnarna. De kom med förändring. Plötsligt gick det att odla säd bort’ på skogen där ingen svensk skulle kommit på tanken att så. Ur askan växte råg. I samma stund blev skogen värd någonting.

Den historien tröttnar jag aldrig på och det beror inte bara på mormors gener från en annan svedjeskog, ett par decimeter österut på kartan. Nu är vi hemma igen och jag läser om raka AK-vägar, om lanthandlar i varenda by, om var Jularbo hittade på Drömmen om Elin och varför.

Kartan börjar sjunga
Sedan klickar jag fram Lantmäteriets karta på skärmen. Datorn är tyst men kartan börjar nynna. Sjunga om Nolla som betyder toppen av en kulle. Om Noppi som betyder knapp, knopp, toppen av en backe. Om lampi som ibland blir lamm och mäki som blir makk eller magg. Ögat skannar och sinnet blir muntert:

Noppiberget, Joppola, Heiken, Garraho, Gattilamagg, Kvarnola, Harjo, Porrotorp, Bickiso, Mackosbäcken, Alagylla, Dauromägg, Labbiasoåsen, Böhönen, Svastanen, Maddila, Rosala, Vinicka, Rajskiberget, Rånolla, Joholaberget, Johola, Mattila, Mackulaberget, Lemmiki, Dullso, Lockso, Kompoberget, Krokolaknölen, Alakylä, Saunola, Pontasfjäll, Ristitorp, Kylgiainen, Halsi, Halsiberg, Vojanmagg, Lamminmagg, Iddikaberg, Igisinoppi, Telkalamp, Pickinlamp, Madulamp, Purala, Akkalamp, Annikanlampi, Kaskenpelto, Niittaho.

Hör du hur det sjunger om ortnamnen norr om mig, strax ovanför svenskarnas odlingsgräns? Motti tänker jag på när jag hör den sången. Nävgröt och fläsk om du föredrar svenska.

Bevarade språket över 300 år
7 000 skogsfinska ortnamn har vi i Värmland. Fortfarande på 1940-talet var den gamla savolaxiskan samtalsspråk i Nyskoga. Den siste talaren dog på 1980-talet. Vi fick en envis gen, några av oss.

Forsen sjunger, lador och hus mumlar om svedjebruk, om tider när finnsocknen Gräsmark hade fler invånare än Kallsta’ sta’.

Strängsforsen sjunger.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
Inlägg nr 2 071. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När jag blir trött på’t

Ibland blir jag en aning trött på allt arbete med friskvårdssatsningen Hittaut. Den som tidigare hette Stolpjakten. Vi sätter ut stolpar som fasta orienteringskontroller över sommaren. Sedan får folk en karta i brevlådan och kan ge sig ut och registrera att de besökt den och den stolpen.

Det är mycket jobb.

Då kommer rapporten från de första två dagarna med stolpar utsatta i vår lilla kommun. Över 2 000 registreringar. En vän skickar bild från ”runstenen” vid kommunens mittpunkt ute i skogen, som jag valde som kontroll. ”Här har jag aldrig varit förut.”

Det är svar på tal, allt det. Vi behövs. Vi gör nytta. Coronan gör att många väljer skogen eller mina två cykelbanor med stolpar. Naturen har en annan sorts respektavstånd.

Sedan är jag inte trött på’t längre.

Hem Om mig |  Jag fortsätter att skriva på Sunnebloggen
Inlägg nr 2 063. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Annorlunda intervallrunda i Fryksdalen

(Foto: Inger Nilsson)

Vänliga människor bad mig gästblogga på Sunnebloggen. Ett hedersuppdrag, vi minns med värme våra år i Sunne.

Härom dagen fick jag så idén till ett stolleprov. Att springa alla 2,5-kilometers elljusspår i kommunen, dvs de som fanns uppräknade på kommunens webbplats. Nio stycken. På en dag.

Här är rapporten på Sunnebloggen: Sunne Elljus All In
Se den som en hyllning.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 062. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Nu syns Obefintliga gatan i hela världen

Livet är fullt av roligheter. Du måste bara ha barnasinnet kvar.
Dessutom är det fullt av mysterier. Som när jag upptäcker att gatan som inte finns är noga inritad på den världsomspännande kartsajten.
Fast hon inte finns.

Det var när jag sprang alla gator i min kommun 2014 som jag ”hittade” henne. På köpet uppfann jag träningstermen gatuplock. Den var ogooglingsbar som löpterm innan dess.

Det är varken ordet eller gatan nu.

Hittade henne inte IRL
Mitt emellan Spinnvägen och Haspelvägen i villaområdet Tjärnheden hade de ritat in Notvägen. Den ställde till en hel del problem för mig som sprang med kartan i hand och drog ett rött streck för varje ny gata jag betat av. Gata efter gata efter gata. Jag hittade henne nämligen inte, hur jag än sprang fram och tillbaka där uppe bredvid Klarälven och letade.

Hur svårt kan det vara att hitta en lugn och trivsam gata i ett lugnt och trivsamt villaområde i mellersta kommundelen?

Till slut var jag helt säker. Notvägen på Tjärnheden i kanten av tätorten Deje finns inte. Trots att hon fanns både på orienteringsskylten vid infarten och på den kommunala turistkartan.

Ja, jag är säker. Notvägen do not exist. Nyckelordet är not som i inte.

Där lever hon vidare
Jag känner ingen skadeglädje inför detta. Fel har vi alla gjort. Jag tycker bara det är kul.

Min lyhörda och trevliga lilla kommun har rättat till saken för länge sedan på kommunkartan. Raderat och klart. Nu upptäcker jag att gatan i stället har flyttat in hos en annan favorit. Den globala kartsajten.

Notvägen står det, så hela världen ska se. Byter jag till satellitfotot och zoomar syns det tydligt att det bara är skog där, trots strecket de har dragit mellan furorna.

Kittla inte draken
Kul, tycker den här barnungen. Nästan som en dörr till en annan värld i Harry Potter. Barnet i mig tror att det finns en osynlig byggnad i slutet på vår obefintliga gata. Ett slott som bara vi med magiska egenskaper kan se.

Ovanför porten står det: ”Draco Dormiens Nunquam Titillandus”, (Kittla aldrig den drake som sover).

Tror jag.
Men det ser bara vi.

### Under tiden finns det en annan skylt som borde sättas upp med stolthet vid infarterna till Deje:

(Inlägg jag spred lite varstans på Facebook i går, efter att mina favoriter fått pris på Idrottsgalan).

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 033. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När jag hade örnkoll

Ferdinand von Wright: Gammal havsörn, 1871, Finlands Nationalgalleri.

Torsdag eftermiddag. Ska till att prova en ny krävande löprunda längs skogsbilvägar och stigar med min vän M. Banan har han hittat på, från kartan. Jag är sliten efter en ivrig gubbpromenad i bergen under förmiddagen och påpekar det.

Asch, mumlar han och försöker pigga upp mig.
– Tänk dig ett rovdjur! säger han. Vilket väljer du?
Jag funderar en stund. Här gäller det att välja rätt inspiratör inför de sega uppförsbackar som väntar västerut.
– Havsörn.

Trettiotvå minuter senare bär det utför ett tag, efter halva rundan på höjderna mellan Fryken och Klarälven. Då kommer plötsligt en gigant lojt glidande över skogskanten 50 meter bort, på väg mot sjön i nordväst.

En havsörn!
Jag blev sannspådd.

Den första jag någonsin sett.

### Efteråt söker jag i Artportalen på nätet.
### Ser att det är fler som sett honom på trakten de senaste dagarna.
### Nästa gång ska jag försöka förutspå jämlikhet.

Och jämställdhet.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 029. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Så blev mitt 10-tal

Jag har förstått att det glada 10-talet måste summeras, annars finns man inte.
Såhär blev det:

Jobbet
Bad att få sluta som chef efter drygt fem roliga år.
Blev så småningom pensionär.

Löpningen
Blev lite långsammare.
Bytte från odubbat till broddar till icebug.
Kanade inte men långsamt.

Löparspråket
Uppfann träningsformerna svampjogg och gatuplock.

Politiken
Välfärdens avvecklare och klyftornas vidgare lade ut jobbet på entreprenad till en motvillig.

Hemmet
Under gräsmattan fanns en äng.

Bloggen
Började blogga.
För varje besökare som hittade Slängen hittade Facebook på en ny algoritm som gjorde den mer ohittbar. Ett påhitt som fick mina hittare att bli bara bättre och bättre. År efter år.

Jag ville inte bli stor.

Skrivandet
Stångades fortfarande med bokstävlarna och älskade det. Det sista året återupptog jag …

… asch, det tar vi sen.

Fritiden
Fritid? Jag är pensionär.

Trivs.

Fotnot: med pensionär menas i det här fallet en gôbbe, 68, med fast och jämn avföring, vilken pratar politik och slikt om måndagarna, går i skogen i grupp om torsdagarna, springer hit och dit i terränglådan ensam eller med en dragvillig några dagar i veckan, skriver blogg, leker på Facebook och Instagram, läser i bokcirkel, läser annat med, minst en klassiker i månaden men i verkligheten fler (Hamlet är cool), sitter i styrelsen i ett par kulturföreningar, säljer böcker på bokmässan, hittar på banor och sätter ut stolpar i skogen i friskvårdssatsningen Hitta ut, kåserar och pratar allvar på diverse scener, är med och administrerar två facebookgrupper (en om det viktiga ordet Jäspalt, en ännu viktigare om alla människors lika värde), skrattar tillsammans med fru, barn och barnbarn, talar allvar ihop med dem, gillar Västanå teater i Rottneros, Gamla Kraftstationen i Deje, Konsum i Forshaga samt demokratisk socialism, Werner Aspenström, sidensvansar, dumsnutar, Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty MacColl och ordet solidaritet. 

En typisk tiotalist.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 024. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kränka på västvärmländska

Ibland vill ortnamnen ta makten över tanken. Här försöker de ge en bild av vårt land hösten 2019:

Öster om Sucka ligger Kränkerud.
Fy vad hemskt! kan en tycka. Vilka tider.

Pallens förtjänst
Sucka på du, käre läsare, om du måste. Men tänk på att sucka betyder sänkan i det här fallet och att kränka kommer av en trebent pall som kallas så i Årjängstrakten. Kränkan skulle vi ha sagt på rikssvenska.

Titta noga på kartan. Ser du att Kränkeruds ägor fortfarande delar sig i tre ben? Ibland vill tanken ta tillbaka makten över språket.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 019. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kursplan för auktorisering av tolkar i värmländska dialekter

Första åtta breven

Min vän L får mig att inse att det inte finns några tolkar i värmländska.

Det är sådana gånger en ansvarsfull bloggare griper in. Här följer därför kursplan för auktorisering av tolkar i värmländska dialekter, första delen.

Får fritt användas då å då.

Kursbrev 1
Nej, värmländska finns inte. Inte i singularis. Vi har många dialekter i vår provins.

Ge exempel:
– Vart blir ”e mösse” ”e möss”? Vart blir ho ”e mö’öss”? Visa på kartan eller i naturen. Ta med kaffe.

Kursbrev 2
Gamla tiders värmländska dialektord. Finns dialekterna fortfarande, trots att det numera är få som säger ”ôrv”, ”mjölkpaller”, ”arsflo”, ”brûschle”, ”fällhogg”, ”kamp”, ”päppo”, ”slongkul”, ”lickerst” och ”överliv”?

Varför i så fall?

Kursbrev 3
Hur kommer det sig att folk från andra provinser gillar våra värmländska dialekter? Varför stänger däremot värmlänningarna själva av radion och tv:n så fort någon där säger ”äLgjakta” (tjockt L) eller ”feschli”?

Är detta fullt normalt eller ett socialt mindervärdeskomplex?
Hur har komplexet i så fall uppstått?

Kursbrev 4
Nya tiders värmländska dialekter. På 1960-talet dök följande uttryck upp på Stora torget i Karlstad: ”Looka här’La!” (tjockt L, visst anglosaxiskt inflytande i uttryckets början).

Varför? Har du fler exempel på sådan nyvärmländska?

Kursbrev 5
Varför sysslade Bengt Alsterlind med fejk news (”nö’ljuging”) när han försökte inbilla svenska tv-tittare att ”tjipp” är ett lokalt hälsningsord, trots att detta aldrig existerat i någon enda värmländsk dialekt, ens i utkanten av Kil?

Kursbrev 6
Hur låter det när Bengt Alsterlind har för stora skor?

Svar: tjipp, tjipp, tjipp.

Kursbrev 7
Hur kan en värmlänning uttrycka att hon eller han är deprimerad?

Svar: det går inte att säga med ord på vårt språk, bara i handling. Gör inte det. Gråt inte.

Orden du tar till i mörka stunder kan vara nog så dystra. Men vår just då störande muntra språkmelodi gör att ingen människa tror dig i alla fall.

Du ska aldrig förschöke.
Vill du ha litte nävvgröt?

Kursbrev 8
Bor du i Karlstads tätort är det viktigt att u:et i ord som ”uuutanför muuunnen” verkligen uttalas 15 centimeter utanför munnen och inte 16. Det kan verka malligt annars.

Exempel:
– Uuu vecke fuuurt schuuul.

Mät gärna. 15 centimeter. Som mellan två potatisar i Kristinehamn.

De åtta värmländska dialektområdena: 1-2. Nordvärmländska mål: 1. Älvdalsmål, 2. Fryksdalsmål; 3-4. Västvärmländska mål: 3. Glafsfjordsmål, 4. Nordmarksmål; 5-7. Sydvärmländska mål: 5. Västliga mål, 6. Centrala mål, 7. Östliga mål; 8. Bergslagsmål. (Källa: Knut Warmland: Värmländsk ordbok).

### Ordförklaringar för folk bortom Töcksfors, Långflon, Gåsborn, Kilsbergen, Nybble, norra Lurö samt Tveta:

Vart: var
Mösse, möss, mö’öss: mössa
Ho: hon
Ôrv: orv, lieskaft
Mjölkpaller: mjölkpallar
Arsflo: ett lager av kärvar på loggolvet
Brûschle: släpa ihop stockar vid timmerkörning
Fällhogg: fällhugg
Kamp: häst (kastrerad hingst)
Päppo, även peppo: (finskt ord), tjock röra av lingon och skrädmjöl eller vatten och mjöl
Slongkul: i uttryck som ”som e slongkul”, som en slungad kula
Lickerst: bäst
Överliv: livstycke, yster, överdådig varelse
Älgjakta: älgjakten
Feschli: klen
Looka här’la: titta här då
Nö’ljuging: storljugande
Förschöke: försöka
Litte: lite
Nävvgröt: nävgröt (värmländsk nationalrätt, även kallad motti på svedjefinska)
U: oj
Vecket: vilket
Furt: fult
Schul: skjul

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 016. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Omringade öar mitt på torra land

När jag vill ha roligt läser jag kartor. De är underbara berättelser om inlandsis, erosion, växtkraft och mänsklig odling och kultur.

Ibland blir jag sittande i timmar.

Ortnamnen ska vi inte tala på. Ståstödet är ett nytt favoritnamn. Där gillade kreaturen att stå och idissla, vid ”ståstället”. Namnet betyder det.

Just nu funderar jag mest över administrativa öar. Detta att ett stycke land i vår kommun tillhör norra grannkommunen. Eller att två gårdar i Storfors kommun hör till Karlstad.

Hur gick det där till? Har de ingen anställd med ivrigt ordningssinne och kontrollbehov på Lantmäteriet? Eller älskar våra lantmätare insprängda öar?

Undrar hur de gör med den kommunala servicen i övärlden? Har de någon sådan i Häggstödet, Sorkdalen och Hagalund? Får sopbilen köra över Annan Kommuns Mark gratis, när den ska dit? Vad pratar de omringade för dialekt? Heter rally ”oally” eller ”ralli” i det inre av hemmanet Sorkdalen 419?

Alla dessa frågor.
Tur att en är internationalist.

### Vid närmare eftertanke inser jag att de nog talar nederländska numera i Sorkdalen.
### Min provins har många holländarbygder.
### Mångfald är fint.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 013. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)