Humor. Det \u00e4r det n\u00e4st sista ordet jag vill p\u00e5minna om. N\u00e4r vi gick p\u00e5 gymnasiet brukade vi umg\u00e5s med varandra via prins Bertil-vitsar:<\/p>\n
– \u00c5 d\u00e5 sa ja te prins Bertil: Bor du h\u00e4r du eller \u00e4rr\u00e4 din cykel?<\/p>\n
De ska s\u00e4gas med renodlad karlstaddialekt, g\u00e4rna fr\u00e5n n\u00e5gon av de centralare stadsdelarna, men blir \u00e4rligt talat inte mycket roligare f\u00f6r det.<\/p>\n
N\u00e4r vi sedan hamnade i det milit\u00e4ra kom d\u00e4-gjorde-inget-vitsarna in i v\u00e5ra liv.<\/p>\n
– Jo, d\u00e4 va s\u00e5 att d\u00e4 va tv\u00e5 \u00e4lger som va ute \u00e5 fl\u00f6g \u00f6vver Torsby. D\u00e5 trella den ene ner. Men d\u00e4 gjorde ingenting f\u00f6r farsan hans hade kiosk.<\/p>\n
N\u00e4r jag \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 stod p\u00e5 br\u00e4dg\u00e5rden i Molkom och plockade br\u00e4der, stannade mitt livs b\u00e4ste l\u00e4rare, den klokaste plankplockaren av dem alla, pl\u00f6tsligt upp, lyfte eftert\u00e4nksamt en av trekvarttumfyrorna och glodde mig djupt i \u00f6gonen:<\/p>\n
– Har du n\u00f4nsin sett e br\u00e4\u2019e som \u00e4 bullerskadad? Den dan f\u00e5r vi arbeterskydd.<\/p>\n
Vad jag vill ha sagt \u00e4r att humorn \u00e4r sv\u00e5r att definiera, att det beror p\u00e5 situationen om vi ska skratta (t\u00e4nk p\u00e5 alla dessa barnhistorier som bara \u00e4r roliga f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna sj\u00e4lva) och att den \u00e4r livsviktig.<\/p>\n
Ge mig ett skratt om dagen och jag ska fernissa hela v\u00e4rlden. Ge mig tre och vi g\u00f6r revolution. Hemma har vi just det m\u00e5let i v\u00e5r familj: tre skratt om dagen. Fler \u00e4r godk\u00e4nt, f\u00e4rre betyder kvarsittning. Hittills har vi klarat m\u00e5let, men d\u00e5 \u00e4r vi l\u00e4ttskrattade allihop, inklusive hemmavarande barn under 18 \u00e5r.<\/p>\n
– Vi fr\u00e5n \u00f6stra Nyed \u00e4r V\u00e4rmlands kenyaner, ber\u00e4ttar jag en dag f\u00f6r hustrun, n\u00e4r jag st\u00e5r nyduschad framf\u00f6r spegeln och beundrar det jag anar (utan glas\u00f6gon). Vi \u00e4r l\u00e5nga, smala, l\u00f6pvilliga, vackert ljusbruna, vi har lungor som r\u00e4cker f\u00f6r tv\u00e5 och vi har smala ben men med starka muskler. Maran under tre timmar, det g\u00f6r vi n\u00e4r vi vill. S\u00e4g tv\u00e5 timmar f\u00f6rresten. Det \u00e4r f\u00f6r att vi \u00e4r s\u00e5 smala.<\/p>\n
D\u00e5 ser min fru lika eftert\u00e4nksamt p\u00e5 mig som G\u00f6sta n\u00e4r han okul\u00e4rbesiktade br\u00e4dan i Molkom och sedan kommer det, med gullesnutter\u00f6sten:<\/p>\n
– Min lille mandelkubb.<\/p>\n
<\/p>\n
Jag tror att humorn kommer av just den sortens m\u00f6ten, som i m\u00f6tet mellan min sj\u00e4lvbild och omgivningens mer nybakade version. Kommer inte all kreativitet av m\u00f6ten?<\/p>\n
F\u00f6r l\u00e4nge sedan h\u00f6rde jag en definition av humor som jag tror p\u00e5. Det kommer in en person p\u00e5 scenen och g\u00f6r en sak, varefter han g\u00e5r ut. Sedan kommer han in p\u00e5 scenen och g\u00f6r samma sak igen, varefter han g\u00e5r ut. Tredje g\u00e5ngen kommer han in \u2013 och g\u00f6r n\u00e5got helt annat.<\/p>\n
D\u00e5 skrattar vi. Vi blir f\u00f6rv\u00e5nade, r\u00e4dda, och drar mungiporna bak\u00e5t som en hund beredd att hugga. Just i det \u00f6gonblicket f\u00f6ds skrattet. Det f\u00f6rl\u00f6sande skrattet.<\/p>\n
– Jaha. Jas\u00e5 var det s\u00e5. Jas\u00e5 \u00e4r jag inte hotad, egentligen. Ho ho. Rolig typ du. H\u00e4 h\u00e4.<\/p>\n
I h\u00f6st fick jag ett e-brev en morgon: \u201dJag kommer att vara borta fr\u00e5n kontoret fr o m\u00a02004-09-01 och kommer inte tillbaka f\u00f6rr\u00e4n 2015-01-01\u201d skrev en fr\u00e4mmande karl mitt i karri\u00e4ren. Alla med humor p\u00e5 den s\u00e4ndlistan log.<\/p>\n
En av mina d\u00f6ttrar har f\u00f6r \u00f6vrigt hittat p\u00e5 ett rent mekaniskt s\u00e4tt att g\u00f6ra dagen gladare. Hon s\u00e4ger det enformiga ordet \u201dh\u00f6\u201d tre g\u00e5nger sakta f\u00f6r sig sj\u00e4lv. \u00c4r det d\u00e5 n\u00e5gon i n\u00e4rheten, s\u00e5 bara m\u00e5ste hon skratta och snart skrattar den andre med. Prova sj\u00e4lv. \u201dH\u00f6 h\u00f6 h\u00f6\u201d, det fungerar i de flesta milj\u00f6er. Ibland fungerar det till och med n\u00e4r man \u00e4r ensam.<\/p>\n
L\u00e5t oss inte gl\u00f6mma Nationalencyklopedien. En uppslagsbok m\u00e5ste ju veta vad som \u00e4r roligt. Vars\u00e5god, h\u00e4r \u00e4r n\u00e5gra rader ur boken:<\/p>\n
\u201dPassageraren i sp\u00e5rvagnen<\/em>: Varf\u00f6r st\u00e5r vi still h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4nge?<\/em>Kondukt\u00f6ren<\/em>: Vi v\u00e4ntar p\u00e5 str\u00f6m. D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6rklarar boken varf\u00f6r detta \u00e4r humor.<\/p>\n <\/p>\n Jag vet inte om V\u00e4rmland \u00e4r roligare \u00e4n n\u00e5gon annan provins. Jo, det vet jag visst det. Av n\u00e5gon anledning \u00e4r vi m\u00e4nniskor s\u00e5 skapta att vi f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra varandra lika. H\u00e4rmas. \u00d6verallt f\u00f6rs\u00f6ker vi g\u00f6ra om den egna gruppen s\u00e5 att alla talar lika, kl\u00e4r sig lika och beter sig lika. Pl\u00f6tsligt ska alla gilla Snoddas eller filmen Potatishandlaren. Pl\u00f6tsligt ska alla som tycker om svarta kl\u00e4der och enformig musik \u00e5ka till Arvika, f\u00f6r d\u00e4r har de s\u00e5 mysig lera att klafsa i. Pl\u00f6tsligt s\u00e4ger alla liksom, biten, sitsen, typ, lyssna av eller fokusgrupp.<\/p>\n P\u00e5 det viset skapas m\u00f6teskulturer. Eller pension\u00e4rsstilar. Eller dataspr\u00e5k och kanslispr\u00e5k. Eller lokala kulturer i Eksh\u00e4rad likav\u00e4l som i J\u00f6sse h\u00e4rad.<\/p>\n H\u00e4r i landskapet blev ofta humorn en del av den kulturen. Min enkla erfarenhet \u00e4r att humorn, \u00e5tminstone den \u00f6ppna omedelbara humorn, \u00e4r viktigare i Arvika \u00e4n i Vaggeryd. K\u00e4ftsl\u00e4ngandet, den rappa roliga repliken, har f\u00e5tt mer tr\u00e4ning i Torsby \u00e4n i vissa kontor i Kungliga hufvudstaden.<\/p>\n Folk har humor \u00f6verallt, sj\u00e4lvklart. Sj\u00e4lv trivs jag bra med att bo i en provins d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga vet hur viktig denna humor \u00e4r.<\/p>\n Ljuset f\u00f6ruts\u00e4tter m\u00f6rker. Allvaret f\u00f6ruts\u00e4tter skratt. Den du inte kan skratta med kan du inte heller tala allvar med. Vet du vad regeringen har f\u00f6r princip n\u00e4r den tills\u00e4tter landsh\u00f6vding i V\u00e4rmland?<\/p>\n – Varannan ska vara talf\u00f6r.<\/p>\n ***<\/strong><\/span><\/p>\n Det var friheten, j\u00e4mlikheten, broderskapet, systerskapet, r\u00e4ttvisan, solidariteten och humorn. Ett ord till vet jag som \u00e4r viktigt.<\/p>\n <\/p>\n (Kr\u00f6nika fr\u00e5n V\u00e4rmlands Folkblad h\u00f6sten 2004. Jag h\u00f6ll p\u00e5 att avsluta mitt skrivande d\u00e4r och detta var den n\u00e4st sista texten).<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det n\u00e4st sista ordet – humor Humor. Det \u00e4r det n\u00e4st sista ordet jag vill p\u00e5minna om. N\u00e4r vi gick p\u00e5 gymnasiet brukade vi umg\u00e5s med varandra via prins Bertil-vitsar: – \u00c5 d\u00e5 sa ja te prins Bertil: Bor du h\u00e4r du eller \u00e4rr\u00e4 din cykel? De ska s\u00e4gas med renodlad karlstaddialekt, g\u00e4rna fr\u00e5n n\u00e5gon … Forts\u00e4tt l\u00e4sa – Bor du h\u00e4r du eller \u00e4rr\u00e4 din cykel?<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":145,"menu_order":5,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"class_list":["post-21224","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21224","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21224"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21224\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":21231,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/21224\/revisions\/21231"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/145"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21224"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n<\/em>Passageraren<\/em>: Str\u00f6m? Men kan han inte ta n\u00e4sta vagn?\u201d<\/em><\/p>\n