– 2007 var jag s\u00e5 \u00f6verviktig, att n\u00e4r jag kn\u00f6t skosn\u00f6rena fick jag alltid ta mig en funderare \u00f6ver om det inte var n\u00e5t annat jag borde g\u00f6ra p\u00e5 samma g\u00e5ng. N\u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 var d\u00e4r nere\u2026<\/p>\n
Nu ser han ut som vilken sm\u00e4rt motion\u00e4r som helst i medel\u00e5ldern. God soldat betyder inte att han \u00e4r milit\u00e4r, men d\u00e4remot att n\u00e4r han f\u00e5r en uppgift s\u00e5 genomf\u00f6r han den. Det var det han gjorde med sin vikt.<\/p>\n
– Jag sa till en bekant att det h\u00e4r f\u00e5r vi g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t.<\/p>\n
Kort sagt, de best\u00e4mde sig f\u00f6r att springa ett marathonlopp tillsammans tv\u00e5 \u00e5r senare. New York Marathon<\/a>, det ans\u00e5g de vara marornas mara. Skulle de \u00e4nd\u00e5 springa 42 kilometer och 195 meter s\u00e5 skulle det vara den.<\/p>\n – F\u00f6rsta tr\u00e4ningspasset orkade jag 500 meter. Sedan var jag helt slut, svetten rann och jag hade en f\u00f6rf\u00e4rlig andh\u00e4mtning. Pulsen rusade \u2026<\/p>\n Vi \u00e4r m\u00e5nga som k\u00e4nner igen den situationen. S\u00e5 har det varit f\u00f6r m\u00e5nga av oss, \u00e4ven vi som inte var \u00f6verviktiga n\u00e4r vi b\u00f6rjade.<\/p>\n – Hej, jag har h\u00f6rt att du \u00e4r l\u00f6pare och kan skriva. Vill du skriva en grej i Springtime<\/a>? Jag har en fin bild p\u00e5 en l\u00f6pare i vacker natur som vi t\u00e4nkte du skulle fixa en text till. Ett par matsedlar eller n\u00e5t.<\/p>\n Matsedlar \u00e4r journalistspr\u00e5k fr\u00e5n skrivmaskinens dagar och betyder manuspapper. Mackor sa vi, n\u00e4r vi ville vara riktigt fr\u00e4na. Den h\u00e4r artikeln \u00e4r p\u00e5 fyra och en halv matsedlar.<\/p>\n Sedan beskrev han bilden. En l\u00f6pare som med sviktande steg tog en runda i svensk fj\u00e4llnatur. Jag fick inte ens fotot skickat till mig. Han beskrev det. L\u00f6pare i f\u00f6rgrunden, fj\u00e4ll i bakgrunden. Sedan lade han p\u00e5, jag tog ett djupt andetag och skrev ner all min k\u00e4rlek till motionsl\u00f6pning i fri svensk natur. Artikeln kom in, redakt\u00f6ren h\u00f6rde av sig och tyckte det var en fin text, s\u00e4rskilt som jag inte ens hade sett f\u00e4rgfotot innan jag skrev.<\/p>\n Att det var ett test f\u00f6rstod jag. S\u00e5dana utmaningar m\u00e5ste du bara anta, annars \u00e4r du inte lika st\u00f6nig som folk tror.<\/p>\n En legend i luren Han hade f\u00e5tt mitt namn av en gemensam bekant. Det \u00e4r jag Lars Longueville<\/strong>, den g\u00e5ngen utbildningsledare p\u00e5 h\u00f6gskolan i Kalmar, evigt tacksam f\u00f6r. Nils och jag hade varit d\u00e4r vid varsitt tillf\u00e4lle och fortbildat journalister i s\u00e5dant som Lars ans\u00e5g att vi beh\u00e4rskade.<\/p>\n Historien om l\u00f6partidningen Springtime b\u00f6rjade en sommardag 1982. Nils Lodin m\u00f6tte en man vid namn Lasse Vesterlund<\/strong>. Nils var galen i att springa och ville starta en l\u00f6partidning. Lasse hade ett tryckeri.<\/p>\n – Trycka p\u00e5 kredit? G\u00e4rna, sa den ene optimisten till den andre.<\/p>\n Lodin sade upp sig fr\u00e5n Aftonbladet, d\u00e4r han arbetat i 17 \u00e5r, och startade sin tidning. Chefens ord var att materialet skulle r\u00e4cka till tre nummer, sedan var han v\u00e4lkommen tillbaka.<\/p>\n Det blev m\u00e5nga hundra nummer och loppet g\u00e5r vidare. Springtime<\/strong> startade med noll kronor i kassan, fast branschen den g\u00e5ngen ans\u00e5g att du m\u00e5ste ha minst tre miljoner i startkapital, om ditt tidnings\u00e4ventyr skulle lyckas. Totalt hade man genom diverse utskick f\u00e5tt ihop 800 prenumeranter.<\/p>\n F\u00f6rsta numret inneh\u00f6ll ett k\u00e4ndisreportage med Bj\u00f6rn Ulvaeus, den l\u00f6pande ABBA-medlemmen som sprungit Stockholm Marathon p\u00e5 bra tid. Omslagsreportaget handlade om Leif Skogland<\/strong>, 33-\u00e5rig brevb\u00e4rare fr\u00e5n Bengtsfors som aldrig varit utomlands n\u00e4r han b\u00f6rjade tr\u00e4na marathon. Nu var han en garvad resen\u00e4r som varit p\u00e5 Honolulu, i Paris, Aten, London, Oslo och New York f\u00f6r att kuta l\u00e5ngt.<\/p>\n L\u00f6parskola, ber\u00e4ttelse om Gunder H\u00e4gg, tr\u00e4ningsr\u00e5d, l\u00e4karspalt, kolumnister som Lasse Str\u00f6mstedt, Per Eric Nordquist, Ulf Wickbom och Anne-Marie Nenzell. Det ingick ocks\u00e5 i premi\u00e4rnumret<\/a>. Bland mycket annat.<\/p>\n – Vi s\u00e5lde 3\u00a0000 l\u00f6snummer, ber\u00e4ttar Nils Lodin. Det r\u00e4ckte naturligtvis inte p\u00e5 l\u00e5nga v\u00e4gar. Livet var l\u00e4nge ganska k\u00e4rvt.<\/p>\n Inspirerat generationer av l\u00f6pare – Vi tycker att resultatet blivit en tilltalande mix.<\/p>\n Det tycker den h\u00e4r l\u00e4saren med, \u00e4ven om de amerikanska l\u00e5nen till en b\u00f6rjan var v\u00e4l \u00f6vertydliga. \u00c5r efter \u00e5r har Nils tidning inspirerat l\u00f6pare. Elit, likav\u00e4l som 5-minutersmotion\u00e4rer, eller \u00e4nnu l\u00e5ngsammare med f\u00f6r den delen.<\/p>\n N\u00e4r jag sj\u00e4lv var som mest ryggdrabbad under l\u00e5nga \u00e5r i b\u00f6rjan av 2000-talet var det en stor tr\u00f6st att ha Runners World Sverige<\/a> liggande p\u00e5 nattduksbordet. Om jag inte kunde springa sj\u00e4lv, ville jag \u00e5tminstone l\u00e4sa om de lyckliga individer som kunde det. De som sprang i mitt st\u00e4lle.<\/p>\n Det \u00e4r jag som sagt tacksam f\u00f6r. Har du hela tiden en l\u00f6parkr\u00f6nika som m\u00e5ste skrivas, d\u00e5 f\u00e5r du se till att springa ocks\u00e5, s\u00e5 du har n\u00e5gonting att ber\u00e4tta. Springa lopp, tr\u00e4ffa andra l\u00f6pare, g\u00f6ra dina tr\u00e4ningspass i regn och dis, inte bara n\u00e4r solen skiner och det \u00e4r medvind p\u00e5 riksv\u00e4g 62.<\/p>\n Nils Lodin \u00e4r verkligen en l\u00f6parguru f\u00f6r mig. Hans 235 ledare har inspirerat, hans tidning har b\u00e5de f\u00f6rs\u00f6rjt mig (en aning) och ryckt upp mig. Som vi s\u00e4ger p\u00e5 facebook:<\/p>\n Gillar!<\/p>\n L\u00e4s Runners World du ocks\u00e5. L\u00e4s g\u00e4rna Nils Lodins bok \u201dEn l\u00f6pares funderingar \u2013 26 \u00e5r med Springtime och Runners World\u201d<\/strong>. D\u00e4r finns merparten av de d\u00e4r 235 ledarartiklarna med. Den fr\u00e5n nummer 4 \u00e5r 2006 slutar s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n \u201d\u00c4ven om vi tror oss vara fridsamma varelser, s\u00e5 spelar adrenalinet en viktig roll i v\u00e5ra liv.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n Ofta k\u00e4nner vi oss oroliga utan att riktigt veta varf\u00f6r.<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n D\u00e5 heter receptet: Ut och spring!<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n Att det hj\u00e4lper vet vi alla.\u201d<\/em><\/p>\n Kommer \u00f6verens – Det \u00e4r v\u00e4l ingen sak att springa marathon p\u00e5 2.03<\/a>, s\u00e4ger vi till varandra. D\u00e5 \u00e4r det v\u00e4rre f\u00f6r oss som h\u00e5ller p\u00e5 ett tag.<\/p>\n Jag hoppas s\u00e5 att han l\u00e4ser Runners World.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" En kv\u00e4ll tr\u00e4ffar jag en karl p\u00e5 en workshop i V\u00e4rmland. F\u00f6rsta uppgiften: skriv ner tre egenskaper som du skulle beskriva dig sj\u00e4lv med vid en anst\u00e4llningsintervju. Du f\u00e5r inte anv\u00e4nda klyschor som \u00e4rlig och kreativ. P\u00e5 min lapp st\u00e5r det snart: St\u00f6nig (v\u00e4rml\u00e4ndska f\u00f6r envis), Kort stubin, Humoristisk. D\u00e5 sk\u00e4ms jag redan f\u00f6r det … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Mina l\u00f6parguruer: Nils Lodin<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"footnotes":""},"categories":[5,4],"tags":[15,23,21],"class_list":["post-409","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-lopning","category-skrivande","tag-mediedjungeln","tag-mina-loparguruer","tag-ord"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/409","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=409"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/409\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":438,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/409\/revisions\/438"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=409"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=409"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=409"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/sven-ove.nu\/wp-content\/uploads\/2011\/12\/Runners-World2-272x300.jpg\" "\\"Runners")
<\/a>Skriv en text till bilden
\n<\/strong>En kv\u00e4ll, m\u00e5nga \u00e5r tidigare, ringde min telefon.<\/p>\n
\n<\/strong>Det var Nils Lodin<\/strong> som hade ringt. Legendarisk grundare av och chefredakt\u00f6r f\u00f6r tidningen Springtime, den som senare bytte namn till Runners World Sverige<\/a>.<\/p>\n
\n<\/strong>Men upplagan v\u00e4xte. I december 1987 var den uppe i drygt 23\u00a0000 exemplar. Sedan gick l\u00f6parv\u00e5gen tillbaka och f\u00f6retagsklimatet blev h\u00e5rt. D\u00e5 inledde Springtime sitt samarbete med den amerikanska f\u00f6rlagan Runners World<\/a>. Det som till sist ledde till namnbyte och tillg\u00e5ng till massor av amerikanskt material.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/sven-ove.nu\/wp-content\/uploads\/2011\/12\/Nils-Lodin-254x300.jpg\" "\\"Nils")
<\/a>De l\u00e5ngsammas r\u00f6st
\n<\/strong>Jod\u00e5. Jag fick forts\u00e4tta efter den f\u00f6rsta artikeln om fj\u00e4ll\u00f6paren. I m\u00e5nga \u00e5r skrev jag kr\u00f6nikor under vinjetten Motion\u00e4ren i Springtime. B\u00e5de Nils Lodin och jag tyckte att det beh\u00f6vdes en representant f\u00f6r oss som inte springer s\u00e5 fort ocks\u00e5, bland alla proffsiga tr\u00e4ningsr\u00e5d och kolumner av l\u00f6pande hj\u00e4ltar som Rune Larsson<\/a> och Kjell-Erik St\u00e5hl<\/strong>.<\/p>\n
\n<\/strong>Workshopen i Sunne om onsdagskv\u00e4llen forts\u00e4tter. St\u00f6nig, God soldat. Mannen intill mig vid bordet och jag kommer bra \u00f6verens. Vi vet att den envisheten och den f\u00f6rm\u00e5gan att genomf\u00f6ra det vi f\u00f6resatt oss \u00e4r bra egenskaper, inte bara i v\u00e5ra b\u00e5da yrken. De \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga om du ska klara en mara ocks\u00e5. S\u00e4rskilt om du g\u00f6r det ganska l\u00e5ngsamt, som vi b\u00e5da.<\/p>\n