– G\u00e4rna, sa jag till Bengt Berg, poeten fr\u00e5n Torsby som tidigare bett mig komma med i redaktionen f\u00f6r kulturtidskriften Rallarros. \u2013 Visst ska jag f\u00f6lja med till G\u00f6teborg p\u00e5 uppl\u00e4sning. Det \u00e4r alltid kul att h\u00f6ra er l\u00e4sa.<\/p>\n
Men sj\u00e4lv pratar jag inte. Inte offentligt, aldrig i livet. Jag vet att boken p\u00e5 Bonniers kommer ut snart (detta var i skiftet 1970-1980-tal). Jag vet att m\u00e5nga texter d\u00e4r \u00e4r m\u00f6jliga h\u00f6gl\u00e4sningstexter.<\/p>\n
Dock inte i min mun. Den h\u00e4r kroppen t\u00f6rs inte. Den h\u00e4r kroppen v\u00e5gade inte redovisa grupparbeten p\u00e5 gymnasiet. Den h\u00e4r kroppen ballade ur vid en musikuppvisning i fyran. Tunnelseende, hj\u00e4rtklappning och inte en ton r\u00e4tt ur blockfl\u00f6jten. De f\u00e5 toner som kom. F\u00f6rs\u00f6k inte \u00f6vertala mig.<\/p>\n
Bar ut mig F\u00f6rst en f\u00f6rskr\u00e4md lokal p\u00e5 Stadsbiblioteket. Sju i publiken, alla handh\u00e4lsade p\u00e5 alla och jag tordes. N\u00e5gra timmar senare: sj\u00f6mans- och proggkrogen Pusterviksk\u00e4llaren, \u201dR\u00f6va\u201d kallad i folkmun. K\u00e4llaren var fullsatt av glada g\u00f6teborgare.<\/p>\n Bengt bar mig n\u00e4stan ut p\u00e5 scenen. En lycklig evighet senare fick han med samma milda v\u00e5ld tvinga mig ner fr\u00e5n mikrofon och str\u00e5lkastarljus. De skrattade ju. De h\u00f6ll med mig om tjyvsamh\u00e4llet. B\u00e5de budskapet och r\u00f6sten bar.<\/p>\n B\u00e4sta betyget som finns En aula full med skoltr\u00f6tta l\u00e4rare, en jublande M\u00e5rbackalada med 400 i publiken, en tindrande ABF-grupp med tolv vuxna kommunalare p\u00e5 skrivarkurs. Eller h\u00f6jdpunkten – n\u00e4r jag var konferencier & st\u00e5 upp-komiker vid invigningen av nya sporthallen i Molkom. \u00a0Mot slutet skrattade gamla grannar och idrottskamrater till och med \u00e5t menyn f\u00f6r den avslutande middagen. Blir det n\u00e5gonsin lika mycket folk i den hallen?<\/p>\n N\u00e4r det fungerar \u00e4r det fantastiskt varje g\u00e5ng. Ibland f\u00e5r jag appl\u00e5der, ibland skrattar de d\u00e4r jag menar det. B\u00e4ttre betyg finns inte f\u00f6r den som har n\u00e5got han eller hon vill ha sagt.<\/p>\n Paus fr\u00e5n uppl\u00e4sningar? Numera st\u00e5r jag d\u00e4r igen ibland, n\u00e4r n\u00e5gon vill ha mig. Det \u00e4r alldeles f\u00f6r roligt f\u00f6r att l\u00e5ta bli. Tack f\u00f6r den insikten, Bengt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" – G\u00e4rna, sa jag till Bengt Berg, poeten fr\u00e5n Torsby som tidigare bett mig komma med i redaktionen f\u00f6r kulturtidskriften Rallarros. \u2013 Visst ska jag f\u00f6lja med till G\u00f6teborg p\u00e5 uppl\u00e4sning. Det \u00e4r alltid kul att h\u00f6ra er l\u00e4sa. Men sj\u00e4lv pratar jag inte. Inte offentligt, aldrig i livet. Jag vet att boken p\u00e5 Bonniers … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Prat<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":3,"comment_status":"closed","ping_status":"open","template":"","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"class_list":["post-161","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/161","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=161"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/161\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":24674,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/161\/revisions\/24674"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=161"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n<\/strong>N\u00e4r vi kom till G\u00f6teborg hade Bengt satt mitt namn med p\u00e5 affischerna. Varenda en. Staden var kanske inte g\u00f6dslad med dem, men det k\u00e4ndes s\u00e5.<\/p>\n
\n<\/strong>Sedan dess \u00e4lskar jag det och har m\u00f6tt mina \u00e5h\u00f6rare n\u00e4rmare\u00a0700 g\u00e5nger. Jag \u00e4r lika pirrig varje g\u00e5ng, men efter en minut k\u00e4nns det som att flyga.<\/p>\n
\n<\/strong>Under n\u00e5gra \u00e5r tog jag paus\u00a0fr\u00e5n alla framtr\u00e4danden, eftersom jag inte hade\u00a0n\u00e5got f\u00e4rskt material. Hann\u00a0inte t\u00e4nka ut nya\u00a0scenf\u00e4rdigheter, n\u00e4r jag jobbade minst heltid i mitt civila jobb och inte skrev\u00a0kr\u00f6nikor regelbundet.<\/p>\n