Det anade de inte på verkstan

Fredagen på bokfestivalen blev en dag att minnas. Först gestaltade Sonja Bogren från Molkoms folkhögskola en av texterna i min bok Mitt liv som keps. Fint! Då var det redan trångt nedanför scenen tills jag skulle berätta om boken (och om hur den skrevs under hot).

Jag tycker om när vi kan skratta tillsammans ena stunden och bli allvarsamma nästa. Eller rörda. Så blev det.

Av en före detta arbetskamrat fick jag ett reflexhjärta efteråt. Tack Sofie, ja jag ska titta upp på jobbet.

Av en man i min ålder fick jag ett tack för att jag delade med mig av cancerberättelsen. Den som inte finns i boken men ändå inte är privat. (Gör era PSA-prov, gubbar. Jo, man kan överleva stora C).

Vänta, jag stod ju i Föreningen Värmlandslitteraturs bokbord och sålde böcker hela eftermiddagen också. Det är så roligt att prata med så många läsande människor. Med mig hem i tygkassen fick jag boken om Karlstads Mekaniska Werkstad. Tänk om arbetarna där hade vetat att det en dag skulle stå en karl på en scen på deras gamla verkstad och läsa högt ur en bok om kepsar som förklarar världen.

Tack för i går, alla. Nu ska jag gå ut i världen med min nya reflex.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 319, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Myten att ingen vill jobba ideellt

Nu för tiden är det ingen som vill jobba ideellt hör jag ibland att folk säger.
De har fel. Dessutom ökar det.

2019 var det 4,14 miljoner svenskar som jobbade ideellt.

De höll på i 735 miljoner timmar, ungefär 15 timmar i månaden var.

Värdet av deras arbete beräknas till 161 miljarder kronor.

Det är det samma som 3,2 procent av BNP eller ungefär lika mycket som detaljhandeln bidrog med. Siffran har ökat sedan 1992.

Tack ska ni ha, alla ideella, det är sådana som er man bygger samhällen på. Hurra!

### Källa: Ersta Sköndal Bräcke högskola och SCB i samarbete.
### Med ideellt arbete menar de obetalt arbete inom ramen för en ideell organisation i det civila samhället.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 318, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Trevligt för omgivningen

Telefonören ringer.
– Nu har jag bokat, säger han.
– Bokat vadå?
– Tid för sprutorna mot covid, influensa och pseudo… va’dä nu heter.
– Va’ bra.
– Det är som med deodoranten. Det blir trevligast så för min omgivning.

Sedan övergår han till att berätta om älgjakten, den sena lövfällningen i år samt norskarnas tv-program Eventyrlig Oppussing.

Fint ord, pussing. Det är också trevligt.
Minsta katt vet hur man gör.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 314, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Från varukorgar till tillförlitliga nyheter och elproduktion

En blåsig natt.

Jag har förstått att min förra länksamling gjorde nytta. Så här är några länkar till som jag vill tipsa om.

Kontrollrummet
Sverige är Europas största exportör av el. Vi har ingen brist. Det var försäljning till elbristens Europa som drev upp priserna även hos oss förra vintern.

Detta har jag lärt mig av Svenska Kraftnäts webbplats. Den berättar också hur mycket som de olika kraftslagen står för just nu i denna stund.

SVT Text
Otidsenlig? Absolut inte. SVT:s text-tv-notiser är snabba, överskådligt korta och tillförlitliga. Det finns en anledning till att jag som gammal nyhetsmurvel besöker den här webbplatsen flera gånger om dagen.

Litteraturbanken
Vill du läsa en gammal roman av Selma Lagerlöf, August Strindberg eller Josef Kjellgren? Här finns den. Gratis.

En guldgruva vars möjligheter jag fortfarande håller på och utforskar.

Litteraturkartan
Litteraturbankens karta med litteratur på. Två av mina favoritintressen i en och samma länk. ”Här kan du gå på upptäcktsfärd i litteraturens tecken genom Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Halland och Blekinge – och genom seklerna.”

Dessutom växer kartan. Just nu håller Marit Kapla på och samlar besöksmål från Värmland har jag förstått.

SVT:s varukorg
Gör inflationen att varje måltid du äter blir dyrare än den förra? Här får du hjälp av SVT:s datajournalister. Bygg din egen varukorg. Hur dyr blir den?

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 312, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Allt är inte nattsvart i världen

Det händer sig att vi går för att se på konst och titta på teater.

(1950- och 60-tal)

Jag är inte född vid en scenkant. Vi såg skönheten i hösten, när den målade allén ner mot ödestället söder om oss orange i älgjaktsveckan. Soluppgången över vita granskogsåsar i februari. En färgglad salamanderhane från lagårdsdammen i parningsdräkt på våren.

Teater? För all del, jag har spelat Krokrot i andra klass, nämndemannen i Ruskaby skola i sjätte och sett Lars Green på riktig teater i Göteborg när vi for dit med gymnasiet. Mäster Olof.

Det var allt. Då.
Livet är inte gratis, inte kulturen heller, men vi läste mycket.

(17 oktober 2023)

Åren går. En tisdag i oktober far vi till Kulturhuset i Deje. Projektet heter Du är historisk! och handlar om att samla in, veckla ut och synliggöra kvinnohistorien. Den som så ofta osynliggörs.

Den här kvällen är det konstnären Anna Lidberg som berättar om sitt konstnärsskap, särskilt konstverket Tack mödrar det gjorde ni bra på bron över Klarälven i Deje. Det som jag blir glad varje gång jag ser.

I samtalet innan soppan nämns en hel rad Dejekvinnor som borde skrivas in i historien. Själv nämner jag stoltheterna Fritidsbanken (upphovskvinna Carina Haak) och Gamla Kraftstationen (ledare Linn Sönstebö Mossberg) och kvinnorna i packsalen på bruket, fint skildrade i Aino Trosells pjäs Lusten finns, Gråten är borta.

(18 oktober 2023)

Nu har livet fört oss till ett galleri i Göteborg. Vi går omkring och tittar på tavlor, en snäll hund räknar in oss och jag tycker att jag känner igen mannen på flera av tavlorna. Vänta, det stämmer ju. Marianne Lindberg De Geer har målat av karln sin.

Jag går omkring med ett glas Ramlösa i näven och gillar bilderna vi ser. Inte blir det sämre när kvällens teaterpjäs börjar. Vi sitter på rad på trästolar efter väggarna och ser Carita Jonsson och Niklas Ergin spela enaktaren som Niklas skrivit.

Lars har blivit av med sina glasögon och Kristina mår dåligt. Hon skulle vilja ha ett barn, men är osäker på om hon är för gammal eventuellt? Lars å sin sida vill ha en hanhund som inte behöver gå ut så mycket och som inte blodar ner överallt.

Både Lars och Kristina vill saker. Det är bra. Det är ett friskhetstecken. Och nu har dom bett om hjälp också, väntar på sin tur bara.

In kommer Ludvig Hansén, vid det laget har vi förstått att det är en vårdinrättning av något slag.
– Sara Larsson! ropar han.

Men det finns ingen Sara i väntrummet. Hunden viftar på svansen och pjäsen är bra.

(19 oktober 2023)

Morgon, hemma hos dotter med familj. Jag visar Ludvig, vårt barnbarn, bilden i mobilen på Anna Lidberg framför konstverket Tack mödrar, det gjorde ni bra.

Han blir glad, tycker om konstverket och börjar genast sjunga sången ur den feministiska 70-talspjäsen Jösses flickor:

Och en dag ska barnen säga
tack mödrar det gjorde ni bra.

Vi har inte skivan. Vi har aldrig spelat den för hans mor men vi minns den förstås från festerna för 49 år sedan.
– Hur kan du den låten?
– Den är ju bra. Jag tycker om Susanne Osten.

16-åringar kan Befrielsen är nära! utantill och i kväll spelar Nationalteaterns Rockorkester i Karlstad.

Allt är inte nattsvart i världen.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 310, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Vad är en skeppshund?

Läser den norske nobelpristagaren Jon Fosse: Hundmanuskripten. I boken är tre hundar huvudkaraktärer. Den tredje får mig att googla på ordet skeppshund

Då får jag den här träffen:
Skeppshunden på pansarskeppet HMS Drottning Viktoria

Intressant.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 307, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Löparlärdom nr 155-161

Löparlärdom nr 155: Springer du långpass? Drick.

Löparlärdom nr 156: Får du som jag ont i veka livet av guppande vätskebälten? Prova en vätskeryggsäck.

Löparlärdom nr 157: Jag har skaffat min nu, en Camelbak, och jag gillar dess historia. Michael Eidson som uppfann den är ambulanstekniker och skulle springa ett långt hett lopp i Amerika. Då kom han på att ta en dropp-påse med slang och fylla den med vatten. För säkerhets skull stoppade han påsen i en tubsocka.

Genialt.

Löparlärdom nr 159: Är det så kul att använda vattenryggan att du använder den även på korta pass i början? Är du rädd att dina grannar ska titta på klockan och märka att du är ute alldeles för kort stund för att behöva bära med dig vatten?

Bry dig inte.
Eller spring en annan väg hem, så de inte kan ta tid. Gena över tomten.

Löparlärdom nr 160: Blir du pinknödig efter ungefär sju minuter av att lyssna på detta eviga skvalpande som plötsligt tycks följa dig vart du än springer?

Det finns bara två sätt att lösa det problemet på.
Det ena är öronproppar.

Löparlärdom nr 161: jo, en sak till. Om du är väldigt entusiastisk inför vattenryggan du köpt. Om du är alldeles ensam hemma när du kommer på att du skulle vilja prova den, en första gång. Om du går i bara skjortärmarna och tycker det är onödigt att göra axelremmarna längre än i det trånga skick de var, när du nyss öppnade paketet. Om ryggsäcken då sitter som en smäck när du får på dig den, som om remmarna vore fastsydda på dina axlar.

Kul.

Men.
Om du inte får av den sedan, hur du än försöker.
Du är helt ensam hemma, du får inte panik, nejdå, allt är lugnt, DET ÄR INGEN PANIK!!! Den uschla ryggsäcken går inte att komma ur, hur du än ålar dig och slingrar dig och låtsas vara vig i axelpartiet och INGEN PANIK!!! har du, men nu är det BRA NÄRA! och du slingrar, ligger på golvet med benen i vädret, springer omkring och skaver dig mot väggar, dörrhandtag, färgteveapparater samt byggnadens samtliga trappräcken i tappra försök att få armarna att klämma sig ut ur ryggsäcksremmarna.

Detta hände en som jag känner. Jag känner honom väl.

Då finns det bara en sak som hjälper. Leta reda på husets potatisstöt. Ett sånt där verktyg som du brukar göra potatismos med. Då kan det lyckas.

Det gjorde det för en som jag känner.
Han blev så glad.

Får du inte av den så tänk på att ransonera vattnet du suger i dig som tröst. Det ska räcka länge.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 306, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Mina flitigaste länkar

Här är något så otidsenligt som en länksamling. Detta är mina favoriter, några av dem besöker jag nästan varje dag:

Svenska
Svenska Akademiens söksajt. En enda sökruta, sök i tre ordböcker efter ord, deras stavning, böjning och ursprung. SAOL, Svensk Ordbok och SAOB.

Min karta
Lantmäteriets karta på nätet. Sökbar på orter. Satellitfoton, flygfoton från 1975 och 1960. Länk till Historiska kartor. Möjlighet att mäta avstånd.

Fornsök
Riksantikvarieämbetets karta med fornlämningar från stenåldersboplatser till torpruiner.

SMHI radar med blixt
Den här använder jag när jag vill veta om det är åskväder på gång. Karta där man kan se regnvädren röra sig över landet – och se vilken vägdelare och sköld den stora sjön Vänern ofta är för oss forshagingar.

Trafikinformation
Trafikverkets sajt med information om läget i trafiken i realtid (väg, järnväg, vägfärja).

### Förutom dessa har jag en hel del länkar i mobilen. Bland annat för att kolla nyhetsläget då och då.

Förr var länksamlingar viktiga
En gång i tiden var det viktigt med länksamlingar. De sökmotorer som fanns var inte särskilt bra och många samlade länkar kring sådant som intresserade dem.

På 1990-talet samlade jag den kanske största samlingen räddningstjänstlänkar i världen. En Röda Korsare på Island hade lagt av med sin samling och då blev ”min” störst. Jag gjorde den i mitt jobb på Räddningsverket.

Entusiasternas marknad
När jag började surfa 1994 och html-tekniken slog igenom på allvar lär det ha funnits omkring 10 000 webbplatser totalt på nätet mot slutet av året. Då pratar vi om alla ämnen. Jag brukar säga att jag besökte nästan alla.

Den gången var det entusiasternas marknad och dagens system med organiserade adresser enligt modell forshaga.se hade inte slagit igenom ordentligt. När det brann i tunnelbanan i Baku 1995 och mina arbetskamrater behövde information därifrån var det en tysk student med den initierade järnvägswebben Joseph Stalin som blev mest matnyttig.

Sajten var döpt efter ett stort lok.
Det förklarade han redan på startsidan.

Urskuldande.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 305, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

När jag var Hjortfot och Huckleberry Finn

Jag slukade berättelserna om Hjortfot och om Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Kanske var det därför.
Gott ställt hade vi inte men nog hade vi haft råd med skor.

Två särskilda minnen har jag när det gäller barndomens klädsel:

-I elvaårsåldern var min midja så smal att bältet inte gick runt mitt huvud, när jag spände det lika kort som runt magen.
-Under sommarhalvåret gick jag barfota så fort jag kom hem från skolan.

Indiandrömmen
Jag vet. Det låter som ett kapitel ur Barnen från Frostmofjället, men det var inte bristen på pengar som tog av mig skorna. Det var indiandrömmen och viljan att härdas.

Jag blev inte världsmästare i terränglöpning. Men jag har förbaske mig gått barfota den vasstenade grusvägen Ängebäckstorp-Sundstorp-Bäckelid-Viberg-Gillermyren-Mellby-Gräsås-Ängebäckstorp. Det gjorde jag bara för att jag kunde och möjligen för att jag hade sett Stellan Skarsgård vandra omkring som Bombi Bitt i vår svartvita tv.

Fast när den tv-serien kom var jag inte barn längre och hade annat att bevisa.

Åkte de av direkt?
Hur gick det till när jag var elva och kom cyklande hem från skolan och Axel i Hedås’ skolbil i maj? Gick jag in, ställde ifrån mig skorna, drog av strumporna och for ut igen direkt?

Antagligen. Allt jag vet är att grusvägen fick oss att gå en aning styltigt i början, men att fotsulor härdas fort. På hösten kunde jag springa omkring obehindrat på nytröskad stubbåker och de stråna var vassa kan jag meddela.

Det var bara när jag skulle åt skogen som stövlarna åkte på. Eller två tunna blå gymnastikskor när jag tränade löpning.

Jag var Hjortfot då med.
Hjortfot och Huckleberry Finn.

### Det finns en upplevelse jag inte vill ha ogjord. Känslan när du för sjunde gången i ditt liv råkar trampa på gulvit kletig varm hönsskit som tränger fram mellan tårna.

### Den kan ingen förstå som gått i skor hela livet och tror att ägg kommer från en lustig kartong i en hylla på Konsum.

### Förresten blev jag i alla fall kommunmästare i orientering. Det var om hösten 1964 och det regnade småspik på alla oss blöta sjätteklassare med blöta kompasser i en sjöblöt granskog strax hitom Molkom.

Så det så.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 304, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Fastvuxna fjärilar

När Vietnamkriget rasade älskade vi att hata den skicklige högerkrönikören Sven Stolpe. Alltså köper jag hans bok Mitt Värmland i en fyndlåda på bokmässan.

20 kronor.

På sidan 92 berättar Stolpe om Erik Gustaf Geijers lilla trädgård i Uppsala. Geijer älskade att sitta i en lövsal av syrener och betrakta sina blommor. Dessa ”vid jorden fastvuxna fjärilar” kallade han dem.

Som författare ska du inte bara kunna skriva. Du måste kunna se också.
Fastvuxna fjärilar, det kommer jag alltid att tänka i fortsättningen.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 303, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).