{"id":666,"date":"2011-12-25T14:27:26","date_gmt":"2011-12-25T13:27:26","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?page_id=666"},"modified":"2017-02-21T10:29:36","modified_gmt":"2017-02-21T09:29:36","slug":"nya-gamla-kronikor","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?page_id=666","title":{"rendered":"Nya gamla kr\u00f6nikor"},"content":{"rendered":"

\u00c4nglarna och slaktmasken<\/strong><\/h2>\n

\u2013 Vi m\u00e5ste v\u00e5ga slakta de heliga korna! blev ett politiskt modeuttryck, n\u00e4r folkhemmet skulle besparas oss.<\/em><\/p>\n

Kr\u00f6nika fr\u00e5n P4 Radio V\u00e4rmland 5 december 1990. D\u00e5 hade jag b\u00f6rjat v\u00e5ga tala v\u00e4rml\u00e4ndska i lokalradion. Ett lyckokast som visserligen fick halva publiken att st\u00e4nga av. Men resten gjorde ibland samma uppt\u00e4ckt som jag sj\u00e4lv.<\/em><\/p>\n

L\u00e4nk till kr\u00f6nikan <\/b>\u00c4nglarna och slaktmasken<\/b><\/a><\/span><\/em><\/p>\n

– Buller? Det g\u00e5r snart \u00f6ver!<\/strong><\/h2>\n

Vi brukade s\u00e4ga att vi var beslutsfattare. En bra dag kunde det bli omkring 12 000 beslut per person, r\u00e4knade vi ut.<\/p>\n

– Ska jag lyfta br\u00e4dan? Ja det g\u00f6r jag. Ska jag l\u00e4gga henne p\u00e5 b\u00e4nken och v\u00e4lta henne mot s\u00e5gklingan? Ja, det g\u00f6r jag. Ska jag s\u00e5ga bort den d\u00e4r fula r\u00f6tan? Ja, det g\u00f6r jag.<\/p>\n

St\u00e4ndigt dessa beslut. Dessutom tvingades vi f\u00f6rst\u00e5s till vissa mer personliga avg\u00f6randen, som \u00e4nd\u00e5 kom att betyda en del f\u00f6r produktionen i landet:<\/p>\n

– Arne beh\u00f6ver r\u00f6ka, vi tar paus.<\/p>\n

– Klockan \u00e4r halv, dags f\u00f6r frukost.<\/p>\n

– Vi m\u00e5ste ta det lite lugnt i eftermiddag, annars spr\u00e4cker vi ackordet. Har du h\u00f6rt hur det gick, n\u00e4r Oskar skulle l\u00e4gga ut l\u00e5ngrev?<\/p>\n

– Nej, ber\u00e4tta!<\/p>\n

Den sortens beslut.<\/p>\n

*<\/p>\n

– L\u00e5ngreven? Jo, det var Oskar och David som hade f\u00e5tt f\u00f6r sig att det skulle smaka gott med \u00e5l. Eller vad de nu kunde t\u00e4nkas f\u00e5 f\u00f6r fisk p\u00e5 l\u00e5ngrev. G\u00e4rna g\u00f6s.<\/p>\n

F\u00f6rst fiskade de m\u00f6rt och abborre till agn. Det tog en hel l\u00f6rdag, f\u00f6r reven var l\u00e5ng med flera hundra krokar. Sedan satt de resten av l\u00f6rdagskv\u00e4llen och agnade fiskbitar p\u00e5 krokarna. 250 krok var det visst, har jag h\u00f6rt.<\/p>\n

– N\u00e4r det var klart rodde de ut. David vid \u00e5rorna, Oskar d\u00e4r bak. L\u00e5ngsamt och f\u00f6rsiktigt sl\u00e4ppte han i reven, varv efter varv fr\u00e5n botten p\u00e5 ekan.<\/p>\n

Man f\u00e5r vara ganska diskret med alla fiskbitar, krokar och rev. Trasslar du det minsta, d\u00e5 \u00e4r det k\u00f6rt.<\/p>\n

– Problemet var att det satt en kvist p\u00e5 en av br\u00e4dorna i aktern. En\u00a0 vass liten kvist som hade b\u00f6rjat sticka ut. D\u00e4r fastnade reven. Prydligt varv efter varv.<\/p>\n

Oskar fick aldrig reven i sj\u00f6n. Han bara lindade upp den p\u00e5 kvisten, som vilken garnh\u00e4rva som helst. Den h\u00e4ngde och sl\u00e4pade efter dem sedan. Det var ju m\u00f6rkt ute. Han m\u00e4rkte ingenting f\u00f6rr\u00e4n allt var klart. 250 fiskpinnar \u00c5t helvete.<\/p>\n

– Lyd ett gott r\u00e5d, pojk. S\u00e5ga alltid bort alla svarta kvistar p\u00e5 virket! Du vet aldrig n\u00e4r du sitter d\u00e4r sj\u00e4lv med en hoptrasslad l\u00e5ngrev i n\u00e4ven.<\/p>\n

– Vad gjorde dom d\u00e5\u2019ra?<\/p>\n

– Sl\u00e4ngde h\u00e4rvan i sj\u00f6n f\u00f6rst\u00e5s. En del saker orkar man inte reda ut. Men vet du vad som h\u00e4nde d\u00e5? Dan d\u00e4rp\u00e5 hade dom f\u00e5tt en \u00e5l i alla fall. En liten ensam en. Han satt och s\u00e5g f\u00f6rv\u00e5nad ut p\u00e5 den enda krok som gick att komma \u00e5t.<\/p>\n

– F\u00f6rresten var det inte Oskar. Det var jag. Inte smakade \u00e5len gott heller.<\/p>\n

*<\/p>\n

Vi var s\u00e5gverksarbetare. Det var p\u00e5 1970-talet och Sverige gick f\u00f6r h\u00f6gvarv. Nyss hade priserna p\u00e5 s\u00e5gat virke skenat i h\u00f6jden, n\u00e4stan \u00f6ver en natt.<\/p>\n

Arbetsmilj\u00f6n var v\u00e4l ungef\u00e4r som den alltid hade varit p\u00e5 svenska s\u00e5gverk, varken b\u00e4ttre eller s\u00e4mre. Ibland s\u00e5gade n\u00e5gon av sig en fingertopp och ibland kom Yrkesinspektionen p\u00e5 bes\u00f6k. Inspekt\u00f6rerna ringde alltid till kontoret i f\u00f6rv\u00e4g och varskodde. D\u00e5 fick vi st\u00e4da och snygga till lite kring gamla och nya justerverket, s\u00e5 de inte skulle ramla och sl\u00e5 sig.<\/p>\n

H\u00f6rselk\u00e5por och vadd hade vi f\u00f6rst\u00e5s. Det h\u00e4nde att min tjej hittade vadd i ena \u00f6rat, \u00e4nnu p\u00e5 s\u00f6ndagen. Hur nu det kunde g\u00e5 till.<\/p>\n

Vissa av gubbarna var r\u00e4tt kvicka med att flytta p\u00e5 de skydd som var i v\u00e4gen, n\u00e4r ackordet blev f\u00f6r d\u00e5ligt. Inte vill gamla s\u00e5gverksgubbar h\u00e5lla p\u00e5 och flytta skyddsk\u00e5por hela tiden, n\u00e4r maskinerna ska st\u00e4llas om.<\/p>\n

– Problem med buller? brukade David svara, n\u00e4r sommarjobbarna fr\u00e5gade. Nej, det \u00e4r inga problem. Det brukar g\u00e5 \u00f6ver efter n\u00e5gra \u00e5r.<\/p>\n

Det v\u00e4rsta var att han menade det.<\/p>\n

*<\/p>\n

Vi slet oss halvt f\u00f6rd\u00e4rvade ibland, n\u00e4r vi \u00f6ste hyvelsp\u00e5n i s\u00e4ckar p\u00e5 ackord eller tog emot entumfyror f\u00f6r brinnande livet i gamla verket. \u00c4nd\u00e5 hann Oskar eller n\u00e5gon av de andra ber\u00e4tta dessa fiskehistorier varenda dag.<\/p>\n

Varenda dag.<\/p>\n

Eller den sanna ber\u00e4ttelsen om han som skulle jaga sork i tr\u00e4dg\u00e5rden med hammare, st\u00e4mj\u00e4rn och t\u00e5lamod.<\/p>\n

Den jakten gick inte heller s\u00e5 bra.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kr\u00f6nikan inleder studieh\u00e4ftet Om milj\u00f6<\/strong> som ingick i LO:s medlemsutbildning. F\u00f6rsta upplagan 1997, d\u00e4refter ytterligare upplagor och nytryck.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u00c4nglarna och slaktmasken \u2013 Vi m\u00e5ste v\u00e5ga slakta de heliga korna! blev ett politiskt modeuttryck, n\u00e4r folkhemmet skulle besparas oss. Kr\u00f6nika fr\u00e5n P4 Radio V\u00e4rmland 5 december 1990. D\u00e5 hade jag b\u00f6rjat v\u00e5ga tala v\u00e4rml\u00e4ndska i lokalradion. Ett lyckokast som visserligen fick halva publiken att st\u00e4nga av. Men resten gjorde ibland samma uppt\u00e4ckt som jag … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Nya gamla kr\u00f6nikor<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":145,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"footnotes":""},"class_list":["post-666","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/666","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=666"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/666\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":17211,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/666\/revisions\/17211"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/145"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=666"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}