”Vilda män med hemgjorda vapen”

Två nyheter har sysselsatt mig de senaste dagarna. Då är ändå ingen av dem riktigt ny, den ena är 60 000 år gammal.

Jag talar om Pilregnet & De tres gäng.

Snabb är jag inte. Denna bloggarskalle behöver tänka efter ibland och vissa tankar tar tid. Instinkten däremot är kvickare. Jag vet var jag hör, det sitter i ryggmärgen. Vi blev tidigt vaccinerade med respekt för folk som inte äger stora gårdar, inte skaffar tv eller personbil först av alla och inte har råd att köpa allt de ser.

Mitt folk. Min klass.

Den sista resten
Låt oss börja med berättelsen om öborna. Långt ute i Bengaliska viken, mellan Sri Lanka, Bangladesh och Indonesien bor de. Deras ö är en mil lång och lika hög över havet som toppen på mördarbacken på vårt elljusspår. Eller som nocken på vårt hus, jag har sett olika siffror. 122 eller 98 meter över havet.

Ön heter Norra Sentinel på kartorna. Den består av korallrev och sandstränder, innanför det 20 meter höga stup och innanför det skog. Större delen av ön består av tät skog.

Avståndet till närmaste större ö, Tarmugli, är tre landmil. Avståndet i tid till när sentineleserna första gången kom hit är 60 000 år, tror antropologerna. Så länge har de bott i sin övärld. De 150 – 400 invånarna är den sista resten av urinvånare.

Kom naken
Här bor ett envist folk, stönigt skulle vi säga på värmländska, som hållit ut sedan den första invandringen i Asien. De bor bara några mil från det vi kallar civilisationen men den vill de inte ha kontakt med. Uniformer avskyr de sedan de haft krigiska besök av både britter och japaner tidigare i historien.

Ska du närma dig ska du komma naken. Det hjälper inte ofta, det heller.

Deras yrke är jägare och samlare, många är också fiskare. Som vapen använder de pilbåge och spjut, med spetsar gjorda av plåt från strandade båtar. Tittar du på satellitbilder kan du inte se jordbruk någonstans. En källa påstår till och med att de inte gör upp eld. Nå, en annan skriver att när sjömän fick syn på ön år 1771, så var det på grund av eldar som lyste.

Än i dag förstår ingen utomstående deras språk och de förstår ingen annan.

Förakt från Marco Polo
Marco Polo passerade området och beskrev ögruppen Andamanernas invånare med förakt. ”Vilda, brutala”.

Femhundra år senare, 1771, kom en båt från East India Company förbi. Det var då besättningen såg ljus från eldar på stranden.

Sedan tycks ön bortglömd till år 1867, när ett indiskt skepp bröts sönder mot korallreven. 106 personer överlevde och byggde ett tillfälligt läger. Efter några dagar blev de attackerade. De lyckades stå emot den värsta slakten, men om de inte blivit räddade av en ångare från brittiska marinen hade troligen ingen i gruppen överlevt.

De kommande hundra åren lämnades Norra Sentinel i fred men ryktet om de aggressiva invånarna levde vidare.

Begravde gåvorna i sanden
På 1970-talet hade de flesta andra ursprungsfolk på ögruppen Andamanerna vant sig vid kontakter utifrån och blivit åtminstone delvis integrerade i det moderna samhället av indiska myndigheter. Dock inte sentineleserna.

1974 försökte en grupp antropologer, filmare, en fotograf och några beväpnade poliser bli vän med dem. Försöket misslyckades. I klassisk kolonial anda hade de tagit enkla gåvor med sig som de placerade på stranden: en docka, grytor och stekpannor, kokosnötter och en levande gris.

Filmregissören blev slagen och gruppen fick fly i all hast. På säkert avstånd till sjöss kunde de se hur sentineleserna kastade spjut på dockorna och grisen och begravde gåvorna i sanden.

”Vilda män med hemgjorda vapen”
1981 körde Primrose, ett lastfartyg från Panama, på grund i hård sjö utanför ön. Glädjen över att se land nästa morgon byttes i förskräckelse när besättningen såg en grupp öbor vifta med vapen mot båten. Ett nödanrop sändes ut:

”Vilda män, uppskattningsvis mer än 50 stycken, som bär olika hemgjorda vapen, håller på och gör i ordning två eller tre träbåtar”, skrev de i anropet. ”Vi befarar att de kommer att borda oss i solnedgången. Alla besättningsmäns liv är inte garanterade”.

Det tog en vecka innan besättningen på Primrose blev räddad av den indiska marinen.

Efter tjugo år
En antropolog lyckades ta fredlig kontakt med öborna 1991, när han var stationerad på ögruppen Andamanerna. Triloknath Pandit hade gjort ett antal besök vid Norra Sentinel under en tjugoårsperiod. Då hade han observerat män, kvinnor och barn på avstånd för att till sist lyckas interagera med invånarna den 4 januari 1991. Vid det tillfället tog en grupp sentinelesiska män fredlig kontakt med Pandit och hans kollegor och klättrade ombord på deras jolle, för att nyfiket känna på allting.

Pandit hade med sig kokosnötter som stammen tog emot. Deras språk var emellertid omöjligt för utomstående att förstå. Det är det fortfarande.

John vill frälsa dem alla
Hit bestämmer sig nu John Allen Chau att åka i november 2018. Han är en 27-årig amerikansk missionär som tycker att han måste frälsa denna jordklotets kanske mest isolerade folkgrupp.

Det går illa. Så fort Chau går i land spänner de sina bågar och skickar ett regn av pilar mot honom.

Han dör.

Förbjudet att närma sig ön
Sa jag att det är förbjudet att komma närmare Norra Sentinel än fem kilometer? Den indiska regeringen, som tycker att de styr över ön, vill skydda både öbor och oss andra. Paddlar du dit förkyld kan ditt virus slå ut hela stammen.

Om du hinner.

Sa jag att några fiskare som hjälpte John Allen Chau att ta sig dit nu är gripna för att de bröt mot besöksförbudet? Sista biten fick han paddla själv, men innan dess åkte han med dem. De såg honom dö.

Sa jag att de två förra inkräktarna som blev dödade på ön 2006 blev upphängda som fågelskrämmor på bambupålar? Om det nu var fåglar de skulle skrämma.

Sa jag att Chaus familj vill ha hem honom men att det förmodligen inte blir av. Han är svår att hämta.

Sa jag att polisen kallar det mord men att ingen lär bli dömd?

Har de rätt att försvara sig?
Detta är inget att skoja om. En dumdristig ung man vill pracka på ett 60 000-årigt folk sin trosuppfattning. En regering långt borta på andra sidan havet vill tro att den bestämmer. Där har du vad jag har grunnat över de senaste dagarna.

Har ett suveränt folk, självständigt sedan långt innan senaste istiden där jag bor, har det folket rätt att försvara sitt territorium? Har indiska myndigheter fattat rätt beslut, när de avstår från att blanda sig i invånarnas inre angelägenheter på Norra Sentinel?

Nog har de det?

Jag undrar så vad ön heter på sentinelesernas eget språk.

***

Anmärkning: Mina uppgifter om North Sentinel är hämtade från nätet och möjligheterna att kontrollera källorna är små. På den punkten är jag inte ensam. Antropologerna har inte haft möjlighet att ta DNA-prov på öborna, än mindre lära sig deras språk och kultur.

Läs mer: http://northsentinelisland.com (engelskspråkig webbplats om ön och dess historia).

### Jag skulle ha berättat om De tres gäng också, visst ja. Det får bli nästa gång. Jag har ett envist folk i Bengaliska viken att fundera över, ty jag känner viss respekt.
### Männen blir 150 centimeter långa. När de ser inkräktare närma sig, händer det att de ställer sig på huk i strandkanten, vänder ändan till och låtsas bajsa.
### Varför tänker jag på Facebook?

Om mig | Sju års klåda
Inlägg nr 1 891. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

För stor kanon

Ibland behöver jag lyssna på klokt folk. Då går jag till Ingemar Unge och hans handbok Skriva kåseri.

Den boken är full av språkliga matnyttigheter, även för den skribent som aldrig tänker skriva ett enda kåseri i sitt liv.

Prova om du kan stryka alla onyttiga småord.
Försök ta bort alla ord som ber om ursäkt, det brukar göra texten starkare.
Ordet kåseri får aldrig förekomma i ett kåseri.
Utropstecken ska användas när någon vrålar.

Det där var fritt ur minnet. Detta femte råd är det inte:

”En sak får däremot definitivt inte förekomma i ett kåseri och det är personlig bitterhet. En kåsör må slå sig på tummen och dratta på ändan spalt upp och spalt ner, men personligt gnäll och voj är inte något som prenumeranten har betalt för att möta. Tvärtom, läsaren har rätt att kräva att i något avseende bli uppiggad, uppretad, förbannad eller åtminstone förvånad; det är inte missmod kåsören ska ingjuta utan kamplystnad och djeflar anamma. Adrenalinförhöjningen går utmärkt att kombinera med flatskrattet och till och med leendet.

Humör, kort sagt, humör och temperament.

En kåsör måste med andra ord noga hålla gränsen klar mellan personligt och privat och göra skillnad på något som kan vara allmängiltigt intressant och sådant som luktar personlig fiendskap.

Därför tillåts inte kåsören att av personliga skäl angripa en snäsig expedit, en oförskämd bibliotekarie, om något sådant kan tänkas, eller en bufflig taxichaufför: en dagstidning är en alldeles för stor kanon för sådan skärmytsling.”

Alldeles för stor kanon.
Det är klokt sagt.

Om mig | Sju års klåda
Inlägg nr 1 888. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Apropå veckans profet

12 livsregler

1/ Skratta minst tre gånger om dagen ihop med den du älskar.
2/ Se på en fågel, ett moln eller ett träd när du äter frukost.
3/ Var ute minst en timme om dagen.
4/ Läs högt för ett barn.
5/ Duka av efter dig även om din mamma jobbar här.
6/ Åk buss när du kan, bil när du måste.
7/ Var gästfri, mobba ingen, det kunde ha varit du.
8/ Läs minst en klassiker i månaden.
9/ Förvåna dig själv.
10/ Var inte rädd för främlingar.
11/ Hjälp mikroorganismerna att göra mer jord.
12/ Tro inte automatiskt på veckans profet.

Sven-Ove Svensson

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 884. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Då glimmar det till ett tag i ögat på den sjuke mannen”

En dag får jag ett tidningsklipp i min hand. Signaturen Åbergsson är på resereportage i Värmland för Dagens Nyheters räkning. Nu färdas han från Arvika till Filipstad. Ett av fotona visar en mager gammal man som inte tycker kor är så dumma som folk tror.

Den mannen är inte vilken veterinär som helst.

Åbergssons text från söndagen den 2 september 1951 är rapsodisk och bitvis tunn. Jo, jag känner igen problemet, vem har inte varit på snabbtur med pennan i hand. I Mangskog vill han träffa författaren Tage Aurell men denne är inte hemma, Rottneros park har ju de flesta redan hälsat på så den hoppar han över, i Sunne träffar han lokalhistorikern Nathan Hedin och historieberättaren Karl Söderlind, i Torsby råkar han stöta på poeten Axel Frithiofson från Lekvattnet, i Hagfors hänger IF Viking på tork efter senaste matchen ”- ja, skjortorna, byxorna och långstrumporna, förstås”. Allt går både fort och rappt.

Hemma hos ex-führern
Artikeln är rejält baktung. Sista anhalten innan Filipstad är Molkom, där händer det. Åbergsson träffar Birger Furugård, veterinären som en gång ville bli Sveriges Führer.

”När vi över övre Mellerud och Deje kommit dit ner tittar vi opp i en gård mittemot mejeriet. Vi är hos Birger Furugård, ja, ni kommer väl ihåg veterinären från Deje, som stövlade in på Auditorium som svensk Führer för en femton år sen och efter högt föredöme dundrade så det ekade under taket? Här sitter nu en i förtid åldrad och bruten man framför oss, nyss uppstigen från sjukbädden. En lågmäld, stilla människa, som berättar om trav och hästar och kor och en veterinärs vedermödor i ett stort distrikt. Långa resor i smällkalla vintrar med kroppsligt påfrestande förrättningar i stall och lagårdar har tagit knäcken på honom. Men det har funnits glädjeämnen också. Som t. ex. när man gått över en gård med en husbonn och hört hästarna gnägga belåtet från stallet när de känt igen hans tramp. Ingen kan missta sig på gnägget: om han är en god husbonde eller ej – men i Birger Furugårds distrikt har det bara funnits goda husbönder. Så är det en sak till som varit skönt att veta: veterinärens patienter ljuger aldrig, de är inte inbillningssjuka. För övrigt fattar de bra vad man säger till dem, korna också. Det är alldeles fel när folk tror att de är dumma, ånej, de är inte dumma – och så har de charm, konstaterar veterinären i Molkom, emeritus nu sen nyåret.

Som vi sitter där och pratar med honom så halkar vi efter allt travet och alla hästarna och korna naturligtvis in på den förfärliga politiken. Då glimmar det till ett tag i ögat på den sjuke mannen framför oss, men han höjer inte rösten. Han kan inte se annat än att utvecklingen gett Hitler rätt: att västmakterna ’nu fullföljer hans ensamma kamp mot bolsjevismen’. Nå, det var väl ändå lite annat också, hr Furugård?

– Jo, jag vet det, där fanns nog en del jag inte tyckte om, i mitt yrke blir man ingen vän av grymheter, men men…

Ex-Führern har inte övertygats om att det funnits några gaskamrar, vill inte tro det, och vad Belsen beträffar, så är han benfast övertygad om att de utmärglade fångarna där hade amerikanerna att tacka för att de inte fick någon mat. Om inte amerikanerna bombat tillfartsvägarna…

Det är på samma gång fantastiskt och gripande och rörande att se honom sitta där och gengångaraktigt lägga ut texten. Fantastiskt när man drar sig till minnes att den här mannen en gång trodde sig vara den som skulle frälsa landet och faktiskt fick en del folk tro att han var det. Gripande och rörande, därför har man ett bestämt intryck av att den gamle veterinären – vilkens högsta glädje är att fara ner till travet i Färjestaden, där han kan träffa gamla klienter – i grund och botten tydligen är en hjärtans hygglig och beskedlig människa, fastan han råkade ha oturen hamna i en tid med alldeles speciella faror för enkelspårigt folk.

Vi har fått något att grunna på under den bit av vägen vi har kvar innan vi är framme i Filipstad.”

Där slutar reportaget.

Historiskt dokument
Övre Ullerud döper skribenten till övre Mellerud, Färjestad får heta Färjestaden, det är irriterande skönhetsfel, och då har jag inte sagt något om intervjuoffrets syn på gaskamrar och läger eller den avslutande överslätningen. De är förstås värre. Ändå blir socialdemokraten och forne vänsterradikalen Rydqvists intervju med den skröplige veterinären i Molkom till ett historiskt dokument, i allt sitt elände.

En av Furugårds sista intervjuer.

### Mannen bakom signaturen Åbergsson var Oscar Rydqvist. Vid sidan av journalistiken skrev han manus till många populära svenska filmer och författade både barn- och fackböcker. Dessutom hittade han på flera av karaktärerna i Grönköping.
### Såhär skriver Svenskt Biografiskt Lexikon om honom: ”Under signaturen Åbergsson var R under mellankrigstiden den folkkäre reportern som DN skickade för att skildra stora inrikes evenemang, en viktig uppgift före etermediernas genombrott. Särskilt följde han Gustav V och Per Albin Hansson i spåren. Med sin demokratiska och lätt respektlösa ton bidrog R till att minska det tidigare stora avståndet mellan styrande och styrda, han ’log ihjäl fördomarna’ (Lagercrantz 1953). Framställningssättet, som snabbt blev ett ideal för yngre journalister, var i hög grad präglat av filmen med korta skarpt belysande repliker och snabba växlingar mellan svepande översikter och intima närbilder.”
### ”Log ihjäl fördomarna”. Det är ett bra betyg även om han inte levde upp till det här.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 879. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Intermezzo

Konstigt. Nu har jag spelat Mahler en lång stund och samtidigt prasslat med traktens höstlöv, gamla manus från Smålands Folkblad 1976 samt en påse delvis uppätet godis.

Inte det minska råkurr på hela Grossbolstorp.

Mahler han maler.
Frid.

Klippet från Sydsvenskan.se
den 12 oktober 2018.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 877. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Inte mer vetenskapligt än horoskop

 En oktoberkväll far jag till stan för att lyssna på Dan Larhammar. Han talar hos Humanisterna och Karlstads Bokcafé om nobelpris och vetenskap. Pseudovetenskap med ska det visa sig, när han kommer in på bestsellern ”Omgiven av idioter”.

Stan är trött och disig. Föredraget precis tvärtom.

Dan Larhammar är uppväxt i Grythyttan, gick i gymnasiet i Filipstad och blev professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet. Han forskar på signalämnen och hormoner i hjärnan med särskild inriktning på farmakologi och evolution.

2007 blev han invald i Kungliga Vetenskapsakademien och från 1 juli i år är han dess preses, dvs ordförande. Tidigare var Dan ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning och har gjort sig känd som en kritiker av pseudovetenskap, när han granskat alternativmedicin och kreationism.

Högst tre per pris
Själv är jag aningen sliten efter en dag bland hyggen och tangentbord. Den tröttheten är snabbt bortglömd när Dan Larhammar börjar gå igenom vilka som får årets nobelpris i fysik, kemi och medicin. Sakta börjar vi förstå betydelsen av just deras forskning, samtidigt som han lär oss mer om det hemliga men intensiva detektivarbetet när rätt pristagare ska sållas fram.

De får inte vara fler än tre, för övrigt. En grupp på fyra kan inte få nobelpriset.

– Vilken framtida upptäckt skulle du vilja se fick priset i framtiden?
– Den som förklarar medvetandet.

När föredraget går mot sitt slut undrar Dan Larhammar om vi vill att han ska säga något om pseudovetenskap också?

Ja tack.

Resistenta bakterier
Som den farmakolog han är skåpar han raskt ut homeopatin, akupunkturen och det invärtes bruket av kolloidalt silver. De saknar vetenskaplig grund.

– När det gäller det kolloidala silvret gör bruket dessutom att vi håller på att få bakterier som är resistenta.

Det sista är absolut inte bra. Ämnet används utvärtes när sjukvården behandlar svåra brännskador.

Bygger på övergivna idéer
Längst ner på powerpointen över pseudovetenskaperna har han skrivit ”Omgiven av idioter”.

– Vilka av er har läst den boken? frågar han.
Några få få räcker upp handen.

– Bra. Den saknar också vetenskaplig grund. Boken bygger på åsikter från 1920-talet som psykologer och andra övergett för länge sedan.

Detta hindrar inte att den blivit en bestseller och att massor av företag håller kurser och konferenser utifrån bokens teser. Författaren reser Sverige runt och håller föredrag om de fyra påstådda människotyperna och deras respektive färg.

– Läs Madelene Pollnows artikel Omgiven av idioti i tidskriften Filter i stället, uppmanar Dan Larhammar oss.

”Hans metod är ett luftslott”
Efter frågestunden går jag med betydligt lättare steg genom Karlstad. Väl hemkommen klickar jag fram artikeln i Filter. Det går inte. Den är låst. Någon dag senare har jag ärende till stan igen, läser avrättningen av bestsellern på biblioteket och fotograferar av texten, sida för sida. Åker hem, skriver ut, läser om med överstrykningspennan i hand.

Snart ännu lättare till sinnet.

”Han hävdar att man vetenskapligt kan sortera alla människor i olika färger – och att detta underlättar vår kommunikation. Forskningen säger precis tvärtom.”

 ”I boken introduceras de olika färgernas typiska egenskaper. En röd persons mest framträdande drag är att vara drivande, ambitiös, viljestark och tävlingsinriktad. De gula beskrivs som entusiastiska, utåtriktade, charmiga och kreativa. De gröna är vänliga, pålitliga, tålmodiga och hänsynsfulla, medan de blå är logiska, anspråkslösa, försiktiga och noggranna. Genom att hålla utkik efter de här personlighetsdragen kan man diagnosticera sin omgivning och rätta sin kommunikation därefter. Exempelvis bör man tänka på att uttrycka sig kortfattat och effektivt till en röd person, medan man alltid ska fråga en grön person hur helgen har varit innan man kommer fram till sitt verkliga ärende.”

”Har man någon erfarenhet av att läsa akademiska texter är det uppenbart vad som saknas här: referenser. Trots att Thomas Erikson upprepade gånger säger att hans metod bygger på vetenskap består källhänvisningarna oftast av slängiga påståenden som ’det finns en studie’ eller ’viss forskning kallar detta’.”

”- Det är väldigt skickligt paketerat. En jättesnygg produkt. Men sanningen är att det inte är mer vetenskapligt än horoskop.”

”Han har tagit någonting som är extremt löst baserat på forskning och pimpat det med egna anekdoter och erfarenheter. Hade han sålt lika bra om han var ärlig med det? Nej, det tror jag inte.”

”I stället för att se människors personligheter för vad de är – mångfacetterade och föränderliga – leder kategoriseringen till en mer stereotyp och snäv blick på omgivningen.”

”Thomas Eriksons metod har visat sig vara ett luftslott. /…” Det finns över huvud taget ingen vetenskaplig grund. Snarare går metoden emot vad forskarna säger om såväl kommunikation och personlighetsanalys som teambuilding.”

Dagen därpå är artikeln i Filter öppen även för oss ickeprenumeranter. Tack för det. Klicka vänner, klicka och läs!

### Madelene Pollnow: Omgiven av idioti (tidskriften Filter, 16 juli 2018)
### Dan Larhammar: Vårt behov av fakta är omättligt  (Uppsala universitet, 30 november 2016)

Fotot på Dan Larhammar har Markus Marketic tagit.
Föredraget arrangerades av Humanisterna och Karlstads
Bokcafé. Här är bokcaféets program.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 876. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Ett grupptryck att rösta på SD”

Det är klart jag vet att det finns främlingsfientlighet och ibland rasism i skallen på alldeles för många av dem. Den dryga miljonen svenskar som röstade på partiet som inte är som andra.

Det är förfärligt.

Värst är dock att så många välmenta krafter jobbar för att de ska bli fler.

I ett långt inlägg den 25 september analyserade jag partiets valresultat. Jag vägrade tro att alla deras 1,1 miljoner väljare är rasister. De är inte födda till det. De som blivit främlingsfientliga har ofta valt att bli det, därför att man inbillat dem att det finns en syndabock. En som är orsaken till problemen de ser på sin nedlagda bruksort, sin avfolkade landsända eller var de nu bor.

Den svenske invandraren.

Lyckas skrämma folk för invandraren

Låt oss inte prata om medmänsklighet och om det gamla bondesamhällets gästfrihet som var så varm och klok. Låt oss inte prata om hur invandring alltid har lönat sig för vårt land, ända sedan de första jägarna-samlarna kom vandrande, småningom de första bönderna och lite senare metallurgerna. Eller västgötarna, norskarna, skogsfinnarna, glasblåsarna, vallonsmederna, finnarna, de holländska turismföretagarna. Låt oss inte ens prata om vilka som håller den svenska närbutiksbranschen igång i dag, liksom pizzeriorna, thai- och kinarestaurangerna, vilka som städar, sköter hemtjänst och mycket inom vår sjukvård. Låt oss inte prata om dålig integrationspolitik och inte om asylboendespekulanter som skurit guld med täljkniv.

Låt oss bara konstatera att partiet som inte är som andra har lyckats för bra, när de skrämt folk för invandraren. Har du förresten tänkt på att det alltid är den senaste och näst senaste invandrargruppen det är fel på för rasisterna? Här på trakten hör man nästan ingen som klagar på svedjefinnarna nuförtiden. Inte på de första bönderna som kom hit för 6 000 år sedan, när jordbruket var uppfunnet i Syrien och östra Turkiet, heller. Dem har det varit tyst om länge.

Tack Syrien, förresten. Jordbruksmat är gôtt.

För det rasistiska partiets ledare är alltid de sista de värsta. Alla invandrare var alltid sämre förr – utom de som är sämst nu, men de blir bättre sen. Det där är mest för att inte förre vice talmannen ska behöva gå omkring klädd i renskinn i riksdagen.

Eller naken, om man tänker efter.

En mylla för missnöje

Vad jag skrev i blogginlägget var att det finns en grogrund. Det är där felet ligger. Många politiker och andra krafter är skyldiga till denna fina mylla för missnöje, en blocköverskridande historia om vi ska vara petiga. De som släppte nyliberalismen lös i det nyss så starka samhället. De som lät marknadskrafterna härja fritt, där inga marknadskrafter behövs. De som såg till att klyftorna fick växa med våldsam fart, klyftorna mellan fattig och rik, mellan land och stad, mellan gräddhylla och utanförskap.

Klicka på länken här nedan, om du vill läsa hela mitt inlägg. Jag var ledsen när jag skrev det, men glad efteråt över att så många höll med, delade och kommenterade.

Några dagar senare kom reportaget. Årets viktigaste artikel i min morgontidning Värmlands Folkblad. Reportern Victoria Gund och fotografen Håkan Strandman hade rest runt i mitt län och försökt förstå vad som hände. Varför gick det som det gick i valet?

Numera är det inte ofta jag sparar tidningar men de fem sidorna vill jag ha kvar.

Deras resa känns som Karl Bertil Jonssons triumftåg på juldagen, när han åker runt i rikemanskvarteren med pappa och får fikon för det vackra han gjort. Fast – här är det precis tvärt om. Andra kvarter och motsatt resultat. Socialdemokraterna i Värmland gick bakåt på de flesta håll, precis som man gjorde på riksplanet. Partiet som inte är som andra gick framåt.

Ett dretval.
Ett riktigt dretval.

Anpassat sig till den nyliberala vågen

Såhär låter det, några spridda utdrag ur den långa inlevelsefulla texten. Bit för bit gestaltar Victoria Gund ett samhälle som förändrats:

– Du vet, jag tror inte ungdomarna vet vad Socialdemokraterna står för längre. Det är samma sak med facket. De har inte historien riktigt, och de tar för givet att ha det bra. (Stig Persson, Folkets hus-ordförande i Björneborg).

– Och affären är ju nedlagd, så det finns ingen naturlig samlingsplats längre heller.

– Det är ju det värsta för bygderna när affärerna lägger ned. Och skolorna.

– Jag har varnat för det här i Stockholm många gånger. Jag har sagt att vi måste lyssna på vad som sägs, för jag hör ju signalerna, säger riksdagsledamoten Mikael Dahlqvist.

– Sedan tycker jag inte riktigt man har levt upp till sin ideologi utan anpassat sig för mycket efter den nyliberala vågen. (Peter Franke, socialdemokratisk ledarskribent på VF, som tycker att S tappat mark efter att ha ”spelat för mycket på Sverigedemokraternas planhalva”).

###

Jon Kjellberg och Daniel Medina står utanför Konsum i Sysslebäck och röker. Ingen av dem är förvånad över att stödet för Socialdemokraterna gått ned. Båda två röstade på Sverigedemokraterna.

Att det blev det partiet beskriver de som ett grupptryck.

– Alla andra en umgås med röstar på det och pratar så mycket bra om det och då snappar man upp lite av att det låter bra.

Det finns ett missnöje på bygden också, menar de. Att servicen försvinner och att vården inte är lika för dem som den är för de som bor i centralorten.

###

– Förr fanns det post, bank och flera affärer här, och Folkets hus. Och skolan, inte minst. Nu är allt borta. Det enda som är kvar är förskolan (Inger Larsson, Rottneros).

– Jag vet många socialdemokrater som säger att de röstar på Sverigedemokraterna. De säger att de gör det för att markera (Kenneth Larsson, Rottneros).

Lysande om det sorgliga

Spalt upp och spalt ner bekräftar de intervjuade i bruksort och glesbygd vad jag länge anat. Ett lysande reportage om en sorglig verklighet.

Jag säger inte att socialdemokraterna måste få fortsätta att vara ett självspelande piano vid val efter val. Inte att de alltid måste kunna räkna in drygt 50 procent av rösterna i kommun efter kommun utanför tullarna. Inte när de blivit nyliberaler och kallar sig mittenparti, fjäskar mer för medelklass än för arbetare och sällan talar om klass, rättvis fördelning och jämlikhet.

Hoppas de ser det som lärpengar, det som hände den 9:e september. Hoppas fler gör det. Vi kan inte ha ett rasistiskt parti som går framåt hela tiden. Grupptryck ska inte vara till de främlingsfientligas fördel.

Det är dags att göra något åt orsaken till det grupptrycket. Orsaken är att folk är missnöjda i glesbygd och bruksort. Försök förstå och gör något åt det utanförskapet. Det är ur den som folkfientligheten spirar.

Invandraren är inte problemet. Problemet är klyftorna.
Ett land ska inte ha sociala självsprickor.

Länkar

### Länk till mitt inlägg om grogrunden för många av de 1,1 miljonerna: Ur ledsenheten och ilskan växer missnöjet (Svenssons släng, 25 september 2018)

### Länk till Victoria Gunds och Håkan Strandmans reportage: Kampen kom av sig – historiskt tapp för S (Värmlands Folkblad, 29 september 2018, betallänk)

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 873. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Bättre än väskan

– Hur är det, frågar folk, skriver du nåt nuförtiden?
Då har jag nyss lagt ut det 1 869:e inlägget på bloggen, bott på Facebook om förmiddagarna i flera år samt lika nyss svarat barn och barnbarn på mezzenger, sms och Instagram.

Svenska folket har aldrig skrivit så mycket som nu. Inte jag heller.

– Nja, sådär… svarar jag. Först. Sedan babblar jag igång om bloggandet och fejandet. Det som inte gick att lägga ner för min del, fast jag försökte med bloggen.

Den underbara glimten
Det är så underbart när det säger pling i skallen på en medmänniska och glimten tänds. Inte vill jag påstå att det händer varje gång, allt är inte guldkorn, men någon gång strömmar gensvaren in. I går var en sådan dag. Då dansar hela min värld och jag glömmer allt slit, alla misslyckade skämt, alla formuleringar som ingen såg för att det stod en algoritm i vägen.

Jag säger det än en gång: språket är människans bästa uppfinning.
Till och med bättre än väskan.

Länk till gårdagens krönika:
Ett enkelt val: Bären varandras bördor

### Först tyckte jag det var bra att SVT tog avstånd från den främlingsfientlige partiledarens uttalande om de som inte är svenskar och därför inte passar in.
### Vid närmare eftertanke var det dubbelt. Nödvändigt med tanke på public service-bolagens roll i demokratin – MEN röstdragande. Det stärkte känslan av utanförskap hos den främlingsfientliges följare.
### Varför sa inte de andra partiledarna ifrån mer?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 871. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Svar från Telia: ”Vi kan som sagt inte ringa”

Jag har en ljus och vacker människosyn. Folk är i allmänhet bra om de får chansen.

Jag gillar kundtjänster. Många av mina forna arbetskamrater jobbar på en sådan och de gör ett bra jobb. Förresten har jag själv svarat på många kundärenden. Det är ett viktigt arbete, medborgare och kunder har rätt att få hjälp.

Jag tycker dessutom inte att man ska offentliggöra alla dumheter och roligheter som diverse firmor gör, här i livet. Alla har rätt till en dålig dag.

Men ändå. Det finns dagar som är sämre än andra.

Bakgrund: det kom en försäljare till oss, vi nappade på ett bra erbjudande och beslöt ansluta oss till Telias bredband, tv och telefoni. Vi visste att det skulle bli krångligt att koppla in grejorna, eftersom vi vill gå via en så kallad Time Capsule. En burk som gör att vi får ett prima nätverk i huset och som dessutom säkerhetskopierar allt vi gör hela dagarna.

– Inga problem sa försäljaren. Ni får hem en tekniker. Gratis.

– Boka teknikern när ni fått grejorna, var beskedet vi fick vid ett senare samtal med Telia. Absolut. Sagt och gjort, i fredags bokade vi. En trevlig karl tog emot vår bokning och lovade skicka vederbörande till vår adress den 28:e augusti, för att koppla in oss.

– Han ringer.

Vad vi gjorde den 28:e
Där satt vi sedan och väntade. Samt väntade. Samt väntade.
Och väntade.
Sedan väntade vi.

Kvart över ett skrev jag så ett meddelande till Telia via Facebook. Vilka informationer som sedan utbyttes kan du läsa här nedan.

Det är synd om människan.

Meddelanden mellan mig och Telia
om eftermiddagen den 28:e augusti 2018

Sven-Ove: Er försäljare lovade oss hjälp med installation. Vi skulle höra av oss när vi fått paketen från er. Det gjorde vi i fredags. Då fick vi löfte om personlig tekniker i dag, den 28:e. Vi har väntat, hemma. När ingen ringt som lovat ringde vi er. Då fick vi besked att ingen tekniker finns i området. Uselt! Vårt tidigare abonnemang (nät, tv, tfn) går ut på fredag natt. Nu vill vi att ni håller vad ni lovat.

Telia Sverige kl 13.16: Tjo Sven-Ove! Superbra att du kontaktar oss gällande detta, det är verkligen inget kul att du har blivit lovad tekniker och så dyker det inte upp någon! Vill du återkomma med ditt person- eller kundnummer så får vi kika närmare på vad som har hänt. //(Förnamn på C)

Sven-Ove: Kundnr (En bokstav och tio siffror)

Telia Sverige kl 13.20: Hej Sven-Ove! Jag är ledsen, men jag kan inte hitta någon teknikerbokning. Dock är dina tjänster inkopplade och klara, så det ska bara vara att koppla in routern och ansluta till den. Har du testat det? //(Förnamn på L)

Sven-Ove: Vi ringde i fredags. En (Förnamn på M) bokade till i dag och lovade att vi skulle få besök i dag. Han fick en massa uppgifter. Teknikern skulle ringa. Vi använder en Time Capsule som router nu och har tänkt fortsätta med det. Fick löfte om det av er försäljare och löftet har förnyats av er kundtjänst.

När det här har löst sig (om) vill vi ha kompensation för ert löftesbrott. (Förstår att det inte är ditt fel, har jobbat med kundtjänst själv).

Telia Sverige kl 13.32: Jag förstår. Men för de första, vill du att vi lägger en teknikerbokning till dig. Eller att vi guidar dig härifrån hur du kan gå till väga? /(Förnamn på L)

Sven-Ove: Jag vill egentligen att ni står för er bokning ni gjorde i fredags. Men vi kan ju försöka per tfn. (mobilnumret)

Telia Sverige kl 13.43: Det kommer inte gå att få ut en tekniker med så kort varsel utan vi kan boka en ny här och nu som kan komma ut mot slutet av denna vecka. Alternativt så guidar vi er hur ni ska koppla er hårdvara där hemma, vilket löser problemet allra snabbast. Sedan ser vi såklart över vad som gått snett i teknikerbokningen och kommer överens om en rimlig ersättning för detta. Vad tror du om det? // (Förnamn på D)

Sven-Ove: Ring så provar vi.

Telia Sverige kl 15.07: Hej igen! Vi har ingen möjlighet att ringa upp dig härifrån. Vill du komma i telefonkontakt med oss når du oss på telefonnummer 90 200. Men som sagt, vi hjälper dig mer än gärna den här vägen om du vill? //(Förnamn på L)

Sven-Ove: Jaså ni kan inte ringa. Då vill vi i stället ha en tekniker i morgon eller torsdag.

Telia Sverige kl 15.14: Som mina kollegor redan har sagt så kan vi inte få ut en tekniker så snabbt.
Gäller detta möjligen en personlig tekniker? En sådan som du kan läsa mer om här: https://www.telia.se/privat/support/personlig-tekniker-hemma
Eller är det någon annan form av tekniker som du har utlovats?
/(Förnamn på S)

Sven-Ove: Som din kollega (förnamn på D) lovade nyss så kan ni skicka en i slutet av veckan.

Läs hela tråden.

Telia Sverige kl 15.18: Vi kan boka en tekniker tidigast på fredag (tre arbetsdagar framåt i tiden). Vill du att vi gör det? //(Förnamn på L)

Sven-Ove: Då får det bli fredag fast vi var upptagna då. Det är sista dagen med vårt gamla abonnemang men får fixa sig. Bokar du det?

Telia Sverige kl 15.26: När jag kontrollerar ditt område så kan du inte få ut några personliga tekniker som kopplar in detta åt dig. Det vi kan erbjuda är att du får tala med en personlig tekniker över telefon som hjälper dig med inkopplingen istället. Vad tror du om det? //(Förnamn på C)

Sven-Ove: Nu har ni brutit ett löfte till. Stackars kunder… Men det är ju det där samtalet jag väntar på länge nu.

Väntat

Telia Sverige kl 15.33: Vi talade lite för snabbt, jag får be om ursäkt att det blivit en miss från vår sida Vi kan skicka ut en sorts tekniker men om det bara gäller inkoppling av utrustningen kommer det medföra en kostnad. Det vi kan ordna är du får hjälp och guidning över telefon av våra personliga tekniker?
/(Förnamn på E)

Sven-Ove: Kan någon enda av er läsa hela tråden? Ni ändrar er hela tiden. Jag är på gott humor – men just nu är ni en parodi

Den gratis teknikern ni lovat har alltså fått en kostnad? Suck.

Ring så vi får fixat detta.

Telia Sverige kl 15.44: Vi kan som sagt inte ringa upp härifrån, men du är varmt välkommen att slå oss en signal på 90 200. Vad gäller tekniker så stämmer det att vi inte har någon kostnadsfri tekniker att skicka ut. Du kan få hem en tekniker på fredag, men det är mot en kostnad på 950 kronor; här ingår resekostnaden på 350kr och upp till en timmes arbete. Därefter kostar det 300 kronor per påbörjad halvtimme. Om du vill boka ut en tekniker behöver du återkomma med portkod (om du har någon). /(Förnamn på S)

Sven-Ove: Gör som (förnamn på C) lovat mig: be teknikern ringa mig. Detta lovade (förnamn på C): ”När jag kontrollerar ditt område så kan du inte få ut några personliga tekniker som kopplar in detta åt dig. Det vi kan erbjuda är att du får tala med en personlig tekniker över telefon som hjälper dig med inkopplingen istället. Vad tror du om det? //(Förnamn på C)”

Telia Sverige kl 15.55: Hej Sven-Ove! Du når teknikern på 0771-500 800 och uppger kod (två bokstäver och några siffror).  Det är en voucher så samtalet inte kommer kosta något. // (Förnamn på P)

***

När vi hunnit läsa P:s svar ringer vi det uppgivna numret.
Sa jag uppgivna?
Teknikern stängde 16.00.

Tjo.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 868. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Fickan full med steg

– Titta så du inte har en app själv i din mobil, säger min vän H när vi träffas på gårdskonsert i väst.

– Den räknar dina steg.

Jag är skeptisk. Det är jag alltid när någon påstår att jag har en app som jag inte minns. Än mindre tror jag att jag aktiverat den för tre år sedan och att den sedan dess räknar varje steg jag tar med mobilen på fickan.

Men så är det, hon har rätt. Förra måndagen tog jag till exempel 9 091 steg. Mest efter gräsklipparen men inte bara.

Dag efter dag räknar han
Under konsertkvällen hann jag inte undersöka, vi skulle ju lyssna. När vi kom hem i mörka augustinatten hade jag desto mer tid. Jodå. Appen heter Hälsa och jag måste ha aktiverat den 2015 och sedan glömt alltihop. Dag efter dag stretar den på och räknar mina steg, utan att jag har en aning om det. Jag måste nog börja bära mobilen jämt.

Eller inte.

1 augusti: 4 962 steg.
2 augusti: 17 535.
28 juli 2017: 32 865.

Under fredagen på O-ringen i fjol gick jag alltså 24 kilometer i obanad västvärmländsk terräng, som kontrollvakt.
Den dagen minns jag. Kul!

Läs mer:
Årets klokaste skärmtidsregel

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 867. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)