Liberalerna bråkar med SD, SD bråkar med KD, KD bråkar med Centern, Centern bråkar med Vänsterpartiet, Vänsterpartiet bråkar tillbaka, S bråkar med M som bråkar med S, Miljöpartiet bråkar med Centern.
Ute väljer solen att lysa och våra aroniabär väljer att mogna. En blåmes väljer ett körsbär men väljer att sjunga först. Rödhaken i busken intill väljer en fjärilslarv.
– Stödrösta inte, säger Åkesson. – Han pissar in i det egna tältet, tycker Pourmokhtari.
Jag är en lojal typ. Är jag anställd så försöker jag jobba för firmans bästa så gott jag kan. Fast visst har det kliat i fingrarna ibland.
1980-tal, centerstämma i Värmland och jag är utsänd för att bevaka mötet. Tidningen heter Värmlands-Bygden, kommer ut en dag i veckan och det är människorna i salen nedanför mig som äger den.
Lokalen heter Hyttan i Folkets hus, Karlstad, på scenen sitter mötesordföranden och sekreteraren och lika högt utefter ena långsidan sitter journalisterna. Det vill säga jag.
– Det ä’ fel färg på kommunist-tininga’! ropar en upprörd centerpartist på fjärde raden när tidningen hamnat på dagordningen och då sneglar alla på mig. Ett instämmande mummel hörs mellan raderna.
Jag tittar ner i mina anteckningar och tiger. Tror de jag tänker begära ordet? Nej du, jag är utsänd journalist och ingen politiker.
Vevar vilt Till saken hör att tidningen nyss har fått ny chefredaktör. En vilt vevande skribent och chef som inlett sin bana på det gröna bladet med att byta färg på tidningsnamnet på förstasidan. Från svart till rött. För säkerhets skull har han sedan publicerat en utförlig och positiv artikelserie om det kommunistiska Kuba.
Av alla ämnen att skriva positivt om.
Lojal, sa jag. Inte farao begär jag ordet och säger som det är till de arga i salen. Att jag visserligen har ett radikalt förflutet men aldrig varit någon vän av Kuba. Att jag ivrigt försökt få nye chefen att låta bli att trycka de ömsinta draporna om Fidel Castros rike. Att vi har viktigare saker att skriva om i kärnkraftens Sverige och avfolkningens Värmland. – Det är fel färg på kommunist-tininga’! skrek den arge.
Befängd idé Jag får lust att ställa mig i talarstolen och ropa tillbaka att det väl är helt rätt färg i så fall …
Men jag tiger. Lojal mot yrkesrollen. Lojal mot tidningen jag jobbar på.
Den finns inte längre förresten. Suck.
Foto till ett reportage jag gjorde i Värmlands-Bygden om fredsvännen och konstnären Robert Jäppinen i Ransäter.
### 40 år senare tycker jag fortfarande att det var en befängd idé att skriva och skryta över Fidel Castro inför mina vänner bönderna i Värmland. ### Hur länge vägrade Centern kalla sig borgerligt parti? ### Jag har glömt vilket år de ändrade sig.
SD:s främlingsfientliga och osmakliga valreklam har fått resenärer i Stockholms tunnelbana och bussförare i västsverige att må dåligt. Det finns en enkel lösning:
Några år på 1980-talet brukade jag bevaka värmländska mejeristämmor. Varje gång reste sig en karl och ville ha reklam för centerpartiet på mjölkförpackningarna. – Nej, sa marknadschefen. Det ska vara lugnt vid frukostbordet.
När frågan om partireklam kom upp på mitt sista jobb, Värmlandstrafik, sa jag själv på samma sätt: – Nej tack. Det ska vara lugnt på bussen och tåget.
Jo jag vet. Snart är det val. För mig väger de två K:na tyngst när jag väljer.
KLIMATET. Den viktigaste frågan av dem alla får alldeles för lite uppmärksamhet även i denna valrörelse. Jag fattar inte varför.
Naturvårdsverket har fattat: ”Den klimatförändring som idag äger rum är mycket påtaglig: Jordens medeltemperatur torde inte ha varit så hög som nu på cirka 125 000 år. Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren, vad gäller koldioxid är koncentrationen högre än på miljontals år. Koncentrationen av koldioxid är idag ungefär 50 procent högre jämfört med förindustriell tid, i första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning.”
Alltså röstar jag på ett parti som kan läsa både termometer och forskarrapporter.
KLYFTORNA. Senaste undersökningen visar att det gick 102,8 städare på en av de 50 högst avlönade börsbolagsdirektörna, sett till inkomsten år 2024.
LO har undersökt: Snittinkomst för storbolagsdirektörerna är 2,8 miljoner i månaden. Det motsvarar 77 industriarbetarlöner. 1980 tjänade den ekonomiska eliten motsvarande 9 industriarbetarlöner.
Alltså röstar jag på ett parti som vill minska klyftorna.
Tidö går bort Nu vet du vad som avgör mitt val. Sedan är förstås kulturpolitik, välfärdsfrågor och solidaritet viktiga. I det Sverige jag längtar efter visar staten inte ut 78-åriga tanter som bott här en halv mansålder. Jag kräver av min förtroendevalde att hon eller han ska känna att alla människor är lika mycket värda. Känna sa jag.
Tidö går bort. Mer säger jag inte, det är ditt val. Men han heter Håkan och bor i Karlstad.
Valrörelsen hettar till, dumheterna far som spottloskor ur en och annan hetsporre utan hyfs. Själv sitter jag i min läsfåtölj och funderar över begreppet eponym. Det är när en persons namn blir till ett ord.
Här är några sådana personer: Charles Boycott. Marquis de Sade. Earlen av Sandwich. Anders Celcius. Jean Nicot. William Banting. Alois Alzheimer. Alessandro Volta. James Watt. Anders Fredrik Mollberg. Gustave Eiffel. Marcus Hellner. Ulrich Salchow. Jean-Marc Bosman. Hans Asperger. Earlen av Cardigan. Stefan Attefall. Leo Baekeland. William H Mason.
Titta nu på teckningen av Stig Höök, pseudonym för den norske tecknaren Ragnvald Blix. Den trycktes i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 29 januari 1944. Rubrik: ”Till audiens hos Hitler”. Bilden visar hur en landsförrädares namn just blivit eponym.
Ska ”jomshoffa” gå och bli ett verb nu, efter den här veckan? ”Jomshoffa. Att ta till urartat fulgrepp i valspurt.”
Risken finns.
### För övrigt vägrar Färjestad BK:s vd Stefan Larsson ställa upp på en intervju i Sveriges Television om Cal Foote-affären.
### Här är några Facebook-kommentarer jag ser just nu om hans inte helt smarta vägran:”Rakt igenom urusel kommunikation från FBK. Ett mediehaveri i kolossalformat!””Bedrövligt svagt. Riktigt dålig krishantering dessutom.””Jag har utbildat i krishantering och det som är viktigast är att se de drabbade och beklaga det inträffade samt att vara tillgängliga för media. De har gjort det mesta fel här.”
Klicka gärna på länkarna ovan. Framför allt: välj ett parti som bryr sig. Det skulle vara så roligt om planeten bleve rättvisare och beboeligare ett tag.
I går gjorde vår dagstidning mig bekymrad. Ingen ledarsida, har det någonsin hänt förut?
Nå, i dag är jag lugn och glad igen.
Dessutom har hembygdsföreningens ordförande Sara Nilsson löst frågan om Kasa/Kusabäckens namn. Intressant.
Ledarstick i Värmlands Folkblad i dag, 22 juli.
Först Kasabäcken, längre nedströms Kusabäcken ”Bäcken heter Kasabäcken, efter det kasverk som låg i närheten av gården Lövåsen eller Kasa, fram till den närmar sig Hjortmyren där den i folkmun byter namn till Kusabäcken efter Bolagshuset Kusa.”
Forshaga hembygdsförenings ordförande, Sara Nilsson, svarar om bäcken i Skived.
Den värmländska skenrepubliken Töligheten har beslutat ge priset som Årets Tölare till Simona Mohamsson, Johan Forsell och den så kallade trollfabriken (SD).
Det är första gången priset delas mellan flera tölande och andra gången priset går till någon utombys. 1999 fick Bosse Ringholm det efter en sällsynt energisk upprepning av samma svar vid en presskonferens.
Början till en tråkighetens union? Samtidigt har skenrepublikens president, tillika gatsopningsstrateg, Valdemir Efraimson, beslutat att skenrepubliken Töligheten ska skriva till de tre utländska orterna i den så kallade Trinity of Tedium (De Tre Trista) och erbjuda dem ett samarbete i tråkighetens tjänst. – Kanske elvadagers gruppreser te mellansvenske McDonaldsrestauranger å döe stasskärner, kanske dä’ kunde va nôt?
De tre orterna i tråktrion är Dull i mellersta Skottland, Boring i västra Amerika och Bland i sydöstra Australien.
Otur va? Du får faktiskt slå upp själv vad ortnamnen betyder på svenska, ordet tölig också, och efter det kanske det är lämpligt att du börjar fundera över hur man kan motivera att ge årets pris till dem det nu ges till vid nästa prisutdelning efter att någon spelat tölig musik på gnälligt instrument och någon sjungit republikens nationalsång ”Tölar bäst som tölar väääldigt lääänge” hälsar president och tillika gatsopningsstrateg Efraimsson. – Tölitt, va’? tillägger han och startar nya lövblåsen igen. Den är tölig den.
### Samtidigt hälsar skenpresident Efraimson att beteckningen ”trollfabrik” på SD:s hårt arbetande datamaskinskribenter egentligen är missvisande och grovt bortistôll. ### – Di ä’ ju redan trôll, då behöver di inte fabriseres. Di finns ju. ### – Men töle kan di. Di ä’ välkomne hit in i Töligheten när di vill.
Normalt tar jag inte in annonser på Svenssons släng. Inte ens gratisannonser. Du vet varför. Men den här var så viktig att jag var beredd att göra ett undantag. Vi måste alla försöka låta bli att glömma bort Sveriges säkerhet. Även den slarvigaste av oss.
– Såg du partiledardebatten på tv? – Nej. Det är politik jag är intresserad av. – TV-debatter är väl politik? – Nej det är det inte. Det är bara korta hela tiden upprepade talepunkter som susar förbi likt ett gäng drönare i närmsta anfallskrig.
Ingen lyssnar artigt. Ingen svarar eftertänksamt. Ingen låtsas att den andre har ens en millimeter rätt i minsta sak.
Tv-formatet kräver konflikt, ju oförsonligare desto bättre. Ettrigast ansikte bäst tv. Ingen får tala färdigt. Vi tittare får aldrig höra klart.
Dessutom är de för många för att det ska bli hanterligt i mitt vardagsrum.
### Nej, jag ser inte ofta debatterna. Debatt betyder ”meningsutbyte, överläggning”, inte uppkast av tränade repliker om Tora, 62. ### Jag tycker inte om inövade talepunkter. Släpp orden fria. ### En bra debattör ska ha både öron och mun. Dessutom ska hon eller han kunna dra på den där munnen ibland. Var sjunde minut minst. Ge dem chansen till det.
Byt format. Rösta bort två av dem, du vet vilka. Helst fler än två förresten.
