Sanningen om de fattigas förbannelse

Det är många småfolksrörelsers förbannelse
att när de lyft de fattiga ur fattigdomen
blir de fattiga medelklass,
röstar på högern och ber så bevekande
att få bli överklass

Det får de inte
Där är det redan utsålt

Under tiden har nya fattiga anlänt.

Viktor Root

 

Hem | Om mig |Viktor Root
Inlägg nr 1 991. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När jobbet är farligare än gängen

Ska du dö våldsamt, så dö i en skjutning. Den döden har högre status, då blir det debatt om din hädanfärd.

Det blir det inte om du dör i jobbet.

Jag tänker sannerligen inte förringa de dödsfall som sker vid skjutningar. De är förfärliga. Ändå stör det mig att folk får olika värde i debatten, också när de dör. Blir du skjuten så kommer du på politikens dagordning. Dödas du på jobbet blir det tyst om saken.

År 2017 dog 55 personer på arbetet i Sverige, i fjol 58 personer. Hittills i år har 39 dött på jobbet. Varje år dör 2,3 miljoner människor i arbetet, skriver FN:s organ för arbetslivsfrågor, ILO.

Detta hör du sällan Ulf Kristersson eller SD-ledaren tala sig andfådda om i riksdagens talarstol och inför medias mikrofoner. De föredrar skjutningarna, trots att dessa faktiskt dödar färre. 45 personer 2017, 43 personer 2018 och 25 personer under tiden januari – juli i år.

Ännu farligare
Än en gång: skjutningarna måste stoppas, frågan är verkligen värd en diskussion. Men det är alla de som dödas på sina arbetsplatser med.

Då har vi ändå inte talat om vår farligaste miljö i landet. Gängen eller jobbet är inte allra farligast, inte trafiken heller. Det är våra hem. Drygt 1 000 svenskar dör i sina hem varje år – bara i fallskador.

Vilken politiker tar upp den debatten?

LÄNKAR:
Tjugofyra7: Fallskador dödar flest
Arbetsmiljöverket: Statistik om dödsolyckor i arbetet

(Tabell från Arbetsmiljöverket)

* Övriga = dödsolyckor i arbetet där de förolyckade inte är förvärvsarbetande. Till exempel värnpliktiga, intagna för vård i kriminalvårdsanstalt m.fl. och anställda i utländska företag som är verksamma i Sverige men registrerade i andra länder samt vissa elever.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 989. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Tusentals fria klassiker

När jag blev pensionär för drygt tre år sedan lovade jag mig själv ett antal saker. Ett av löftena var att läsa minst en klassiker i månaden.

Det var ett blygsamt löfte, särskilt som jag själv bestämmer vilken bok som är klassiker. För mig kan det vara Lille prinsen likaväl som Röde Orm, Anna Svärd, Den kaukasiska kritcirkeln – eller Anna-Karin Palms nyutgivna Selma Lagerlöf-biografi Jag vill sätta världen i rörelse. (Den är redan klassisk för mig. Läs!).

Nå, jag har hållit löftet med råge. Travat till mitt folkbibliotek på Forshaga lärcenter och hämtat läsning. Lyrik ibland, dramatik ibland (fortläst och ofta oläst för min del) men framför allt romaner och noveller. Förutom de än så länge oklassiska böcker som också hamnar bredvid kudden, förstås.

Än finns det fynd kvar i bibliotekshyllorna och jag väljer gärna yvigt, inga måste-böcker (nåja några kanske) men ofta lustläsning. Jag tävlar inte med någon. Allt jag försöker göra är att må bra och lära mig nya tankar, vare sig boken är lättläst eller gör motstånd.

Tid har jag inte.
Men tid har jag.

Gratis på nätet
Nu har jag hittat en ny guldgruva som klassikerjägare. De svenska klassikerna finns ju gratis på nätet. När vi kom hem från bokmässan i Göteborg hade den kära vännen en folder med sig i väskan.

”Fria klassiker! Läs dem direkt på nätet eller ladda hem till din läsplatta eller telefon. Litteraturbanken.se samlar det svenska litterära kulturarvet: tusentals böcker – fritt för alla.

Läs, studera, forska, upptäck! Försjunk i dikter, romaner, essäer, noveller & debatter.”

Ett fantastiskt fynd, tidigare helt okänt för mig som ändå surfar varje dag. Hur jag nu kunnat missa den sajten. Raskt går jag in och börjar klicka runt. Eftersom jag fortfarande läser den nya biografin passar jag på att leta upp Selma Lagerlöfs skrifter, att varva med. Där finns de, första upplagan av Gösta Berlings saga och massor av andra böcker från hennes penna.

I en text från min tid som skrivlärare har jag berättat om vår övning i hur man börjar. Selma Lagerlöf behärskade den tekniken mästerligt från början. Första meningen i Gösta Berlings saga är genialisk.

Gå in på Litteraturbanken.se nu. Du kan ju alltid börja med att ta reda på hur inledningen löd i första upplagan, jämfört med exempelvis 1933 års upplaga. Ser du skillnaden?

Nu hinner jag inte skriva mer. Måste börja på Körkarlen, Västanå Teater ska spela den i sommar. Här gäller att vara förberedd.

Trivs.

### Det finns en invändning, jag vet: den att böcker gör sig bäst i pappersform i handen. Visst.
### Men vad är det för fel med att lyssna ibland, när det nu finns så många bra inläsningar?
### Eller i det här fallet, med att läsa en och annan bok på skärmen. Allt har inte mitt kära bibliotek hemma och ibland har en bråttom.

Läs nu.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 988. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Botemedel mot fanatism

Detta är en blogg men det är också en webbplats med fasta sidor. Nu har jag gjort en ny sådan sida.

Den handlar om humor, distans och fanatism. Läs den gärna och missa inte den roliga av länkarna:

Ny sida: Humor som hälsokur

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 987. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Måste vi vara besvikna?

Finns det över huvud taget en lösning på urbaniseringens ena problem?

Glesbygdens samlade besvikelse.

En lördagseftermiddag hösten 1968 sitter jag på en röd GDG-buss på stora vägen in mot stan. Mitt emellan Molkom och Alster får chauffören vänta en stund extra. Borta i skogsbrynet kommer sju personer springande. De vinkar febrilt att de vill med. Springer och springer och vinkar.

Ibland finner en blyg 17-åring från landet orden. Högt ropar jag så hela bussen hör:

– Dä’ flykten från landsbygden!

Ett milt fnitter sprider sig mellan sätena. De har hört uttrycket förr. Det är den tiden.

Det är det än.

Snart bara fotoalbumen
Idag bor 87 procent av oss svenskar i stan eller tätorten. 60-talets granplanterade åkrar börjar avverkas nu men åkrar blir de aldrig mer.

Den är förstås global, urbaniseringen. Från min privata horisont i ungdomen handlar den om nedlagda granngårdar, auktioner, avstånd till kompisar.

I den litterära dokumentären Osebol av Marit Kapla handlar den om att skolungdomarna måste flytta hemifrån för att bussarna går för tidigt. Om bron över älven som fick stängas när storsamhället vägrade laga den.

Åker jag runt i mitt landskap, en bit bortom de asfalterade trottoarerna, minns jag fortfarande den forna lanthandeln, macken, postkontoret, polisstationen. Snart är det bara fotoalbumen som minns.

Förr blev de raggare
Författaren Kjell Erikssons senaste deckare handlar om detta. Inte minst om reaktionen på förändringen. Han skildrar besvikelsen. Den förstår jag. När staten lägger ner sin service i de små tätorterna drabbas landsbygden med. Han skildrar reaktionen, den som i boken ”Den skrattande hazaren” leder till nedbränd flyktingförläggning och död.

Sidan 187:
”Nu var hon där igen, på landsbygden, i periferin, men det hade hänt mycket på fyrtio år. Jord. Odling. Mjölk. Det var ord som kom för henne. Hon förstod att nynazisterna fiskade i dessa vatten. Drömmen om idyllen, det rena Sverige, med höskörd och hässjor, en fungerande landsbygd med social och kommersiell service som var värd namnet, det trygga Sverige, det Sverige som oåterkalleligen var borta.”

Sidan 121:
”’Förr blev såna som han raggare, nu blir de nazister’”.

Störst bland svenska män
Är detta oundvikligt? Måste det invandrarfientliga partiet fortsätta växa på svensk landsbygd? Kan vi inte fortsätta att ha ett samhällskontrakt? Går det inte att kombinera motorintresse med solidaritet, den krokiga grusvägen med varm medmänsklighet?

Går gör det nog men just nu är SD störst bland svenska män, berättar opinionsundersökningarna.

”Förr blev såna som han raggare, nu blir de nazister”.

Vanlig mänsklig strävan?
Urbaniseringen är oundviklig säger mig röst efter röst, i tal och skrift. Människan har alltid strävat efter att effektivisera. Det är effektivare att samla många barn i en storskola än 17 barn i ett och samma klassrum fast vi var fyra klasser, som i min gamla B-skola. Storgårdar är rationellare än småjordbruk. Industrier tjänar mer pengar när de är stora än när de är små. Fjärrvärme åt många i stora nära hus drar mindre bränsle än om vi fördelar oss på några vedkaminer per ensligt beläget hus.

Kanske är allt det där sant.

”Radikaliseringen” går att undvika
Reaktionen är inte oundviklig. Den som många med ett missbrukat ord kallar ”radikalisering”.

Problemet är förstås urbaniseringen i sig. Givetvis går den att bromsa, att något motverka. I digitala tider måste inte alla sitta på kontoret i stan varje dag. Vi är några som upptäckt det, tack, forne chefen. Givetvis går det att starta verksamheter utanför 50-skyltarna.

Framförallt handlar det om politisk vilja. Det är korkat att bygga upp hela stadsdelar med folk som inte kan svenska och inte har jobb. Det är idiotiskt att staten abdikerar och lämnar stora delar av landet åt sitt öde.

Det var riktigt, riktigt idiotiskt att släppa etableringen av flyktingförläggningar fri 2015.

Fråga Filipstad.

… och jag vet att det finns fler motkrafter och motargument mot urbanisering och stordrift. Här är några få ledord: närodlat, Sveriges självförsörjningsgrad, stordriftsnackdelar, bete ger öppna landskap, de långväga transporternas utsläpp, naturens skönhet, skogens lugn, den lilla ortens samhörighet.

Det finns argument.
Det saknas politik.

### Lösningen är komplicerad, i den mån den finns.
### Den börjar i slaget om LO-medlemmarna och de motorintresserade männen på landet.
### Fast då måste arbetarrörelsen bli en arbetarrörelse igen.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 984. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Någonting har hänt när storbolaget sätter in den annonsen

Kvart över sex, skatmorgon i augusti. Ännu en gång vänder jordklotet Grossbolstorp mot solen. Lätt kondensdropp från altantaket, två blåmesar lockar i aspen, en nötväcka promenerar uppochner i paradisäppelträdet och minns en jordnöt från i mars.

Tanken slår mig att jag det är när jag är ettrig blåmes eller nötväcka i mitt skrivande som applåderna kommer. ”Du är bäst när du är arg” säger folk.

Knepigt, det där. Vem vill gå omkring och vara arg jämt?

Muttrar över helsida
Tjugo över sex, bläddrar i lördagstidningen som blivit kvar på altanen. På sidan 7 en helsidesannons från Uddeholmsbolaget. Den kunde Folkbladet ha behövt medan tidningen ännu ägdes av arbetarrörelsen, muttrar nötväckan i mig.

Då börjar jag läsa. Vad står det egentligen? Uddeholm hissar regnbågsflaggan vid brukskontoret. Uddeholm hyllar jämlikhet och mångfald. ”Lika mycket som vi vill vara en organisation som präglas av jämlikhet, mångfald och jämställdhet, står vi bakom ett samhälle där vi alla är fria att älska vem vi vill och där vi har rätten att älska oss själva.”

Brukar inte hylla storbolag
Fem i halv sju. Blåmesarna filar på, augusti är fortsatt fuktig i gräset och världen går framåt. Mitt i allt elände går hon framåt. Jag brukar inte hylla storbolag och visst finns det ord som känns fyrkantiga i annonsen. Så jädra jämlika är ni väl ändå inte där uppe i norr, järnverksarbetare och VD:ar. Varför fjantar ni och kallar det HR, när det heter personalavdelning? Varför har ni två VD:ar, förresten?

Visst, man kan leta fel. Sådana som jag brukar ängsligt göra det. Att saker är bra har vi sämre språk för.

Uddeholms annons är bra. Det har sannerligen hänt något, när storbolaget som finns i 90 länder börjar slåss för mångkultur och sexuellt likaberättigande. Jag förstår om pridepionjärerna i Sverige känner sig uppslukade, men det är faktiskt inte illa om en sådan machomiljö som stålindustrin sluter upp och tycker att alla människor är lika mycket värda.

Då har någonting hänt.

### Här är annonstexten, om den är svår att läsa från bilden:

HISSAR FLAGGAN FÖR
JÄMLIKHET OCH MÅNGFALD

Uddeholm finns i fler än 90 länder. Vi har en över 350 år lång historia, där människor med olika etnisk tillhörighet och från olika religioner har samarbetat med varandra. Det har alltid varit naturligt för oss att ta vara på varandras kunskap, synsätt, erfarenheter och bakgrund för att ständigt förbättras och utvecklas som organisation. En stor del av vår framgång har att göra med mångkulturalismen i organisationen. På Uddeholm i Hagfors jobbar det människor från fler än 15 olika länder, och vi har nära kontakt med våra partners på våra säljbolag som finns i alla delar av världen.

– Uddeholm är och ska vara en arbetsplats för alla, säger HR-chef Ellen Myrén Scott. Vi vill attrahera, välkomna och behålla våra framtida och nutida medarbetare – oavsett kön, etnisk tillhörighet, ålder, trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuell läggning eller identitet. Vi jobbar ständigt för att bli ännu mer inkluderande och vara en arbetsplats som formas av en jämlik organisationskultur.

I år arrangeras det för första gången en prideparad i vår verksamhetsort Hagfors. Det är vi på Uddeholm glada och stolta över. Lika mycket som vi vill vara en organisation som präglas av jämlikhet, mångfald och jämställdhet, står vi bakom ett samhälle där vi alla är fria att älska vem vi vill och där vi har rätten att älska oss själva. Utanför brukskontoret på Uddeholm i Hagfors vajar regnbågsflaggan för första – men definitivt inte sista – gången. Uddeholms två VD, Johan Wiig och Pär Emanuelsson, berättar:

– Det är en viktig sak att vi hissar regnbågsflaggan på verksamhetsområdet. Att vi visar att vi som organisation står bakom rörelsen och allt det den symboliserar. Jämlikhet och mångfald på företaget skapar dynamik, en roligare arbetsplats och en bättre arbetsmiljö.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 977. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Det som är förbjudet är roligare

En gång, när jag fortfarande trodde på en tidig litterär karriär (nu tror jag mest på en sen, målet står fast: att bli vårt äldsta litterära underbarn) for jag till huvudstaden på seminarium med Bonniers förlag. Det stora. De hade gett ut min kortprosasamling i sågverksmiljö några år efter att arbetarskildringar blev passé (tack igen Hans Isaksson i din förläggarhimmel).

Där hamnade jag vid samma bord som Kerstin Thorvall. Älskade hennes böcker, gillade hennes färger. Mindes tyst för mig själv hur jag recenserat hennes roman Det mest förbjudna i Smålands Folkblad. Jo, det blev väsen om berättelsen och på redaktionen i Jönköping var det fler än en som bestämt visste vem hennes hemlige torsdagsälskare var. Jag tror dem än, har intervjuat karln i annat ärende.

Jäspalt va’ coolt för en blyg proletärson från landet att få fika med henne!

Vis man från Kina
Vid bordet satt ännu en mästare. Med små, underfundiga medel såg han till att dra in ynglingen från Värmland i samtalet. Han hade fjunigt skägg som en vis man från Kina och fick mig hela tiden att mumla ”Här dansar Herr Gurka, både vals och mazurka” mycket tyst inuti.

Tack, Lennart Hellsing. Tack för dina berättelser. Nyss skulle du ha fyllt 100 om du levat. Tack för att du såg en rotkapare från Molkom.

Jag sa inte ett ord på själva seminariet men lärde mig något om vilka som är människor. Bland författare är det de vars texter dansar mazurka. Bland medmänniskor är det de som bjuder in oss stundom försagda.

Tack. Nu ska jag läsa om böckerna med dina vilda bokstavslekar.
Undrar om inte DU var vårt äldsta litterära underbarn.

### Boken Vitt från Kalmar är fortfarande en favorit för den här karlen, som småningom vågade höja rösten och hålla mer än en skrivarkurs just vid Kalmarsund.
### Läs Stina Jofs kloka intervju med hans hustru Yvonne Lombard i Vi-tidningens juninummer. Yvonne är 90 år och aktiv skådespelare. ”Vi är tre i rummet, det känns tydligt.”
### Varje kväll gav han henne praliner på silverbricka. Efter tandborstningen. Det som är förbjudet är roligare.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 976. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Appen som får unga att uppleva vardagsrasismen

Senaste numret av tidningen Vi berättar om Teskedsordens prisbelönta Reality Check. Sveriges första app mot rasism är utformad för 13-19-åringar och just nu nedladdad av över 17 000 personer.

”I appen får man under flera dagar följa en karaktär – till exempel judiske Levi eller romska Rosa – som utsätts för rasism och fördomar, och agera i dennes ställe.”

LänkInslag i SVT Blekinge med gymnasieungdomar som provar appen

Appen är gratis i Appstore och Google play. Här nedan berättar Teskedsorden mer:

”Med bas i ungas egna berättelser om rasism har vi skapat ett spel som porträtterar vardagsrasismen många unga idag utsätts för.”

LänkTeskedsorden berättar om appen Reality Check

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 971. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

– Gör ni inte så i Sverige?

Jan Scherman talade vid Erlandergården i Ransäter. Där berättade han vad han gjort med sin bonus som vd för TV4. Skänkt den till en språkskola för Lakotaindianerna i Nordamerika. De vill rädda sitt språk.

Han besökte skolan. Då upptäckte han att där satt folk i alla åldrar, från mycket gamla till små barn.
– Hur kommer det sig? undrade Scherman. Varför gör ni så?
Ingen svarade.

Vid middagen efteråt upprepade han sin fråga. Varför?
Då tittade lakotaindianerna konstigt på honom, innan de svarade.
– Gör ni inte så i Sverige?

Förstår du inte att vi gamla behövs för att lära våra unga orden för de gamla tingen? Precis som de unga behövs för att lära oss orden för allt som är nytt? Gör ni inte så i …Sverige?

Nej.

Stackars er.

### Mer från Jan Schermans tal:
Trängseln i mitten gynnar yttrarna

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 970. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Trängseln i mitten gynnar yttrarna

När de flesta partier försöker samla sig i mitten och härma varandra, då trycker det mot kanterna.

Budskapet är Jan Schermans. Han höll ett utmärkt tal vid senaste torsdagsträffen i Ransäter. Hundra personer kom för att lyssna under bar himmel i sommarkvällen. Tornseglarna ilade, vinden var stilla och jag tror att den gamle journalisträven har rätt. De enda som gynnas när s-ledaren kallar sig mitten och tävlar i triangulering med sina motståndare är ytterligheterna.

Nu nämnde inte Scherman Stefan Löfven speciellt. Det finns ju fler härmapor och ängsliga sneglare.

Samtal med respekt
Rätt har han också i att vi måste försöka vinna tillbaka en respektfull ton i det demokratiska samtalet. Demokratin är både mål och medel. Har du den människosynen kan du inte gå omkring och kalla motståndaren för svin. Då är du inte bättre själv.

Dock får man säga härmapor, har jag bestämt.
Härmapor och ängsliga sneglare.

Med all respekt.

Länk till tidigare inlägg:
Kallar du folk ”cp” och ”idiot” är du också främlingsfientlig

### Min bänkgranne i publiken vid Erlandergården har länge efterlyst ett starkt grundlagsskydd för demokratin, så den inte kan avskaffas på 18 månader med ett val emellan.
### Scherman var inne på samma linje. Tillsätt en grundlagsberedning, skriv om grundlagen.
### Jag tror numera att båda har rätt. Annars kan det gå fort.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
Inlägg nr 1 969. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)