{"id":22819,"date":"2020-10-06T04:43:00","date_gmt":"2020-10-06T03:43:00","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?p=22819"},"modified":"2020-10-05T16:18:14","modified_gmt":"2020-10-05T15:18:14","slug":"22819","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=22819","title":{"rendered":"N\u00e4r pandemin kom blev skogen r\u00e4ddningen"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Nu \u00e4r stolpjakten slut f\u00f6r \u00e5ret i v\u00e5r kommun. N\u00e4sta vecka b\u00f6rjar \u00e4lgjakten.<\/p>

I \u00e5r har vi satt ett fantastiskt rekord, stolpletarna och vi arrang\u00f6rer. N\u00e4r pandemin kom blev skogen r\u00e4ddningen f\u00f6r m\u00e5nga.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n

L\u00e4s i slutet p\u00e5 inl\u00e4gget vilka siffror. Mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga deltagare i Hittaut<\/em> som i fjol. Blev det fler som registrerade stolpkontroller \u00e4n som g\u00e5r p\u00e5 hockey och fotboll i min t\u00e4tort?<\/p>\n\n\n\n

Min f\u00f6rsta skog<\/strong>
Min f\u00f6rsta skog var en l\u00e5ngsmal rand mellan en grusv\u00e4g, en g\u00e5rdsplan och n\u00e5gra g\u00e4rden. Smal? Den var j\u00e4ttestor tyckte mina sm\u00e5 ben. I dag n\u00e4r jag m\u00e4ter p\u00e5 kartan \u00e4r den 59 meter bred. Metrarna tycktes l\u00e4ngre p\u00e5 den tiden, somrarna ocks\u00e5. Sn\u00f6n om vintern var djupare, det \u00e4r d\u00e4remot sant.<\/p>\n\n\n\n

I denna storskog sm\u00f6g jag omkring mellan gran och tall, klev \u00f6ver stens\u00e4ttningar som jag inte visste var fornminnen. G\u00e5rden vi arrenderade av kyrkan hade blivit n\u00e4mnd i skrift \u00e5r 1287 f\u00f6rsta g\u00e5ngen och var socknens \u00e4ldsta. Det anade jag inte heller.<\/p>\n\n\n\n

Skogen var fin, trampad av m\u00e4nniskor i tusentals \u00e5r. G\u00f6kar gol, skogsduvor flockades och i v\u00e5ra holkar f\u00f6ddes starar. Kniv fick man i sex\u00e5rs\u00e5ldern och sedan l\u00e4rde min kusin mig att bygga kojor.<\/p>\n\n\n\n

– Det finns tre sorter<\/span><\/a>, sa han.<\/p>\n\n\n\n

Ibland str\u00f6vade vi vidare \u00f6ver \u00e5krarna \u00f6sterut, in i den storskog som har fortsatt att vara djup och som h\u00e4nger ihop \u00e4nda bort i Sibirien.<\/p>\n\n\n\n

Min andra skog<\/strong>
Min andra skog, n\u00e4r vi flyttat, gick det att g\u00e5 vilse i. Det var innan jag l\u00e4rde mig f\u00f6lja den smala \u00e4lven som satte gr\u00e4ns f\u00f6r v\u00e5rt sm\u00e5jordbruk. Drygt 1 100 steg f\u00f6r en \u00e5tta\u00e5ring fr\u00e5n mitt och min brors rum rann det en \u00e4lv p\u00e5 v\u00e4g mellan tallheden i norr och V\u00e4nern i s\u00f6der. Hon slingrade sig, \u00d6lman. N\u00e4sta sommar l\u00e4rde jag mig hoppa \u00f6ver henne och in i grannsocknen.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4lgar sprang f\u00f6rbi under mina vandringar, r\u00e5bockar sk\u00e4llde, tj\u00e4drar spelade och v\u00e4ster om v\u00e5r g\u00e5rd, p\u00e5 mossen, trumpetade tranor, pep ljungpipare och s\u00f6g silesh\u00e5ret i sig f\u00e5ngade flugor.<\/p>\n\n\n\n

Sakta er\u00f6vrade jag \u00e4nnu en v\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n

Blir sn\u00e4ll i magen<\/strong>
N\u00e4r vi flyttade till t\u00e4torten 17 kilometer bort fanns det skog d\u00e4r med. Sverige best\u00e5r av en skog med gl\u00e4ntor i. Journalisth\u00f6gskolan i G\u00f6teborg, nja d\u00e4r blev det mest Slottsskogen. Journalistpraktik i J\u00f6nk\u00f6ping och d\u00e4refter jobb i Vaggeryd, Huskvarna, Sunne och Karlstad. \u00d6verallt fina skogar ett stenkast bort.<\/p>\n\n\n\n

1983 kom vi till Forshaga. H\u00e4r k\u00e4nns det numera som om jag g\u00e5tt och sprungit varenda stig. N\u00e5gra har jag hj\u00e4lpt till att skapa. Det finns sk\u00e4l till det. Tv\u00e5 sk\u00e4l n\u00e4rmare best\u00e4mt: lugnet och nyfikenheten.<\/p>\n\n\n\n

Du blir sn\u00e4ll i magen av att dra till skogs, konstigare \u00e4n s\u00e5 \u00e4r det inte.<\/p>\n\n\n\n

Sov mot en gran<\/strong>
Jag hade aldrig h\u00f6rt talas om ordet skogsbad<\/em>, n\u00e4r jag som 13-\u00e5ring tog f\u00f6r vana att ligga och sova mot en gran eller tall borta i skogen, i v\u00e4ntan p\u00e5 hackspettar, r\u00e5bockar och andra djur. <\/p>\n\n\n\n

– Jag g\u00e5r till skogen, sa jag till mamma och s\u00e5 drog jag i v\u00e4g. Sm\u00e5ningom l\u00e4rde jag mig orientera, kom att \u00e4lska kartor, och p\u00e5 vintrarna drog vi barn skidsp\u00e5r lite varstans genom socknen. I fyran \u00e5kte jag skidor hela milen bort till skolan i Fasterud en g\u00e5ng, n\u00e4r bl\u00f6tsn\u00f6 lagt igen v\u00e4gen s\u00e5 att inte skolbilen kom fram. I sexan hittade jag en genv\u00e4g \u00f6ver dal och berg och sp\u00e5rade sj\u00e4lv norrut till skolan i Fager\u00e5sen.<\/p>\n\n\n\n

Skogen. Den susar. Den lever. Du blir frisk av den. Ibland levde vi bokstavligen p\u00e5 den. D\u00e5 satte pappa en yxa eller barkspade i n\u00e4ven p\u00e5 mig eller ett j\u00e4rn att barka savande t\u00e4ndsticksaspar med. Sk\u00f4j!<\/p>\n\n\n\n

Den livsstilen har fortsatt, \u00e4ven om jag inte \u00e4r med och driver skogsbruk l\u00e4ngre. N\u00e4r \u00e5ren g\u00e5tt har det blivit roligare och roligare att titta efter f\u00e5glar. Vi b\u00f6rjar ju l\u00e4ra oss fler och fler arter och l\u00e4ten. Numera plockar vi mer svamp \u00e4n f\u00f6rr och jag springer f\u00f6rst\u00e5s. Alltid med skogens egen musik i mina \u00f6ron. Ett beroende i sig. <\/p>\n\n\n\n

Dessemellan fikar vi. Kaffe och sm\u00f6rg\u00e5s smakar alltid b\u00e4st p\u00e5 en stubbe eller klipph\u00e4ll i skogen, ibland i k\u00e4nda trakter, ibland vid fr\u00e4mmande stig.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4ra ett och ett halvt varv runt jorden<\/strong>
S\u00e5 var det d\u00e5 stolpjakten. Det \u00e4r m\u00e5nga \u00e5r sedan den kom in i mitt liv. 1900-talets Naturpass och Trimorientering kom att ers\u00e4ttas av fasta kontrollstolpar som stod ute hela sommaren. Stolpjakten. Numera heter det Hittaut<\/em>, id\u00e9n \u00e4r den samma. Du f\u00e5r en karta i brevl\u00e5dan i slutet p\u00e5 april, d\u00e5 sitter det fasta stolpar ute i skogen och inne i t\u00e4torten. Det \u00e4r ringarna p\u00e5 kartan. Varje m\u00e5nad s\u00e4tts nya stolpar ut, som du kan ge dig iv\u00e4g och leta reda p\u00e5. Registrerar du stolpens kod p\u00e5 n\u00e4tet kommer du med p\u00e5 listan och deltar i utlottningen av priser. Strax innan \u00e4lgjakten tas stolparna in f\u00f6r vinterf\u00f6rvaring.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r \u00e4r vi nu. Snart kom vi ju med och b\u00f6rjade hj\u00e4lpa till med arrangemanget. Jag har hittat p\u00e5 kontrollpunkter genom \u00e5ren, jag har satt ut stolpar, jag har haft mejljour och jag har g\u00e5tt ut med nya stolpar n\u00e4r de gamla f\u00e5tt f\u00f6tter. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e5, nu \u00e4r det strax \u00e4lgjakt i skogen igen. P\u00e5 s\u00f6ndagen plockade vi in de 20 stolpar som vi ansvarat f\u00f6r kring Deje och Forshaga. Cykelstolparna. Det har varit en fantastisk sommar f\u00f6r v\u00e5r stolpjakt. I \u00e5r har vi verkligen beh\u00f6vts n\u00e4r folk har k\u00e4nt sig isolerade. Skogen har varit r\u00e4ddningen f\u00f6r m\u00e5nga, stolpjakten Hittaut en urs\u00e4kt.<\/p>\n\n\n\n

I v\u00e5r lilla kommun har 698 personer registrerat kontrollstolpar i sommar. Ett fantastiskt rekord, mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga som i fjol. Fler individer \u00e4n som g\u00e5r p\u00e5 hockey eller fotboll en s\u00e4song n\u00e4r v\u00e5rt Forshaga IF spelar, antar jag. Tillsammans har dessa n\u00e4ra 700 personer gjort 29 690 registreringar. De har g\u00e5tt och sprungit 59 380 kilometer tillsammans och de har varit ute i 22 267 timmar.<\/p>\n\n\n\n

Det blir n\u00e4stan ett och ett halvt varv runt jorden. Tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r. L\u00e4gg alla de kilometrarna p\u00e5 rad, s\u00e5 hade det r\u00e4ckt gott och v\u00e4l till att trava norrut och sedan \u00f6sterut, f\u00f6r att unders\u00f6ka om skogen i Grossbolstorp verkligen g\u00e5r \u00e4nda bort till Sibirien.<\/p>\n\n\n\n

Hmmm. Hur l\u00e5ngt hinner jag p\u00e5 tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

###<\/span><\/em><\/strong> Hamnar i diskussion om begreppet \u201ddet r\u00f6rliga friluftslivet\u201d. Finns det n\u00e5got or\u00f6rligt? undrar jag.<\/em>
###<\/span><\/em><\/strong> D\u00e5 f\u00e5r jag fint svar av min v\u00e4n Anneli.<\/em>
###<\/span><\/em><\/strong> Hon \u00e4gnar sig \u00e5t den sortens friluftsliv genom att s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt upps\u00f6ka en mossbelagd stubbe, en nedf\u00e4lld fura eller en lagom stor sten, skriver hon. D\u00e4r sitter hon sedan och luktar, tittar och k\u00e4nner in fri luft. L\u00e4nge.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Hem<\/span><\/a> | Om mig<\/span><\/a> | Skriva & prata<\/span><\/a> | Politik<\/span><\/a> | L\u00f6pa<\/span><\/a> | Viktor Root<\/span><\/a>  
Inl\u00e4gg nr 2 101. (c) Sven-Ove Svensson (men dela g\u00e4rna).<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Nu \u00e4r stolpjakten slut f\u00f6r \u00e5ret i v\u00e5r kommun. N\u00e4sta vecka b\u00f6rjar \u00e4lgjakten. I \u00e5r har vi satt ett fantastiskt rekord, stolpletarna och vi arrang\u00f6rer. N\u00e4r pandemin kom blev skogen r\u00e4ddningen f\u00f6r m\u00e5nga. L\u00e4s i slutet p\u00e5 inl\u00e4gget vilka siffror. Mer \u00e4n dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga deltagare i Hittaut som i fjol. Blev det fler som … Forts\u00e4tt l\u00e4sa N\u00e4r pandemin kom blev skogen r\u00e4ddningen<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"footnotes":""},"categories":[10,28,5,6],"tags":[24,25,7,12],"class_list":["post-22819","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-familjen","category-kreativt-folk","category-lopning","category-natur","tag-karlek","tag-kartan","tag-miljo","tag-orientering"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22819","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22819"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22819\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":22843,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22819\/revisions\/22843"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22819"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22819"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22819"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}