{"id":13782,"date":"2016-01-16T03:00:09","date_gmt":"2016-01-16T02:00:09","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?p=13782"},"modified":"2016-01-16T12:27:29","modified_gmt":"2016-01-16T11:27:29","slug":"13782","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=13782","title":{"rendered":"En skrivkarl st\u00e4mplar ut, del 3"},"content":{"rendered":"

\"NYFD\"<\/a><\/p>\n

Jag fick skrivkramp. Det blev tyngre och tyngre att skriva ut artiklarna. D\u00e5 s\u00e5g jag tv\u00e5 annonser i l\u00e4nstidningen. Ansvarig f\u00f6r F\u00f6rs\u00e4kringskassans blankettf\u00f6rr\u00e5d i Karlstad. SOS-operat\u00f6r i Karlstad. P\u00e5 den ena stod min gamle lumparkompis Lars som kontaktperson. Jag for dit. H\u00e4r \u00e4r del tre om mitt arbetsliv.<\/p><\/blockquote>\n

DEL 3<\/strong><\/h2>\n

SOS-centralen<\/strong><\/h3>\n

Trots Viktor Root och alla f\u00e5gelb\u00f6cker jag recenserade b\u00f6rjade jag bli tr\u00f6tt p\u00e5 skrivandet och s\u00f6kte till min f\u00f6rv\u00e5ning deltidsjobb som operat\u00f6r p\u00e5 SOS-centralen i Karlstad. Fyra l\u00e4rorika arbets\u00e5r (ofta p\u00e5 mer \u00e4n heltid) d\u00e4r jag l\u00e4rde mycket om de m\u00e4nniskor som h\u00e5ller Sverige ig\u00e5ng nattetid. Allt fr\u00e5n jourhavande veterin\u00e4r till ambulans, polis och r\u00e4ddningstj\u00e4nst. Gick med persons\u00f6kare r\u00e4tt ofta, beredd att st\u00e4lla in mig p\u00e5 centralen 25 minuter bort inom en halvtimme. Var med och r\u00e4ddade liv och s\u00e5g till att str\u00f6ml\u00f6st folk fick elen tillbaka.<\/p>\n

L\u00e4rde k\u00e4nna en massa m\u00e4nniskor som var precis som journalister, de rycktes med n\u00e4r det h\u00e4nde n\u00e5got (men journalister hade de ofta sv\u00e5rt f\u00f6r).<\/p>\n

\"SOS-m\u00e4rke\"<\/a>En fredagkv\u00e4ll ringer en str\u00f6ml\u00f6s, en j\u00f6sseh\u00e4ring, d\u00e4r har m\u00e5nga n\u00e4ra till skratt.
\n– Ja \u00e4 utta str\u00f6m, sa han. Vad beror det p\u00e5, n\u00e4r f\u00e5r vi\u2019n tillbaka?
\n– Vet ej.
\n– Du f\u00f6rst\u00e5r, d\u00e4 varste \u00e4 att nu har ja inget varmvatten heller. \u00c5 ja som ska p\u00e5 fest i kv\u00e4ll.
\n– G\u00e5 p\u00e5 festen \u00e4nd\u00e5. Ber\u00e4tta f\u00f6r dom vad Napoleon skrev hem till sin \u00e4lskarinna fr\u00e5n ryska f\u00e4ltt\u00e5get. \u201dTv\u00e4tta dig inte, jag kommer hem snart\u201d.<\/p>\n

Samtalet bandades, precis som alla andra samtal in till SOS-centralen. Jag har aldrig h\u00f6rt om chefen lyssnade p\u00e5 just det avsnittet, men de andra pratade ett tag om det.
\n– Vet ni vad den nye sa till en som var utan str\u00f6m?<\/p>\n

R\u00e4ddningsverket<\/strong><\/h3>\n

Det d\u00f6k upp en ny platsannons. R\u00e4ddningsverket, som hade huvudkontor i Karlstad, s\u00f6kte journalist till sin tidning Sirenen. Jag l\u00e4ste och t\u00e4nkte inte mer p\u00e5 saken. D\u00e5 ringde de mig. Den h\u00e4r tj\u00e4nsten ska du s\u00f6ka.
\n– Nej.
\n– Jo. Hur m\u00e5nga journalister tror du det finns som kan r\u00e4ddningstj\u00e4nsten?<\/p>\n

\"Utv\u00e4rderare\"<\/a><\/p>\n

Jag fick jobbet. Snart hade jag spelat innebandy med en r\u00e4tt stor del av den svenska brandmannak\u00e5ren. Alla heltidsbrandm\u00e4n i hela v\u00e4rlden har smeknamn, en firma i k\u00e4llaren och \u00e4r bra p\u00e5 att laga mat.<\/p>\n

P\u00e5 St Johns brandstation i Brooklyn l\u00e4rde de mig \u00e5ka p\u00e5 st\u00e5ngen, n\u00e4r de s\u00e5g att jag sprang nerf\u00f6r trapporna hela tiden till alla 17 larm den natten. Det var ju inte s\u00e5 sv\u00e5rt. V\u00e4rre var att f\u00f6rs\u00f6ka se macho ut p\u00e5 bilden de tog.<\/p>\n

P\u00e5 R\u00e4ddningsverket l\u00e4rde jag mig surfa p\u00e5 n\u00e4tet. Det var 1994 och html hade gjort entr\u00e9 i de tekniskt intresserades datorer. Plus min. Snart l\u00e4rde jag 250 personer i verket att surfa. D\u00e5, n\u00e4r Google \u00e4nnu inte fanns och det var bra att kunna s\u00f6ka smart med plus- och minus-tecken.
\n– Surfa s\u00e4kert och v\u00e4rdigt, cheferna \u00e4r v\u00e4ldigt tveksamma till detta. De tror det bara \u00e4r porr.<\/p>\n

Det trodde alla chefer i hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

Kr\u00f6nikor i press, radio, tv och p\u00e5 scenen<\/strong><\/h3>\n

\"Talar<\/a><\/p>\n

Adj\u00f6k\u00e5seri till \u00e4lskade arbetskamrater – p\u00e5 min barndoms h\u00f6r\u00e4nne, Almars g\u00e5rd. (Foto: Tina Ulfsdotter).<\/em><\/p>\n

Under tiden skrev jag kr\u00f6nikor i Radio V\u00e4rmland och V\u00e4rmlands Folkblad. Det \u00e4r den form av skrivande jag trivs b\u00e4st med. Dessutom hade jag b\u00f6rjat f\u00e5 f\u00f6rfr\u00e5gningar om att \u00e5ka ut i bygderna och k\u00e5sera fr\u00e5n scenen. Det \u00e4r sanningens \u00f6gonblick, att l\u00e4sa sina texter h\u00f6gt och m\u00e4rka vilka som fungerar och vilka som inte g\u00f6r det.<\/p>\n

Jag var livr\u00e4dd i b\u00f6rjan och r\u00e4dd \u00e4r jag fortfarande. Numera vet jag att rampfebern \u00e4r nyttig och f\u00e5r mig att sk\u00e4rpa mig.<\/strong><\/p>\n

Det finns inte mycket som sl\u00e5r den d\u00e4r k\u00e4nslan n\u00e4r en publik b\u00e4r en p\u00e5 sina armar. Vad du \u00e4n s\u00e4ger, s\u00e5 tror de du \u00e4r rolig. Vill du varva med allvar, s\u00e5 \u00e4r de med p\u00e5 det ocks\u00e5. En f\u00f6rest\u00e4llning handlade om min studieresa med LO i V\u00e4rmland till f\u00f6rintelsel\u00e4gret Auschwitz. Hur n\u00e5gon kan komma p\u00e5 tanken att f\u00f6rena allvar och skratt i en s\u00e5dan ber\u00e4ttelse kan man ju undra, men det gjorde jag, f\u00f6r annars hade det blivit olidligt. Vid flera f\u00f6rest\u00e4llningar s\u00e5g jag samma man p\u00e5 f\u00f6rsta raden bokstavligen b\u00e5de gr\u00e5ta och sedan skratta under en och samma 45-minuters skildring.<\/p>\n

Den ber\u00e4ttelsen fungerade varje g\u00e5ng. Andra f\u00f6rest\u00e4llningar kunde bli succ\u00e9 p\u00e5 ett st\u00e4lle och n\u00e4stan fiasko p\u00e5 ett annat. Eftersom jag ofta sysslar med ordlekar och inte \u00e4r n\u00e5gon stor sk\u00e5despelare s\u00e5 \u00e4r lokalen viktig, det l\u00e4rde jag den h\u00e5rda v\u00e4gen. Folk ska sitta n\u00e4ra och de ska inte sitta vid runda bord, s\u00e5 n\u00e5gra v\u00e4nder ryggen till. Aldrig mer kaf\u00e9et p\u00e5 V\u00e4rmlands Museum, det s\u00e4ger jag bara.<\/p>\n

Du ser precis vad varenda m\u00e4nniska tycker, n\u00e4r du st\u00e5r p\u00e5 din scen. L\u00e4ngst fram sitter fanklubben, l\u00e4ngre bak de mer tveksamma. En g\u00e5ng upptr\u00e4dde jag i Nej till EU. Lokalen var en gammal skola i Glava-trakten, det var f\u00f6rst jag, sedan fika och sedan jag igen. Publiken var med p\u00e5 noterna, de skrattade n\u00e4r jag gjorde narr av kolossen EU och var allvarliga n\u00e4r jag ville det. Alla utom en dam i medel\u00e5ldern. Hon satt uppflugen i ett f\u00f6nster och var fullkomligt ointresserad.<\/p>\n

Jag tog ett djupt andetag vid fikat och best\u00e4mde mig f\u00f6r att ge allt f\u00f6r att roa henne efter pausen. Tittade knappt p\u00e5 de andra under sista halvtimmen, v\u00e4nde mig bara till Ober\u00f6rda Tanten. Det hj\u00e4lpte inte. Hon r\u00f6rde inte en min n\u00e4r de andra sm\u00e5log eller skrattade.<\/p>\n

Efter\u00e5t kom hon fram och tog mig l\u00e4nge i hand med b\u00e5da h\u00e4nderna.
\n– Tack f\u00f6r det du g\u00f6r, sa hon. Du \u00e4r s\u00e5 bra. Jag har inte haft s\u00e5 roligt p\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n

Om jag har n\u00e5t jag vill ha sagt? Det \u00e4r klart jag har, kr\u00f6nikor f\u00f6r dess egen skull \u00e4r det v\u00e4rsta jag vet. Det m\u00e5ste finnas en m\u00e4nniska bakom. B\u00e4st \u00e4r du n\u00e4r du \u00e4r arg, s\u00e4ger folk, och det st\u00e4mmer tyv\u00e4rr. Sj\u00e4lv f\u00f6rs\u00f6kte jag alltid varva mellan tre sorters texter. Var tredje skulle vara en gullig betraktelse fr\u00e5n naturen eller familjen, s\u00e4rskilt n\u00e4r barnen var sm\u00e5 (utan att l\u00e4mna ut dem). Var tredje skulle vara ett klassiskt k\u00e5seri. Var tredje en arg politisk satir. Storskrattet underifr\u00e5n \u00e5t \u00f6verheten.<\/p>\n

2004 slutade jag skriva kr\u00f6nikor. Jag har alltid t\u00e4nkt att det \u00e4r b\u00e4st om det \u00e4r kr\u00f6nik\u00f6ren sj\u00e4lv som tr\u00f6ttnar f\u00f6rst. Nu gjorde jag det. Tr\u00f6tt p\u00e5 min egen r\u00f6st. Efter ett tag fanns det inga f\u00e4rska kommentarer kvar att anv\u00e4nda, n\u00e4r jag skulle st\u00e5 p\u00e5 scenen. D\u00e5 tackade jag nej d\u00e4r med, fast jag nyss farit runt och upptr\u00e4tt tv\u00e5-tre g\u00e5nger i veckan.<\/p>\n

\"IMG_9543_S-O\"<\/a>I dag fr\u00e5gar de ganska s\u00e4llan, men det h\u00e4nder att jag tackar ja. Fortfarande har jag tre regler: 1. F\u00f6rs\u00f6k alltid ge publiken ditt b\u00e4sta. 2. Var alltid nykter n\u00e4r du upptr\u00e4der. 3. Tigg inte appl\u00e5der.<\/p>\n

De f\u00f6rsta tv\u00e5 har jag aldrig brutit mot. Den tredje alldeles f\u00f6r ofta.<\/p>\n

###<\/span>\u00a0Serien om jobb jag minns:\u00a0<\/strong>En skrivkarl st\u00e4mplar ut, del 1<\/a><\/span>\u00a0– En skrivkarl st\u00e4mplar ut, del 2<\/a><\/span> –<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag fick skrivkramp. Det blev tyngre och tyngre att skriva ut artiklarna. D\u00e5 s\u00e5g jag tv\u00e5 annonser i l\u00e4nstidningen. Ansvarig f\u00f6r F\u00f6rs\u00e4kringskassans blankettf\u00f6rr\u00e5d i Karlstad. SOS-operat\u00f6r i Karlstad. P\u00e5 den ena stod min gamle lumparkompis Lars som kontaktperson. Jag for dit. H\u00e4r \u00e4r del tre om mitt arbetsliv. DEL 3 SOS-centralen Trots Viktor Root och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa En skrivkarl st\u00e4mplar ut, del 3<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[28,4],"tags":[3,8,24,18],"class_list":["post-13782","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kreativt-folk","category-skrivande","tag-arbete","tag-historia","tag-karlek","tag-lardomar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13782","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=13782"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13782\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13853,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/13782\/revisions\/13853"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=13782"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=13782"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=13782"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}