Vi måste börja tala om klass

Nyss var det 12 livsregler som tidens profeter ville tvinga på oss. Nu är det kravlistor på blivande statsministrar. Listor som vill vända vänster till höger och göra rika rikare.

Då svarar jag som Daniel Suhonen: – Vi måste tala om klass!

Daniel är chef på det fackliga idéinstitutet Katalys. Härom kvällen var han och talade i Karlstad i Karlstads Bokcafés regi. Ett välbesökt och uppskattat föredrag om klassamhället Sverige.

Om en pojke föds i stockholmsförorten Vårby och en annan i rika Danderyd, i andra änden av tunnelbanans röda linje. Då blir gossen från Danderyd 18 år äldre, i genomsnitt.

Egentligen kunde jag stoppa där, det räcker. De orättvisa 18 åren.

Näst flest miljardärer per capita
49,3 procent av de som arbetar i Sverige i dag tillhör arbetarklassen. 9,6 procent är företagare. 7 procent av de som syns i SVT:s nyhetsprogram är arbetare.

Sverige är Nordens mest ojämlika samhälle med Västeuropas värsta förmögenhetskoncentration. I fjol fanns det 187 miljardärer i landet.

Varje år dör 2000 fler cancerpatienter i de lågutbildade klasserna och får du en stroke är chansen att överleva mindre om du är arbetarklass.

Personer med adliga efternamn i Storstockholm hade 44 procent högre inkomst år 2008 än personer som hette Andersson. 23 procent av betygen i skolan beror på föräldrarnas klassituation.

Den amerikanska tidskriften Forbes har räknat på antalet dollarmiljardärer i världen. I fjol hade Sverige 32 sådana superrika individer per 10 miljoner invånare. Bara Schweiz hade fler, 45. Då var ändå varken Kampradfamiljen eller wallenbergarna medräknade i den svenska siffran.

Den rikaste tiondelen i Sverige äger 78 procent av hushållens förmögenheter. Den rikaste promillen? Där blir klyftan riktigt skamlös. Sverige spricker.

”Socialdemokratins politiska gren”
Vill du veta mer om klassamhället Sverige?

Besök katalys.org. Det oberoende fackliga idéinstitutet ägs av fem LO-förbund och bestämde sig för att göra en modern klassanalys av Sverige. Hittills har det kommit 20 rapporter i projektet Klass i Sverige. De finns att hämta gratis på webben.

Läs framförallt sociologiprofessorn Göran Therborns bok i samma projekt: Kapitalet, överheten och alla vi andra. Där, om någonstans, får du svart på vitt om vårt orättvisa land. …”motsättningen mellan kapital och arbete är inte längre industricentrerad, utan har brett ut sig i hela samhället: till förskolor, skolor, universitet, sjukhus, vårdcentraler, äldreboenden, kommunal och statlig förvaltning”.

Läs Katalys utmärkta valanalys: När kapitalet vann valet. Det är inte en tillfällighet att de brukar skoja om sig själva som ”socialdemokratins politiska gren”. Bara reformer och vänsterpopulism kan rädda socialdemokratin nu, menar författarna.

– Behovet av socialdemokratisk reformism är enormt, säger Daniel Suhonen. Vi behöver radikala lösningar på bostadsbristen, de låga pensionerna, investeringsbehoven i välfärden och klimatomställningen.

Läs tidningen ETC, om Sveriges rikaste trio: Tre män är rikare än halva Sverige (betallänk). Det handlar om miljardärerna Stefan Persson (153 miljarder), Hans Rausing (114 miljarder) och Melker Schörling (75 miljarder). Tillsammans är de rikare än 60 procent av befolkningen, 4,6 miljoner svenskar.

Här är några inlägg jag själv skrivit om det orättvisa Sverige: Mitt skamliga fosterland (”De snikna har satt rekord igen”) och Grislöner i klassamhället (med länkar till övriga sex inlägg i samma serie om klass).

Det historiska året 1980
Jag lade ut en egen kravlista på Facebook härom kvällen:

Sådana som jag berättar gärna om det röda 1968. Kanske borde vi tala även om 1980? Då, när Sverige var som jämlikast och det ”bara” gick 9 industriarbetarlöner på en börsbolags-vd. Inte 55 som nu.

Jo, så är det. År 2016 var inkomsten för en vd på ett av Sveriges 50 största företag 55,1 gånger så hög som lönen för en industriarbetare. 1980 tjänade den gruppen av vd:ar lika mycket som 9 industriarbetare.

Vi måste börja tala om klass.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 893. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

För stor kanon

Ibland behöver jag lyssna på klokt folk. Då går jag till Ingemar Unge och hans handbok Skriva kåseri.

Den boken är full av språkliga matnyttigheter, även för den skribent som aldrig tänker skriva ett enda kåseri i sitt liv.

Prova om du kan stryka alla onyttiga småord.
Försök ta bort alla ord som ber om ursäkt, det brukar göra texten starkare.
Ordet kåseri får aldrig förekomma i ett kåseri.
Utropstecken ska användas när någon vrålar.

Det där var fritt ur minnet. Detta femte råd är det inte:

”En sak får däremot definitivt inte förekomma i ett kåseri och det är personlig bitterhet. En kåsör må slå sig på tummen och dratta på ändan spalt upp och spalt ner, men personligt gnäll och voj är inte något som prenumeranten har betalt för att möta. Tvärtom, läsaren har rätt att kräva att i något avseende bli uppiggad, uppretad, förbannad eller åtminstone förvånad; det är inte missmod kåsören ska ingjuta utan kamplystnad och djeflar anamma. Adrenalinförhöjningen går utmärkt att kombinera med flatskrattet och till och med leendet.

Humör, kort sagt, humör och temperament.

En kåsör måste med andra ord noga hålla gränsen klar mellan personligt och privat och göra skillnad på något som kan vara allmängiltigt intressant och sådant som luktar personlig fiendskap.

Därför tillåts inte kåsören att av personliga skäl angripa en snäsig expedit, en oförskämd bibliotekarie, om något sådant kan tänkas, eller en bufflig taxichaufför: en dagstidning är en alldeles för stor kanon för sådan skärmytsling.”

Alldeles för stor kanon.
Det är klokt sagt.

Om mig | Sju års klåda
Inlägg nr 1 888. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När jag får lust att bli partist

Gudarna ska veta att det frestar på ibland, jag är inte annorlunda än andra. ”Jag har en åsikt om hur slipstenarna borde dras i detta land”, för att citera min favoritpoet Werner Aspenström.

Åsikt? En del dagar vet jag precis hur det borde gå till:

Tillbaka till en partiskala i stället för att alla ålar omkring i en nyliberal mölja i mitten. Tillbaka till tydliga alternativ. Tillbaka till en arbetarrörelse som är modig nog att tala skarpt om klass, fördelningspolitik, respektfulla pensioner för fattigt folk och rejäla skatter för di rike i sockna. En som törs fortsätta att vara missnöjd med allt som inte är färdigt och vågar lyssna lyhört på missnöjet.

Folk på landsbygden gillar inte att lanthandeln, skolan och macken lagt ner. Folk på forna bruksorter gillar inte tomma fabriksskorstenar och öde skyltfönster. Folk i stan gillar inte telefonköer och hemlöshet.

Jag längtar efter socialliberaler igen. Jag längtar efter en socialdemokrati som kallar sig socialistisk än en gång. Jag längtar till och med efter äkta konservativa, inte dagens liberala låtsasdito.

Tillbaka? Det är fel ord, jag menar framåt. Tänk framåt, se målet, sikta på det. Frihet, broderskap, systerskap, jämlikhet och solidaritet är kloka mål.

Sikta. Gå däråt, var tydlig, ett steg i taget. Framåt!
Sverige är ett klassamhälle.

”Stå inte utanför”
Stå inte utanför, säger mina vänner i olika partier. Gå med och påverka inifrån, när du nu vet så precis hur det borde vara. Såhär kan det se ut i mina sociala medier:

En vän: Du skulle nog släppt på prestigen och satsat på politiken unge man.

Jag: Jag jobbar politiskt stup i kvarten. Bara inte partipolitiskt. Fast det senaste året har det varit nära. För övrigt håller jag på med en lång politisk essä som jag tänkte lägga ut på bloggen någon av de närmaste dagarna. Prestige handlar det inte om, den prestigen är i så fall Löfvens när han kallar sitt parti mittenparti.

En vän: Som sagt var. Du behövs inne i politiken inte utanför. Där är så många.

Jag: Vad du inte förstår är att så mycket av politiken numera pågår utanför partierna. Min essä som jag jobbar med handlar något lite om det. Partierna – de flesta – har fortfarande inte förstått det. Tack för inbjudan, dock, sånt värmer alltid.

En vän: Så länge vi har politiska partier, vilket vi kommer att ha länge än hoppas jag, så är det ändå där som dom tråkiga kompromisserna måste göras. Kompromisserna blir bättre med fler delaktiga.

Jag: Det är klart vi ska ha partier. Problemet är att så många av dem placerat sig till höger just nu, att så få håller fast vid sin gamla ideologi och så få pratar om klass.

Essän blev klar och finns på bloggen: Ur ledsenheten och ilskan växer missnöjet

Får lust att gå med
Låt oss alltså vara tydliga. Sanningen är att det kliar i fingrarna ibland. Då får jag lust att gå med, känna entusiasmen, ha en uppgift. Det senaste året har det varit nära.

Jag tänker inte dra min politiska historia en gång till. Inte mer än att den formades av jordbruksnedläggningar, 1960-talets ungdomskultur och kriget i Vietnam. Att lösningen heter frihet, demokrati och rättvis fördelning, fast det tog några år innan jag förstod att friheten gick förlorad med Lenin. Att miljön är en ödesfråga och att marknaden inte vet allt och kan allt.

När socialism, demokrati och miljö blev lika viktiga i min skalle fanns det bara två partier kvar att välja på. När den socialdemokrati jag ville skulle vara socialdemokratisk inte var tillräckligt socialdemokratisk fanns det bara ett socialdemokratiskt parti kvar.

Men ändå.
Hoppet, hoppet.

Är inte det politik?
Jag jobbar ju politiskt i dag med, fast utan partibok. Bidrar till att hundratals medmänniskor kommer ut och rör sig i skog och natur på stolpjakt och tipspromenader. Är inte det politik? Bidrar till att lika många går på olika kulturarrangemang med bokcaféet i stan, vid våra forum för samtal, frågor och invändningar. Är inte det politik? Bidrar till att en av flera antirasistiska grupper på Facebook har tiotusentals medlemmar som håller humanismen vid liv. Är inte det politik? Lär nya svenskar hur våra medier fungerar och hur den tryckfrihet ser ut som vi har kämpat oss till. Är inte det politik? Lär både dem och barnbarnen om långa barr och korta, om hur skägglaven gillar frisk luft. Är inte det politik? Skriver ihärdigt mitt trams men också allvar på Facebook, Instagram och denna blogg.

Är inte det politik?

Jag passar inte i politiska partier. Småbrukarsöner med sanningssägartourettes och skrivarambitioner är för obekväma för sånt. Mitt forna journalistyrke gjorde det inte enklare. Livet har lärt mig att jag trivs bäst i församlingar där vi enas kring några få paroller och lägger övriga skillnader åt sidan. Jag gillar olika.

Ty, som jag skrev i en annan tråd:

Min politiskt lyckligaste tid var åren i miljörörelsen, dvs 70-80-talen då vi var som mest aktiva. Har inte ändrat mig om miljön och klimatet och inte om enhetsfrontarbete heller. Min själ är utomparlamentarisk, har jag insett.

### Gullpiparen heter den påhittade fågeln som Maja Skalstad gjort.
### Den är vandringspris i vår årliga tävling i antal fågelarter vid vintermatningen (från 15 oktober till startskottet i Vasaloppet).
### Glasbjörken har Elin Svensson gjort.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 882. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Årets klokaste skärmtidsregel

Skärmtid. Jag tror att varje barn och varje småbarnsförälder känner till begreppet. Skärmtid och stillasittande.

Nu ska jag berätta om ett lysande sätt att få skärmtittaren att röra på sig.

En halvtimmes tid vid tv:n, datorn, ipaden eller smartphonen varje dag efter läxorna? En timme? Ännu mer? Jag har hört många varianter på det där i min närhet. Alla går de ut på att hålla det digitala gloendet på en vettig nivå och ge barnet tid att röra på sig också. Vem vill se en generation av ipadsoffpotatisar växa upp?
– Ut och rör på dig nu!
– Ja. Jag ska bara…

Inga morfarregler
En dag får vi besök av vårt barnbarn L. Han är 11 år och en jäkel på roliga appar, verktyg, playfunktioner och youtube-filmer. Dessutom är det sommarlov, så då kan vi väl ha morfarregler? Morfarregler är när man har tydlig struktur men på en generösare nivå, eftersom vi inte precis ses varje vecka.
– Nej, säger L, vi har kommit på nåt nytt.

Den luttrade morfadern har varit förälder till 11-åringar själv, och tänker att ja ja, det blir nog bra med det. Vadå för nåt nytt?
– Jag måste gå 10 000 steg varje dag. Sedan får jag sitta vid skärmen, men inte förrän då.

För säkerhets skull har han fått ett aktivitetsarmband. Det noterar varenda steg han tar under sin vecka i Forshaga.

Sliter nästan ut oss
Om nyordningen funkar? Du, den fungerar så bra att hälften vore nog. Gossen gör inget annat än går. Han går i skogen med mig och sätter ut stolpar och lite senare tar vi en orienteringsbana, han går i Deje med mormor, han ser till att vi parkerar bra långt från restaurangen i stan när han och jag ska lyxa till det och äta ute, han går till vår nya lekplats och tillbaka, han går med mormor ner till byn och handlar, han går 17 varv runt huset en eftermiddag.

Om du undrar hur långt det är från tröskeln i vårt vardagsrum och bort till vita bordet så är svaret 700 steg. Förutsatt att du går sträckan 50 gånger tur och retur, vilket han gör en kväll.

En dag kommer L på att stegräkningen blir exaktare om han sätter aktivitetsarmbandet på benet i stället för på armen. Sedan går vi omkring på gator och torg han och jag och fnittrar åt vilken tur vi har, så länge inte strumpan kanar ner.
– För då tror folk att jag har fotboja.

Inte mycket tid till skärmen
Dag efter dag går L sina 10 000 steg och ofta mer än det. Därefter, men först då: är det fri skärmtid. Det är bara det att om du ska hinna gå 10 000 steg, och dessutom hinna äta, fika och göra en massa annat om dagarna, då blir det inte alltför mycket tid över till att glo på en skärm.

Smart!
Eller – genialiskt skulle jag vilja säga. Helt enkelt genialiskt.

### Lyckligtvis har ingen vuxen kommit på idén att begränsa skärmtiden för den här 67-åringen.
### Fast det är klart. För en tid sedan i Hugnvik var det en vänlig själ som påstod att jag har en app i min mobil som räknar steg, så fort jag rör mig med luren i fickan.
### Måste undersökas.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 1 866. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Bra jobbat, gamla arbetskamrater

Kommer hem efter en fin vecka i Malmö med omgivningar. Den staden trivs jag i. Pildammsparken, trädäcket intill havet vid Västra hamnen, folklivet och finmaten vid Lilla torg. Malmöbilisternas lugn när de stannar till för korsande cyklister och fotgängare.

Här hemma ligger broschyren på köksbordet. ”Om krisen eller kriget kommer”.

Nu är jag visserligen part i målet. I åtta år arbetade jag med information åt statliga Räddningsverket. Det som nu är omorganiserat till MSB och gett ut krisbroschyren. Inte för att jag vet vilka men förmodligen har forna arbetskamrater varit med och formulerat texten.

Där är jag möjligen partisk – men framför allt som medborgare, medmänniska, pappa och morfar.

Folk blir rädda
I diverse medier ser jag att somliga skojar med broschyren. Jag anar varför. Det är en försvarsmekanism. Folk blir medvetet eller omedvetet rädda och då försöker de skoja bort sin rädsla. Inte ska väl vi ha någon kris eller ännu värre – krig.

Nej det är klart att vi inte ska. Vi skulle inte ha något krig när jag gjorde lumpen heller och fienden anföll I2 västerifrån. Västerifrån? Jo, faktiskt, Värmland ligger där det ligger. Vi grävde våra ståvärn i alla fall och pickade på våra telegrafnycklar. Vi tänkte förbaske mig inte släppa en jäkel förbi Trangärd och Södra Sanna.

Vi var beredda. Torvan ska försvaras, demokratin likaså.

Ficklampsberedskap
Den beredskapen handlar MSB:s kloka broschyr om. Matberedskap, informationsberedskap, ficklampsberedskap.

Någon överspänd prepper tänker jag inte bli. Vi bygger ingen betongbunker på vår tomt, det finns andra sätt. Men broschyren har jag läst och nyss hade vi familjeråd om saken.

En bra broschyr med goda råd. Jag gillar mina forna arbetskamraters verk. Bra jobbat., vänner. Vi får skaffa fler batterier. Maten, hur gör vi med den? Borde vi ta ut lite kontanter också?

Mera fjärilar?
Borde vi tänka (ännu) mer kritiskt om vilka meddelanden vi sprider?Asch, där är vi redan försiktiga. Källor har en annan granskat, minst sedan 1968.

Närmsta skyddsrum? Visst var det där ungdomarna spelade schack?

Demokratin måste ständigt försvaras. Ibland kanske det betyder att handla hem lite mer fjärilspasta.

Kamp lönar sig.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root 
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Det finns för många opinionsundersökningskravlare

Vinter för några år sedan, hamnar på Colins crest, Svenska rallyts mest berömda nedförsbacke. Medan bilarna flyger slås jag av folkvimlet. Detta är som älgjakten utan vapen.

Jag skriver förstås om saken, skriver inspirerat: 

”Det är finnar med blåvita västar, det är två håriga gorillor och sju gula kängurur, det är ropande norskar och polacker med skogens högsta flaggstänger, det är vedsläpare, det är vedbärare, det är veddragare, det är vedskjutare, det är vedeldare. Många vedeldare. Det är banderoller, det är visselpipare, det är knallskott, det är pressfotografer, det är sydeuropeiska motorskribenter i dyra lågskor i 25 centimeter mellanvärmländsk blötsnö, det är högtalare, det är jätteteveskärm på lyftkran, det är norsk och svensk speaker som pratar ikapp. Det är 15 000 hitresta, hitgådda, kommunen är dubblerad.”

Texten fortsätter, vill du läsa hela finns den här: På Colins kulle

Sedan fotograferar jag en bil som flyger över Colins krön. En vän som kommer förbi skrattar åt bilden.

– Suddig bil men skarp bakgrund, borde det inte vara tvärt om?

Vimlet viktigast
Det händer att jag tänker på den kommentaren när politiken gör mig ledsen och de ledare jag vill väl sviker sina ideal. Det finns för många teknokrater, opinionsundersökningskravlare och historielösa pappersbärare utan ideologi där jag vill vara.

Teknokrater som aldrig kommer att fatta att det är folket mellan tallarna som står för livet, det är dem vi måste våga lita på. Plåt är bara plåt, det är folket som gör historien. Ge oss chansen, nog kan vi släpa ved till brasor.

Min vän förstod inte hur sann min bild var.
För mig var vimlet viktigast.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Medborgarguider mot teknikklyftan

Den här frågan ligger mig varmt om hjärtat. Modern teknik är bra. Internet, swish, mobilappar. Men alla behärskar inte de nya verktygen. Är medborgarguider lösningen?

Lars Mejern Larsson (S) tar upp teknikklyftan i en skriftlig fråga i riksdagen till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke. Såhär lyder hans fråga:

Medborgarguider

Skriftlig fråga 2017/18:1170, Lars Mejern Larsson (S) till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) 

För en tid sedan träffade jag tio pensionärer i Karlstad, diskussionsgruppen Dispyterna. De träffas varje måndag förmiddag för att prata politik. Tio moderna människor med e-postadress och bankkort.

Men – de är samtidigt bekymrade över den växande informationsklyftan i Sverige. Minst 800 000 svenskar behöver information på lättläst svenska, och mångdubbelt fler känner sig osäkra när det gäller modern teknik. Hur fyller man i en platsansökan på Arbetsförmedlingen? Hur swishar man? Hur skaffar man mobilt bank-id? Hur förnyar man sitt recept? Hur läser man mer på webben om man inte har en smartphone eller bara vet hur man ringer med den? Hur hjärtröstar man på Mello? Hur skaffar man en app? Hur kan man facetajma eller skajpa med sina barnbarn? Hur fyller man i en digital blankett för färdtjänstansökan, förskoleplats eller modersmålsundervisning?

Många är utmaningarna när samhället blir alltmer digitalt. Politiken måste se till att alla kan delta på lika villkor i en demokrati. Ett alternativ för att uppnå detta skulle kunna vara särskilda medborgarguider i varje kommun och på varje större myndighetskontor. Dessa kan bland annat finnas på våra folkbibliotek, med uppgiften att hjälpa till rent praktiskt på it-området och att utbilda den som behöver lära sig mer. När många ställs utanför information och delaktighet i samhället är det ett viktigt demokratiproblem som behöver åtgärdas.

Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att hjälpa den miljon svenskar eller fler som behöver utbildning och praktiskt stöd med den moderna tekniken för att kunna delta på lika villkor i det demokratiska samhället?

Länk till frågan: Medborgarguider

Bra, Mejern! Klyftor är till för att överbryggas. Det har alltid varit arbetarrörelsens uppgift.

### Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja om jag är med i diskussionsgruppen Dispyterna. Vi som inspirerat Mejern till frågan.
### Men ändå. 

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Ge dom ett papper”

Ge dom ett papper med basfakta, så dom har nå’t att gå på. Tänk på att den som ska intervjua dig kan vara jättestressad, mellan två andra uppdrag. Det kan vara en praktikant från Journalisthögskolan som inte hör skillnad på ”Hagfors” och ”Forshaga”. Det kan vara nå’n som inte kan det minsta om ditt ämne. Eller så tappar reporterstackarn intervjublocket långt borta i skogen när han är ute på nästa jobb, men det märker han inte. I varje fall får dina rader honom att känna sig tryggare.

Ge dom ett papper.

Den läxan har jag predikat i många år, från första föredraget om massmedierelationer på ett föreningsmöte i Huskvarna 1976, via otaliga fortsatta kurser inom olika folkrörelser i Värmland med omnejd och till mina år som pressansvarig på Värmlandstrafik.

Ett bra råd. Ibland kom pressmeddelandet in i tidningen nästan ordagrant.

Löjligt?
Men ändå. Det här är väl ändå löjligt? I dag ska jag bli intervjuad om en viss upplevelse jag varit med om, ämnet är inte svårt och karln som ska fråga ut oss är både allmänbildad och garvad.

Trots det mejlar jag honom svar i förväg på varenda fråga han inte hunnit ställa och rätt många han inte tänker ställa dessutom. Material till en romansvit, minst.

Jag börjar tro att jag är oroligt lagd.

Trovärdigt?
Ser det trovärdigt ut om jag har en kopia på papperet framför mig på bordet själv också, så jag ska minnas att jag minns att jag minns?

Vänta, när började jag på sågverket egentligen?

Ge mig ett papper.

Hem | Om mig | Skriva & prata Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Boken om motstånd mot de fem

De är fem stycken. Alla handlar om makt. Det är den som står över dig i hierarkin som använder dem. Fem härskartekniker.

Nu har Rebecka Bohlin och Sara Berg skrivit en bok om de fem – och om rätta sättet att göra motstånd.

Disig lördagseftermiddag i Karlstad. Femtio personer bänkar sig i Gjuteriets café. En för varje motståndsstrategi som författarna räknar upp i boken från i höstas: Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier. Rebecka Bohlin som ska berätta om den är journalist (nyhetschef på den rödgröna dagstidningen Dagens ETC), författare och instruktör i feministiskt självförsvar. Hennes medförfattare Sara Berg, bördig från Torsby, är kursledare, författare och dramapedagog och även hon instruktör i feministiskt självförsvar.

– Ett avsnitt i vår förra bok handlar om härskarteknikerna, berättar Rebecka. Det var det folk var mest intresserade av. Vi insåg att det fanns ett behov av en hel bok på svenska om de fem härskarteknikerna.

Samtidigt besökte de Berit Ås, norskan som formulerat de fem teknikerna. Ett givande samtal, inte minst eftersom de tyckte om hennes bakgrund i både kvinno- och arbetarrörelsen.

Märkte hur kvinnorna tystnade
Berit Ås hade upprörts när hon upptäckte hur de engagerade och idérika kvinnor som kom in i politiken snart blev tysta. Det var bara männens förslag som gick igenom, bara karlarna man lyssnade på. Efter ett tag beslöt hon sig för att studera vilka tekniker männen använde sig av. Hur de kunde ta fram tidningen och börja läsa den när kvinnorna talade, gå på toaletten eller göra miner och gester.

När hon studerat färdigt kunde hon formulera de fem härskarteknikerna som hon sett så många män använda sig av medvetet eller omedvetet: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt påförande av skuld och skam.

– Efter det har det formulerats fler härskartekniker, berättar Rebecka Bohlin. Fördelen med de fem är att de är enkla att förstå och komma ihåg.

I Norge började kvinnorna snart använda sina fingrar under mötena, när någon av dem blev utsatt. Första härskartekniken, osynliggörande? En finger i luften. Andra härskartekniken, förlöjligande? Två fingrar i luften. Allt som ett stöd till kvinnan i talarstolen och ett motstånd mot den som försökte förlöjliga henne.

Lyssnar inte på henne
Rebecka Bohlin läser högt, det första exemplet ur boken:

”Ingrid står och packar upp penslar i färgbutiken när en kund ber om hjälp.
– Hej! Jag ska måla om köksluckorna, så jag skulle vilja titta på en färgkarta.
– Absolut!
Kunden hittar sin kulör och ber Ingrid bryta den för en oljebaserad färg.
Ingrid invänder:
– Vi har fortfarande oljebaserade burkar i lager, men de vattenbaserade produkterna är precis lika bra och betydligt mer miljövänliga. Det är nästan bara det som används numer. Du behöver bara tvätta med målartvätt, slipa lätt, stryka ett lager grundfärg och därefter måla två lager färg. Då får du ett jättefint resultat!
Kunden:
– Nej, men jag hade nog tänkt en oljebaserad färg.
Plötsligt hör Ingrid sin kollega Roberts röst bredvid sig:
– Du ska tvätta noga med målartvätt. Sen slipar du, grundar ett lager och sen stryker två gånger med färg. Den vattenbaserade färgen är vad proffsen använder i dag, det är den som gäller.
Kunden skiner upp:
– Nämen, åh va bra att få höra från en som kan sin sak! Ja, men då kör jag på det!
Ingrid backar lite. Robert upprepade precis det hon själv just sagt. Varför lyssnar kunden på honom men inte på henne?”

Mötet på Gjuteriet arrangeras av Karlstads Bokcafé i samarbete med Fredrika Bremerförbundet. De flesta i salen är kvinnor och många nickar igenkännande när de hör berättelsen om Ingrid som inte blev lyssnad på.

Gör den osynliggjorda synlig!
Den första strategin mot osynliggörande är att synliggöra, säger Rebecka. Gör den som blir osynliggjord synlig, oavsett om det gäller dig själv eller andra. Grip in i stunden. Konfrontera i efterhand. Öva. Ge respons. Nöj dig inte med din roll. Avbryt den som stjäl tiden. Strukturera möten. Möblera om. Kartlägg. Glöm inte att använda arbetsmiljölagen, föreskrifter, diskrimineringslagen och andra formella styrdokument om det behövs.

Glöm inte heller att det är härskartekniken som får dig att krympa. Ensam är inte stark. Slut upp bakom den som utsätts, var solidarisk.

Även i andra maktordningar
När Berit Ås formulerade sin teori handlade det om manliga härskartekniker. Rebecka Bohlin och Sara Berg går ett steg längre i sin bok. De kopplar härskartekniker även till andra maktordningar än könsmaktsordningen.

”Vi gör det eftersom strukturella förtryck (baserade på till exempel klass, rasism och homofobi) så ofta flätas samman i vardagen och därför nästan aldrig helt kan isoleras, snarare förstärker de olika förtrycken varandra. Det blir därför logiskt för oss, när vi analyserar härskartekniker, att även analysera hur de kan uttryckas mot vem som än befinner sig i underordnade funktioner.”

Motstånd i tre steg
I boken konstaterar författarna att motståndet mot härskartekniker är en process som ofta sker i tre steg:

”1) Identifiera. Se i vilka situationer härskartekniker förekommer. I detta ligger att söka kunskap om strukturer, statistiskt underlag – och inte minst att inventera den egna vardagen.

2) Formulera problemet. Lägg skulden där den hör hemma, hos utövaren av härskartekniker, vilken kan vara en individ, en organisationsstruktur eller djupgående traditioner av att trycka ner vissa …
Lyft känslan av skuld från dina egna axlar.

3) Kämpa för förändring. Inventera ditt handlingsutrymme, väl en eller flera strategier och organisera ett motstånd. Du kan använda alla till buds stående medel, allt ifrån ett enkelt verbalt ’Stopp, detta är inte okej!’ till att använda gällande rätt eller att genomföra mer spektakulära aktioner.

Störst chans att lyckas har du alltid tillsammans med andra. Använd existerande organisationer och bilda nya allianser. Var uthållig: pröva strategier, välja nya, testa andra, igen och igen …
Och ha i åtanke: Att förändra går sällan fort.”

Våga vara lite crazy
Mötet på Gjuteriet går vidare. Grundligt, metodiskt och medryckande går Rebecka Bohlin igenom de övriga härskarteknikerna, en efter en, och vilka möjliga motmedel som finns.

– Känn dina rättigheter.
– Försök jobba både kortsiktigt och långsiktigt.
– Dra er inte för en och annan crazy aktion, när det behövs!

När Berit Ås och hennes vänner ville protestera mot en ny offentlig skulptur i kommunen som föreställde en naken kvinna skaffade de en manlig skyltdocka som de målade med guldfärg och ställde upp. Lika naken han.

De hade satt hår på dockan också.
Samt en guldmålad snopp. 

### Mer om de fem
härskarteknikerna

Berit Ås
Berit Ås populariserade teorin om härskartekniker. Hon grundade den på vad hon upplevt av manligt herravälde i norska kommunstyrelser och stortinget. 1971 genomförde hon och andra kvinnor en strykningskupp som skapade kvinnlig majoritet i kommunledningarna i Asker, Oslo och Trondheim. Här berättar hon om härskarteknikerna i en kort film.

De fem härskarteknikerna
Osynliggörande
Förlöjligande
Undanhållande av information
Dubbelbestraffning
Påförande av skuld och skam.

Tips på motståndsstrategier: 5 tips: så stoppar du härskarteknikerna (Rebecka Bohlin och Sara Berg på etc.se).

Läs mer
Rebecka Bohlins och Sara Bergs bok Fem härskartekniker: femtio motståndsstrategier är utgiven på Ordfronts förlag.

2013 gav de ut Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet. Även den fick mycket bra recensioner.

Webbplatser som berättar mer om böckerna och om de kurser och föreläsningar som Sara Berg och Rebecka Bohlin håller:
www.femharskartekniker.se
www.bitinteihop.se

### NÄSTA PROGRAM med Karlstads Bokcafé är tisdagen den 17 april, klockan 19.10 på Arenan i Karlstad. Elisabeth Åsbrink talar kring sin bok 1947. Där visar hon bland annat hur antisemitismen överlevt både Nazityskland och Förintelsen. Förköp på Turistbyrån, 054-54 02 470.

### Transparens: jag är nyvald styrelseledamot i bokcaféet. Tjohoo!

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Filar på mitt privata valprogram

De får ju.

Dagskrav

Förstatliga järnvägsunderhållet helt, ge det kraftigt ökade resurser och börja ta igen alla år av försummelser.
Låt staten ta ansvar för skolan.
Förstatliga sjukvården.
Minska barngrupperna i förskolan.
Kämpa för jämlikhet och jämställdhet.

Kräv att Google och Facebook börjar betala skatt på sina miljardinkomster i Sverige.
Kräv att de tar krafttag mot rasism, hets mot folkgrupp och personregistrering.

Låt olika religioner bygga sina torn där kommunerna finner det lämpligt. IKEA, McDonalds och Burger King får ju.
Fundera över vad det är för skillnad mellan ständig musik på våra köpcenters parkeringar under öppettid – och tre minuters mänsklig röst i veckan från en religiös byggnad.

Organisera kurser i Svenska För Föraktfulla, SFF, för personer som sätter etiketter som ”batikhäxor”, ”syltryggar” och ”godhetsknarkare” på sina medmänniskor.

Inget möte i Sveriges riksdag och dess utskott, nämnder och kommittéer får avslutas innan man skrattat tre gånger tillsammans.

Lokalt

Låt Åsmyren fortsätta att vara Forshagas gröna lunga och vandrarparadis vid älven. Säg nej till 150 bostäder där.

Regionalt

Låt Mumintrollen komma hit och bygga sin värld. Men inte på Skutberget, Vänerkustens pärla.

Globalt

– Democracy, anyone?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
(c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)