{"id":24128,"date":"2021-08-02T04:58:00","date_gmt":"2021-08-02T03:58:00","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?p=24128"},"modified":"2021-08-01T13:16:26","modified_gmt":"2021-08-01T12:16:26","slug":"han-gar-sa-tungt-pa-jorden-men-dansar-sa-latt-med-orden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=24128","title":{"rendered":"Han g\u00e5r s\u00e5 tungt p\u00e5 jorden men dansar s\u00e5 l\u00e4tt med orden"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

En dag lockar det skrivna ordet ut mig ur kvarteret d\u00e4r vi bor. Det \u00e4r pandemi i v\u00e4rlden, jag f\u00e5r h\u00e5lla avst\u00e5nd.
Staden lockar inte men jag \u00e4r pockad.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n

I hallen klickar jag fram den nyttiga webbplatsen svenska.se.<\/a> Varifr\u00e5n kommer ordet pocka? Strax st\u00e5r svaret p\u00e5 min mobilsk\u00e4rm. Det kommer fr\u00e5n tyska pochen<\/em> (bulta, pocka), \u00e4r ljudh\u00e4rmande och belagt i svenska spr\u00e5ket sedan 1543.<\/p>\n\n\n\n

Tack akademin, d\u00e5 vet jag. Staden bultar p\u00e5 uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r Gustaf Fr\u00f6ding och skrivlusten som bultar. Gustaf som jag aldrig blir f\u00e4rdig med. Vem har inte st\u00e5tt p\u00e5 stan och suckat med reporterblock och penna i hand, vem har inte sprungit fel bort\u00e5t G\u00f6sthultskanten, vem saknar inte en far som \u00e4r borta nu?<\/p>\n\n\n\n

Svampinjoner och gr\u00e5berg<\/strong>
Han \u00e4r s\u00e5 m\u00e4nsklig, Fr\u00f6ding, s\u00e5 liten och samtidigt stor. Han fattar s\u00e5 v\u00e4l hur djupaste humor och l\u00e4ttviktigaste allvar beh\u00f6ver varandra. Han g\u00e5r s\u00e5 tungt p\u00e5 jorden men dansar s\u00e5 l\u00e4tt med orden.<\/p>\n\n\n\n

Svampinjoner och sjungande gr\u00e5-\u00e5-\u00e5-berg, lustiga k\u00e5serier och olustiga grubblerier. Inte blir man f\u00e4rdig med en s\u00e5dan kamrat.<\/p>\n\n\n\n

Boken vinner<\/strong>
Jag ska till Alsters herrg\u00e5rd utanf\u00f6r Karlstad och h\u00e4mta Fr\u00f6dings\u00e4llskapets \u00e5rsbok. I bilradion p\u00e5g\u00e5r en OS-turnering men parkeringen vid herrg\u00e5rn \u00e4r n\u00e4stan full.<\/p>\n\n\n\n

– Har ni gratis wifi? fr\u00e5gar jag i serveringen.
– Mmm.<\/p>\n\n\n\n

Minuten senare sitter jag p\u00e5 en parksoffa intill Fr\u00f6dingbysten och jublar \u00e5t svenska m\u00e5lg\u00f6rare. Det hj\u00e4lper inte, boken vinner.<\/p>\n\n\n\n

Tio r\u00f6ster om relationen<\/strong>
Er v\u00e4n Gustaf Fr\u00f6ding<\/em> \u00e4r nummer 53 i ordningen bland Fr\u00f6dings\u00e4llskapets \u00e5rsb\u00f6cker. Som vanligt klokt formgiven av Anita Stjernl\u00f6f-Lund. En antologi med tio r\u00f6ster om relationen till skalden och hans verk. Barbro J\u00e4rliden skriver f\u00f6rord, \u00f6vriga skribenter \u00e4r Agneta Pleijel, My Bodin, Helene R\u00e5dberg, Malin Biller, Eva Haettner Aurelius, Miriam Kaukosalo, Vibeke Olsson Falk, Eva Jonsson, Hanna Jedvik och Maria \u201dVildhj\u00e4rta\u201d Westerberg.<\/p>\n\n\n\n

Jag slukar boken, f\u00f6rst vid herrg\u00e5rdssoffan, sedan hemma i tr\u00e4dg\u00e5rden och i l\u00e4sf\u00e5t\u00f6ljen. Skriver upp sidan 28 i mobilen, den d\u00e4r My Bodin reflekterar \u00f6ver Fr\u00f6dings brev till storasyster Cecilia:<\/p>\n\n\n\n

\u201dF\u00f6r att vara en bra f\u00f6rfattare kr\u00e4vs h\u00e4nsynsl\u00f6shet. Det \u00e4r ingen tvekan om att Gustaf f\u00f6ljer sitt eget r\u00e5d. Han skriver om sitt innersta, han satsar allt i sina texter. Omgivningens tankar om honom, sedlighets\u00e5tal, skam och skuld, nej, det spelar ingen roll. Skrivandet \u00e4r rening. Sanningen ska fram. Ingenstans \u00e4r vi sannare och renare \u00e4n i v\u00e5ra v\u00e4rsta synder, v\u00e5rt innersta m\u00f6rker. Och det v\u00e4rsta och det m\u00f6rka skriver han ofta om: alkoholism, sj\u00e4lvf\u00f6rakt, dubbelmoral, brist p\u00e5 sj\u00e4lvrespekt, brist p\u00e5 k\u00e4rlek.<\/em>
\/\u2026 \/<\/em>
Det \u00e4r som att Gustaf s\u00e4ger till mig: vad som \u00e4n har h\u00e4nt, vilka sorger du \u00e4n b\u00e4r p\u00e5: erk\u00e4nn dem, anv\u00e4nd dem, g\u00f6r konst av dem!\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Pl\u00e5gor, motst\u00e5nd och identitetspolitik<\/strong>
Sedan skriver jag 48. Eva Haettner Aurelius funderar \u00f6ver pl\u00e5gorna och livsgl\u00e4djen:<\/p>\n\n\n\n

\u201dOch orden f\u00f6r sj\u00e4lens pl\u00e5gor \u00e4r m\u00e5nga i Fr\u00f6dings diktning: sorg, melankoli, galen, kval, vansinne, gr\u00e4melse, m\u00f6rker, ledsnad, vemod f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra, f\u00f6r att inte tala om beskrivningarna av de sj\u00e4lsliga pl\u00e5gorna. Orden och bilderna f\u00f6r dessa pl\u00e5gor bildar en generalbas i hans diktning, det \u00e4r mot dessa pl\u00e5gor hans diktning, hans verser bjuder motst\u00e5nd, i sin sk\u00f6nhet, i sitt trotsiga h\u00e4vdande av Eros och livsgl\u00e4djen.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Sidan 60, noterar jag ocks\u00e5 i mobilen. D\u00e4r resonerar Vibeke Olsson Falk kring identitet och inlevelse:<\/p>\n\n\n\n

\u201dIdentitetspolitikens f\u00f6respr\u00e5kare har r\u00e4tt i att det \u00e4r f\u00f6r\u00f6dande om vissa gruppers erfarenheter osynligg\u00f6rs i kulturen och det offentliga samtalet. Men n\u00e4r de h\u00e4vdar att vi inte kan leva oss in i det vi inte sj\u00e4lva upplevt skjuter de ett grundskott mot hela v\u00e4rldslitteraturen, konsten, filmen, teatern, musiken \u2026 Inlevelse \u00e4r kulturens uppgift och drivkraft.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00f6ding f\u00f6ddes in i den tid som brukar kallas \u2019det moderna genombrottet\u2019. Det var \u00e5ngans och hoppets tid, den tid som s\u00e5g de stora folkr\u00f6relserna f\u00f6das och d\u00e5 de tekniska landvinningarna verkligen f\u00f6r\u00e4ndrade m\u00e4nniskors vardag; j\u00e4rnspisen och symaskinen, elektriciteten, f\u00f6rbr\u00e4nningsmotorn, telefonen \u2026 Den moderna sjukv\u00e5rden f\u00f6ddes, det b\u00e4sta som n\u00e5gonsin h\u00e4nt m\u00e4nskligheten. Vetenskapens landvinningar kunde gestaltas i praktisk omv\u00e5rdnad n\u00e4r den professionella sjuksk\u00f6terskan kom in i bilden. Samtidigt levde den gamla kulturen och den gamla fattigdomen kvar. N\u00e4r stambanornas blanka r\u00e4lser lades ut i det svenska landskapet var de flesta stugorna \u00e4nnu sm\u00e5 och gr\u00e5, r\u00f6df\u00e4rg var \u00e4nnu en lyx.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00f6ding romantiserar inte den gamla tiden, det kan vi tydligt se i dikten \u2019Den gamla goda tiden\u2019 som gestaltar det oerh\u00f6rt h\u00e5rda livet p\u00e5 det gamla bruket, \u2019den f\u00f6rindustriella industrin\u2019 har de gamla bruken ibland kallats. Samtidigt har Fr\u00f6ding r\u00f6tterna i den gamla, rika kulturen, vi kan t\u00e4nka p\u00e5 dikten \u2019Vallarel\u00e5t\u2019, d\u00e4r b\u00e5de gestaltningen av f\u00e4bodj\u00e4ntan och sj\u00e4lva spr\u00e5ket l\u00e5ter en hel v\u00e4rld stiga fram. Denna tids blandning av modernitet och det urgamla, av framtidstro och armod \u00e4gde en s\u00e4llsam kraft. Det \u00e4r ur denna v\u00e4rld det moderna Sverige blev till.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Malins serie \u00e4r h\u00f6jdpunkten<\/strong>
Allra sist bl\u00e4ddrar jag tillbaka till Malin Biller. Malin \u00e4r en av redakt\u00f6rerna f\u00f6r \u00e5rsboken (tillsammans med Mariam Kaukosalo), hon har dessutom gjort fina tuschlaveringar i boken. Framf\u00f6r allt har hon en egen femsidig ber\u00e4ttelse i serieform om sin vandring i Gustaf Fr\u00f6dings fotsp\u00e5r. Den som b\u00f6rjade n\u00e4r hon var 14 \u00e5r och uppt\u00e4ckte att hon inte var ensam om m\u00f6rkret. Det fanns en som hette Gustaf som inte heller passade in.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r mig \u00e4r hennes serie h\u00f6jdpunkten i \u00e4nnu en bra \u00e5rsbok fr\u00e5n ett av v\u00e5ra livaktigare litter\u00e4ra s\u00e4llskap.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

### N\u00e4r jag for hem sprang en hare \u00f6ver 62:an strax bortom sista rondellen. Alla bilister stannade artigt och sl\u00e4ppte f\u00f6rbi honom.<\/em>
### En l\u00e5\u00e5\u00e5ng stund sprang han bredvid mig, jag i bil p\u00e5 v\u00e4g norrut, han p\u00e5 gr\u00e4smattan intill.<\/em>
### Jag m\u00e4tte hans hastighet till – 41 kilometer i timmen. J\u00e4spalt, harpalt!<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Den andra boken p\u00e5 bilden<\/a> \u00f6verst i dagens inl\u00e4gg d\u00e5, den som du ocks\u00e5 h\u00e4mtade i stan, vad \u00e4r det f\u00f6r n\u00e5t? 
– Tackar som fr\u00e5gar, d\u00e4r har jag en text med sj\u00e4lv. Det \u00e4r alltid lika roligt varje g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

… v\u00e4nta, \u00f6msintheten, jag gl\u00f6mde Gustaf Fr\u00f6dings \u00f6msinthet. Gustaf skulle g\u00e4rna ha sl\u00e4ppt en hare \u00f6ver v\u00e4gen.

Det \u00e4r hans historia.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Hem<\/a> | Om mig<\/a> | Skriva & prata<\/a> | Politik<\/a> | L\u00f6pa<\/a> | Viktor Root<\/a>  
Inl\u00e4gg nr 2 168. (c) Sven-Ove Svensson (men dela g\u00e4rna).<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En dag lockar det skrivna ordet ut mig ur kvarteret d\u00e4r vi bor. Det \u00e4r pandemi i v\u00e4rlden, jag f\u00e5r h\u00e5lla avst\u00e5nd.Staden lockar inte men jag \u00e4r pockad. I hallen klickar jag fram den nyttiga webbplatsen svenska.se. Varifr\u00e5n kommer ordet pocka? Strax st\u00e5r svaret p\u00e5 min mobilsk\u00e4rm. Det kommer fr\u00e5n tyska pochen (bulta, pocka), \u00e4r ljudh\u00e4rmande och belagt i … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Han g\u00e5r s\u00e5 tungt p\u00e5 jorden men dansar s\u00e5 l\u00e4tt med orden<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"footnotes":""},"categories":[28,4],"tags":[],"class_list":["post-24128","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kreativt-folk","category-skrivande"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24128","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=24128"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24128\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":24141,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24128\/revisions\/24141"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=24128"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=24128"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=24128"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}