{"id":13460,"date":"2015-11-30T03:00:59","date_gmt":"2015-11-30T02:00:59","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?p=13460"},"modified":"2015-11-29T18:32:56","modified_gmt":"2015-11-29T17:32:56","slug":"den-finurliga-slutpunkten-pa-vart-gamla-horanne","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=13460","title":{"rendered":"Den finurliga slutpunkten p\u00e5 v\u00e5rt gamla h\u00f6r\u00e4nne"},"content":{"rendered":"

\"Julbord<\/a><\/p>\n

Kanske \u00e4r det slumpen. Kanske en vacker omtanke. Jag misst\u00e4nker det senare. Hur som helst lyckas l\u00f6rdagskv\u00e4llen bli en finurlig slutpunkt p\u00e5 ett l\u00e5ngt, arbetsamt och roligt arbetsliv.
\nPersonalfest p\u00e5 min barndoms gamla h\u00f6r\u00e4nne.
\nAvtackad precis d\u00e4r detta arbetsliv en g\u00e5ng b\u00f6rjade.<\/p><\/blockquote>\n

Platsen heter Almars g\u00e5rd, n\u00e5gra bussh\u00e5llplatser norr om Karlstad. Den arrenderade farmor, farfar och mina f\u00f6r\u00e4ldrar av kyrkan n\u00e4r jag f\u00f6ddes och d\u00e4r bodde vi mina f\u00f6rsta \u00e5tta \u00e5r. I dag bor en av V\u00e4rmlands sju b\u00e4sta krogar d\u00e4r, rekommenderad av White Guide<\/a>.<\/span> S\u00e5h\u00e4r \u00e5rs \u00f6ppnar Almars krog<\/a><\/strong><\/span> sin festv\u00e5ning p\u00e5 andra v\u00e5ningen och serverar julbord, d\u00e4r vi spelade upp h\u00f6et n\u00e4r jag var barn.<\/p>\n

D\u00e4r har du f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Sista personalfesten p\u00e5 jobbet, sista chansen att ber\u00e4tta f\u00f6r arbetskamraterna vad jag tycker om dem. L\u00e5ter det sentimentalt? Exakt, jag \u00e4r den typen. Inte ens farfar Einars vilda h\u00e4st skulle ha kunnat hindra mig fr\u00e5n att kliva fram till mikrofonen i l\u00f6rdags.<\/p>\n

Vild? Hon var inte det minsta vild, Sessan, l\u00e4t mig springa mellan benen p\u00e5 henne n\u00e4r jag nyss l\u00e4rt mig g\u00e5.<\/p>\n

Hoppade fr\u00e5n bj\u00e4lkarna
\n<\/strong>– V\u00e4lkomna till Almar. H\u00e4r \u00e4r jag f\u00f6dd. I mj\u00f6lkkammarn d\u00e4r nere brukade farmor ge katterna nymj\u00f6lkad, spenvarm mj\u00f6lk varje morgon. Katterna och mig.<\/p>\n

– Katterna fick mj\u00f6lken p\u00e5 fat och jag fick den i en zinkskopa med l\u00e5ngt skaft. Ja \u00e4lska\u2019 spenvarm mj\u00f6lk. \u00d6l eller vin har jag aldrig druckit i den h\u00e4r delen av Almar f\u00f6rut. Inte i det h\u00e4r huset. Det k\u00e4nns lite konstigt. Hoppas inte farmor ser mig.<\/p>\n

– \u201dAlmere\u201d sa dom gamla gravaborna. \u201dAlmerud\u201d har jag sett p\u00e5 gamla kartor. Rud som i r\u00f6jning.<\/p>\n

– G\u00e5rden \u00e4r socknens \u00e4ldsta, k\u00e4nd sedan \u00e5r 1287. D\u00e5 var inte jag f\u00f6dd. Magnus Ladul\u00e5s bror har \u00e4gt st\u00e4llet. Birger Jarls son ocks\u00e5. Det var samma person, han hette Bengt men vi \u00e4r inte sl\u00e4kt. Tror jag.<\/p>\n

\"Julbord<\/a>– Bj\u00e4lkarna d\u00e4r oppe, dom har jag hoppat ifr\u00e5n. M\u00e5nga g\u00e5nger. Det \u00e4lska\u2019 jag ocks\u00e5. Fast d\u00e5 var det fullt med h\u00f6 h\u00e4r uppe. H\u00f6 som vi kunde bygga kojor i.<\/p>\n

– Tv\u00e5 g\u00e5nger om \u00e5ret sv\u00e4mmade Klar\u00e4lven \u00f6ver. Det var innan H\u00f6ljesdammen var klar. En g\u00e5ng gick vattnet \u00e4nda fram till Skivedsv\u00e4gen d\u00e4r ute. Den var grusv\u00e4g d\u00e5. D\u00e5 \u00e5kte jag och min kusin flotte p\u00e5 g\u00e4rdet p\u00e5 en gammal lag\u00e5rdsd\u00f6rr.<\/p>\n

Allt h\u00e4nger ihop
\n<\/strong>– Men allt h\u00e4nger ihop. Den roliga viken i Klar\u00e4lven d\u00e4r borta, den heter Ia. Jag vet inte varf\u00f6r, men den heter s\u00e5. Ia.<\/p>\n

– D\u00e4r \u00e5kte vi ocks\u00e5 flotte. \u00c5tta \u00e5r senare hade vi flytta till Nyed. D\u00e4r fick jag ihop\u2019et med en tjej fr\u00e5n Molkom som jag \u00e4r gift med nu. Hon heter – Ia. Allt h\u00e4nger ihop.<\/p>\n

– Jag brukar t\u00e4nka p\u00e5 Ias kvalitetskrav ibland. N\u00e4r hon var fjorton skaffade hon mig. I Molkom, fast jag var h\u00e4rifr\u00e5n. N\u00e4r hon var femton skaffa hon hund. Han var fr\u00e5n det stora gula huset d\u00e4r borta. Solberg.<\/p>\n

– V\u00e4ldigt exakta kvalitetskrav har hon, min Ia. Skall-krav. Hundar och karlar – dom ska vara fr\u00e5n Almar.<\/p>\n

Vill krama allihop
\n\"Skum\"<\/a><\/strong>Jag \u00e4r s\u00e5 lycklig n\u00e4r jag st\u00e5r framf\u00f6r dem. Pl\u00f6tsligt \u00e4r jag lugn och vill krama varenda en. Femtio kloka, finkl\u00e4dda medm\u00e4nniskor som tillbringar arbetsdagarna med att g\u00f6ra s\u00e5 folk kan ta sig till sin skola eller sitt jobb. M\u00e5nad efter m\u00e5nad \u00e4r resen\u00e4rerna i v\u00e5rt l\u00e4n n\u00f6jdast i landet. Det \u00e4r tusen f\u00f6rares f\u00f6rtj\u00e4nst men det \u00e4r f\u00f6rbaske mig v\u00e5r f\u00f6rtj\u00e4nst med, fast det inte ser s\u00e5 ut i media ibland.<\/p>\n

Sj\u00e4lvklart m\u00e5ste jag forts\u00e4tta med det som jag b\u00f6rjade med \u00e5r 1998 i fikarummet p\u00e5 V\u00e4rmlandstrafik. Ber\u00e4tta anekdoter. Den h\u00e4r kv\u00e4llen handlar en om mj\u00f6lken jag h\u00e4mtade, mitt allra f\u00f6rsta jobb. En annan \u00e4r om hur jag hj\u00e4lpte pappa vitkalka ladug\u00e5rden, en v\u00e5ning under oss, d\u00e4r det \u00e4r butik nu.<\/p>\n

– \u201dDu kan ta f\u00f6nstra du\u201d sa han och gav mig en pensel och en burk.<\/p>\n

\u201d\u00c4rru\u2019nte klok\u201d t\u00e4nkte jag. \u201dM\u00e5le f\u00f6nster?\u201d. \u201dMen har du sagt\u2019et s\u00e5\u201d. Sedan m\u00e5lade jag rutorna vita, ruta efter ruta, sex \u00e5r gammal, kalk p\u00e5 glas, kalk p\u00e5 glas.<\/p>\n

Jag har alltid jobbat s\u00e5, n\u00e4r jag f\u00e5tt knepiga order av n\u00e5gon chef, f\u00f6rklarar jag f\u00f6r arbetskamraterna.<\/p>\n

– Jag g\u00f6r som dom s\u00e4ger, s\u00e5 f\u00e5r dom se hur d\u00e4 g\u00e5r.<\/p>\n

– Di ska l\u00e4r\u2019 sig.<\/p>\n

\u00c4ndrar tillbaka till \u201d\u00e4lskar\u201d
\n<\/strong>Jag har trivts varenda dag p\u00e5 min sista arbetsplats. Inte varenda timme men varenda dag. Jag har \u00e4lskat att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra resandet enklare f\u00f6r v\u00e5ra resen\u00e4rer. Det \u00e4r ju det som informat\u00f6rens och kommunikat\u00f6rens jobb g\u00e5r ut p\u00e5, hos en trafikorganisat\u00f6r. G\u00f6ra resan enklare.<\/p>\n

Jag gillar milj\u00f6v\u00e4nligheten och jag gillar den kollektiva l\u00f6sningen, att v\u00e4rml\u00e4nningarna b\u00e4r varandras b\u00f6rdor och betalar halva biljetten \u00e5t varandra via skatten, s\u00e4ger jag.<\/p>\n

– Jag gillar er alla j\u00e4ttemycket. Ja\u2019 vischler n\u00e4r jag g\u00e5r hem fr\u00e5 jobbe men ja vischler sannerligen n\u00e4r ja g\u00e5r till\u2019et ocks\u00e5.<\/p>\n

\"Skumtomte\"<\/a>Sedan ber\u00e4ttar jag att det stod \u201d\u00e4lskar\u201d f\u00f6rst i manuset, men att jag \u00e4ndrade till \u201dgillar\u201d. Sedan ber jag att f\u00e5 \u00e4ndra tillbaka till \u201d\u00e4lskar\u201d. En s\u00e5dan kv\u00e4ll \u00e4r det.<\/p>\n

– Ta hand om V\u00e4rmlandstrafik<\/a><\/span><\/strong>, ta hand om v\u00e5ra resen\u00e4rer, ta hand om er sj\u00e4lva ocks\u00e5. Ja\u2019 \u00e4lsker er, ni \u00e4\u2019 bare s\u00e5 b\u00e4st. Det finns det siffrer p\u00e5.<\/p>\n

Tack ska ni ha, tack f\u00f6r de h\u00e4r 17 \u00e5ren och sk\u00e5l f\u00f6r farmor, katterna och v\u00e5ra resen\u00e4rer.<\/p>\n

##<\/strong><\/span> Chefen h\u00e5ller sn\u00e4llt tal f\u00f6r oss fyra som blir avtackade.
\n<\/em>##<\/strong><\/span> Vi f\u00e5r blommor. N\u00e4r jag \u00f6ppnar kuvertet \u00e4r det en storslagen present fr\u00e5n v\u00e4nnerna och f\u00f6retaget.
\n<\/em>##<\/strong><\/span> Just d\u00e5 \u00f6nskar jag att farmor, farfar, mamma och pappa hade f\u00e5tt vara med och h\u00f6rt alla v\u00e4nligheter folk s\u00e4ger till mig. Katterna med.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kanske \u00e4r det slumpen. Kanske en vacker omtanke. Jag misst\u00e4nker det senare. Hur som helst lyckas l\u00f6rdagskv\u00e4llen bli en finurlig slutpunkt p\u00e5 ett l\u00e5ngt, arbetsamt och roligt arbetsliv. Personalfest p\u00e5 min barndoms gamla h\u00f6r\u00e4nne. Avtackad precis d\u00e4r detta arbetsliv en g\u00e5ng b\u00f6rjade. Platsen heter Almars g\u00e5rd, n\u00e5gra bussh\u00e5llplatser norr om Karlstad. Den arrenderade farmor, farfar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Den finurliga slutpunkten p\u00e5 v\u00e5rt gamla h\u00f6r\u00e4nne<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[10,28],"tags":[3,8,24,17],"class_list":["post-13460","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-familjen","category-kreativt-folk","tag-arbete","tag-historia","tag-karlek","tag-solidaritet"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13460","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=13460"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13460\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13477,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13460\/revisions\/13477"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=13460"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=13460"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=13460"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}