{"id":25064,"date":"2023-01-19T04:05:00","date_gmt":"2023-01-19T03:05:00","guid":{"rendered":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=25064"},"modified":"2023-01-19T06:45:17","modified_gmt":"2023-01-19T05:45:17","slug":"tack-for-gladjen-nils","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=25064","title":{"rendered":"Tack f\u00f6r l\u00f6pgl\u00e4djen, Nils"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\n

F\u00f6r en tid sedan fick jag veta att Nils Lodin hade avlidit. Den legendariske grundaren av l\u00f6partidningen Springtime, numera Runners World Sverige. Det var ett ledsamt besked.
En g\u00e5ng i tiden inspirerade Nils mig b\u00e5de till att springa och skriva och nu g\u00f6r han det igen. Jag g\u00e5r till snedgarderoben, rotar i kartongerna och hittar den till sist. Min gamla Springtime-keps, den som alla bar en g\u00e5ng i tiden.<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

D\u00e4r st\u00e5r jag vemodig med en bl\u00e5gul knattekeps i n\u00e4ven och minns \u00e5ren som kr\u00f6nik\u00f6r i hans tidning. Just n\u00e4r jag t\u00e4nker s\u00e5 kommer mejl fr\u00e5n redaktionen. F\u00e5r Runners World trycka mitt l\u00e5nga inl\u00e4gg om Nils som l\u00f6parguru som jag publicerade p\u00e5 bloggen f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan?<\/p>\n\n\n\n

I den stunden knyts mitt springande, mitt skrivande och mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Nils ihop till en cirkel. Stolt s\u00e4ger jag ja till deras snygga, effektiva layout av uppslaget och knyter p\u00e5 mig l\u00f6parskorna \u00e4n en g\u00e5ng tack vare Nils Lodin.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rr sprang jag mest i m\u00f6rker p\u00e5 vardagarna s\u00e5 h\u00e4r \u00e5rs. Medelsvenskt l\u00f6nearbete har en tendens att stj\u00e4la dygnets ljusa timmar f\u00f6r en. N\u00f6jen som motionsl\u00f6pning f\u00e5r du \u00e4gna dig \u00e5t n\u00e4r solen g\u00e5tt ner.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag fick reflexv\u00e4st<\/strong>
Nu m\u00e5ste jag ber\u00e4tta den igen, historien om reflexv\u00e4sten. Det kan inte hj\u00e4lpas. Saken \u00e4r den att jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r bilar. Inte n\u00e4r jag sitter bakom ratten men n\u00e4r jag springer. Saken \u00e4r dessutom den att f\u00f6rr sprang jag g\u00e4rna rundan runt v\u00e4stra Forshaga via riksv\u00e4g 62. F\u00f6rbifarten.<\/p>\n\n\n\n

Alltid var det m\u00f6rkt och alltid h\u00f6ll jag mig halvt i diket varje g\u00e5ng jag m\u00f6tte en bil p\u00e5 den dryga kilometern mellan tunneln och s\u00f6dra infarten. V\u00e4rst var det bort\u00e5t Nord\u00e4ngen d\u00e4r det \u00e4r ett l\u00e5ngt r\u00e4cke. Ska jag hoppa \u00f6ver r\u00e4cket och springa i diket eller ska jag tro att bilf\u00f6raren ser mig och har vett att styra mot mitten n\u00e4r vi m\u00f6ts?<\/p>\n\n\n\n

Det har han inte alltid.<\/p>\n\n\n\n

Till slut f\u00f6rbarmar sig min fru \u00f6ver mig. En regnig tisdag far hon in till OBS Bergvik i Karlstad och k\u00f6per en reflexv\u00e4st f\u00f6r 195 kronor. Den kv\u00e4llen \u00e4r jag s\u00e5 glad n\u00e4r jag ger mig ut p\u00e5 rundan. Det \u00e4r m\u00f6rkt ute, det \u00e4r gott om trafik men jag \u00e4r inte r\u00e4dd. Hurra, h\u00e4r kommer en annan! Jag syns! Glatt springer jag tv\u00e5 varv extra runt min halva av Forshaga. Jag m\u00f6ter bil efter bil i regndiset men nu \u00e4r det slut med r\u00e4dslan. Hurra! Jag syns! Visst \u00e4r november \u00e4r en h\u00e4rlig m\u00e5nad.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag kommer hem st\u00e5r hon p\u00e5 trappan och talar till mig med all sin k\u00e4rlek i r\u00f6sten.
– Min lille gubbe. Va\u2019 bra att du har p\u00e5 dig reflexv\u00e4sten som jag k\u00f6pte \u00e5t dig p\u00e5 Bergvik f\u00f6r 195 kroner.
– Men varf\u00f6r har du v\u00e4nt reflexerna in\u00e5t?<\/p>\n\n\n\n

Kroppen trivs, sj\u00e4len sjunger<\/strong>
Det har g\u00e5tt minst 20 \u00e5r och ett diskbr\u00e5ck sedan Nils senast publicerade n\u00e5gon kr\u00f6nika av mig. Nu ska jag allts\u00e5 se mina ord i hans tidning igen. Lite ledsen och lite glad lufsar jag ut \u00f6ver \u00e4ngen mellan v\u00e5r gata och friluftsg\u00e5rden. I fjol gick det fortfarande en stig h\u00e4r som jag var med och h\u00f6ll \u00f6ppen. Nu har de byggt en g\u00e5ng- och cykelv\u00e4g \u00f6ver g\u00e4rdet. D\u00e4r jag brukar k\u00f6ra h\u00e4rlig sn\u00f6pulsning varv efter varv har kommunen anlagt hundrastg\u00e5rd och Trafikverket bygger avfart fr\u00e5n vajerv\u00e4gen som \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Det g\u00f6r ingenting. Medan en st\u00f6rre hackspett ropar fr\u00e5n skogen vid Sisug\u00e5rden tar jag h\u00f6ger, hittar stigen bakom bussh\u00e5llplatsen och springer mot den norra tunneln under 62:an.<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r s\u00e5 glad att jag kan springa. Efter m\u00e5nga \u00e5r l\u00e4kte diskbr\u00e5cket 2008 s\u00e5 att ryggen orkar l\u00f6pa igen. Det gick inte fort f\u00f6rr och det g\u00e5r inte fort nu men det g\u00e5r fram\u00e5t. Kroppen trivs, sj\u00e4len sjunger. I smyg brukar jag titta in i Garmin-appen ibland. \u201dDin VO2<\/sub>Max \u00e4r i den \u00f6vre 5% f\u00f6r din \u00e5lder\u201d st\u00e5r det. \u201d\u00d6verl\u00e4gset\u201d.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4g ingenting till n\u00e5gon, men de orden \u00e4r den h\u00e4r lufsande 72-\u00e5ringen stolt \u00f6ver. Tack Nils. Tack f\u00f6r l\u00f6pgl\u00e4djen p\u00e5 skogsstigen uppf\u00f6r backen mot Lind\u00e5sberget.<\/p>\n\n\n\n

Numera springer jag i ljus.<\/p>\n\n\n\n

### L\u00e4nk till blogginl\u00e4gget fr\u00e5n 2011: <\/strong>
Mina l\u00f6parguruer: Nils Lodin<\/a><\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Mitt uppslag i n\u00e4sta nummer av Runners World Sverige.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Hem<\/a> | Om mig<\/a> | Skriva & prata<\/a> | Politik<\/a> | L\u00f6pa<\/a> | Viktor Root<\/a>  
Inl\u00e4gg nr 2 240. (c) Sven-Ove Svensson (men dela g\u00e4rna).<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r en tid sedan fick jag veta att Nils Lodin hade avlidit. Den legendariske grundaren av l\u00f6partidningen Springtime, numera Runners World Sverige. Det var ett ledsamt besked.En g\u00e5ng i tiden inspirerade Nils mig b\u00e5de till att springa och skriva och nu g\u00f6r han det igen. Jag g\u00e5r till snedgarderoben, rotar i kartongerna och hittar den … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Tack f\u00f6r l\u00f6pgl\u00e4djen, Nils<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[10,28,5,4],"tags":[3,8,24,14],"class_list":["post-25064","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-familjen","category-kreativt-folk","category-lopning","category-skrivande","tag-arbete","tag-historia","tag-karlek","tag-lasning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25064","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=25064"}],"version-history":[{"count":38,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25064\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25115,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25064\/revisions\/25115"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=25064"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=25064"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=25064"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}