I dag tänker jag på ordet privat.
Privat kommer av latinets priva’re. Det betyder beröva, läser jag.
Det finns inga gratisluncher. Om en person har omotiverat hög lön, finns det alltid en annan som har omotiverat låg. Om en är omättligt rik, är en annan fattig. Den enes lust, den andres förlust, så är det alldeles för ofta.
Leva rövare är alltid till sist en mycket privat sysselsättning på någon annans bekostnad.
Privat väg – betyder att någon är rädd.
Ett simpelt tryckfel hos televisionen. Är det allt du har att komma med, när landets näst största vänsterparti väljer en ny karismatisk ledare som är tydlig men samtidigt behagligt eftertänksam?
Nej. Jag behövde bara tänka.
Jag tycker att Jonas Sjöstedt höll ett klokt och fint första tal, när kongressen just hade valt honom. (Fast nog kunde de ha kostat på sig att välja två ledare). Precis som Håkan Juholt höll ett fantastisk linjetal, vid sin kongress.
Hade jag varit aktiv i politiken nu, skulle jag väl ha sagt ungefär som i forna dar:
– Det har varit en kongress. En bra kongress blir den först när vi går ut och genomför dess beslut.
Det är vad jag har att säga om de båda vänsterpartiernas partiledarval. Stolta tal älskar jag, men ännu vackrare är kloka valsegrar och fullbordade praktiska beslut. Sverige har inte råd med mer klyftor nu.
Förr var journalister intresserade av politik. Nu är det tvärt om. Nu väljer en del partier sina ledare bland annat efter hur de tar sig ut i tv-rutan. Fast det är ju lättare att förstå, än om något parti skulle (?) välja ledare trots att han inte går fram i rutan.
Men det här meddelandet från SVT.se i dag var väl ändå att ta medialiseringen av politiken ett steg för långt?
Kanske finns det fler borgerliga maktmänniskor som vill göra som KD-ledarens stabschef Henrik Ehrenberg? Han som skriver anonyma smutsinlägg under signatur, i kristlig anda. Ehrenberg kallar sig Ove Tove.
Är du också borgerlig, har kravlat dig upp till politikens topp och vill kramla dig fast där? Är du dessutom lika skygg som Ove Tove? Här är några förslag till pseudonymer, eller nicks som blyge Ove brukar säga:
Fred Rik
Söv Lööf
Major Plugg
Jimmie Dimmig
Cal Hal
Tweet Flit
Doktrin Lundin
Excellens Inkompetens
Fyra av förslagen gäller samma person, för han har en väldig skrrrriv-klååda. Vill du kalla dig något mer vegetariskt? Då rekommenderar jag pseudonymen Anna-Janreine Häggbjörklövfältlund.
Eller Gäst.
Kall värld. Högern cyklar baklänges.
Efter gårdagens blogg:
”I dag tänker jag på ordet egendom.”
Säkert fanns det privategendom även i jägar- och samlarsamhället. Sin egen skinntröja är rätt praktiskt att ha. Eller stenslunga. Men jag tror det var i bondesamhället människan första gången ritade upp en gräns och sa att den här jordplätten är min. Här ska jag så mitt utsäde.
Min. Mitt.
Detta var på sätt och vis förståeligt. Jag vill verkligen inte göra om svenskt jordbruk till en sovjetisk kolchos. Ändå var det med den första gränsstolpen eller röset som mycket gick snett. Nu gick det att samla makt och ägande i generationer. Någon kunde bli skamlöst rik och någon fattig, utan mat.
Någon fick inte råd att följa med på skolutflykterna.
Alla murars moder
Några kunde bli isolerade och inskränkta, med. Första gränspålen var samtidigt grundstenen till det som skulle bli Berlinmuren 1961, Israelbarriären 2002 och USA-Mexicomuren 2006.
Min jordplätt. Kom inte hit.
Vi bor i den bättre halvan.
Enkel sak
Lösningen är precis så enkel som alla alltid har vetat: Jämna ut, minska klyftorna, fördela, ha en del saker ihop. Vårt, tillsammans. Fransmännen formulerade grundtanken bra redan 1789, fast de glömde systerskapet.
Skinntröjan kan du behålla.
Amerikanska muren.
I dag tänker jag på ordet egendom.
Kan inte släppa detta med domen mot de två svenska journalisterna i Etiopien. Elva år för ett opublicerat reportage. När det fria ordet fängslas finns det alltid någon som har något att dölja.
Sällan har så många i en svensk regering tigit så mycket så länge om rätten att inte vara tyst.
Ordens kamp mot skammens tystnad.
Det är bara att välja.
Risk-kapitalism – när en privat och vinstmaximerat vårdad åldring tvingas gå ut i skogen och plocka svamp för att överleva morgondagen.
Om det splittrade KD spricker i nio delar (en för varje nådegåva) kommer följande nya partier att bildas ur askan:
– de som inte kommer överens: Tvistdemokraterna.
– de som är med i Posom-grupper: Tröstdemokraterna.
– de som inte har det för roligt: Tristdemokraterna.
– de som vill kunna flyga (till himlen): Trastdemokraterna.
– de som tycker något fattas: Bristdemokraterna.
– de som är med i politiken för sexets skull: Bröstdemokraterna.
– de som vill vänta lite: Fristdemokraterna.
– de som hamnat i kylan: Frostdemokraterna.
– de som är ute och far: Turistdemokraterna.
Vill du kontakta någon av dem? Tanken var i så fall att de skulle skaffa en gemensam adress Poste Restante, Golgata. Men det sprack. En del blev för ledsna, andra vill vänta lite. Tre vill gå vidare mot nya mål. Golgata kan verka skrämmande på vissa medelklassväljare.
Man vet aldrig hur det slutar.
