{"id":26978,"date":"2024-09-08T04:21:00","date_gmt":"2024-09-08T03:21:00","guid":{"rendered":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=26978"},"modified":"2024-09-07T18:31:39","modified_gmt":"2024-09-07T17:31:39","slug":"motstandshjaltar-och-efterkannare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=26978","title":{"rendered":"Motst\u00e5ndshj\u00e4ltar och efterk\u00e4nnare"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\n

ONSDAG. Vi reser till Charlottenberg. H\u00e4r intervjuade jag en g\u00e5ng k\u00e4mpen August Sp\u00e5ngberg. Nu \u00e4r vi p\u00e5 v\u00e4g dit.
Vi ska p\u00e5 G\u00f4bbkv\u00e4ll.<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

Stationssamh\u00e4llet ligger n\u00e4ra gr\u00e4nsen till Norge. De j\u00e4rnv\u00e4gsanst\u00e4llda h\u00e4r var viktiga i st\u00f6det till den norska motst\u00e5ndsr\u00f6relsen under tyskarnas ockupation. Mellan V\u00e4rmland och Norge g\u00e5r m\u00e5nga skogsstigar som folk kunde anv\u00e4nda f\u00f6r att smuggla m\u00e4nniskor, brev, trycksaker och annat som motst\u00e5ndet kr\u00e4vde.<\/p>\n\n\n\n

Men h\u00e4r gick ocks\u00e5 t\u00e5gen.<\/p>\n\n\n\n

I dag har han en idyllisk park uppkallad efter sig, August Sp\u00e5ngberg. Det var inte lika idylliskt, det arbete som han och de andra svenskarna och norrm\u00e4nnen bedrev tillsammans under kriget.<\/p>\n\n\n\n

Dykardr\u00e4kt i vattentanken<\/strong>
N\u00e4r jag bl\u00e4ddrar i hans bok I tidens str\u00f6m<\/strong><\/a> igen p\u00e5minns jag om ett av de p\u00e5hittigare s\u00e4tten att smuggla folk \u00f6ver gr\u00e4nsen.<\/p>\n\n\n\n

Det byggde p\u00e5 att \u00e5ngloken beh\u00f6vde vatten.<\/p>\n\n\n\n

\u201dT\u00e5gen unders\u00f6ktes i regel mycket noga, men det fanns g\u00f6mst\u00e4llen, som aldrig uppt\u00e4cktes av tyskarna, d\u00e4r \u00e4ven kurirer kunde ha en k\u00e4nsla av relativ s\u00e4kerhet. Ett s\u00e5dant g\u00f6msle var – \u00e5nglokets vattentank! Ingen kunde g\u00e4rna tro, att n\u00e5gon m\u00e4nniska skulle finna p\u00e5 att tr\u00e4nga sig ner i den vattenfyllda tanken – fast den var v\u00e4l knappast riktigt fylld vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen – med risk att dr\u00e4nkas som en r\u00e5tta. Ingen kunde komma osedd ner eller upp ur det v\u00e5ta elementet, d\u00e4rf\u00f6r finkammade Gestapo aldrig detta g\u00f6mst\u00e4lle, \u00e4ven om det inte gick alldeles fritt fr\u00e5n unders\u00f6kningar. Men det fordrades b\u00e5de goda nerver och stark fysik att timtals st\u00e5 i den tillslutna m\u00f6rka tanken med det kalla vattnet skvalpande kring huvudet, \u00e4ven om man var if\u00f6rd dykardr\u00e4kt.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven k\u00e4ringar<\/strong>
Anledningen till att vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till Charlottenbergs bibliotek \u00e4r att forne SVT-medarbetaren Kjell Gustafsson och frilansjournalisten B\u00f6rge Nilsson ska ber\u00e4tta om sina b\u00f6cker d\u00e4r och Tommy Johansson ska visa naturfoto. G\u00f4bbkv\u00e4ll kallar biblioteket det men p\u00e5pekar att k\u00e4ringar \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4lkomna.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 skriver de.<\/p>\n\n\n\n

Dessutom \u00e4r vi lovade fika och ett utbud av jaktkorvar i pausen, Bertil \u00c5kesson ska t\u00e4lja tr\u00e4figurer, Eda fiskekrets ska medverka, vi kan testa jaktsimulator och K\u00c5 Jansson ska visa gamla Edafilmer.<\/p>\n\n\n\n

Externa k\u00f6plador<\/strong>
Vi \u00e4r tidiga p\u00e5 plats i Charlottenberg och tar en promenad genom samh\u00e4llet. H\u00e4r hittar vi skulpturen av Charlotta Berg, hustru till grundaren av j\u00e4rnbruket vid Vr\u00e5ngs\u00e4lven. Han d\u00f6pte bruket efter henne och d\u00e4rmed orten.<\/p>\n\n\n\n

Pizzerior finnes men dessemellan ser vi ett antal tomma aff\u00e4rslokalerna i centrum. I dag \u00e4r handeln p\u00e5 orten h\u00e5rt inriktad p\u00e5 norrm\u00e4nnen och sker i stora k\u00f6plador utanf\u00f6r centrum. Den utvecklingen har vi sett p\u00e5 fler h\u00e5ll.<\/p>\n\n\n\n

\u201dVi som talar ryska \u00e4r ocks\u00e5 offer\u201d<\/strong>
Nu b\u00f6rjar programmet. Personalen har f\u00e5tt b\u00e4ra in extrastolar. \u00c4r vi 60 stycken p\u00e5 plats?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

B\u00f6rge Nilsson.<\/em><\/p>\n\n\n\n

B\u00f6rge Nilssons bok heter Putins bro till v\u00e4st \u2013 ryssarna i Baltikum. <\/strong>Mer \u00e4n en miljon ryssar blev kvar i Estland och Lettland n\u00e4r Sovjetunionen f\u00f6ll samman och R\u00f6da Arm\u00e9n drog sig hem\u00e5t. En g\u00e5ng var dessa en privilegierad grupp, nu en underklass.<\/p>\n\n\n\n

B\u00f6rge visar ett antal exempel p\u00e5 s\u00e5dana ryssar, f\u00f6dda i Baltikum men i dag utan medborgarskap eftersom de inte vill g\u00f6ra den tenta i historia och landets spr\u00e5k som beh\u00f6vs.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 Igor Kolu var barn fick han ofta h\u00f6ra en ramsa i hemstaden Narva d\u00e4r han var f\u00f6dd. \u201dTjemodan. Vokzal. Rossija.\u201d Resv\u00e4ska, J\u00e4rnv\u00e4gsstation. Ryssland. Det var inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vad den ramsan betydde.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r B\u00f6rge upprepar 2012 \u00e5rs reportageresa f\u00f6rv\u00e5nar svaren. Vissa ser fortfarande Putin som en hj\u00e4lte. Andra har \u00e4ndrat sig.<\/p>\n\n\n\n

\u201dFragment av de raketer som avfyras mot Kiev och Charkiv tr\u00e4ffar ocks\u00e5 oss\u201d, som den lettlandsryske politikern Boriss Cilevics skrev, strax efter att Putins styrkor anfallit Ukraina. \u201dAlla vi som talar ryska \u00e4r ocks\u00e5 offer.\u201d<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Kjell Gustafsson.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Flyget beh\u00f6ver inte Svein<\/strong>
Efter fikapausen \u00e4r det Kjell Gustafssons tur att ber\u00e4tta om sin roman Flykten \u2013 dr\u00f6mmen om att bli hj\u00e4lte<\/strong>. Huvudpersonen Svein dr\u00f6mmer om att bli hj\u00e4lte efter att hans hemland Norge ockuperats av Nazityskland. Som 20-\u00e5ring b\u00f6rjar han vara med och trycka f\u00f6rbjudna trycksaker. Till slut inser han dock att han riskerar att gripas av tyskarnas hemliga polis.<\/p>\n\n\n\n

Han flyr till Sverige precis som 50 000 andra norrm\u00e4n. Sveins tanke \u00e4r att forts\u00e4tta till Skottland eller Kanada f\u00f6r att bli flygare och kunna hj\u00e4lpa till och besegra ockupanten. Men det blir inte s\u00e5. Flyget beh\u00f6ver tekniker, inte en kontorist som Svein.<\/p>\n\n\n\n

Kjells ber\u00e4ttelse handlar om en man som aldrig blir n\u00e5gon hj\u00e4lte, trots dr\u00f6mmen. Som flyttar hem efter kriget men \u00e5terv\u00e4nder till Sverige igen, utan att k\u00e4nna sig riktigt hemma i n\u00e5got av l\u00e4nderna. Ett dilemma som m\u00e5nga flyktingar k\u00e4nner igen.<\/p>\n\n\n\n

TORSDAG. Jag vandrar med Gryningspatrullen, vi letar Hittaut-stolpar, h\u00e4mtar svamp och fikar vid S\u00f6rtj\u00e4rn. D\u00e4r lyckas jag d\u00e5ligt med min tanke att det \u00e4r synd om ett tj\u00e4rn som f\u00e5tt sitt namn efter hur det ligger i f\u00f6rh\u00e5llande till ett annat tj\u00e4rn. Inte efter egen f\u00f6rtj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n\n

Tj\u00e4rnet norr om oss heter Abborrtj\u00e4rn. I dag misst\u00e4nker jag att v\u00e5ra fiskegymnasister i Forshaga glatt skulle d\u00f6pa om det sydligare tj\u00e4rnet till G\u00e4ddtj\u00e4rn om de kunde. Eller varf\u00f6r inte J\u00e4tteg\u00e4ddtj\u00e4rn.<\/p>\n\n\n\n

En ren lyckorunda<\/strong>
FREDAG. Min kommun ordnar n\u00e4ringslivsf\u00f6rmiddag. Patrik Nordkvist talar om f\u00f6rs\u00e4ljning, Eric L\u00f6fberg om IT-s\u00e4kerhet och Cecilia Viktoria K\u00e4rrberg om att lyckas i sociala medier. Flest aha-upplevelser f\u00e5r jag av Marko Tosic som ber\u00e4ttar om m\u00f6jligheterna med AI. Jag \u00e5terkommer till det i ett kommande inl\u00e4gg.<\/p>\n\n\n\n

Efter lunch \u00e5ker den k\u00e4ra v\u00e4nnen och jag till v\u00e5r favoritbadplats Skivtj\u00e4rn i Deje. Medan hon badar provar jag en f\u00f6rsiktig rehabrunda i omgivningen. Upprepar 20 steg l\u00f6pning och 20 steg g\u00e5ng p\u00e5 mjuka stigar. Sammanlagt 6 minuter och 9 sekunder ren lycka.<\/p>\n\n\n\n

Rehabtr\u00e4nat med gummiband och \u00e4ven med den egna kroppen som tyngd har jag gjort under tiden men detta \u00e4r de f\u00f6rsta l\u00f6pstegen sedan jag f\u00f6ll och blodet skvatt i T\u00e4llberg den 8 augusti.<\/p>\n\n\n\n

En liten runda f\u00f6r m\u00e4nskligheten.
Men en stor f\u00f6r den h\u00e4r pynklige efterk\u00e4nnaren.<\/p>\n\n\n\n

6.09 och det k\u00e4nns ingenting.<\/p>\n\n\n\n

Hem<\/a> | Om mig<\/a> | Skriva & prata<\/a> | Politik<\/a> | L\u00f6pa<\/a> | Viktor Root<\/a>  
Inl\u00e4gg nr 2 385, (c) Sven-Ove Svensson (men dela g\u00e4rna<\/em>).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

ONSDAG. Vi reser till Charlottenberg. H\u00e4r intervjuade jag en g\u00e5ng k\u00e4mpen August Sp\u00e5ngberg. Nu \u00e4r vi p\u00e5 v\u00e4g dit.Vi ska p\u00e5 G\u00f4bbkv\u00e4ll. Stationssamh\u00e4llet ligger n\u00e4ra gr\u00e4nsen till Norge. De j\u00e4rnv\u00e4gsanst\u00e4llda h\u00e4r var viktiga i st\u00f6det till den norska motst\u00e5ndsr\u00f6relsen under tyskarnas ockupation. Mellan V\u00e4rmland och Norge g\u00e5r m\u00e5nga skogsstigar som folk kunde anv\u00e4nda f\u00f6r att … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Motst\u00e5ndshj\u00e4ltar och efterk\u00e4nnare<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[28,5,6,9,4],"tags":[8,18,14,17],"class_list":["post-26978","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kreativt-folk","category-lopning","category-natur","category-politik","category-skrivande","tag-historia","tag-lardomar","tag-lasning","tag-solidaritet"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26978","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26978"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26978\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26984,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26978\/revisions\/26984"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26978"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=26978"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=26978"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}