{"id":561,"date":"2011-12-18T06:00:11","date_gmt":"2011-12-18T05:00:11","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?p=561"},"modified":"2011-12-18T09:16:45","modified_gmt":"2011-12-18T08:16:45","slug":"mina-loparguruer-astrid-lindgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=561","title":{"rendered":"Mina l\u00f6parguruer: Astrid Lindgren"},"content":{"rendered":"

Finns det n\u00e5gon som b\u00e4ttre har f\u00f6rst\u00e5tt begreppet homo ludens<\/em> \u00e4n hon? Den lekande m\u00e4nniskan, den h\u00f6ll Astrid Lindgren<\/strong> vid liv s\u00e5 l\u00e4nge hon levde. Barnet inom henne blinkar \u00e5t oss i n\u00e4stan varenda mening. Dessutom kunde hon skriva om de mest allvarsamma ting p\u00e5 ett s\u00e4tt, s\u00e5 att till och med en vuxen f\u00f6rstod.<\/p>\n

V\u00e5r familj \u00e4r som m\u00e5nga andra familjer, d\u00e4r n\u00e5gra var barn p\u00e5 femtiotalet och n\u00e5gra var det p\u00e5 80-talet. Astrid Lindgren finns i v\u00e5rt spr\u00e5k. Jag tror det forts\u00e4tter med nya generationer f\u00f6rresten, det har inte slutat \u00e4n. Hon pratar inuti oss.<\/p>\n

Denna dagen ett liv. Voffor g\u00f6r ho p\u00e5 detta viset? Han fattas mig. En lagom tjock man i sina b\u00e4sta \u00e5r. Jag g\u00f6r s\u00e5 att blommorna blommar. <\/em>Den som \u00e4r v\u00e4ldigt stark m\u00e5ste ocks\u00e5 vara v\u00e4ldigt sn\u00e4ll.<\/em><\/p>\n

Annars \u00e4r man en liten lort
\n<\/strong>S\u00e5dana uttryck har vi hur m\u00e5nga som helst och vi anv\u00e4nder dem ofta utan att ens t\u00e4nka p\u00e5 var de kommer ifr\u00e5n. Det \u00e4r bara Shakespeare och Bibeln som haft samma inflytande p\u00e5 spr\u00e5ket och tanken.<\/p>\n

\u201dMen d\u00e5 sa Jonatan att det fanns saker som man m\u00e5ste g\u00f6ra, \u00e4ven om det var farligt. \u2019Varf\u00f6r d\u00e5\u2019, undrade jag. \u2019Annars \u00e4r man ingen m\u00e4nniska utan bara en liten lort\u2019, sa Jonatan.”<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Ronjas s\u00e4tt att akta sig
\n<\/strong>Astrid hade sitt eget s\u00e4tt att akta sig p\u00e5, utan att \u00f6verbeskydda. Br\u00e4nt barn skyr inte elden, det visste hon mycket v\u00e4l:<\/p>\n

\u201dOch under dagar som kom gjorde Ronja inget annat \u00e4n aktade sej f\u00f6r det som var farligt och \u00f6vade sig att inte vara r\u00e4dd. Trilla i \u00e4lven skulle hon akta sej f\u00f6r, hade Mattis sagt, d\u00e4rf\u00f6r skuttade hon med liv och lust p\u00e5 de hala stenarna vid \u00e4lvkanten, d\u00e4r det brusade som allra v\u00e4rst. Inte kunde hon g\u00e5 borta i skogen och akta sej f\u00f6r att trilla i \u00e4lven.\u201d<\/em><\/p>\n

Det h\u00e4r citatet vet jag st\u00e4mmer \u00e4ven p\u00e5 vissa 60-\u00e5riga farbr\u00f6der, f\u00f6r jag har varit en av dessa b\u00e5da m\u00e5nga g\u00e5nger:<\/p>\n

\u201dN\u00e4r tv\u00e5 pojkar av samma skrot och korn m\u00f6ts s\u00e5 t\u00e4nds det liksom ett ljus i deras \u00f6gon.\u201d<\/em><\/p>\n

<\/em><\/p>\n

L\u00f6parguru av tv\u00e5 sk\u00e4l
\n<\/strong>Allt det d\u00e4r \u00e4r s\u00e4kert bra, t\u00e4nker du nu. Men hur kommer det sig att denna blogg tar med Astrid Lindgren i en serie om l\u00f6parguruer?<\/p>\n

Jag har tv\u00e5 goda sk\u00e4l till det:<\/p>\n

Den lekande m\u00e4nniskan, homo ludens. <\/strong>Det \u00e4r klart att det \u00e4r en lek, en n\u00f6dv\u00e4ndig lek visserligen, n\u00e4r 60-\u00e5riga farbr\u00f6der drar p\u00e5 sig l\u00f6parskor en s\u00f6ndagmorgon, n\u00e4r vi kunde ligga kvar i s\u00e4nghalmen p\u00e5 hustruns arm och lyssna p\u00e5 Mannheimer och Tengby p\u00e5 radion. S\u00e5dant leksinne handlar hela hennes f\u00f6rfattarskap om och det inspirerar.<\/p>\n

Det b\u00e4sta uttrycket f\u00f6r l\u00f6plust som n\u00e5gonsin skrivits.<\/strong> \u201dBena blir fulla med spring\u201d, b\u00e4ttre kan den inte uttryckas. Den d\u00e4r k\u00e4nslan vi har, n\u00e4r vi t\u00e4nker p\u00e5 l\u00f6pning och det b\u00f6rjar vattnas i munnen och benen omedvetet b\u00f6rjar b\u00f6ja sig i kn\u00e4vecken, i l\u00f6pliknande r\u00f6relser, och vi f\u00e5r en inre bild av backarna bortom Haget eller rakan p\u00e5 M\u00f6lndalsv\u00e4gen eller Bodenv\u00e4gen, eller var vi nu har v\u00e5ra dr\u00f6mmar.<\/p>\n

Satte ord p\u00e5 lusten
\n<\/strong>Bena blir fulla med spring. L\u00f6partidningen Springtime \u00e4ndrade det till \u201dfulla av spring\u201d i rubriken en g\u00e5ng, n\u00e4r jag skrev en kr\u00f6nika om saken. Av? Det \u00e4r det enda jag inte riktigt f\u00f6rl\u00e5tit den redaktionen, som annars \u00e4r en f\u00f6rtr\u00e4fflig samling m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Tack Astrid, f\u00f6r att du satte ord p\u00e5 en av de b\u00e4ttre k\u00e4nslorna en m\u00e4nniskas kropp kan uppleva. Nu ska jag ge mig ut i skogarna runt Forshaga och akta mig f\u00f6r att bli \u00f6vertr\u00e4nad, frostskadad, fotledsvrickad samt anfallen av en galen \u00e4lg.<\/p>\n

Skorna luktar skog och lycka.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Finns det n\u00e5gon som b\u00e4ttre har f\u00f6rst\u00e5tt begreppet homo ludens \u00e4n hon? Den lekande m\u00e4nniskan, den h\u00f6ll Astrid Lindgren vid liv s\u00e5 l\u00e4nge hon levde. Barnet inom henne blinkar \u00e5t oss i n\u00e4stan varenda mening. Dessutom kunde hon skriva om de mest allvarsamma ting p\u00e5 ett s\u00e4tt, s\u00e5 att till och med en vuxen f\u00f6rstod. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Mina l\u00f6parguruer: Astrid Lindgren<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[5,6,1],"tags":[14,23],"class_list":["post-561","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-lopning","category-natur","category-uncategorized","tag-lasning","tag-mina-loparguruer"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/561","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=561"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/561\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":576,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/561\/revisions\/576"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=561"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=561"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=561"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}