Man måste kunna ha två tankar i skallen samtidigt, läser jag i distanserade medier.
Detta är en myt.
Jag behöver tre.
– Du är bäst när du är arg! sa folk när jag skrev krönikor i folkbladet.
– Du ska va lite ettrig! tyckte kamraterna på lokalradion när jag läste mina texter där.
– Du är bäst när …
– … jag vet vad du tänker säga, sa jag till vännerna i TV4:s lokala ladugård utanför Karlstad.
– … du är lite elak.
Förbanna dumheten
Massmedielogiken är som den är. En nyhet får gärna bygga på en konflikt om den ska väcka vår nyfikenhet. Sitter det sedan en människa och förbannar den senaste dumheten, då trivs katastrofnerven i oss.
– Jaså hade polisen ihjäl Osmo Vallo. Jaså knakade det i hans rygg.
– Jaså är du främlingsfientlig själv och kallar folk ”cp” och ”idiot”.
– Jaså, sålde politikerna i Karlstad stadshuset för 50 miljoner, fast de var bjudna 100. Jaså måste de stänga biblioteket på söndagarna nu, bara för det.
– Jaså är socialdemokraterna taleskvinnor för de borgerliga i vår kranskommun.
Sådana dumheter kan jag räkna upp dagen lång om jag vill. Människan är en skröplig varelse och den sort som blir polis, politiker eller påpekare är inte bättre skapt än andra.
Då är det skönt att vara arg. Helst ska ilskan klä sig i clownkläder eller rida omkring på vit springare och svinga sin värja elegant. Det är de dagarna den fungerar bäst.
Tanke två
Det var min första tanke. Ilskan. Den andra tanken i min skalle heter trams.
”Vaccinet är jättefarligt
Men det värsta är
att dom har beställt
för lite.”
Dikten heter Sanningen om källkritiken och blev nedtecknad av min vän och pseudonym Viktor Root förra torsdagen. Är dikten inte tramsig nog? Synd. Duger detta då:
Tramsinlägget om Odens blötare brorsa kom jag på i juli i fjol. Först blev jag rätt nöjd och det blev en och annan läsare också. Men sedan insåg vi att den pinknödige guden hade förstört vårt uttal för evigt. Jag kan inte längre läsa ordet ”pinkoden” utan att uttala det fel.
Trams kan vara ett sätt att snabbt och i förbigående tolka tankarna i folkdjupet. Som när vi inte hade sett solen på flera veckor i december:
Vännen jag alltid frågar åt börjar bli trött på mig, har jag förstått. Han bor också inuti min skalle.
Vem som bodde där den 20 september 2011 kan man ju alltid fundera över. Jag citerar från Facebook:
”Fullkomligt sann historia från Grossbolstorp:
Väckarklockan ringer kl 05.00. Jag tvärsätter mig upp i sängen, fortfarande sovande och ropar till hustrun: ’Fort, fort, stäng av klockan. Väck inte landshövdingen!’.
Jag måste nog sluta facebooka snart …”
Bakgrunden var att jag skojat om den värmländska traditionen att här ska varannan landshövding vara talför, dvs vältalig. Bara varannan, inte fler. Nu hämnades en av de talföra i drömmen. Varför hon förresten, hon är ju talför?
Jag som nästan aldrig minns mina drömmar annars.
Sanningen är att vi alla behöver en portion trams då och då för att överleva. Blodet behöver järn, annars dör vi. Klokheten behöver en nypa trams, annars storknar den. Bäst är om tramset är roligt, för skratt kan förena.
De fotona tar jag aldrig
Det var de första två tankarna: ilskan och tramset. Den tredje tanken i min skalle heter vackerheten.
Jag blir inte hel människa om jag inte får bli förbaskad på alla dumheter jag ser. Klyftorna, rasismen, orättvisorna.
– Vet du varför pensionärer måste betala högre skatt än andra?
– För att visa hur mycket vi uppskattar di gamle.
Jag blir inte hel om jag inte får skratta åt dumheten ibland. Eller överheten, ibland är det samma sak. Tramset kan till och med vara oseriöst, det du, ordningsman i min själ.
Till sist blir jag inte hel om jag inte får tänka den tredje tanken också, samtidigt. Den som jag inte vill förstöra genom ännu en förklaring.
Vackerheten. De vackraste fotona tar jag aldrig. Vissa upplevelser är för fina för det.
Jag gömmer dem i mitt hjärta.
### När jag skrev som flest krönikor försökte jag se till att varva ilska, trams och vackerhet.
### Nu förstår jag äntligen varför vackerheten inte dök upp oftare.
### Den som jag ser så ofta.
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 114. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).
