{"id":24675,"date":"2022-02-09T04:12:00","date_gmt":"2022-02-09T03:12:00","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?p=24675"},"modified":"2022-02-20T11:29:59","modified_gmt":"2022-02-20T10:29:59","slug":"24675","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=24675","title":{"rendered":"Kn\u00e4na darrade n\u00e4r folk tittade p\u00e5 mig"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

I b\u00f6rjan n\u00e4r jag talade offentligt hade jag handskrivna manus. Det var inte s\u00e5 ofta. Jag har skrivit p\u00e5 maskin sedan jag var 16 men de bokst\u00e4verna var f\u00f6r sm\u00e5.<\/p><\/blockquote>\n\n\n\n

Nu f\u00f6r tiden st\u00e5r jag d\u00e4r med 15 punkters Times New Roman i n\u00e4ven eller p\u00e5 bordet framf\u00f6r mig. Stor stil. D\u00e5 kan jag koncentrera mig p\u00e5 publiken, inte p\u00e5 papperet.<\/p>\n\n\n\n

Rampfebern beh\u00f6ver jag inte koncentrera mig p\u00e5. Den klarar sig fint \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Teg i m\u00e5nga \u00e5r<\/strong>
Historien om mitt offentliga talande har jag skrivit om f\u00f6rr. Jag teg i m\u00e5nga \u00e5r. Nej, inte i b\u00e4nken i skolan, inte p\u00e5 skolg\u00e5rden heller. Det var n\u00e4r fr\u00f6knar och andra ville st\u00e4lla mig framf\u00f6r de andras blickar jag tackade nej.<\/p>\n\n\n\n

Visst, det blev n\u00e5gra korta verser i diverse luciatabl\u00e5er och n\u00e5gra skolpj\u00e4ser i l\u00e5g- och mellanstadiet. D\u00e5 hade jag ju \u00e5tminstone en roll att g\u00f6mma mig bakom. Krokrot eller n\u00e4mndemannen i Examen i Ruskaby skola, se d\u00e4r n\u00e5gra av v\u00e4rldsdramatikens giganter som jag gestaltat p\u00e5 darriga ben.<\/p>\n\n\n\n

Texten kunde jag. Det var att framst\u00f6ta den som var problemet. \u201dJa, mina barn och \u00e4ven \u00e5h\u00f6rare\u2026\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Varf\u00f6r darrade kn\u00e4n och r\u00f6st n\u00e4r alla tittade p\u00e5 mig? Varf\u00f6r reagerar vi s\u00e5? Jag pratade ju ivrigt annars, n\u00e4r jag s\u00e5g folk p\u00e5 ryggen. Varf\u00f6r v\u00e5gade jag n\u00e4stan aldrig st\u00e4lla mig framf\u00f6r dem i gymnasiet?<\/p>\n\n\n\n

Livsfarlig f\u00f6r mig sj\u00e4lv<\/strong>
Den verkliga tr\u00e4ningen kom p\u00e5 J\u00e4ra folkh\u00f6gskola n\u00e5gra \u00e5r senare. Den skolformen har hj\u00e4lpt m\u00e5ngen pirrig ung dam och man. Sj\u00e4lv hamnade jag i elevk\u00e5rsstyrelsen just n\u00e4r skolan h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 i konkurs. D\u00e5 pratade vi. Storm\u00f6te efter storm\u00f6te med elevk\u00e5ren mejslade fram linjen som skulle r\u00e4dda l\u00e4s\u00e5ret f\u00f6r oss, innan nedl\u00e4ggningen. En av utmejslarna var jag sj\u00e4lv. <\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 var inte tid att t\u00e4nka p\u00e5 rampfeber.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r mina f\u00f6rsta egna b\u00f6cker blivit tryckta lyckades v\u00e4nnen i Rallarros-redaktionen, Bengt Berg, f\u00e5 mig att l\u00e4sa h\u00f6gt p\u00e5 b\u00e5de stadsbibliotek och proggkrog i G\u00f6teborg. P\u00e5 Pusterviksk\u00e4llaren \u00e4lskade jag det men n\u00e4r Rallarros lite senare upptr\u00e4dde i Storfors och Kristinehamn visste jag knappt vad jag sa i det paralyserade mellanpratet. Livsfarlig f\u00f6r mig sj\u00e4lv n\u00e4r jag gick ifr\u00e5n manus.<\/p>\n\n\n\n

Den b\u00e4sta bel\u00f6ningen<\/strong>
Vilket \u00e5r det v\u00e4nde vet jag inte. Det tog tid.  Sn\u00e4lla m\u00e4nniskor ringde och engagerade mig som underh\u00e5llare ibland, huvudtalare ibland och kursledare ibland. Som mest var jag ute tre g\u00e5nger i veckan, tack vare att folk sett och h\u00f6rt mina kr\u00f6nikor i lokala P4, TV4 och V\u00e4rmlands Folkblad. Jag hade kraftfull rampfeber varje g\u00e5ng men nu hade \u00e5ngesten b\u00f6rjat g\u00e5 \u00f6ver efter 15 sekunder eller s\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Knepet var att f\u00e5 folk att skratta i b\u00f6rjan.
Det gav sj\u00e4lvf\u00f6rtroende.<\/p>\n\n\n\n

Jag har stolpar eller manus i n\u00e4ven eller p\u00e5 bordet framf\u00f6r mig \u00e4n i dag, men numera k\u00e4nner jag mig trygg \u00e4ven n\u00e4r jag g\u00e5r ifr\u00e5n manus. Anteckningarna inneh\u00e5llet ofta en och annan ordlek och exakt, noga utt\u00e4nkt formulering. D\u00e5 beh\u00f6ver jag papperet som grund. S\u00e4rskilt eftersom varje framtr\u00e4dande brukar vara nytt, det \u00e4r s\u00e4llan samma program tv\u00e5 g\u00e5nger i rad.<\/p>\n\n\n\n

En sak har varit lika i alla \u00e5r. Om framtr\u00e4dandet varit n\u00e5gorlunda l\u00e5ngt och om det har g\u00e5tt n\u00e5gorlunda bra – d\u00e5 \u00e4r jag h\u00f6g p\u00e5 endorfiner i flera timmar efter\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r lika bra som ett tr\u00e4ningspass.<\/p>\n\n\n\n

L\u00c4NK
Hur du talar inf\u00f6r folk<\/strong><\/a>
(Ett inl\u00e4gg fr\u00e5n november 2017)<\/em><\/p>\n\n\n\n

L\u00c4NK
Bengt fick dra mig av scenen p\u00e5 R\u00f4va<\/strong><\/a><\/a><\/p>\n\n\n\n

Hem<\/a>\u00a0|\u00a0Om mig<\/a>\u00a0|\u00a0Skriva & prata<\/a>\u00a0|\u00a0Politik<\/a>\u00a0|\u00a0L\u00f6pa<\/a>\u00a0|\u00a0Viktor Root<\/a>\u00a0\u00a0
Inl\u00e4gg nr 2 210. (c) Sven-Ove Svensson (men dela g\u00e4rna).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I b\u00f6rjan n\u00e4r jag talade offentligt hade jag handskrivna manus. Det var inte s\u00e5 ofta. Jag har skrivit p\u00e5 maskin sedan jag var 16 men de bokst\u00e4verna var f\u00f6r sm\u00e5. Nu f\u00f6r tiden st\u00e5r jag d\u00e4r med 15 punkters Times New Roman i n\u00e4ven eller p\u00e5 bordet framf\u00f6r mig. Stor stil. D\u00e5 kan jag koncentrera … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Kn\u00e4na darrade n\u00e4r folk tittade p\u00e5 mig<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[28,4],"tags":[3,18,21],"class_list":["post-24675","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kreativt-folk","category-skrivande","tag-arbete","tag-lardomar","tag-ord"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24675","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=24675"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24675\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":24711,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24675\/revisions\/24711"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=24675"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=24675"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=24675"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}