Medborgarguider mot teknikklyftan

Den här frågan ligger mig varmt om hjärtat. Modern teknik är bra. Internet, swish, mobilappar. Men alla behärskar inte de nya verktygen. Är medborgarguider lösningen?

Lars Mejern Larsson (S) tar upp teknikklyftan i en skriftlig fråga i riksdagen till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke. Såhär lyder hans fråga:

Medborgarguider

Skriftlig fråga 2017/18:1170, Lars Mejern Larsson (S) till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) 

För en tid sedan träffade jag tio pensionärer i Karlstad, diskussionsgruppen Dispyterna. De träffas varje måndag förmiddag för att prata politik. Tio moderna människor med e-postadress och bankkort.

Men – de är samtidigt bekymrade över den växande informationsklyftan i Sverige. Minst 800 000 svenskar behöver information på lättläst svenska, och mångdubbelt fler känner sig osäkra när det gäller modern teknik. Hur fyller man i en platsansökan på Arbetsförmedlingen? Hur swishar man? Hur skaffar man mobilt bank-id? Hur förnyar man sitt recept? Hur läser man mer på webben om man inte har en smartphone eller bara vet hur man ringer med den? Hur hjärtröstar man på Mello? Hur skaffar man en app? Hur kan man facetajma eller skajpa med sina barnbarn? Hur fyller man i en digital blankett för färdtjänstansökan, förskoleplats eller modersmålsundervisning?

Många är utmaningarna när samhället blir alltmer digitalt. Politiken måste se till att alla kan delta på lika villkor i en demokrati. Ett alternativ för att uppnå detta skulle kunna vara särskilda medborgarguider i varje kommun och på varje större myndighetskontor. Dessa kan bland annat finnas på våra folkbibliotek, med uppgiften att hjälpa till rent praktiskt på it-området och att utbilda den som behöver lära sig mer. När många ställs utanför information och delaktighet i samhället är det ett viktigt demokratiproblem som behöver åtgärdas.

Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att hjälpa den miljon svenskar eller fler som behöver utbildning och praktiskt stöd med den moderna tekniken för att kunna delta på lika villkor i det demokratiska samhället?

Länk till frågan: Medborgarguider

Bra, Mejern! Klyftor är till för att överbryggas. Det har alltid varit arbetarrörelsens uppgift.

### Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja om jag är med i diskussionsgruppen Dispyterna. Vi som inspirerat Mejern till frågan.
### Men ändå. 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Ge dom ett papper”

Ge dom ett papper med basfakta, så dom har nå’t att gå på. Tänk på att den som ska intervjua dig kan vara jättestressad, mellan två andra uppdrag. Det kan vara en praktikant från Journalisthögskolan som inte hör skillnad på ”Hagfors” och ”Forshaga”. Det kan vara nå’n som inte kan det minsta om ditt ämne. Eller så tappar reporterstackarn intervjublocket långt borta i skogen när han är ute på nästa jobb, men det märker han inte. I varje fall får dina rader honom att känna sig tryggare.

Ge dom ett papper.

Den läxan har jag predikat i många år, från första föredraget om massmedierelationer på ett föreningsmöte i Huskvarna 1976, via otaliga fortsatta kurser inom olika folkrörelser i Värmland med omnejd och till mina år som pressansvarig på Värmlandstrafik.

Ett bra råd. Ibland kom pressmeddelandet in i tidningen nästan ordagrant.

Löjligt?
Men ändå. Det här är väl ändå löjligt? I dag ska jag bli intervjuad om en viss upplevelse jag varit med om, ämnet är inte svårt och karln som ska fråga ut oss är både allmänbildad och garvad.

Trots det mejlar jag honom svar i förväg på varenda fråga han inte hunnit ställa och rätt många han inte tänker ställa dessutom. Material till en romansvit, minst.

Jag börjar tro att jag är oroligt lagd.

Trovärdigt?
Ser det trovärdigt ut om jag har en kopia på papperet framför mig på bordet själv också, så jag ska minnas att jag minns att jag minns?

Vänta, när började jag på sågverket egentligen?

Ge mig ett papper.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Boken om motstånd mot de fem

De är fem stycken. Alla handlar om makt. Det är den som står över dig i hierarkin som använder dem. Fem härskartekniker.

Nu har Rebecka Bohlin och Sara Berg skrivit en bok om de fem – och om rätta sättet att göra motstånd.

Disig lördagseftermiddag i Karlstad. Femtio personer bänkar sig i Gjuteriets café. En för varje motståndsstrategi som författarna räknar upp i boken från i höstas: Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier. Rebecka Bohlin som ska berätta om den är journalist (nyhetschef på den rödgröna dagstidningen Dagens ETC), författare och instruktör i feministiskt självförsvar. Hennes medförfattare Sara Berg, bördig från Torsby, är kursledare, författare och dramapedagog och även hon instruktör i feministiskt självförsvar.

– Ett avsnitt i vår förra bok handlar om härskarteknikerna, berättar Rebecka. Det var det folk var mest intresserade av. Vi insåg att det fanns ett behov av en hel bok på svenska om de fem härskarteknikerna.

Samtidigt besökte de Berit Ås, norskan som formulerat de fem teknikerna. Ett givande samtal, inte minst eftersom de tyckte om hennes bakgrund i både kvinno- och arbetarrörelsen.

Märkte hur kvinnorna tystnade
Berit Ås hade upprörts när hon upptäckte hur de engagerade och idérika kvinnor som kom in i politiken snart blev tysta. Det var bara männens förslag som gick igenom, bara karlarna man lyssnade på. Efter ett tag beslöt hon sig för att studera vilka tekniker männen använde sig av. Hur de kunde ta fram tidningen och börja läsa den när kvinnorna talade, gå på toaletten eller göra miner och gester.

När hon studerat färdigt kunde hon formulera de fem härskarteknikerna som hon sett så många män använda sig av medvetet eller omedvetet: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt påförande av skuld och skam.

– Efter det har det formulerats fler härskartekniker, berättar Rebecka Bohlin. Fördelen med de fem är att de är enkla att förstå och komma ihåg.

I Norge började kvinnorna snart använda sina fingrar under mötena, när någon av dem blev utsatt. Första härskartekniken, osynliggörande? En finger i luften. Andra härskartekniken, förlöjligande? Två fingrar i luften. Allt som ett stöd till kvinnan i talarstolen och ett motstånd mot den som försökte förlöjliga henne.

Lyssnar inte på henne
Rebecka Bohlin läser högt, det första exemplet ur boken:

”Ingrid står och packar upp penslar i färgbutiken när en kund ber om hjälp.
– Hej! Jag ska måla om köksluckorna, så jag skulle vilja titta på en färgkarta.
– Absolut!
Kunden hittar sin kulör och ber Ingrid bryta den för en oljebaserad färg.
Ingrid invänder:
– Vi har fortfarande oljebaserade burkar i lager, men de vattenbaserade produkterna är precis lika bra och betydligt mer miljövänliga. Det är nästan bara det som används numer. Du behöver bara tvätta med målartvätt, slipa lätt, stryka ett lager grundfärg och därefter måla två lager färg. Då får du ett jättefint resultat!
Kunden:
– Nej, men jag hade nog tänkt en oljebaserad färg.
Plötsligt hör Ingrid sin kollega Roberts röst bredvid sig:
– Du ska tvätta noga med målartvätt. Sen slipar du, grundar ett lager och sen stryker två gånger med färg. Den vattenbaserade färgen är vad proffsen använder i dag, det är den som gäller.
Kunden skiner upp:
– Nämen, åh va bra att få höra från en som kan sin sak! Ja, men då kör jag på det!
Ingrid backar lite. Robert upprepade precis det hon själv just sagt. Varför lyssnar kunden på honom men inte på henne?”

Mötet på Gjuteriet arrangeras av Karlstads Bokcafé i samarbete med Fredrika Bremerförbundet. De flesta i salen är kvinnor och många nickar igenkännande när de hör berättelsen om Ingrid som inte blev lyssnad på.

Gör den osynliggjorda synlig!
Den första strategin mot osynliggörande är att synliggöra, säger Rebecka. Gör den som blir osynliggjord synlig, oavsett om det gäller dig själv eller andra. Grip in i stunden. Konfrontera i efterhand. Öva. Ge respons. Nöj dig inte med din roll. Avbryt den som stjäl tiden. Strukturera möten. Möblera om. Kartlägg. Glöm inte att använda arbetsmiljölagen, föreskrifter, diskrimineringslagen och andra formella styrdokument om det behövs.

Glöm inte heller att det är härskartekniken som får dig att krympa. Ensam är inte stark. Slut upp bakom den som utsätts, var solidarisk.

Även i andra maktordningar
När Berit Ås formulerade sin teori handlade det om manliga härskartekniker. Rebecka Bohlin och Sara Berg går ett steg längre i sin bok. De kopplar härskartekniker även till andra maktordningar än könsmaktsordningen.

”Vi gör det eftersom strukturella förtryck (baserade på till exempel klass, rasism och homofobi) så ofta flätas samman i vardagen och därför nästan aldrig helt kan isoleras, snarare förstärker de olika förtrycken varandra. Det blir därför logiskt för oss, när vi analyserar härskartekniker, att även analysera hur de kan uttryckas mot vem som än befinner sig i underordnade funktioner.”

Motstånd i tre steg
I boken konstaterar författarna att motståndet mot härskartekniker är en process som ofta sker i tre steg:

”1) Identifiera. Se i vilka situationer härskartekniker förekommer. I detta ligger att söka kunskap om strukturer, statistiskt underlag – och inte minst att inventera den egna vardagen.

2) Formulera problemet. Lägg skulden där den hör hemma, hos utövaren av härskartekniker, vilken kan vara en individ, en organisationsstruktur eller djupgående traditioner av att trycka ner vissa …
Lyft känslan av skuld från dina egna axlar.

3) Kämpa för förändring. Inventera ditt handlingsutrymme, väl en eller flera strategier och organisera ett motstånd. Du kan använda alla till buds stående medel, allt ifrån ett enkelt verbalt ’Stopp, detta är inte okej!’ till att använda gällande rätt eller att genomföra mer spektakulära aktioner.

Störst chans att lyckas har du alltid tillsammans med andra. Använd existerande organisationer och bilda nya allianser. Var uthållig: pröva strategier, välja nya, testa andra, igen och igen …
Och ha i åtanke: Att förändra går sällan fort.”

Våga vara lite crazy
Mötet på Gjuteriet går vidare. Grundligt, metodiskt och medryckande går Rebecka Bohlin igenom de övriga härskarteknikerna, en efter en, och vilka möjliga motmedel som finns.

– Känn dina rättigheter.
– Försök jobba både kortsiktigt och långsiktigt.
– Dra er inte för en och annan crazy aktion, när det behövs!

När Berit Ås och hennes vänner ville protestera mot en ny offentlig skulptur i kommunen som föreställde en naken kvinna skaffade de en manlig skyltdocka som de målade med guldfärg och ställde upp. Lika naken han.

De hade satt hår på dockan också.
Samt en guldmålad snopp. 

### Mer om de fem
härskarteknikerna

Berit Ås
Berit Ås populariserade teorin om härskartekniker. Hon grundade den på vad hon upplevt av manligt herravälde i norska kommunstyrelser och stortinget. 1971 genomförde hon och andra kvinnor en strykningskupp som skapade kvinnlig majoritet i kommunledningarna i Asker, Oslo och Trondheim. Här berättar hon om härskarteknikerna i en kort film.

De fem härskarteknikerna
Osynliggörande
Förlöjligande
Undanhållande av information
Dubbelbestraffning
Påförande av skuld och skam.

Tips på motståndsstrategier: 5 tips: så stoppar du härskarteknikerna (Rebecka Bohlin och Sara Berg på etc.se).

Läs mer
Rebecka Bohlins och Sara Bergs bok Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier är utgiven på Ordfronts förlag.

2013 gav de ut Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet. Även den fick mycket bra recensioner.

Webbplatser som berättar mer om böckerna och om de kurser och föreläsningar som Sara Berg och Rebecka Bohlin håller:
www.femharskartekniker.se
www.bitinteihop.se

### NÄSTA PROGRAM med Karlstads Bokcafé är tisdagen den 17 april, klockan 19.10 på Arenan i Karlstad. Elisabeth Åsbrink talar kring sin bok 1947. Där visar hon bland annat hur antisemitismen överlevt både Nazityskland och Förintelsen. Förköp på Turistbyrån, 054-54 02 470.

### Transparens: jag är nyvald styrelseledamot i bokcaféet. Tjohoo!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Filar på mitt privata valprogram

De får ju.

Dagskrav

Förstatliga järnvägsunderhållet helt, ge det kraftigt ökade resurser och börja ta igen alla år av försummelser.
Låt staten ta ansvar för skolan.
Förstatliga sjukvården.
Minska barngrupperna i förskolan.
Kämpa för jämlikhet och jämställdhet.

Kräv att Google och Facebook börjar betala skatt på sina miljardinkomster i Sverige.
Kräv att de tar krafttag mot rasism, hets mot folkgrupp och personregistrering.

Låt olika religioner bygga sina torn där kommunerna finner det lämpligt. IKEA, McDonalds och Burger King får ju.
Fundera över vad det är för skillnad mellan ständig musik på våra köpcenters parkeringar under öppettid – och tre minuters mänsklig röst i veckan från en religiös byggnad.

Organisera kurser i Svenska För Föraktfulla, SFF, för personer som sätter etiketter som ”batikhäxor”, ”syltryggar” och ”godhetsknarkare” på sina medmänniskor.

Inget möte i Sveriges riksdag och dess utskott, nämnder och kommittéer får avslutas innan man skrattat tre gånger tillsammans.

Lokalt

Låt Åsmyren fortsätta att vara Forshagas gröna lunga och vandrarparadis vid älven. Säg nej till 150 bostäder där.

Regionalt

Låt Mumintrollen komma hit och bygga sin värld. Men inte på Skutberget, Vänerkustens pärla.

Globalt

– Democracy, anyone?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Vad sa du, sa du? Ska vi inte ses?

En kväll hamnar vi på konsumstämma. Det är trivsamma tillställningar. De som är äldre än oss är på plats långt i förväg och sitter redan och smaskar när vi kommer traskande. Sedan väljer vi några kloka personer, kvinnor mest, till butiksråd och ombud till länsföreningen. Det är inget konstigt med det.

Sedan berättar hon som är chef för den mindre butiken på bortre sidan älven hur den har gått och han som är chef på den stora butiken på vår sida berättar hur den har gått. Efter dem rapporterar en kvinna från länsföreningen om läget i länet och eftersom det har varit ett omtumlande år får hon kritiska frågor. Även det hör till det normala.

Slutligen blir det underhållning och lottdragning, vi vinner inget, men när vi går ut ska vi alla få varsin kupong på en falukorvring.

Precis som det brukar vara.

Ärru rent rysk?
Så långt är inget konstigt. Att vi döpt om oss från Konsum till Coop kan jag leva med, att vår förening måste sanera sin ekonomi får vi också försöka stå ut med och att vi har så stor marknadsandel i Värmland jämfört med övriga landet är en glädje. I varje fall för oss.

Det är bara det där hon från stan sa. I år testar de att genomföra stämman digitalt på två ställen. Digital konsumstämma? Ärru rent rysk, människa?!!

Jag är en varm anhängare av konsumentkooperationen, om du inte har märkt det förut. Jag älskar min butik och dess personal, vi handlar i princip allt som går där, på hemmaplan. Men så fanken att den här bloggaren, googlaren, wikipettern, Facebooknörden, mejlfantomen och forne webbredaktören tror att det är bra för demokratin, vi-känslan och försäljningen i vår förening att hålla årsstämmorna – per skärm. Även om alla vi medlemmar kunde delta, rent tekniskt.

Det finns en poäng med att ses, hur bra vi än är på att facebooka, skajpa och facetajma. Vi är nämligen människor, inte ettor och nollor. Varenda medlem här i salen är en människa.

Gissa vad vi människor behöver.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Skamligt kopierat, ministern

Demokratisk socialist. Två vackra ord tillsammans. Som smultron och grädde, solglitter och snö, änkan och hennes skärv, internationalism och solidaritet.

Just när jag försöker måla upp min drömda bild av ett samhälle klampar finansministern in och trampar på tavlan. Färgen på målningen kletar ut, staffliet lossnar.

Vi ska inte ha svängdörrar in i Sverige, skriver Magdalena Andersson. Ge inte pengar i tiggarens mugg, säger Magdalena Andersson.

Just då ser jag bara två möjligheter. Endera begriper vår högt skolade finansminister inte ett dugg om vilka konsekvenser ett ministeruttalande får. Eller också förstår hon symbolorden mycket väl.

Båda alternativen är lika dåliga.

Norr om herrgårn
En gång i tiden var min morfar facklig pionjär bland byggnadsarbetarna i Karlstad. Jag behöver inte forska långt bakåt i släkten för att hitta fattiga torpare och dagsverkskarlar och deras familjer. Stället där morfar Fritiof föddes hette Kulan och låg på berget norr om herrgårn. Huset finns inte kvar, skogen har tagit marken tillbaka.

Det var för att fattiga arbetskarlar och kvinnor skulle få det bättre som de organiserade sig, i Karlstad och på andra håll. Så blev det också. I dag är sur sill eller lingonsylt och mjölk ganska ovanliga huvudmål för svensk arbetarklass en måndag i början på månaden.

Tack för det, pionjärer.

Folkförakt ur ministermun
”Upp trälar uti alla stater…”. Hur ska en finansminister med finansministermakt, finansministerlön och Harvard-utbildning kunna identifiera sig med de orden längre? För varje dag som går kommer hon längre bort från stunden då den första fackföreningen bildades, då det första fackliga löftet gavs att inte ta jobb för skamlöner, då den första a-kassan bildades, då de första välfärdsbesluten togs i riksdagen och det första snickrandet på folkhem och fackliga lagar började.

Jag tycker inte om att behöva skriva det, för jag tror fortfarande på Axel Danielssons demokratiska socialism. Men det är skamligt av en rödgrön regering att prata om svängdörrar när vi vet vad symbolord betyder och att be oss vända ryggen till medmänniskor som sitter på gatan och fryser. De kallaste dagarna vi har säger hon det.

Skamligt.
Folkförakt är illa nog när det kommer från originalet.

Sån skit behövde du inte kopiera, Magdalena.

 

Länk: Pengarna i tiggarens mugg en investering för framtiden (9 febr 2016)

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Nästan exakt tio budord för skribenter

1. Använd aldrig allitterationer.

2. Prepositioner såsom ”med” ska du inte avsluta meningar med.

3. Undvik klichéer som pesten. De är gammal skåpmat.

4. Jämförelser är lika illa som klichéer.

5. Var mer eller mindre specifik.

6. Som författare får du inte generalisera.

Seven: var konsekvent!

8. Var aldrig övertydlig; använd aldrig fler ord än nödvändigt; det är överflödigt; låt bli att förklara för noga; det behövs inte. Undvik det.

9. Vem behöver retoriska frågor?

10. Att överdriva är en miljard gånger värre än att underdriva.

Elva: var konsekvent.

12. Upprepa dig aldrig.

13. Någonsin.

 

(Fritt efter en lista på nätet som jag tolkat och vidareutvecklat från engelskan).

Skulle detta vara ironi? Menar jag inte allvar? Jag? Men jäspalt, va’ säger du?!!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Att göra tigrar av sniglar

Jag har skrivit om det förut. Den 27 mars 2015 närmare bestämt. När kulturtanter och farbröder, kulturutövare och inte minst kulturjournalister får dåligt självförtroende eller bara tycker tillvaron känns dyster har jag ett gott råd till dem alla.

Lär av sporten.

Läs gärna inlägget, klicka på den blå länken ovan. Texten är långt och jag är för omväxlings skull rätt nöjd med den. Jag fick stryk för den förstås, en och annan verbal eller digital örfil, men det är smällar en får ta när en sticker ut hakan. Livet är för kort för att inte sticka ut hakan ibland och jag är dessutom så byggd. Hon syns.

De förfärliga rikslikarna
Det var när jag skulle tala för kulturjournalister från hela landet vid en kurs på högskolan i Kalmar som tesen föddes i min unga hjärna. Den gången såg landets kultursidor förfärliga ut, inte minst hos rikslikarna DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Långa drapor, taffligt redigerade och med ett språk som ibland bara vände sig till skribenten själv. Förvånansvärt ofta utan en enda bild på sidorna, fast det var just den avdelningen som hade att granska den goda bilden. Aldrig en skvätt färg på kultursidorna, trots att de borde fått färgbilderna först, dessa år när en färgbild i tidning var exklusiv.

Aldrig en text om kulturens vardag.

Jag kan rabbla upp mer av min argumentering men avstår. Du får klicka på länken ovan säger jag ju. Läs vad jag menar. Lär av sporten. Först fanns det inte en enda idrottsman i Sverige, sedan uppstod idrotten. Då fanns det inte en enda sporttext i svenska tidningar. Sedan kom sportsidorna och de växte och växte.

Jag berättade varför.

En liten spoling från Värmland
De reagerade i Kalmar också, även om jag även fick förvånansvärt mycket gehör. Journalister är ett vardagskonservativt släkte, det visste jag ju. Det behövde jag bara se mig själv i spegeln för att inse. Ska det då komma en spoling från en liten köping i Värmland som ingen människa hört talas om och försöka lära oss vårt jobb. Ha!

Efter det kom jag att hamna i några paneldebatter i ärendet, fast panelhöna är det jag är sämst på att leka. Det vore synd att påstå att jag fick medhåll från podierna. En gång hamnade jag i samma panel som en karl jag beundrar och tycker mycket om. Jag försökte förklara att på tidningar där jag jobbat hölls det varje dag ett formatmöte. En daglig dragkamp mellan allmänna och sporten med annonsavdelningen som intresserad åskådare.

– Hur många annonser har ni sålt? Hur många sidor räcker det till? Hur många av de sidorna får vi på sporten?”.

– Nej, vi behöver mer. HV har hemmamatch. Snart är dom i högsta serien, folk sjunger på läktarna.

Halva publiken höll med mig och applåderade. När den jag beundrar svarade applåderade andra hälften åt honom. Jag avskydde hela tillställningen. Tror ni det är en naturlag att sportsidorna ska vara precis så många som de är en vanlig fredag? Eller måndag.

Jag vill inte hamna i ett applådkrig med just den karlen, hans folk är mitt. Annars.

Konståkare i ljusvitt
Nå, på en punkt brukade jag alltid göra undantag. Språket. Det var inte sportjournalisternas språk jag syftade på. I dag vete katten om jag håller med den debattglade panelhöneynglingen som var jag på den punkten.

Vad var det för fel på Bengt Grives beskrivning av konståkarnas kläder (ljusvitt!), Plex Petterssons landskapsskildring av startfältet vid Berga by eller Göran Zachrissons berättarteknik när han i korta, långsamma meningar förklarade en golfmatch så till och med motionslöpare som undertecknad såg tjusningen?

Vad var det för fel på det språkliga självförtroendet hos en yrkeskår som uppfann ord som burskydd, överstegsfint och Nordahls kanon? När du har bråttom och måste få mycket sagt på kort tid är ord som skårebördig, uddamålsförlust, felpassning, målvaktstabbe, domarbas, videogranskning, fotarbete, pangstart, cykelspark, tv-räddning och mjuka handleder alldeles utmärkta verktyg, fast jag inte förstod det först.

Den senaste mästaren
Sportens ord fungerar utmärkt i deras berättelser och läsarna förstår dem. Då har jag dessutom inte sagt ett ord om den senaste mästaren. Den forne akvariefiskföretagaren Christian Olsson som klev in på Sveriges Radio och blev levande legend.

Hoppas du hört honom. Hoppas vi får fortsätta att göra det. Ena stunden berättar han om en häst som har ”en matsalsgardin till svans”, om hur en ryttare sitter ”rak och fin som ett grillspett” eller om en idrottsman att ”det glada svek hans guldblonda lockar”. Eller:

Bollen susar in som ett sommarsvala i sitt bo, i det ena krysset, fantastiskt vackert, ett sånt midsommarnattsdrömsmål!

Det spanska spelet är just nu som en häst utan havre, som en kille utan kompis. Alltså det finns inget liv i det, inget engagemang.

Zlatan är en svala. Han flyger upp till månen och Saturnus och bygger nya bon.

Nu rymde hon ju inte ur piaffen, och slank inte iväg som en oljad gås: Zapp – iväg!

Hästen ser i färdriktningen ut litegrann som en gående banan.

När hästen kom in såg han ut som en kvinna som föder barn ungefär.

Framför den spanska avbytarbänken, där förbundskapten Del Bosche står med sina hängande kindpåsar… och hans motsvarighet i det chilenska laget går hela tiden framför bänken och tittar ner i marken precis som han funderar på var han la bilnycklarna eller om han glömde stänga av spisen eller hur det nu var egentligen.

Och så står chilenarna där igen och bara väntar på att nånting ska hända, precis som alla människor som står i dagiskö i en stor svensk kommun: det händer ju ingenting!

Juveler av grus
När det precis blivit klart att Sverige spelar fotbolls-VM i Ryssland i sommar uttryckte Christian Olsson det så här i sportradion:

Sverige ska spela VM i Ryssland.
Hej Moskva, hej ryska björnar och transsibiriska järnvägen!
Hej tung industri och vackra floder!
Hej hopp i full galopp mot det stora och mäktiga mästerskapet!
Vi åker med Jannes gäng. Dom som gör tigrar av sniglar, juveler av grus.
Verklighet av drömmar.
Hej hej hej hej hej VM!

Att göra tigrar av sniglar. Det ni, kulturfarbrorsor.

### Här är länken till mitt ursprungsinlägg igen: Lär av sporten! Tag och läs.
### Be inte om ursäkt för kulturen.
### I dessa tider behövs den mer än på länge.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

I skallen på en vardagskonservativ

Ändra ingenting.

Kroppen ska vara fräsch som när jag var 16 och skallen pigg som när jag var 11. Huset ska vara nymålat, i detalj, och bilen nytankad. Gatan färsk och skogen grisfri.

Tage Erlander ska ha drygt 50 procent av rösterna och jag ska vara lagom kritisk, mest mot jordbrukets strukturrationalisering och landsbygdens avfolkning.

Huvudmotsättningen i världen ska gå mellan USA-imperialismen och världens folk, hemmafruarna i Skärholmen ska protestera mot mjölkpriserna, Palme ska vara briljant och Stenmark med men Björn Borg lite mallig så en märker hur olika folk kan vara.

Ingmar Bergman ska vara svårtittad men rolig att härma. Stig Blomqvist ska vinna svenska rallyt, bara grejorna håller. Brynäs ska vara oslagbara efter jul, Assar, Sixten och Toini med. Putte Kock ska gardera med krysch och i TV ska någon skoja om Hylands flint varje helg. Det ska vi tycka är väääldigt roligt.

Ändra ingenting.
Jo gör det.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)

Den fräschheten gick fort över

Hallå! Det räcker nu! Dom är fina men det börjar bli för många, allt ser ju likadant ut.

Visst. Vi förstår att det måste ha varit som en dröm för er när möjligheten kom. Äntligen kunde ni… ja ni vet vad jag menar.

I början tyckte vi alla att det var spännande. Ett annorlunda grepp i många sammanhang, en överskådlighet. Absolut. Ganska billigt också, om jag förstår saken rätt. Snyggt.

Men det tappade snart sin fräschhet, kan jag meddela. Det blir som när new journalism kom och varenda reporter med självaktning skulle beskriva kanelbullen han blev bjuden på hos intervjuoffret. Du tröttnade fort på den bullen i spalterna. Jag vet, ty jag var med.

Från bonde till viking
Alltså, snälla ni. Det har blivit för mycket av det här greppet med. Jag ser det hela tiden. Från Bonde söker fru till senaste TV4-nyheterna om en stackare i Norrland som inte får avverka skogen han nyss köpt för en och en halv miljon. Från dokumentärfilmer om vikingatidens Sigtuna och Birka till juniorhockey-VM. Filmer, personporträtt, nyhetsinslag …

… hela tiden dyker de upp.

Jag blir så trött på drönarbilder.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (dela gärna)