Fyll och isolera

För elva år sedan satt jag på en terrass i Grekland med utsikt över Egeiska havet och skrev, en sommarmånad. Bredvid mig bodde en pensionerad ambassadör med många år i yrket.

– Vet du vad vi hade för instruktion den gången, i händelse av revolution i landet där vi verkade?
– Nej.
– Fyll badkaret med vatten. Isolera ryktesspridare.

Det händer att jag önskar vi kunde göra det samma i Sverige.

# Ryktet var falskt – han tog reda på sanningen

När halva människosläktet saknar inflytande

”En viktig orsak till att mänskligheten farit vilse är säkerligen det faktum att halva människosläktet – kvinnorna – praktiskt saknar inflytande på världens ledning. När det ena könet undertrycks sedan årtusenden över hela jorden måste detta påverka mänskligheten i dess helhet. Den måste fara vilse.”

Först kan jag inte bestämma mig för vilket citat av Andrea Andreen jag ska använda som ingress för dagens blogginlägg. Det ovan eller det nedan:

”Det gäller att skydda människolivet, hela mänskligheten, att minska mänskligt lidande, att ge alla mänskor ett människovärdigt liv.

Vi vet hur fjärran vi är från detta mål.”

Bägge är viktiga men nu har det gått några dagar sedan föredraget och jag har hunnit läsa boken om henne. Jag valde rätt.

Fred och jämställdhet
Andrea Andreen (1888-1972) var läkare, sexualupplysare, fredsaktivist, radikalpacifist och kämpade för jämställdhet mellan könen. Hon hade två mål i livet: en värld utan krig och ett samhälle där kvinnor och män har lika mycket inflytande. Hennes biografer anser att hon som medlem av Fogelstadgruppen blivit orättvist bortglömd, bland de andra pionjärerna.

FörfattarnaDet är lördag i november, Karlstads bokcafé har en fin programhöst och den här eftermiddagen är det Andrea Andreens syskonbarn Elisabet Larberg och Magna Andreen Sachs som berättar. Nyss gav de ut biografin Andrea Andreen: för livets skull. Klockan är tre och cafélokalen på Gjuteriet är mer välbesökt än på länge. På blädderblocket står åtta namn. Eleonore, Elin Wägner, The Svedberg, Ada Nilsson, Elisabeth Tamm, Will Forbes, Eugenie Cotton, Hillevi Svedberg. Alla är de människor som betytt mycket för fredsvännen och kvinnosakskvinnan Andrea. Nu bildar de ram i Elisabet Larbergs föredrag om den spännande mostern.

Mamman Eleonore, författaren Elin Wägner som väckte Andrea för radikalpacifismen, The Svedberg, Nobelpristagare och hennes förste make, Ada Nilsson, kollegan ibland annat i sexualupplysningen, Elisabet Tamm, ägaren av godset Fogelstad där Kvinnornas Medborgarskola startades, Will Forbes, diabetesspecialisten som hon träffade i USA och som blev hennes livs kärlek, Eugenie Cotton, ordförande i organisationen Kvinnornas Demokratiska Världsförbund som Andrea var med och startade efter kriget, Hillevi Svedberg, dottern och medresenären med vilken hon bland annat delade redaktörskapet för tidskriften Vi Kvinnor/Vi Mänskor åren 1967-1971.

Längtar efter en borgerlig vänster
Elisabet Larbergs berättelse får mig snart att längta efter något som en gång fanns och var viktig vid demokratins genombrott i Sverige. En borgerlig vänster. Det var frisinnade de kallade sig, många av kvinnorna som Andrea Andreen slog sig samman med i det politiska arbetet för fred och kvinnosak. Långt senare skulle Andrea bli beskylld för att vara kommunist, något som författarna av biografin förnekar att hon var.

Det var tidsandan. Andrea begrep att ville hon kämpa för internationell fred måste hon samtala med båda parter i det kalla kriget. Alltså gjorde hon det. Den gången räckte det att åka till Moskva och tala fred med ledarna där, för att bli beskylld för att vara kommunist. Trots att hon reste flitigt åt andra hållet med. Inte blev det bättre när hon fick Stalinpriset av de sovjetiska ledarna.

Socialdemokraternas kvinnoförbund, där hon var medlem, ställde henne inför ultimatum. Du får välja mellan att vara medlem hos oss eller i Svenska Kvinnors Vänsterförbund. SKV hade en gång hetat Frisinnade kvinnor och fått sitt nya namn när man ville bredda förbundet, så att både socialistisk vänster och borgerlig vänster skulle kunna arbeta tillsammans för fred och jämställdhet.

Andrea valde freden och jämställdheten. Trots att så många ville påskina att SKV var en kommunistisk täckorganisation.

Elisabet Larberg berättar vidare. Vi smuttar vårt kaffe och själv längtar jag som sagt efter en borgerlig vänster. Också. Efter föredrag och fika är det frågestund som vanligt.

– Ja, hon var god vän med Alva Myrdal och Inga Thorson.
– Ett motto hon ofta använde kom från vännen Elin Wägner. ”Mänskligheten måste avskaffa kriget innan kriget avskaffar mänskligheten”.

Som en spännande film
Boken
Några dagar senare har jag hunnit läsa boken. En fin skildring av en orättvist bortglömd pionjär var liv känns som en spännande film. Pionjär bland kvinnliga läkare, hälsofrämjare, tidig förespråkare för insulin i Sverige, innan dess kemist och medhjälpare till Nobelpristagaren The Svedberg, flitig sexualupplysare, organisatör, redaktör och skribent. Expert i Befolkningskommissionen och i den kommission som undersökte om amerikanarna bedrivit bakteriologisk krigföring i Korea. Motståndare mot atomvapen, tidig vietnamdemonstrant. 1946-64 var hon ordförande i SKV, sa jag det?

Efter förordet finns ett kort kapitel med Andreas egna ord, de som jag citerar nedan. Därefter går författarna igenom hennes härkomst och ungdom, Uppsalatiden och medicinstudierna, läkargärningen, arbetet med befolkningsfrågan, kvinnornas fredspolitik, hennes resor och omfattande internationella engagemang, Koreakriget, Stalinpriset och människan Andrea Andreen. I biografin ger olika släktingar var och en sin bild av henne. Den avslutas med en tidigare otryckt essä, Kvinnorna och samhället, som hon skriv 1965.

”I våra dagar lever alla jordens kvinnor i manssamhällen.”

Sa jag att hon som läkare var en tidig förkämpe för kvinnlig idrott? Då, när idrottens pampar gärna hävdade att det skulle vara skadligt för kvinnliga bäckenbottnar att springa och hoppa.

Jag tycker om den förkämpen.

Andrea Andreen 1917Andrea Andreen: 
FÖR LIVETS SKULL

Ingenting kan vara viktigare för oss människor än att skydda livet på denna planet, som är vårt gemensamma arv. Ingenting kan vara viktigare än att skydda våra tillgångar och bruka dem med visdom.

Bättre kan man inte skildra vårt gemensamma arv än Harry Martinsson gjort i ANIARA:

(…) klenoden i vårt solsystem,
det enda klot där Livet fått
ett land av mjölk och honung. (…)
(ur sång 79)

Det gäller att skydda människolivet, hela mänskligheten, att minska mänskligt lidande, att ge alla mänskor ett människovärdigt liv.

Vi vet hur fjärran vi är från detta mål.

En viktig orsak till att mänskligheten farit vilse är säkerligen det faktum att halva mänskosläktet – kvinnorna – praktiskt saknar inflytande på världens ledning. När det ena könet undertrycks sedan årtusenden över hela jorden måste detta påverka mänskligheten i dess helhet. Den måste fara vilse.

I vår tid med dess väldiga, snabba förändringar på alla områden blir bristen på kvinnor bland världens ledare än mer ödesdiger.

Därför måste kvinnornas inflytande på världens ledning växa snabbt.

Det gäller att stödja alla strävanden till ökat kvinnoinflytande i samhället och därmed vinna en bättre balans – ett mänskligare samhälle.

Måhända är ökat kvinnoinflytande också en väg att rädda mänskligheten från undergång. Mycket talar för att kvinnor i stort sett är mer medvetna än män om nödvändigheten av att undvika krig i kärnvapnens tidsålder, när man önskar en framtid för mänskligheten.

Andrea Andreen
Vi Mänskor 1970 nr 4

Kommande program med Karlstads bokcafé

Onsdag 18 nov: Ingrid Carlgren – Hur kan vi återta skolan som en samhällsbyggande institution för demokrati och bildning?
Lördag 21 nov: Yvonne Hirdman – Medan jag var ung, egohistoria från 1900-talet.
Tisdag 24 nov: Helene Lööw – Nazismen i Sverige 2000-2014.
Onsdag 2 dec: Annika Jonsson – Döden och banden som finns kvar.

Läs mer om programmen här.

Bernard Pivots tio frågor

Har du sett intervjuprogrammet Inside the Actors studio? Då vet du vilka tio frågor James Lipton brukar ställa till den intervjuade skådespelaren. Fast det var Bernard Pivot som använde dem först. Pivot var programledare för det franska tv-programmet Apostrophes åren 1975-1990. Ett program som samlade den tidens författare på fredagskvällarna för att tala om böcker och liv. Frankrike stod stilla säger man mig, miljoner tittare och kö i bokhandlarna på lördagarna.

PekarLipton har fortfarande inte ringt, fast jag spelat envis bruksarbetare på två scener mer än en mil hemifrån. Ja ja, en får svara här så länge.

Vilket är ditt favoritord?
– Solidaritet.

Vilket ord tycker du sämst om?
– Tidsfördriv.

Vad tänder du på kreativt, andligen eller emotionellt?
– Humor, löpning och Coop Forshagas gravade sill.

Vad blir du avtänd av?
– Främlingsfientlighet.

Vilket är ditt favoritsvärord?
– Jäspalt.

Vilket ljud eller oväsen älskar du?
– Sidensvansens sång.

Vilket ljud eller oväsen hatar du?
– När någon ropar i en högtalare: ”Ett litet meddelande”. Jag vill ha STORA meddelanden.

Vilket annat yrke än ditt eget skulle du vilja prova?
– Professionell marathonlöpare med pers på 2 timmar och 21 sekunder.

Vilket yrke skulle du inte vilja ha?
– Bärare på Mount Everest.

Om himlen existerar, vad skulle du vilja höra Gud säga när du kommer till pärleporten?
– Var det du som hade beställt en trettontums MacBook Air med trådlöst internet?

Att skänka hela sin garderob på dödsbädden

Morgonhimlen

Nätet kokar av rasism, läser jag. Kanske är det sant. Fast det finns ett annat kok också. Var jag än klickar möter jag motsatsen, de som tror på mångfald och alla människors lika värde.

Vi som tror på det.

På centralstationerna kämpar volontärerna för att hjälpa våra nyanlända medmänniskor till rätta. Kommuntjänstemän och arbetare gör det i tjänsten, precis som mina forna arbetskamrater på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Jag älskar den glöden.

Älskar övertidstimmarna för den goda saken.

Älskar facebookgrupperna land och rike runt som speglar engagemanget. Antirasism i praktiken, utomparlamentarisk kamp dag och natt. Inte sitter de vännerna bara vid datorn, en tråd jag följde blev till en lång och vacker katalog över praktiskt arbete för mångfald. Kärlek i handling, politisk kamp som det glöder om.

Tipsar, undervisar och stärker
Orden är också viktiga, inläggen och kommentarerna, förringa inte dem. Det är med ord vi tipsar, undervisar och stärker varandra. En av de största grupperna Skärmavbild 2015-10-30 kl. 17.32.58har över 18 000 medlemmar, fast det finns fler. Många lokala, var och en med sina kämpar. Såhär skriver till exempel Asylsamordnaren i Kramfors kommun, citerad i facebookgruppen Front mot rasism och gryende fascism, den som någon sa är störst:

Har ni hört om den asylsökande, ensamstående trebarnsmamman som får över 20 000 kronor i månaden? Det har jag. Men hon finns inte.

För att ta ett lokalt exempel:

En kvinna med tre barn (under 18 år) som bor på Sunnebo i Nora, hon får 60 kronor per dag av Migrationsverket.

Hon själv får 24 kronor per dag och ersättningen för barnen är 12 kronor per barn och dag. Totalt alltså 60 kronor per dag som ska täcka den familjens utgifter. 
De behöver inte betala maten med de pengarna, för mat ingår i boendet, men allt annat ska de betala själva. Till exempel kläder, leksaker, sjukvård, mediciner och hygienartiklar.
All information om hur mycket pengar asylsökande kan få i ersättning finns på migrationsverkets hemsida.

http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-vuxen-och-har-sokt-asyl/Ekonomiskt-stod.html

Entusiasmen i Molkom
En annan favoritgrupp jag följer på Facebook är Refugees Welcome – Molkom. Jag älskar det jobb mina gamla grannar i Molkom gör för flyktingarna på min gamla skola Graninge och vid det forna ålderdomshem som nu heter Ängsbacka.

Skriver de att det fattas herrskor i storlek 45, och att en del flyktingar fortfarande går i sandaler – då kokar nätet. Kokar av beredskap från människor som vill komma med skor. Behöver de dambindor så får de, behöver de underkläder – helst inte svarta – så får de. När två flyktingflickor längtar efter sina hästar hemma i Syrien, då bara bubblar det av inbjudningar från Nyedsbygdens hästägare.

Jag blir glad varje gång jag läser vad de skriver. Har någon ordnat lika många möten mellan flyktingar och bofasta som den gruppen? Kanske, men Molkom är faktiskt inte stort.

Möjligen tänker vännerna med dambindorna och ridhästarna inte att det är antifascistisk arbete de utför just då. Utomparlamentarisk kamp för människors lika värde. Likafullt är det precis vad de gör.

Tårar i ögonen
Nu kommer jag till sista citatet, det är från molkomsgruppen. De raderna ger mig tårar i ögonen och jag hoppas innerligt att ingen tar illa upp när jag citerar hela inlägget:

Hej! Jag har en bil lastad med fräscha kläder stl 36-42 och skor stl 38-39 för kvinnor som jag hoppas kan komma till användning. Min mor dog för en vecka sen och hon ville så gärna hjälpa till. Ni får hela hennes garderob.

Jag kan lämna efter kl 13 i morgon. Går det bra?

Det finns så mycken kärlek och solidaritet i världen. Tack för det. Jag har svårt att se att någon insats för mångfald och medmänsklighet kan vara finare än att skänka hela sin garderob på dödsbädden. Att berätta i god tid att det är din sista vilja. Det är en så oändligt vacker handling.

Hälsning till våra politiker
Politiska problem ska lösas med politiska åtgärder, absolut, men en folkrörelse som visar politikerna vad svenska folket vill är inte heller fel. Låt oss fortsätta att trycka på underifrån.

Vi skänker våra garderober. Då borde ni fatta att tillfälliga uppehållstillstånd är vansinne. Då borde ni kunna kosta på er att tvinga rättsväsendet att kalla asylpyromanerna för vad de verkligen är. Terrorister. Då borde ni kräva att polisen i landet tar fast varenda rasist med bensin i dunken och tändare i näven.

Skärmavbild 2015-10-30 kl. 17.32.58Under tiden kan ni skicka ut de soldater vi till äventyrs har kvar för att vakta den del av fosterlandet som ska ge tak över huvudet åt folk som tvingats fly. Hur svårt kan det va’?

Lyssna på rörelsen var det en klok karl som sa. Gör det.

Om det skulle dö en kulturjournalist i veckan på jobbet

Jag läser välsignat många tidningar och tidskrifter. Vissa i jobbet, andra av privat nödvändighet och lust. Det är en gammal journalistvana. Helst ska de prassla men nätet har också många lyckligheter.

Vi-tidningen är alltid en glädje när den landar i postlådan.

Skillnad på folk
Dagens ETC
prenumererade jag på i början men slutade. Tiden räckte inte och jag blev snål. Ända tills en trevlig försäljare ringde och blev glad när jag skröt över tidningen. Så nu kommer den igen med posten. En bra källa till alternativ information.

I fredagens nummer läser jag om hur begreppet klass tar plats igen i de kulturella salongerna och vardagsrummen. Det var på tiden, Sverige och världen är ett klassamhälle och det har de varit sedan jordbrukarsamhället, tror jag. Än har vi stora klyftor, än görs det skillnad på folk och det är åt hel… sike.

Tänk om det hände tjänstemän
En av de intervjuade är Anneli Jordahl som själv skrivit om klassbegreppet. I Sverige dör det ungefär en arbetare i veckan på jobbet, konstaterar hon:

– Jämför det med om någon i ett tjänstemannayrke skulle omkomma på jobbet. Om en kulturjournalist i veckan omkom på redaktionen så skulle det vara en riksangelägenhet. Men när det är en byggnadsarbetare eller en lastbilschaufför anses det vara något som kan passera. Liv värderas olika och det känner människor som har arbetaryrken av.

Klicka på länken och döm själv. Jag vet vems sida jag står på.

Länk:
Dagens ETC: Klass tar plats i finsalongerna

## I dag är det den 24 oktober.
## Det som på statartiden kallades Stora flyttaredagen.
## Parallellen till vår tid är given. Det är också åt helsike.

”Mannens förfall”

Skärmavbild 2015-10-15 kl. 13.39.07

När jag tycker att jag börjar bli klen i mina formuleringar går jag till Barbro Alving, Bang. Den debattören saknar jag. Den skärpan med.

Här är hon i ett radiofynd från Sveriges Radio 1941. Bang ger svar på tal till författaren Albert Viksten som oroat sig för en framtid där kvinnorna tagit makten.

Kvinnorna bolmar och klär sig som män, tar plats i riksdagen och föder alldeles för få barn, tyckte Viksten.

Hör svaret. Lika aktuellt i dag som då.
Ibland blir jag så trött på karlar.

Länk:
Bang svarar om ”mannens förfall”

Klassiska ord och färska fulspel

Efter gårdagens inlägg får jag frågan vilka klassiker en ska välja. Svaret är att det måste var och en avgöra. Här är några av mina plus en rykande färsk ordbok. Den däremot är icke klassisk men jag förstår varför Levi Petrus gamla parti kallas kris-demokraterna.

Klassikerna

Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.

Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.

Färre och bättre soldater och enklare förvaltning. Samtal, tal, artiklar och resolutioner bör alla vara kortfattade och träffa huvudet på spiken. Möten bör inte heller vara för långa.

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv
Det ställs krav på varje droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe!

Nya politiska ordboken

Avtal. Lova åtta år och hålla nio månader.
Champagne. Förr fuldryck i KD, konsumeras numera i kongressal efter vunnen votering. Se Petrus barnbarn.
Förtroendevald. Människa eller parti som – i vissa fall – väljer att glömma det förtroende den gett. Se fulspel.
Förr-troende-vald. Medlem i Kristdemokraterna som fått röst. Även känd som Petrus barnbarn. Trons ände.
Fulspel. När du träffar avtal med en person och den efter en stund skrattar åt dig: – Ja bare skôja.
Elfte budet. Du skall icke träffa avtal med en kristdemokrat. Ej heller med någon som känner en kristdemokrat.

SkumpangällerinteavtaletFotnot: citaten ovan är från Tage Danielsson, Friedrich Engels, Per Albin Hansson, Mao Zedong, Karl Marx och Gustav Möller. I bokstavsordning. Bilden intill visar hur man håller dyrskumpa hellre än ord.

Sex och släktforskning

Bonobon

Jag har inte tänkt bli vare sig sexprofet eller konsult i konfliktlösningsbranschen. Fast visst sätter gårdagens läsning om vår släkting bonobon igång associationsbanorna. I National Geographic läser jag det här tänkvärda citatet:

”Schimpansen löser konflikter om sex med hjälp av makt; bonobon löser konflikter om makt med hjälp av sex”, säger biologen Frans de Waal.

Släktforskning när den är som bäst.

Inget ser ut som vi tror

Hur kan bergen vara blå? Varenda gran är ju grön, det vet minsta människa. Hur kan snön vara rosa i solnedgången och på vårkvällen murrigt Lars Lerin-grå eller brun?

Det dröjde tills jag såg en ungersk konstnär i en tv-dokumentär, innan jag sakta började förstå hur färgerna och våra förutfattade meningar lurar oss. Han samlade på gröna nyanser, räknade dem noga en efter en och försökte återskapa.

Han och konstnären Gustaf Fjaestad lärde mig ana att allt inte är vad vi tror. Snön är blå, snön är grön, det är klockan och ljuset som bestämmer. Varje gång jag kommer till Rackstadmuseet i kanten av Arvika hamnar jag framför hans tavla Livsgåtan från 1919. På långt håll hör jag fotspåren knarra, på lära håll ser jag penselns arbete. Då blir jag både avundsjuk och förskräckt. Inte för mitt liv kan jag förstå hur Fjaestad kunde måla den tavlan. Fotspåren knarrar men på nära håll ser målningen ut som om någon slängt ut en liten sked gröt i taget på duken, bit för bit. Några ljusa klickar, några aningen mörkare.

Hur såg han vad han gjorde? Han stod ju på nära håll. Där ser du inget snölandskap.

Se det du ser
En gång fick våra barn i uppgift att göra som ungraren, samla på gröna nyanser. Jag skrev en radiokrönika om det efteråt. 50 öre per grön nyans. De lärde mig mycket den sommardagen, mellan vårt Forshaga och överhetens åkrar där pappa varit barn.

Snön knarrarBergen vid horisonten som vi såg hemifrån balkongen kallade vi De Blånande Bergen. Vi brukade grilla korv där, när vi hittat dit. På nära håll var de alltid gröna och snön knarrade. Sakta kröp Gustaf Fjaestad upp på min axel och höll föredrag om ljuset och om människans blick. Se det du ser, inte det du tror att du ser. Inget ser ut som vi tror, varje konstnär vet att det är skillnad på långt håll och nära.

Det är som med människor.

Lilla bilden: Gustaf Fjaestads målning Livsgåtan.
Stora bilden: samma målning, detalj.

När räven har ätit upp hönsen

Gamla gubbar får rutigt skinn.
(Grossbolstorp, 2015).

Du ser näre ut på bra hôll.
(Klarälvdalen, 1900-tal).

Dä inte borte, dä som rinner ur näsa ner i mun.
(Östvärmland, 1800-tal).

Seent stängia Hönsehuuset när Räfwen haar äthet opp Hönsen.
(1600-tal) 

Allemans vän är var mans narr.
(1600-tal).

Näre = nära. Hôll = håll. Dä = det. Borte = borta.
Bilden är från Skurugata i skogarna utanför Eksjö.