{"id":30100,"date":"2026-09-15T04:05:00","date_gmt":"2026-09-15T03:05:00","guid":{"rendered":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=30100"},"modified":"2026-09-14T11:47:54","modified_gmt":"2026-09-14T10:47:54","slug":"en-dam-kladd-i-svart","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=30100","title":{"rendered":"En dam kl\u00e4dd i svart"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Gustava Elisabet Pettersson <\/em>
(Foto 1935: Nils Heinervall)<\/em><\/p>\n\n\n\n

\n

Hon gick och drog p\u00e5 en barnvagn l\u00e4ngs sm\u00e5v\u00e4garna utanf\u00f6r Skived.
Men det fanns inget barn i den.<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

Vi \u00e4r n\u00e5gra gubbar som brukar vandra p\u00e5 torsdagsf\u00f6rmiddagarna. Vid fikat f\u00f6rv\u00e4ntas dagens ansvarige ber\u00e4tta n\u00e5gonting. Det har rappats i Forshagaskogarna. Det har sjungits solo, ber\u00e4ttats om brittiska sj\u00f6slag, l\u00e4sts dikter och h\u00e5llits bokpremi\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r \u00e4r mitt f\u00f6redrag fr\u00e5n f\u00f6rra g\u00e5ngen jag var ansvarig f\u00f6r vandringen. Dessutom kunde jag visa vad doktor Wessmark skrev att hon d\u00f6tt av den 19 november 1938, Gustava Elisabet Pettersson.<\/p>\n\n\n\n

Inte sk\u00f6rbjugg, som det sagts.<\/p>\n\n\n\n

Mitt f\u00f6redrag:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\u201dV\u00e4lkommen. Vi \u00e4r egentligen h\u00e4r 100 \u00e5r f\u00f6r sent. Hade vi kommit hit p\u00e5 1920-talet. D\u00e5 hade vi f\u00f6rmodligen tr\u00e4ffat en dam helt kl\u00e4dd i svart.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r l\u00e5g torpet Milbr\u00e5ten<\/strong>. Cirka 10 tunnland, varav en del brukades av mark\u00e4garen. Plats f\u00f6r tre bundna djur i ladug\u00e5rden. Loge, lada och ladug\u00e5rd av timmer med halmtak.<\/p>\n\n\n\n

Kvar finns stengrund efter ladug\u00e5rd och lador, rester av en jordk\u00e4llare i v\u00e4stra dalkanten, en k\u00e4lla i b\u00e4ckdalen samt n\u00e5gra vinb\u00e4rsbuskar.<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rst k\u00e4nda som bodde p\u00e5 Milbr\u00e5ten hette Lars Jonsson. Han bodde h\u00e4r 1849.<\/p>\n\n\n\n

Petter Svensson bodde h\u00e4r 1855-1865.<\/p>\n\n\n\n

Den siste brukaren hette Andersson och hans hustru Maja. En Ester Sj\u00f6berg tj\u00e4nte piga i Milbr\u00e5ten hos Andersson n\u00e4r hon var 15 \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Men – s\u00e5 kom den sista som bodde h\u00e4r. Hon som blev den mest k\u00e4nda. Gustava Elisabet Pettersson<\/strong>, f\u00f6ddes 28 november 1855 i Simrishamn. N\u00e4r hon var tre \u00e5r flyttade familjen till Karlshamn. Pappan var kopparslagm\u00e4stare och \u00e4gde en fastighet i staden.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r hon var 22 flyttade Gustava till G\u00f6teborg och bodde d\u00e4r med sin farbror och hans dotter. Men dom d\u00f6r. Hon m\u00e5ste hon flytta igen. F\u00f6rst till V\u00e4xj\u00f6 och sedan tillbaka till G\u00f6teborg 1890.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r nu utvecklingen b\u00f6rjar, som ska leda till att hon hamnar h\u00e4r med rykte som knepig gumma.<\/p>\n\n\n\n

Gustava fick jobb som hush\u00e5llerska hos en v\u00e4rdhusv\u00e4rd, Anton Andersson, och hans tre barn. Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n hon var gravid.<\/p>\n\n\n\n

Hon tvingades flytta.<\/p>\n\n\n\n

Efter att ha f\u00f6tt sin dotter, Clara Elisabet, blev hon h\u00e4nvisad till fattigv\u00e5rden p\u00e5 f\u00f6rs\u00f6rjningshuset Gibraltar i G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

I februari 1892 h\u00e4nde s\u00e5 det som kom att pr\u00e4gla Gustavas mentala h\u00e4lsa under resten av livet. Dottern d\u00f6r av akut luftr\u00f6rsinflammation, inte ens ett \u00e5r gammal.<\/p>\n\n\n\n

Nu b\u00f6rjade en rotl\u00f6s tid. Gustava flyttar omkring och lever stora delar av sin tid p\u00e5 luffen. 1904 kommer hon till Karlstad, med en flyttattest till Norge i handen.<\/p>\n\n\n\n

Hon forts\u00e4tter aldrig till Norge.<\/p>\n\n\n\n

I st\u00e4llet hamnar hon i \u201dHusvillan f\u00f6r kvinnor\u201d p\u00e5 Herrhagen i Karlstad den 13 oktober 1904. 1909 skrivs hon som \u201dutan stadigvarande hemvist\u201d. Hon f\u00f6rblir registrerad som Karlstadsbo \u00e4nd\u00e5 fram till sin d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

Men hon stannade inte i stan. 1915, snart 60 \u00e5r gammal, dyker hon upp i Skived, och ber om fattigst\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

De f\u00f6rsta tv\u00e5 \u00e5ren \u00e4r hon rotl\u00f6s. Men omkring 1918 flyttar hon in i torpstugan h\u00e4r p\u00e5 Milbr\u00e5ten. Emanuel Svensson som \u00e4ger torpet sitter i fattigv\u00e5rdsstyrelsen. Han l\u00e5ter henne bo h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Gustava \u00e4r inte helt utfattig. Varje m\u00e5nad fick hon pengar, varifr\u00e5n vet man inte.<\/p>\n\n\n\n

Gustava blir en udda person i Skived. Hon g\u00e5r omkring med en barnvagn trots att hon inte har n\u00e5got barn. Hon g\u00e5r g\u00e4rna vid sidan av v\u00e4gen. Hon b\u00e4r alltid svart och som b\u00e4lte har hon ett rep med ett h\u00e4ngl\u00e5s och en bordskniv i.<\/p>\n\n\n\n

Hon pratar v\u00e4ldigt korrekt och p\u00e5st\u00e5r att hon \u00e4r sjuksyster, vilket inte \u00e4r sant.<\/p>\n\n\n\n

Snart s\u00e4ger folk att hon \u00e4r trollkunnig. Hon \u00e4r v\u00e4ldigt glad att b\u00e4cken h\u00e4r intill rinner norrut, ber\u00e4ttar hon. Norrut, det \u00e4r bra f\u00f6r en magiker.<\/p>\n\n\n\n

Smeknamnet hon f\u00e5r \u00e4r Kokla<\/strong>.<\/p>\n\n\n\n

Kokla \u00e4r lite burdus. Hon brukar g\u00e5 rakt in n\u00e4r hon kommer p\u00e5 bes\u00f6k. Barnen \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r henne och g\u00f6mmer sig. Man vet aldrig vilket hum\u00f6r hon \u00e4r p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

St\u00f6ter hon ihop med n\u00e5gon hon ser som en ov\u00e4n spottar hon tre g\u00e5nger. I barnvagnen har hon en j\u00e4rnk\u00e4pp som hon hotar att anv\u00e4nda om traktens barn blir f\u00f6r n\u00e4rg\u00e5ngna.<\/p>\n\n\n\n

Ibland kommer hon \u00f6ver till granng\u00e5rden och ber om hj\u00e4lp med sitt gr\u00e5tande barn. Trots att hon inget barn har. N\u00e4r grannarna f\u00f6ljer med hit till torpet och inte kan h\u00f6ra n\u00e5gra snyftningar blir Kokla rasande.<\/p>\n\n\n\n

Men hon har ocks\u00e5 andra sidor. Om n\u00e5gon i trakten blir sjuk dyker hon g\u00e4rna upp med v\u00e4xter hon blandat ihop. Troligen \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r hon f\u00e5r sitt smeknamn. Hon koklar ju ihop sin medicin.<\/p>\n\n\n\n

I slutet av 1920-talet bor Kokla \u00e4ven vid Halla vid \u00c5sen i Skived. Ungef\u00e4r d\u00e4r vi parkerade bilen, n\u00e4ra f\u00f6rskolan Maskrosen.<\/p>\n\n\n\n

I Skived k\u00e4nde man b\u00e5de respekt och viss r\u00e4dsla f\u00f6r den gamla kvinnan i svart som drog omkring efter v\u00e4garna. Ber\u00e4ttelserna om henne lever \u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

Sj\u00e4lv dog hon p\u00e5 Bergs v\u00e5rdhem i Skived 1938, 83 \u00e5r gammal.\u201d<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r slutar f\u00f6redraget.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Gick till graven<\/strong>
Det var vid Milbr\u00e5ten jag ber\u00e4ttade om Kokla. D\u00e4r, bland kanadensiskt gullris och planterade granar s\u00f6der om Skived, kunde jag visa bild p\u00e5 Gustava och p\u00e5 vad det stod om henne i Forshagas d\u00f6dbok.<\/p>\n\n\n\n

Hon dog inte av sk\u00f6rbjugg. Hon dog av marasmus senilis<\/strong> skriver doktor Wessmark. Det vill s\u00e4ga \u00e5lderdomssvaghet eller \u201d\u00e5lderdomsavtyning\u201d. En vanlig d\u00f6dsorsak den g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

Efter\u00e5t gick vi till graven. Den finns kvar vid Forshaga kyrka.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Ur Forshagas d\u00f6dbok 1938. ”Gustava Elisabet Pettersson, fd hush\u00e5llerska, fr\u00e5n Bok \u00f6ver obefintliga sid 74 i Karlstad.<\/em>”<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Hem<\/a>\u00a0|\u00a0Om mig<\/a>\u00a0|\u00a0Skriva & prata<\/a>\u00a0|\u00a0Politik<\/a>\u00a0|\u00a0L\u00f6pa<\/a>\u00a0|\u00a0Viktor Root<\/a>\u00a0\u00a0
Inl\u00e4gg nr 2 645, (c) Sven-Ove Svensson (men dela g\u00e4rna).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Gustava Elisabet Pettersson (Foto 1935: Nils Heinervall) Hon gick och drog p\u00e5 en barnvagn l\u00e4ngs sm\u00e5v\u00e4garna utanf\u00f6r Skived.Men det fanns inget barn i den. Vi \u00e4r n\u00e5gra gubbar som brukar vandra p\u00e5 torsdagsf\u00f6rmiddagarna. Vid fikat f\u00f6rv\u00e4ntas dagens ansvarige ber\u00e4tta n\u00e5gonting. Det har rappats i Forshagaskogarna. Det har sjungits solo, ber\u00e4ttats om brittiska sj\u00f6slag, l\u00e4sts dikter … Forts\u00e4tt l\u00e4sa En dam kl\u00e4dd i svart<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"footnotes":""},"categories":[6,4],"tags":[8,14],"class_list":["post-30100","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-natur","category-skrivande","tag-historia","tag-lasning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30100","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30100"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30100\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30145,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30100\/revisions\/30145"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30100"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=30100"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=30100"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}