{"id":25305,"date":"2023-05-11T05:40:40","date_gmt":"2023-05-11T04:40:40","guid":{"rendered":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=25305"},"modified":"2023-05-11T05:40:40","modified_gmt":"2023-05-11T04:40:40","slug":"den-lakande-humorn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=25305","title":{"rendered":"Den l\u00e4kande humorn"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\n

Dagstidningarna i dag recenserar mycket f\u00e5 b\u00f6cker. Det g\u00e4ller inte minst de l\u00e4nstidningar jag l\u00e4ser.<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

I V\u00e4rmland finns det bara en tidskrift med n\u00e5gorlunda helt\u00e4ckande bevakning av litteratur med v\u00e4rml\u00e4ndsk anknytning. F\u00f6reningen V\u00e4rmlandslitteraturs tidskrift Wermlandiana<\/a>. H\u00e4r \u00e4r min senaste recension d\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n

Ingela Jonsson Lindgren<\/strong>, Det brinner! : En historia om liv och d\u00f6d – gl\u00e4dje och sorg, skildring av livet p\u00e5 en brandstation, om en vardag mitt i allvaret och ett liv i gnista.<\/em> Vulkan 2021, 179 s.<\/p>\n\n\n\n

Vilket liv levde brandm\u00e4nnen n\u00e4r inte larmet gick? Om det handlar Ingela Jonsson Lindgrens bok. Milj\u00f6n \u00e4r framf\u00f6r allt bl\u00e5ljusbyn. Den g\u00e5ngen var brandstationen n\u00e4ra f\u00e4ngelset i Karlstad inte bara brandfordon och slang. Den var hem f\u00f6r brandm\u00e4nnen och deras familjer ocks\u00e5. En sp\u00e4nnande milj\u00f6 f\u00f6r barn att v\u00e4xa upp i.<\/p>\n\n\n\n

Boken \u00e4r redigerad s\u00e5 som livet i bl\u00e5ljusbyn var. Tr\u00e5ngt, n\u00e4ra och med plats f\u00f6r stort och sm\u00e5tt, larm och julfester, bus och k\u00e4rlek, barn, idrott och anekdoter. Det kryllar av m\u00e4nniskor. N\u00e5gon g\u00e5ng k\u00e4nns det som ett fotoalbum f\u00f6r de n\u00e4rmast men d\u00e5 h\u00e4nder snart n\u00e5got som g\u00f6r det intressant \u00e4ven f\u00f6r oss andra.<\/p>\n\n\n\n

Ibland blir det ett v\u00e4ldigt liv. N\u00e4r larmet g\u00e5r p\u00e5 natten v\u00e4cks hela familjerna. Ibland uppst\u00e5r en s\u00e4rskilt tystnad, l\u00e4nge. D\u00e5 har n\u00e5gon s\u00e4rskilt sv\u00e5r brand eller olycka intr\u00e4ffat med m\u00e5nga d\u00f6da. Ibland blir de skadade sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n\n

En person st\u00e5r i centrum tidigt. Det \u00e4r Karl Johansson. Den 1 december 1918 stiger han av t\u00e5get i Karlstad. En f\u00f6re detta dr\u00e4ng och hovslagarkorpral p\u00e5 v\u00e4g till sitt nya jobb som brandkorpral. Han ska bli kvar p\u00e5 brandk\u00e5ren hela sitt yrkesliv. F\u00f6rst f\u00e5r Karl en s\u00e4ng i ungkarlsrummet p\u00e5 brandstationen men efter en tid kan \u00e4ven hans Beda och sonen Martin flytta in i byn.<\/p>\n\n\n\n

Karl f\u00e5r se brandk\u00e5ren i staden f\u00f6r\u00e4ndras fr\u00e5n h\u00e4st och vagn till brandbil och ambulans. I boken kan vi f\u00f6lja utvecklingen fr\u00e5n stadsbranden 1865 och till flytten in i nya brandstationen p\u00e5 Sundsta 1956. D\u00e5 f\u00f6rsvinner bl\u00e5ljusbyn. Nu beh\u00f6ver inte familjerna bo p\u00e5 stationen l\u00e4ngre, de flesta hamnar i l\u00e4genheter i n\u00e4rheten.<\/p>\n\n\n\n

Det brukar s\u00e4gas att heltidsbrandm\u00e4n \u201dhar smeknamn, firma i k\u00e4llaren och \u00e4r bra p\u00e5 att laga mat.\u201d Boken bekr\u00e4ftar detta. Bl\u00e5, Tassen, Swisch, Eleganten, Pigge, Flisa, Ginken, Skr\u00e4ddarn, Mannis, Kikon, Slampen, Tv\u00e5fjorton, Korpen, Lillen, Kupa och Bonzo heter n\u00e5gra. De jobbar extra p\u00e5 bilskola och Wards m\u00f6bler. De skottar sn\u00f6 p\u00e5 tak, f\u00e4ller tr\u00e4d, k\u00f6r dricka och droska, lagar fiskn\u00e4t och river biljetter p\u00e5 Palladium.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi hade olika \u2019uppdrag\u2019 hemma n\u00e4r larmet gick. Pappa upp ur s\u00e4ngen och hoppade i sina byxor med st\u00f6vlarna p\u00e5 som alltid stod p\u00e5 samma plats hemma. Eftersom vi sov b\u00e5de p\u00e5 golvet och alla soffor var utdragna s\u00e5 g\u00e4llde det att skapa fri v\u00e4g f\u00f6r pappa. Sist stod yngsta brorsan och h\u00f6ll upp d\u00f6rren och pappa rusade ut \u2026 vi la oss eller \u2026 s\u00e5 cyklade vi p\u00e5 mammas cykel efter brandbilarna. Mamma stod alltid vid k\u00f6ksb\u00e4nken \u2026 hon sa aldrig att hon var orolig men hon slamrade med disken v\u00e4ldigt mitt i natten och hon v\u00e4ntade in pappa varje g\u00e5ng och ibland kunde det bli l\u00e5ng v\u00e4ntan.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Ingela Jonsson Lindgren skildrar en del av Karlstads historia som annars kunde ha blivit bortgl\u00f6md. Tack f\u00f6r det. Mig l\u00e4r den f\u00f6re detta akutsjuksk\u00f6terskan dessutom ett uttryck som m\u00e5nga i bl\u00e5ljusbranschen k\u00e4nner igen:<\/p>\n\n\n\n

Den l\u00e4kande humorn.<\/p>\n\n\n\n

Recension i tidskriften Wermlandiana nr 1\/2023. <\/em>
Transparens: jag har suttit i styrelsen f\u00f6r f\u00f6reningen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Hem<\/a> | Om mig<\/a> | Skriva & prata<\/a> | Politik<\/a> | L\u00f6pa<\/a> | Viktor Root<\/a>  
Inl\u00e4gg nr 2 257. (c) Sven-Ove Svensson (men dela g\u00e4rna).<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dagstidningarna i dag recenserar mycket f\u00e5 b\u00f6cker. Det g\u00e4ller inte minst de l\u00e4nstidningar jag l\u00e4ser. I V\u00e4rmland finns det bara en tidskrift med n\u00e5gorlunda helt\u00e4ckande bevakning av litteratur med v\u00e4rml\u00e4ndsk anknytning. F\u00f6reningen V\u00e4rmlandslitteraturs tidskrift Wermlandiana. H\u00e4r \u00e4r min senaste recension d\u00e4r: Ingela Jonsson Lindgren, Det brinner! : En historia om liv och d\u00f6d – gl\u00e4dje … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Den l\u00e4kande humorn<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[28],"tags":[3,8,18,14],"class_list":["post-25305","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kreativt-folk","tag-arbete","tag-historia","tag-lardomar","tag-lasning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25305","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=25305"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25305\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":25314,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25305\/revisions\/25314"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=25305"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=25305"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=25305"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}