När den kasserade kasserar

Läser bok om Hunter S. Thompson, gonzo-journalistikens fader. Han som gärna skrev om förlorarna.

Precis så enkelt och komplicerat tror jag det är. Så mycket av eländet i sociala medier och opinionsundersökningar beror på att det finns en grogrund. De som han kallar förlorarna.

Det finns en likhet mellan den amerikanske soldaten som kom hem desillusionerad från andra världskriget och den arbetslöse 61-åringen i låt säga Östmark eller Lesjöfors.

Han förutsåg dagens situation
Den bittre amerikanen gick med i Hells Angels. Den överblivna östmarksbon började tycka som en viss partiledare från Sölvesborg. Hunter S. Thompson talade om dem båda i en intervju redan i mars 1967:

”De som lämnats utanför och hamnat på efterkälken kommer inte att märkas på åratal. Och Gud allena vet vad som inträffar när vi skriver 1985. Det kommer att finnas en miljon Hells Angels. De kommer inte att bära färgerna men de kommer att vara människor som vill hämnas för att de blivit kvarlämnade.”

”De gillar att kasta tillbaka det rätt i ens ansikte och säga: ‘Ja, sir, jag är en lortig slusk, jag är till och med lortigare än du trodde. Och jag tänker dessutom straffa dig för att du kallade mig för det, och gjorde mig till det också’.”

Vem kasserar vem?
Gonzo-journalisten fick rätt. Det tog bara lite längre tid än han trodde.

Världen är ett klassamhälle. Som om inte det vore illa nog är den dessutom ett kasseringssamhälle. Sådant slutar alltid med att den kasserade kasserar kasserarna.

Ordet kass kom inte till av en slump.

### Boken jag läser heter Hunter S. Thompson: Den sista intervjun och andra konversationer (Sjösala förlag), 2018.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 865. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Den starka svagheten

Lättrörd. Ordet låter som filmjölk eller saftsoppa men det kanske inte är så fel? Jag är gjord av filmjölk. Smaken av saftsoppa väcker minnen av barndomens kök, fullt med folk.

När våra barn var små brukade de titta på mig i smyg så fort det blev känslosamt på tv. De ville se tårarna som rann på min kind. Jag gråter när det är ledsamt, jag gråter när det blir glädjerikt. Det är en gåva, även om det kan kännas pinsamt en stund när du står framför låt säga länets kommunalråd och plötsligt har talat med sådan inlevelse om biljettpriser i kollektivtrafiken att din röst börjar darra.

Ibland, gudabenådade ögonblick, har det hänt att jag fått tårar i ögonen av en text jag själv just hållit på att skriva.

Vem är stark?
Det är bara svaga människor som tror det är svagt att hålla tårkanalerna i trim. Tyvärr ligger ettrigheten också ganska nära på sådana som jag.

Det däremot är en svaghet.

Hem | Om mig Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 864 (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Jag hade fel

Jag har börjat fotografera vad jag först trodde var fulheten i min omgivning. Trött på alla dessa tillrättalagda bilder av Evig Framgång & Polerad Yta. Instagram är värst.

Stolt har jag lagt ut mobilfoto efter mobilfoto av det fula. Trött på min egen vackerhetsfiltrering med, förr.

Jag hade fel. Den är inte ful, vardagen. Den odiskade disken, den klafsiga slemsvampen, den krossade blomkrukan, den längesedan kraschade rislyktan, vår klöverstinna och oklippta gräsmatta.

Vardagens vackerhet
Min vardag har sin skönhet. Trotsigt kliver den fram inför objektivet.

– Se mig eller låt bli, det är din ensak. Jag bryr mig inte. Men fundera över din egen förljugenhet. Dina sociala mediers eviga vinklande. Tänk om det är fake news, alla de där vackra solnedgångarna, odruckna roséglasen och nyupplagda grillbiffarna. Tänk om det är måndagar i motvind som betyder något. Tisdagseftermiddagar när din odiskade diskmaskin luktar unket. Onsdagar när filen är slut men du tar itu med saken. Torsdagar …

– Tack, jag fattar. Får jag fortsätta fotografera dig? Får jag viska tyst i ditt öra att jag älskar dig, vardag?

Glöm inte veden
Min vardag svarar inte. Den har ett liv att ta hand om.
Dessutom disken.
Smörja vänsterfoten med Voltaren.
Bilen ska på verkstad.

Å ve’n, ve’n.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root 
Inlägg nr 1 863 (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Bra jobbat, gamla arbetskamrater

Kommer hem efter en fin vecka i Malmö med omgivningar. Den staden trivs jag i. Pildammsparken, trädäcket intill havet vid Västra hamnen, folklivet och finmaten vid Lilla torg. Malmöbilisternas lugn när de stannar till för korsande cyklister och fotgängare.

Här hemma ligger broschyren på köksbordet. ”Om krisen eller kriget kommer”.

Nu är jag visserligen part i målet. I åtta år arbetade jag med information åt statliga Räddningsverket. Det som nu är omorganiserat till MSB och gett ut krisbroschyren. Inte för att jag vet vilka men förmodligen har forna arbetskamrater varit med och formulerat texten.

Där är jag möjligen partisk – men framför allt som medborgare, medmänniska, pappa och morfar.

Folk blir rädda
I diverse medier ser jag att somliga skojar med broschyren. Jag anar varför. Det är en försvarsmekanism. Folk blir medvetet eller omedvetet rädda och då försöker de skoja bort sin rädsla. Inte ska väl vi ha någon kris eller ännu värre – krig.

Nej det är klart att vi inte ska. Vi skulle inte ha något krig när jag gjorde lumpen heller och fienden anföll I2 västerifrån. Västerifrån? Jo, faktiskt, Värmland ligger där det ligger. Vi grävde våra ståvärn i alla fall och pickade på våra telegrafnycklar. Vi tänkte förbaske mig inte släppa en jäkel förbi Trangärd och Södra Sanna.

Vi var beredda. Torvan ska försvaras, demokratin likaså.

Ficklampsberedskap
Den beredskapen handlar MSB:s kloka broschyr om. Matberedskap, informationsberedskap, ficklampsberedskap.

Någon överspänd prepper tänker jag inte bli. Vi bygger ingen betongbunker på vår tomt, det finns andra sätt. Men broschyren har jag läst och nyss hade vi familjeråd om saken.

En bra broschyr med goda råd. Jag gillar mina forna arbetskamraters verk. Bra jobbat., vänner. Vi får skaffa fler batterier. Maten, hur gör vi med den? Borde vi ta ut lite kontanter också?

Mera fjärilar?
Borde vi tänka (ännu) mer kritiskt om vilka meddelanden vi sprider?Asch, där är vi redan försiktiga. Källor har en annan granskat, minst sedan 1968.

Närmsta skyddsrum? Visst var det där ungdomarna spelade schack?

Demokratin måste ständigt försvaras. Ibland kanske det betyder att handla hem lite mer fjärilspasta.

Kamp lönar sig.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Till frågan om en gräsmattas längd

Majsolen skiner och jag förstår att du undrar. Hur lång är egentligen en gräsmatta?

Nu kan det sägas. Hon är som ett längre elljusspår.

Grundforskning är viktig. Mänskligheten har rätt att få veta svaren på de stora frågorna. Här presenterar bloggen nu stolt ett stycke forskning på ren gräsrotsnivå. Det tog sin tid. Drygt en timme och fem minuter, men så blev resultatet bra också.

Svar: en gräsmatta är 2,84 kilometer lång vid en temperatur av plus 13 grader Celsius i skuggan. Fast – nu var det visserligen sol på klipparen, vilket bör noteras.

Hon tar 65 minuter och 5 sekunder.

Hon tar dessutom 625 kalorier med det normala gräsmattetempot 22 minuter och 54 sekunder per kilometer, dock 11:18 vid rörelse. Medelfart 2,6 kilometer i timmen.

Höjdskillnaden är 1 meter och medelpulsen är 138 slag per minut. Maxpuls 152.

Medelsteglängd 52 centimeter. Eller som vi brukar säga på Grossbolstorp:
– That’s one small step for man, one giant leap for mankind.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Kallar du folk ”cp” och ”idiot” är du också främlingsfientlig

Jag tycker illa om när mina vänner kallar motståndare för ”svärjevänner”. Jag tycker illa om när de driver med den som har svårt för att stava. Jag avskyr när de kallar politiska motståndare för ”cp”, ”idiot” och ”mongo” eller liknande öknamn.

Sluta. Annars är du också främlingsfientlig.

Personligen är jag närsynt. Den kära vännen misstänker dessutom på vissa grunder att jag har en släng av asperger. Inte är jag byggd med läckert ljusbrun afrikansk löparkropp heller, trots att jag provade att påstå det en entusiastisk stund, nysprungen och nyduschad framför stora spegeln. Hörde jag inte en kär kommentar från henne som jag älskar?

– Min lelle mandelkubb!

Hon var närmast sanningen, ty som en mandelkubb är jag byggd.

Det finns inga perfekta människor. För mig är det ett av skälen till att hävda att alla vi, med alla våra olikheter, har samma människovärde.

Min bygd byggd av inflyttade
Nå, nu är jag antirasist också. Gillar mångfald, välkomnar främlingar och är tillräckligt påläst för att veta att vi härstammar från Afrika och att mitt älskade Värmland byggdes och fortsätter att byggas av hitflyttat folk. Finnar, valloner, norskar, västgötar, kurder, holländare, syrier och en massa andra individer i skön och nyttig blandning.

Det var inte järnet som bröt bygd. Det var hjärnor och nävar. Många goda tankar från många håll i världen som möttes. Många envetna händer som tog itu med att prova om inte dessa tankar från nära och fjärran håll skulle fungera i verkligheten också.

Men så kom rasismen. Främlingsfientlighet hade redan funnits här och där, när byarna och socknarna stundom slogs framåt lördagskvällarna. Värre blev det på 1930-talet, värre nu igen när rasismen fått nytt liv.

Den ska vi bekämpa. Alla människor har samma människovärde, dessutom behöver vi vår inflyttning om välfärden ska leva vidare.

Tål ingen funkofobi
Ibland blir emellertid kampen desperat och missriktad. Orden får för bråttom. Om detta har min facebookvän Maria Robsahm skrivit ett inlägg som mången antirasist borde betänka.

Maria skriver att hon inte ”tål minsta antydan till funkofobi”. Funkofobi är fördomar mot personer med funktionsvariationer. Hon fortsätter:

”Jag tror att många fungerar ungefär som jag. Om någon är elak mot mig så kan jag bli både ledsen, arg och besviken. Men om någon är elak mot en människa jag älskar och ska skydda så blir jag rasande. Vreden är av ett helt annat slag.  

Och öppen funkofobi väcker denna vrede.”

I detta har min vän rätt. Sedan nämner hon hur en bekant fick läsa i en politisk debatt att honom behövde de inte svara, för ”han har bara omaka sockor i lådan”. Uttrycket refererar till Rocka Sockan, dagen när vi bär olikfärgade sockor av respekt för människor med Downs syndrom.

Maria Robsahm igen:

”Alla med minsta kunskap om de nazistiska fasorna känner till T4 och dess roll i Förintelsen. Funkofobi är lika illa som rasism och den är en del av nazismen. Och den är lika våldsam och vidrig.”

Aktion T4 var namnet på Nazitysklands systematiska mördande av vuxna människor med fysisk och psykisk funktionsnedsättning. Den pågick mellan januari 1940 och augusti 1941.

Det är folkförakt
Jag ska inte referera debatten, varken den som gjorde henne rasande eller allt det medhåll hon fick efter sitt eget inlägg. Men Maria Robsahm har rätt. Jag har länge irriterat mig på hur lätt en del medmänskligt folk trillar dit själva, utan att inse det när orden har fastnat.

Det är aldrig rätt att kritisera den som är dålig på att stava, även om han råkar vara främlingsfientlig eller värre.
Det är aldrig rätt att använda uttryck som ”cp”, ”idiot”, ”mongo” eller än mer ogenomtänkta etiketter på politiska motståndare.
Det är folkförakt.

Vi ska inte sänka oss till funkofobernas, homofobernas och rasisternas nivå.
Då är vi inte bättre själva.

### När jag kommit hit upptäcker jag debattören Torbjörn Jerlerup. Han länkar till ett blogginlägg i ämnet.
### Det kan vara på sin plats, påpekar han, att vi påminner oss om att antinazister på 20- och 30-talet begick många felsteg i sin kamp mot nazismen. Den var inte befriad från funkofobi, homofobi eller rasism.
### Läs hans mycket intressanta inlägg, det är du värd: När lytesretorik, homofobi och funkofobi sågs som ”god antinazism”

Läs nu.
Dra lärdom – om du behövde det.

Hem | Om mig Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Så lättlurade var herr Löfven och hans vänner

 Nu ska jag berätta om några som heter SD och deras ledare.
De är kloka som skator.

För några somrar sedan såg jag vad skator kan göra. En skatunge var precis nyutflugen och satt förvirrad i vår vinbärsbuske när grannens katt kom glidande.

Innan katten hann upptäcka den dåligt flygkunnige i busken kom fem vuxna skator och tog över. Retfulla ställde de sig på gräsmattan, i ring runt katten. En i taget fick de katten att närma sig.

– Kom å ta mej då! Ha-ha-ha, du kan inte ta mej! ropade inte skatan, men nåt i den stilen. Långsamt och metodiskt lockade de katten bort från busken, meter efter meter i samma riktning, när han försökte gå nära den som skrek högst.

I fyrtiofem minuter stod jag i sovrumsfönstret och tittade på föreställningen. Skata skriker, katt drar sig nära hennes position, skata ser nöjd ut och flyttar vidare dit hon egentligen har tänkt sig. Katt flyttar efter, ditåt.

Till slut var katten så förvirrad att han dröp av på darriga ben, fullständigt desorienterad.

SD gjorde likadant
Lika klok som mina skator har den sverigedemokratiska ledningen varit de senaste åren. Först jamade Reinfeldt om öppna hjärtan, men skatorna i SD skrek sitt ”Kom å ta oss!” som de redan gjort i många år. Då jamade Löfven om att Sverige minsann inte bygger några murar. Skatorna skrek igen: ”Kom å ta oss!”.

Nu flyttade både moderater och socialdemokrater närmare, åt det sverigedemokratiska skathållet till. Inte var skatorna i SD:s ledning nöjda för det. De ville vidare.

– Kom å ta oss! Ha-ha-ha! Ni kan inte ta oss!

Långsamt långsamt flyttade parti efter parti över skamgräns efter skamgräns. Inte nog med att Sverige har för många mittenpartier, inte nog med att flera av dem är mer och mer på glid högerut, inte nog med att hjärtana sakta har slutat vara öppna och murarna växt.

Under tiden har skatorna blivit fetare och fetare, fräckare och fräckare. Så lättlurade var herr Löfven och hans vänner. Lättlurade och desorienterade.

Det är det värsta.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Det finns för många opinionsundersökningskravlare

Vinter för några år sedan, hamnar på Colins crest, Svenska rallyts mest berömda nedförsbacke. Medan bilarna flyger slås jag av folkvimlet. Detta är som älgjakten utan vapen.

Jag skriver förstås om saken, skriver inspirerat: 

”Det är finnar med blåvita västar, det är två håriga gorillor och sju gula kängurur, det är ropande norskar och polacker med skogens högsta flaggstänger, det är vedsläpare, det är vedbärare, det är veddragare, det är vedskjutare, det är vedeldare. Många vedeldare. Det är banderoller, det är visselpipare, det är knallskott, det är pressfotografer, det är sydeuropeiska motorskribenter i dyra lågskor i 25 centimeter mellanvärmländsk blötsnö, det är högtalare, det är jätteteveskärm på lyftkran, det är norsk och svensk speaker som pratar ikapp. Det är 15 000 hitresta, hitgådda, kommunen är dubblerad.”

Texten fortsätter, vill du läsa hela finns den här: På Colins kulle

Sedan fotograferar jag en bil som flyger över Colins krön. En vän som kommer förbi skrattar åt bilden.

– Suddig bil men skarp bakgrund, borde det inte vara tvärt om?

Vimlet viktigast
Det händer att jag tänker på den kommentaren när politiken gör mig ledsen och de ledare jag vill väl sviker sina ideal. Det finns för många teknokrater, opinionsundersökningskravlare och historielösa pappersbärare utan ideologi där jag vill vara.

Teknokrater som aldrig kommer att fatta att det är folket mellan tallarna som står för livet, det är dem vi måste våga lita på. Plåt är bara plåt, det är folket som gör historien. Ge oss chansen, nog kan vi släpa ved till brasor.

Min vän förstod inte hur sann min bild var.
För mig var vimlet viktigast.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Efter att ha väntat in orden

Ibland måste du vänta in orden.

Livet springer intervall eller provar lång sakta distans, det spelar ingen roll vilket. Ibland har verkligheten fullt med sitt.

Det är därför det finns så få bra sånger om lycklig kärlek men så många om olycklig. Hälsan tiger still. Vem hinner dikta när man ska pussas?

Den invandringsfientliga invandringen
Så låt mig säga det nu, det jag inte talade om på första maj, eftersom ingen bad mig:

Alla människor är lika mycket värda.
För tio-tolvtusen år sedan var det två kilometer tjock is här över Grossbolstorps höjder. Vi är alla invandrare.
Vi härstammar från Afrika, både somalier och nazist, och detta tycker jag är en aning galghumoristiskt.

Detta har jag talat om förr.

Precis som det är vansinnigt roligt när invandrarfientliga avhoppare från invandringsfientliga Sverigedemokraterna gärna vill invandra i Ungern, eftersom de som invandrande invandringskritiker gillar att invandra i ett land som inte vill ta emot invandrare.

Regimen där gillar inte heller när folk rör på sig.

Tankarna du väntat in
Är Ungern med i Europeiska Unionen? Är EU ett projekt för att stärka demokratin i Europa och öka förståelsen mellan folken? På så vis. Hur tycker du det har lyckats hittills? Hur tycker du det har gått med klyftorna mellan människor?

Ibland måste du våga erkänna de tankar du har väntat in.

EU är en fästning med höga murar.
Sverige har inte varit ojämlikare sedan 1950-talet.

Alla människor är lika mycket värda.
All politik är inte det.

Vi behöver mer solidaritet, inte mindre.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)