Klyftorna växer i vackerheten

Springer på nya stigar. Ser eftermiddagssolen sila genom dimman mellan granarna västerut. Associerar av någon anledning till rapporten igen.

Den från LO som varje år berättar att mitt land är ett klassamhälle, där giriga rika tar maten ur mun på sina medmänniskor. Klyftorna växer. Orättvisorna växer. Sverige spricker fortare än en frasig tulpan slår ut.

1980 gick det 9 industriarbetare på en hög börs-vd.
2017 gick det 59 stycken. Så stor är inkomstskillnaden.

En skam för Sverige
Detta är en skam. Min mamma skolstäderskan som tjänade ännu mindre skulle ha behövt ta 70 medsystrar med sig, för att tjäna lika mycket som en hungrig börsbolagsdirektör.

En skam.

När jag kommer hem lägger jag ut fotot på solen, dimman och granarna, för vackerhetens skull. (Nedan). Samtidigt minns jag Axel Danielssons ord att våra skogar och våra bäckars språng blir lättare att älska den dagen de inte behärskas av baggbölare och bolagsmän.

2017 gjorde jag en serie om klassamhället Sverige. Klicka gärna här och läs.

### Läs också om LO:s löpande utredning som kom i början av året: Makteliten – utan markkontakt
### Fundera på hur många vårdbiträdeslöner det går på en börs-vd:s inkomst.
### Då blir det ännu värre.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 017. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Varför är det så ont om bin?

‪I dag är det möte med vår bokcirkel, romanen heter ”Binas historia” och är skriven av Maja Lunde. Jag tycker om den.

‪Varför det är så ont om pollinerande bin?

‪Titta på de här båda bilderna från min barndoms småjordbruk. På 1950-talet: gott om mindre åkrar med smultrondiken emellan. På 2010-talet: nu består vår forna gård bara av två skiften, det på västra och det på östra sidan vägen och brukas tillsammans med andra ägor.

‪Den förändringen är högst rationell ur maskinsynpunkt. Problemet är bara att pollinerarna inte gillar sådana monokulturer.

‪Situationen är inte den enskilde bondens fel, men däremot brukningsmetodens. ‪Utan bin får vi pensla själva, spår romanen jag läser. Läs den.

1950-talet.

2010-talet.

### I sommar organiserade Naturskyddsföreningen Operation Rädda Bina.
### Över 10 000 räddningsinsatser genomfördes.
### 4 721 vildbihotell sattes upp, 2 653 blommande ängar släpptes fria och 2 886 bivänliga planteringar planterades.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 014. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

De dödliga fallolyckorna minskar inte, de ökar

Jag har kunniga läsare. Efter att ha skrivit om Fixar-Malte Larsson i Höganäs och hans efterföljare i landet fick jag ett brev.
”Detta är inte sant.”
Sånt är alltid intressant. Särskilt när brevskrivaren berättar att jag inte överdrivit, utan tvärt om.

Låt mig sammanfatta mina två inlägg först:

Fallolyckorna kostar 5 miljarder kronor om året. Detta bara i direkta kostnader under det första året efter skadan.
Fallolyckorna är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest inläggningar på sjukhus och flest besök på akutmottagningarna.
Fallolyckorna dödade 1 662 personer år 2013.
Fallolyckorna gjorde så 70 000 blev inlagda i sluten sjukhusvård samma år.
Fallolyckorna fick 270 000 personer att besöka akuten.
Om bara en liten del av de allvarliga fallskador som leder till slutenvård kan förhindras, så motsvarar det budgeten för en fixartjänst med en anställd person.
Då har vi ändå inte räknat in värdet av att gammalt folk får behålla sin livskvalitet.

Minskar visst inte
Nu till min brevskrivare. Han börjar med att citera ett av mina inlägg:

”Fortfarande dör över tusen personer i fallolyckor i hemmen varje år. Den gången dog det ännu fler. För att inte tala om hur många som ramlar och skadar sig”.

Hans kommentar till det är entydig och värd all respekt:

”Implicit skriver du att skett en minskning av antalet dödade i fallolyckor. Detta är inte sant. ” 

Brevet fortsätter:

”När en person hittas död t.ex. på golvet vet man inte hur han/hon hamnade där. Om man kan utesluta brott eller annan avsiktlig handling så sätts den yttre orsaken till dödsfallet som ’Annat olycksfall’. Under 2018 dog 1 016 personer med denna yttre orsak. Flera studier, bland annat i det senaste numret av Läkartidningen, har visat att den största andelen (75 %) av dessa har avlidit till följd av fallolyckor.”

Med andra ord, menar han, är det inte bara det som från början registreras som dödsfall i fallolyckor som bör räknas in i fallolycksstatistiken. Vi bör också lägga till 75 procent av de olyckor som först registreras som ”annat olycksfall”. För 2018 skulle det innebära 1 047 från början registrerade döda i fallolyckor plus 75 procent av de 1 016 som registrerats som annat olycksfall. Summa: det dog 1 809 personer i fallolyckor i Sverige i fjol.

De dödliga fallolyckorna minskar inte.
De ökar.

Tidigare inlägg:
Dyrare än en Malte-lön
Slipper några få falla har fixartjänsten betalat sig

### Jämför antalet slutenvårdade (svårt skadade) år 2018: fallolyckor 69 487, annat olycksfall 6 436.
### Varför denna skillnad? För dödsfallen var det ju ungefär lika många i vardera gruppen men för de slutenvårdade var förhållandet cirka 90 – 10.
### Svar: de som läggs in för slutenvård kan oftast berätta vad som hänt.

Det kan inte de döda.

Fotnot: Vem brevskrivaren är? Jan Schyllander förstås, min forne arbetskamrat från Räddningsverket, mannen som jag tror vet mest om den svenska statistiken över fallolyckor.

Det fanns mer i Jans brev. Jag återkommer i frågan. Min kommun har gjort sig av med sin fixartjänst, det är det ena sorgliga skälet. Det än sorgligare skälet är att regering och riksdag inte förstått hur viktig frågan är.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 006. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Slipper några få falla har fixartjänsten betalat sig

Det började i Höganäs berättade jag i går. Tanken var att Fixar-Malte Larsson skulle förebygga fallolyckor i hemmet. Kommunpolitikerna tyckte det var bättre att han klättrade än att en gammal människa med dålig balans gjorde det.

Idén har spritt sig över landet. När Vinnova gav ut en rapport om saken på regeringens uppdrag år 2013 var det redan 191 av landets 290 kommuner som hade fixartjänst i kommunal regi. Rapporten skriver:

Av Sveriges 290 kommuner är det 191 stycken (66 %) som har fixartjänst i kommunal regi.  

De arbetsuppgifter som primärt utförs inom ramen för fixartjänsten är sådana som innebär att äldre inte ska behöva klättra upp på stegar eller liknande, att förebygga fall genom att fästa lösa sladdar och borttagning av mattor samt översyn av olycksrisker i hemmet.

 I ett fåtal fall erbjuds även utomhustjänster såsom snöskottning. I majoriteten av kommunerna (58 %) är tjänsten kostnadsfri men brukaren får betala för förbruk- ningsmaterial, i 32 % är tjänsten helt kostnadsfri och i 9 % av kommunerna tas en kostnad ut för fixartjänsten.

Läs gärna rapporten, länk här medan.

Fallen kostar 5 miljarder
Kostnaderna för fallskador totalt i Sverige har i tidigare forskning beräknats till cirka 5 miljarder kronor. Detta bara i direkta kostnader under det första året efter skadan.

Rapporten från 2013 visar att om bara en liten del av de allvarliga fallskador som leder till slutenvård kan förhindras, så motsvarar det budgeten för en fixartjänst med en anställd person.

Till det kommer positiva effekter när den som slipper falla får behålla sin livskvalitet. Väl använda pengar ur samhälleligt och kommunalt perspektiv, tycker rapportförfattarna Jenny Alwin, Lars Bernfort, Nathalie Eckard och Magnus Husberg vid Linköpings universitet.

### Läs mer:
Fixartjänster i Sveriges kommuner – kartläggning och samhällsekonomisk analys (på uppdrag av regeringen, utgiven av Vinnova år 2013)
Dyrare än en Malte-lön (mitt förra blogginlägg i ämnet fixartjänster).

PS. Du vet vad det är för dag i dag, va’? DS.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 005. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Dyrare än en Malte-lön

Fixar-Malte hette den förste. Det var Höganäs kommun som kommit på den kloka idén att anställa en fixare som for omkring och hjälpte gammalt folk med diverse installationer och reparationer.

Fortfarande dör över tusen personer i fallolyckor i hemmen varje år. Den gången dog det ännu fler. För att inte tala om hur många som ramlar och skadar sig.

Fallen i hemmen är en smärtsam historia för alla inblandade och en stor kostnad för samhället. Dyrare än en Malte-lön.

Tack för en bra idé, Höganäs.

Inte samma statusdöd
Jag minns fortfarande hur min arbetskamrat Jan öppnade ögonen på många av oss, på Räddningsverket. Han hade börjat jobba med statistiken över fallolyckorna och det var viktiga fakta han gav oss. Den gången var det inte dödsskjutningarna som hade högst status i det offentliga samtalet. Det var trafikdöden och hos oss på verket i viss mån dödsbränderna.

Jan kom med högre siffror, fler döda. Hemmet är en farlig plats, särskilt när du blir äldre. Fallen dödar fler än både trafiken och bränderna, många fler. Det är bara det att ingen talade om saken, den gången.

270 000 till akuten
Långt senare, när jag för länge sedan slutat på verket, kom undersökningen Fallolyckor – statistik och analysDär kunde Jan Schyllander berätta att:

”Fallolyckor är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest antal inläggningar på sjukhus och flest antal besök på akutmottagningar. Under 2013 omkom 1 662 personer i fallolyckor, över 70 000 blev inlagda i sluten sjukhusvård och över 270 000 uppsökte ett akutsjukhus efter att ha skadats i fallolyckor. Fallolyckor är också, tillsammans med förgiftningsolyckor, den olyckstyp som ökar snabbast av alla olyckstyper.”

Fler borde skaffa fixartjänst
Över tusen personer. Vem tänker på dem när tidningarna skriver om 45 döda i skjutningar och 58 döda i arbetsplatsolyckor? Jag menar inte att ställa de olika döda emot varandra, alla de dödsfallen är förfärliga. Men nog borde vi skänka även de gamla som slår ihjäl sig hemma en tanke ibland.

Många kommuner har skaffat sig en fixartjänst, som bland annat är till för att färre ska falla därhemma. Ännu fler kommuner borde göra det.

Min egen till exempel.

### I fjol dog 42 personer som var över 65 år i fallolyckor i mitt län.
### Det är bara en färre än de som dog i skjutningar 2018 – i hela landet.
### Skjutningarna behöver stoppas. Självklart. Men gammalt folk med dålig balans behöver också hjälp.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 004. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När de hade tre Jungfru Maria på samma gång

Ledig stund i stan. Strosar in på deras bibliotek, drar ut första bästa häfte ur lyrikhyllan och gör bibeltricket. Poeten heter Ko Un och sidan är slumpvis vald:

Dårhuset är ett fantastiskt ställe –
jag är envåldshärskare
jag är en mäktig general
jag är generalsekreterare i FN
jag är popidolen Park Hun
jag är Gud
jag är miss Korea
jag är filmstjärnan Kim Bo-gil
och varje dårhus är ett annex till ett annat dårhus

Tänker på Monica Nilsson
Där sitter jag sedan i en fåtölj bredvid världslyriken och tänker på Monica Nilsson. Jag intervjuade henne när jag skrev en lokal facklig lärobok åt Kommunal Värmland. Du vet, de där kvinnorna och männen som håller oss alla vid liv med sitt arbete, från vattenverk till vårdapparat. Eller inom Ko Uns mentalvård för den delen.

Jag frågar inte om biblioteket har boken. Min egen bokhylla hemma har den. Där hör jag Monicas röst igen på sidan 43, ser glimten i ögat och känner allvaret, samtidigt:

”Monica Nilsson har nära till skrattet, som den gärna har som arbetat 29 år på Marieberg.
– Ja ska säge dig, att när vi hade tre stycken Jungfru Maria samtidigt, då va’ det liv.

Eller när hon fick sig en rak höger så hon for ut ur vårdsalen. Det händer ibland inom mentalvården.
Den kvinnliga patienten som slog, slog inte Monica egentligen. Hon var från planeten Pluto, nämligen, och låg på en säng precis i utkanten av den platta planeten Jorden. Det var fästmannen, jordingen, hon slog efter, när han försökte knuffa både henne och sängen utöver kanten.
– Så du förstår Monica, det var honom jag drämde till.

Inte kan Monica Nilsson vara långsint över sådant. Visst blir de ’knôtterstôllige’ ibland som hon säger, hennes patienter. Men dessemellan ligger de snällt på sina sängar och dricker coca-cola.

Vissa ringer fortfarande, långt efter att de skrivits ut, och meddelar nya fotbollsresultat.
– Jag skulle aldrig ha stått ut i alla år, om vi inte kunde skratta åt stolligheterna efteråt, patienterna och jag, säger hon och ler igen.
Som den gången de höll på att skriva in en rufsig distriktssköterska som kom, inte den propra patient hon hade med sig.
Eller… Nej, vi får sluta där. Men det är ömsint Monica ler, tro inget annat. Narr gör hon verkligen inte av dem hon vårdar, den här trygga förkämpen för bra arbetsmiljö från Kristinehamn.” 

Hela världen ett dårhus?
Sedan berättar Monica och arbetsmiljökapitlet om två bra verktyg för kommunalarna år 1996. Lagen om arbetsmiljö och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift om internkontroll. Fast det är en annan historia.

Under tiden får vi andra gneta på. Vi som inte blivit påkomna med något Napoleonkomplex än och fortfarande inte tror att vi är Jesu moder eller far hans.

Stryk på jobbet, det har jag aldrig fått.

Gneta på. Glöm inte tvinga makthavarna på vår jord att rädda klimatet och minska klyftorna nu. Du vill väl inte att hela världen ska bli ett dårhus?

Om mig | Sju års klådaSkrivet
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna) 

Bilfri dag bland dynamiska dubbar, pizzakonstnärer och en pyramid

Lördag, stadstur. Vi tar bussen för att vi kan och för att vi bör. Själv har jag köpt ett mystiskt flexkort som ger mig 10 resdagar inom 60 dagar i vår kommun och ett antal grannkommuner. Med seniorrabatt. Åker jag nog mycket bär sig de 586 kronorna även ekonomiskt. Den kära vännens resa betalar jag med reskassa på Värmlandskortet, då kostar stadsresan 64 kronor i stället för 75.

Dyrt ändå, jag vet. Hon ska ju hem också, hade jag tänkt.
Om politikerna ville det de säger att de vill så vore det billigare.

Vi har en hel lista med uträttningar. Den näst viktigaste först. Icebug. Eftersom detta är en personlig men inte privat text tänker jag inte berätta varför, men vi har insett att vi måste skaffa bättre halkskydd.

Där sitter jag sedan i sportbutiken och provar. 17 dynamiska dubbar i karbidstål, man tackar. Lämpliga även för asfaltlöpning, som det trots allt blir ibland även på vintern. Dynamiska? Hur då? Som flexkortet?

Dubbarna jobbar individuellt och är inte helt fixerade. När kroppsvikt adderas i steget trycks dubbarna in mot sulans yta. Hur långt de trycks in beror på hur kraftigt foten sätts i och vilket underlag det gäller. Denna dynamiska funktion tillåter dubbarna att anpassa sig till vilket underlag som helst och ger bästa möjliga grepp på allt från torr asfalt, till blött trä och ren is.

Alltid på nattduksbordet första natten
Sporthandlaren vet inte att jag älskar vinterlöpning, helst snöpulsning, men att jag tröttnat på att köpa nya broddar stup i kvarten när jag slitit ut gummibanden. Sådär som det blir när kroppsvikt adderas. En del vintrar blir det ett väldigt adderande.

Jo, nu vet han det. 79 kilo. Vem är inte dynamisk en lördagsförmidda’ i stan? Snart kan han skicka med oss en kartong med dubbade kängor till den kära vännen också och varsitt par yllestrumpor som han vill att vi skaffar.

Absolut. Fram med yllet, det är lönehelg. Undrar hur många par löparskor jag köpt i min dar? Löparskor som jag punkterat, slitit ut utifrån, slitit ut inifrån, snedslitit i hälen, dyngat ner nå’t så himla gôtt. Löparskor som luktat illa efter blöta skogsturer (gäller de flesta) och fått rekonditioneras med tepåsar inuti. Löparskor som hållit i evigheter och fått bli orienterarskor efter något år. Löparskor som står på altanen och längtar efter trädgårdsarbete åtminstone. Löparskor som gett mig skavsår på hälen, tappade tånaglar – och alltid denna lycka.

Vi är inte hemma än, men den kära vännen och jag vet vad som väntar i kväll. Då kommer det att stå ett par nya springskor på mitt nattduksbord. Jag vill känna doften, vi behöver komma i fas med varandra, skorna och jag. Så har vi alltid gjort sedan jag var 13 och pappa köpte spikskor till examen fast vi knappt hade råd, för att jag hade varit duktig i skolan.

Det finns ritualer en inte ändrar på.

Den sista institutionen
Karlstad har gott om bra gallerier, vi hinner med fem stycken. Bäst gillar vi Stefan MÅS Perssons kluriga stadsmiljöer och Mattias Karlssons eftertänksamma skogsbilder, fotograferade och framkallade med gammal lugn analog teknik. Mest diskussion blir det kring Dr Crix pizzabilder, inspirerade av hans hemort Hagfors.

När mycken service och statlig verksamhet försvinner i svenska småstäder och småorter, då vet vi att åtminstone en institution blir kvar. Pizzeriorna. Hur många Hagfors har vet jag inte men i vårt Forshaga har vi en per 1 500 invånare i centralorten. Det blir några stycken.

Bilen som överrock
14.00 är det dags för dagens viktigaste programpunkt, om springskor och konstnärer ursäktar. Miljöskribenten Fredrik Holms föredrag hos Karlstads Bokcafé på Gjuteriet. Vi är tidiga och fikar i förväg. I sista minuten väller det in rätt mycket folk i kafélokalen.

Vänd pyramiden heter Fredriks nya bok, med underrubriken Planera för en hållbar mobilitet.

Han är inte bara god skribent, han kan tala intressant också. Efter hand fylls noteringarna på i min mobil:

Ca 7000 döda för tidigt, luftmiljön, hälften pga bilarna.
150 miljarder/år i värdeminskning bilar Sverige.
Alltid minst var sjunde parkeringsruta ledig i Karlstad.
De flesta bilresor kortare än 3 kilometer.
70 procent av bilresorna OK men 25 procent av svenskarna använder bilen som en överrock.
Dags att ändra instruktionen för Trafikverket, måste inte bara bygga.

Vänd pyramiden i trafikplaneringen betyder att fotgängaren borde komma i första rummet, menar Fredrik Holm. En planering som konsekvent sätter fotgängarna först, därefter kollektivtrafiken, cykeln och bilen, leder till levande, trygga och välmående tätorter. Det har mängder med städer världen över redan visat.

Efteråt går vi på restaurang.
Går, sa jag.

Om mig | Sju års klådaSkrivet
Inlägg nr 1 998. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna) 

Den vansinniga splittringen

Jag sitter på bussen och skriver detta. Bussen är gul och utanför rodnar hösten. Runt omkring bland stolsraderna pågår samtal i lugn och ro. Andra surfar via bussens nät, några sover.

Glesbygden rusar förbi utanför rutan. Det är som om inget klimat i världen var hotat, som om ingen polaris smalt och juli 2019 inte alls var den varmaste julimånaden människan mätt upp på jordklotet.

Ändå är det så. Värmen stiger, isarna smälter – och själv sitter jag på lösningen. En del av den. Det gör vi alla här ombord.

En bra kollektivtrafik vore en del av lösningen.

Får smyga mig på’n
Det är klart det är kul med bilar. Vår är denimblå och drar 0,35 liter milen när han är på det humöret. Stor skuff och lättstartad så en får smyga sig på’n.

Nyss fyllde mitt körkort 50 år. Jag har två felparkeringar på de åren, inga andra prickar. Det får en vara nöjd med. (Jädra Filaregatan!). Peppar peppar ta i trä.

Men en sak har jag gjort hela tiden. Dyngat ner. Släppt ut avgaser.

Olika biljetter överallt
Vi borde gå ihop mer om vi ska rädda klotet. Vi borde resa 50 personer i ett fordon i stället för en och en i 50 olika. Där det går. Vi borde gå mer och cykla mer, där det går. Vet du förresten att du blir friskare om du åker kollektivt? Du rör dig ju gärna för egen maskin då, till och från hållplatsen.

Nu råkar jag ha viss sakkunskap om kollektivtrafik, eftersom jag åkt buss på egen hand sedan 1958 och jobbat med frågorna i drygt 17 år.

Min åsikt är att det är vansinne med den splittring som finns inom kollektivtrafiken. Varför ska varje län eller region ha sina priser? Varför alla dessa olika biljettsystem, appar och maskiner? Varför ser reglerna för buss- och tågresor i ett län ut som en mindre lagbok? Varför är de dessutom olika överallt? De också.

Varför måste man vara halvt jurist och datanörd för att skaffa information om en resa över en länsgräns?

Kan man betala med kort ombord i Göteborg?

Sänk biljettpriset kraftigt
Gör om. Ge oss enhetliga, enkla priser, maskiner och kort. Billiga priser, det mår miljön bra av. Det är ingen naturlag att hälften av resan ska betalas av skattebetalarna. Varför just hälften? Varför inte 75 procent eller 100? Det kommer klotet att gilla.

Jag har mer åsikter än så, men vi kan stanna där så länge.

Nu är jag alldeles strax framme. Pling!

### I morgon eftermiddag ska jag iväg och lyssna på Fredrik Holm. Han har skrivit en bok om miljövänliga resor.
### Gjuteriet Karlstad, 14.00. Fri entré.
### Kom gärna. Ta bussen.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 996. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

En schyst befrielse från dumheten

Bulgarien-England: hemmafans skämmer ut sig med hitlerhälsningar och rasistiska rop mot svarta motståndare. Frankrike-Turkiet: turkiska spelare skämmer ut sig genom att ställa upp sig i bredd och göra honnör. En hyllning till angreppskriget mot kurderna. FA-cupkvalmatch i England: avbru …

… just då öppnar jag en skrift från Region Värmland som jag inte sett tidigare. Schyst idrott. Den känns som en befrielse från dumheten.

Det kan vara en lycka att tillhöra en grupp idrottsmän med sammanhållning eller en folkmassa som hejar på samma lag. Men det kan sannerligen spåra ur också, det behöver en inte minnas Heyselstadion 1985 för att inse.

Vi ser intoleransen stup i kvarten på svenska läktare med. Skönt då att känna till en idrott där jag aldrig sett det hända.

Alla har rätt att vara med
Det var på bokmässan i Göteborg som Region Värmland delade ut sin skrift i Schyst-serien. Schyst idrott. Är det något jag känner för, så är det den sortens gemenskap. Ren dopingfri idrott utan fusk är för bra för att förstöras av patriarkala normer, homofoba dumheter, rasism, mobbing och tanklöshet.

Schyst idrott är på 44 sidor och handlar om allas rätt att vara med, om att ord och bilder spelar roll, om ledarnas viktiga roll som förebilder, om den svåra domarrollen, om schyst miljö i ett omklädningsrum där du inte ska behöva känna dig utsatt och om idrotten i sociala medier. Inte minst handlar den om att förändra verkligheten.

Alla som vill får och ska kunna vara med i idrotten skriver man på sidan 31. Precis så. Alla som vill är välkomna. En ordlista som gör debatten begriplig ingår (med ord som genus, kön, genusperspektiv, normer, hbtq, jämställdhet och mångfald). På slutet finns några övningar och diskussionsförslag bland annat kring värdeladdade uttryck och om hur du blir en medveten ledare.

Allt vi gör kommunicerar
För, som sista övningen säger: Allt vi gör kommunicerar. Hur är det med könsfördelningen i styrelsen, bland ledarna och de aktiva?  Hur fördelas resurserna mellan tjejer och killar, damer och herrar? Vem får de bästa träningstiderna? Fungerar omklädningsrummen för alla? I vilken ordning presenteras pristagarna i resultatlistorna och vid prisutdelningarna?

Allt vi gör kommunicerar.

Jag tycker mycket om skriften och serien den ingår i. Schyst idrott har producerats av Region Värmlands kommunikationschef Odd Råberg, genusutvecklaren Marianne Nilsson, grafiske formgivaren Lars Falkman, fotografen Øyvind Lund och frilansskribenten Katarina Averås. I arbetet har man samarbetat med en referensgrupp från Värmlandsidrotten och Riksidrottsförbundet. Dessutom har ungefär 80 ledare och aktiva i 33 föreningar bidragit till innehållet genom att delta i workshopar och intervjuer. Trycksaken är inte helt ny men för mig är den det. 

Fint namn på vår tillfälliga arena
När jag lägger ifrån mig gratisskriften från Region Värmland hamnar blicken på min senaste nummerlapp på väggen i arbetsrummet. 318. Det numret hade vi på 25-mannastafetten vid Nytorps ängar utanför Jordbro förrförra helgen.

Nytorps ängar är ett så vackert namn. Skogen runt ängarna är ”småskuren Södertörnsterräng med varierad kupering, mestadels svag till måttlig” skrev inbjudan. En skog där du kan hitta små tvåstrecksmossar uppe på småhöjderna, inte nödvändigtvis nere i dalarna. Det är vi inte vana vid på Grossbolstorp. Här rinner vattnet neråt.

Inbjudan fortsatte:

”Terrängen är mestadels framkomlig, framförallt uppe på höjderna. Områden med tätare vegetation, gallringar eller uppvuxna hyggen förekommer. Genom området slingrar ett antal större motionsspår och även många mindre stigar. Banorna kommer bjuda på varierande orientering och snabba skiftningar i olika tekniska utmaningar.”

Jag gillar den terrängen och ännu mer gillar jag 25-mannaorienteringen. Var annars kan du se en uschlig, långsam 68-åring som jag tävla i samma stafett som nordisk elit? Nästan 400 lag var anmälda, vi var 25 i varje lag och vår klubb Lustens OK hade knappast samåkt till Stockholm för att tävla om segern med elitfinnarna, bestenorskarna och IFK Göteborg.

Vi var där för att ha kul och hitta runt. Tre var debutanter på 25-manna och vi var nästan lika många damer som herrar (nåja) och åldersskillnaden i laget var 57 år. När lagledningen pusslat färdigt kvällen innan blev jag en av fyra som fick springa fjärdesträckan. Det blev ärligt talat mest stiglöpning, svårare var inte fyran, men lika glad för det var jag.

Det räcker att vara uschlig på själva löpningen när bestenorsk efter elitfinne svischar förbi.

Tack för påminnelsen
När jag satt i Lustens tält och käftade med de andra slog det mig igen vilken speciell gemenskap orienteringen är. Här kan du se klubbens bästa diskutera dagens lopp med lagets yngste nybörjare utan att någon tycker det är det minsta konstigt. Båda ser varandra, båda lyssnar.

Här pirrar det lika mycket i magen på pensionären som på elvaåringen, när vi sitter intill varandra på våra ryggsäckar och väntar på att de tidigare sträcklöparna ska hinna runt, så vi får ge oss ut.

Om inte vi representerar idrottens idé, då vet jag ingen som gör det. Tack för att ni påminner oss om det, Region Värmland och Katarina Averås.

Schyst!

### Här kan du läsa mer om projektet Schyst idrott.
### Beställ skriften.
### Ladda ner den (pdf). 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 994. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Sanningen om de fattigas förbannelse

Det är många småfolksrörelsers förbannelse
att när de lyft de fattiga ur fattigdomen
blir de fattiga medelklass,
röstar på högern och ber så bevekande
att få bli överklass

Det får de inte
Där är det redan utsålt

Under tiden har nya fattiga anlänt.

Viktor Root

 

Hem | Om mig |Viktor Root
Inlägg nr 1 991. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)