{"id":5770,"date":"2013-06-07T03:00:48","date_gmt":"2013-06-07T02:00:48","guid":{"rendered":"http:\/\/sven-ove.nu\/?p=5770"},"modified":"2013-06-06T19:32:32","modified_gmt":"2013-06-06T18:32:32","slug":"berattelsen-om-en-lada-som-spelar-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/sven-ove.nu\/?p=5770","title":{"rendered":"Ber\u00e4ttelsen om en lada som spelar teater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Vacker junikv\u00e4ll i Fryksdalen. Utanf\u00f6r den st\u00e5tliga ladan fr\u00e5n 1937 st\u00e5r ett femtiotal \u00e4ldre damer och herrar och v\u00e4ntar p\u00e5 att bli insl\u00e4ppta. Dags f\u00f6r tredje kv\u00e4llen med V\u00e4stan\u00e5 teaters publikskola och f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 plats vid sj\u00e4lva ber\u00e4ttarladan.<\/p>\n

I kv\u00e4ll ska vi f\u00e5 l\u00e4ra oss om ett m\u00e4ktigt stycke tr\u00e4arkitektur som spelar med, om hur dj\u00e4rv scenografi kan f\u00e5 g\u00e4ss att flyga och om hissen som bygger p\u00e5 vad moderna tekniker kan \u00e5stadkomma, fast m\u00f6jligen p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n vi hade v\u00e4ntat oss.<\/strong><\/p>\n

Nu blir vi insl\u00e4ppta och letar oss uppf\u00f6r trappor och nerf\u00f6r l\u00e4ktare, tills vi hittar v\u00e5ra platser l\u00e4ngst fram. Snart \u00e4r allt i g\u00e5ng igen, precis som de b\u00e5da tidigare g\u00e5ngerna. Skillnaden \u00e4r bara att nu k\u00e4nns det mer p\u00e5 riktigt, n\u00e4r sk\u00e5despelarna och dansarna tr\u00e4nar p\u00e5 sin riktiga scen.<\/p>\n

I \u00f6ppningsscenen virvlar de runt i halling medan rytmen fyller ladan. De senast anl\u00e4nda p\u00e5 scenen kom bara f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan, men det k\u00e4nns att samspelet i hallingen sitter allt b\u00e4ttre f\u00f6r varje g\u00e5ng vi ser dem. Motvilligt utses tv\u00e5 av dem d\u00e4ruppe att bli v\u00e4rstingen Nils Holgerssons f\u00f6r\u00e4ldrar. Vi ser hur de symboliskt f\u00e5r sina kl\u00e4der.<\/p>\n

Tranor p\u00e5 styltor
\n<\/strong>Leif Stinnerbom<\/strong> ber\u00e4ttar och ber d\u00e5 och d\u00e5 ensemblen att framf\u00f6ra olika scener. Koreografen Jimmy Meurling<\/strong> slipar p\u00e5 detaljer, allt inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. Tre saker i f\u00f6rest\u00e4llningen ska visa oss att Nils \u00e4r en liten pyssling, s\u00e4ger Leif. Den stora katekesen som b\u00e4rs fram, en nyponkvist med huvudstora nypon och s\u00e5 tranorna. Tranorna p\u00e5 Kullaberg, dubbelt h\u00f6ga med hj\u00e4lp av styltor.<\/p>\n

Nu hamnar vi d\u00e4r. M\u00f6tet p\u00e5 Kullaberg d\u00e5 fred \u00e4r utlyst bland alla djur. Det hj\u00e4lper inte, Smirre r\u00e4v bryter freden, hon d\u00f6dar en g\u00e5s och blir f\u00f6rklarad fredl\u00f6s. Snart f\u00e5r vi se trandansen p\u00e5 berget. Den har f\u00e5tt sin koreografi alldeles nyss och nog g\u00e5r vissa som om styltorna vore en naturlig f\u00f6rl\u00e4ngning av deras ben, men dansen beh\u00f6ver de tr\u00e4na mer p\u00e5.<\/p>\n

\"\"<\/a>Det \u00e4r s\u00e5 det \u00e4r med publikskolan. Vi kommer inte hit f\u00f6r att se f\u00e4rdiga scener, vi kommer f\u00f6r att l\u00e4ra om de olika delarna i teaterarbetet men ocks\u00e5 f\u00f6r att ta del av slitet, mitt i repetitionsperioden. H\u00e4r och d\u00e4r st\u00e5r dansare och stretchar och v\u00e4rmer upp, mellan momenten. Det \u00e4r verkligen en idrottsprestation att genomf\u00f6ra en f\u00f6rest\u00e4llning med V\u00e4stan\u00e5. Muskler och senor m\u00e5ste h\u00e5lla en hel sommar, det \u00e4r en del av utmaningen.<\/p>\n

Akka flyger framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon, M\u00e5rten flyger med sin Nils p\u00e5 ryggen. Jas\u00e5 \u00e4r det en s\u00e5dan m\u00f6ssa han ska ha.<\/p>\n

Ladan spelar med
\n<\/strong>Sedan blir det Bo Jonzons<\/strong> tur att ber\u00e4tta om sitt arbete. Konstn\u00e4r, konstchef vid V\u00e4rmlands museum, utst\u00e4llningsproducent i Sverige och utomlands och sedan n\u00e5gra \u00e5r ansvarig scenograf p\u00e5 V\u00e4stan\u00e5 teater. Han har hunnit med mycket. Hans k\u00e4rlek till den h\u00e4r mycket speciella teatern t\u00e4ndes n\u00e4r han blev skickad som deltidsbrandman till ladan p\u00e5 M\u00e5rbacka, d\u00e4r V\u00e4stan\u00e5 d\u00e5 spelade G\u00f6sta Berlings saga.<\/p>\n

Den g\u00e5ngen kunde ladan ha brunnit ner m\u00e5nga g\u00e5nger om, utan att den brandskyddsansvarige brandman Jonzon hade m\u00e4rkt det, s\u00e4ger han. S\u00e5 fascinerad blev han av f\u00f6rest\u00e4llningen och spels\u00e4ttet.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan blev Bo Jonzon ansvarig f\u00f6r V\u00e4stan\u00e5s scenografi. Nils Holgersson-f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r hans fj\u00e4rde produktion. Vi i V\u00e4stan\u00e5s publikskola beh\u00f6ver inte lyssna l\u00e4nge f\u00f6r att inse att hans id\u00e9er st\u00e4mmer bra \u00f6verens med de som regiss\u00f6ren Leif Stinnerbom, kostymansvariga Inger Hallstr\u00f6m Stinnerbom<\/a>, komposit\u00f6ren Magnus Stinnerbom<\/a> och koreografen Jimmy Meurling<\/a> har. Allt ska vara \u00e4kta och gediget, publiken ska f\u00e5 vara medskapande och sj\u00e4lva ber\u00e4ttarladan \u00e4r en viktig del i f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

– Ladan spelar med, s\u00e4ger han.<\/p>\n

\"\"<\/a>Scenografi \u00e4r en v\u00e4rdel\u00f6s konstart i sig, den \u00e4r ju till f\u00f6r att rama in och trycka fram sk\u00e5despelet, tycker han. D\u00e5 \u00e4r rummets gestaltning viktig, forts\u00e4tter Bo Jonzon och pekar p\u00e5 byggnaden vi sitter i. Den st\u00e5tliga ladan, 14 meter och 90 centimeter i takh\u00f6jd, med br\u00e4der, plankor, fyrsk\u00e4ringar, stolpar, ja tr\u00e4 var vi \u00e4n tittar. En byggnad med historia d\u00e4r svalorna fortsatt att bygga bo och bj\u00f6rktrastarna nyss f\u00e5tt ut ungar.<\/p>\n

– Ladan har en tr\u00e4arkitektur som aldrig kommer att upprepas i det h\u00e4r landet.<\/p>\n

– Detta ska vara en tr\u00e4teater d\u00e4r allt konstmaterial \u00e4r bannlyst. Ingen plast i v\u00e5r lada.<\/p>\n

Inte ens hissen som ibland hissar upp sk\u00e5despelare p\u00e5 scenen har n\u00e5got modernt maskineri. Den bygger p\u00e5 gammal hederlig motvikt, i det h\u00e4r fallet best\u00e5ende av tv\u00e5 tekniker med viss kroppslig densitet. Finns de tv\u00e5 bara p\u00e5 plats i tid s\u00e5 fungerar hissen perfekt.<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 de jobbar i det h\u00e4r lagarbetet. Allt ska vara \u00e4kta, gediget och genomt\u00e4nkt. Ladan spelar med.<\/p>\n

Den viktiga modellen
\n<\/strong>I januari b\u00f6rjade man riva den tidigare scenografin i Rottnerosladan. Men d\u00e5 hade Bo Jonzons jobb redan p\u00e5g\u00e5tt ett tag, sedan Leif Stinnerbom avsl\u00f6jat vad sommarens f\u00f6rest\u00e4llning ska handla om. S\u00e5 sm\u00e5ningom kom ett f\u00f6rsta r\u00e5manus. D\u00e5 klarnade det lite mer.<\/p>\n

Han l\u00e4ste boken ocks\u00e5. Fast det \u00e4r klart, just Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige l\u00e4ste hans mor h\u00f6gt f\u00f6r honom redan n\u00e4r han var sju \u00e5r gammal.<\/p>\n

– D\u00e5 tyckte jag inte om boken, men det k\u00e4nns \u00e4nd\u00e5 som om jag minns hela sagan sedan dess.<\/p>\n

\"\"<\/a>Att scenografen \u00e4ndrat uppfattning om Selma Lagerl\u00f6fs ber\u00e4ttelse om v\u00e4rstingen som blev som folk tack vare resan genom Sverige tillsammans med djuren framg\u00e5r tydligt, n\u00e4r han plockar fram modellen \u00f6ver scenografin.<\/p>\n

– Det blir tydligare d\u00e5 hur jag menar. Modellen hj\u00e4lper mig att visa b\u00e5de regiss\u00f6r och hantverkare hur jag har t\u00e4nkt.<\/p>\n

En av id\u00e9erna var att l\u00e5ta scenografin framh\u00e4va hur Akkas g\u00e5sflock minsann flyger. Nu visar de en scen n\u00e4r vildg\u00e4ssen flyger mot norr, mot norr. En kraftfull uppvisning, d\u00e4r Bo Jonzons id\u00e9 verkligen hj\u00e4lper till att just rama in och lyfta fram. Hur? Det ber\u00e4ttar jag inte, men det kommer att bli en av de bilder som publiken minns, det \u00e4r jag \u00f6vertygad om.<\/p>\n

Allt ska vara gediget och \u00e4kta. Det betyder att Leif Stinnerbom och hans scenograf inte vill ha n\u00e5gra fladdriga kulisser som b\u00e4rs ut och in och ser mer eller mindre konstgjorda ut. Scenen ska vara fast och den fria ytan f\u00f6r dansare och sk\u00e5despelare stor.<\/p>\n

I Nils Holgersson \u00e4r naturen viktig. Allts\u00e5 \u00e4r scenografin p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt nedtonad, vilket inte hindrar att det k\u00e4nns bra att de viktiga musikerna \u00e4r upplyfta i sitt stora Fryksdalssk\u00e5p. Bo Jonzon vill inte ha musikerna g\u00f6mda i n\u00e5got dike. Varf\u00f6r det, n\u00e4r musiken har s\u00e5 viktig roll i V\u00e4stan\u00e5s f\u00f6rest\u00e4llningar?<\/p>\n

– Varf\u00f6r har ni inga mikrofoner? fr\u00e5gar en man i publikskolan.<\/p>\n

– D\u00e4rf\u00f6r att publiken tappar kontakten med sk\u00e5despelarna om deras r\u00f6ster h\u00f6rs ur n\u00e5gra h\u00f6gtalare vid sidan, svarar Leif Stinnerbom.<\/p>\n

Stampar takten hela tiden
\n<\/strong>En av hemligheterna med V\u00e4stan\u00e5 teater \u00e4r just musiken. Synd att vi inte fick tr\u00e4ffa komposit\u00f6ren Magnus Stinnerbom<\/strong> den h\u00e4r kv\u00e4llen, men han \u00e4r upptagen med att komponera in i det sista. Det f\u00e5r man f\u00f6rl\u00e5ta. I fjol var \u00e4ven han magisk p\u00e5 publikskolan, ber\u00e4ttar en kvinna som var med.<\/p>\n

\"\"<\/a>Magisk \u00e4r r\u00e4tt ord f\u00f6r musikens roll h\u00e4r. Hur m\u00e5nga teaterf\u00f6rest\u00e4llningar har jag uppt\u00e4ckt att jag stampar takten hela tiden? Inte m\u00e5nga, men i ber\u00e4ttarladan h\u00e4nder det varje g\u00e5ng. Tacka Magnus Stinnerbom f\u00f6r det.<\/p>\n

I f\u00f6rbig\u00e5ende ber\u00e4ttar Leif Stinnerbom vad Magnus befarar att recensenterna ska skriva om ett visst avsnitt i musiken. Vilket stycke och vilket instrument s\u00e4ger jag inte. N\u00e5got ska recensenterna t\u00e4nka sj\u00e4lva. Vem vet, han kanske f\u00e5r fel? De kanske kan mer om svensk musikhistoria \u00e4n vi tror?<\/p>\n

Du som l\u00e4ser detta, dig rekommenderar jag att g\u00e5 publikskolan n\u00e4sta \u00e5r om du har m\u00f6jlighet. Den \u00e4r p\u00e5 s\u00e4tt och vis lika f\u00e4ngslande som Nils Holgersson-f\u00f6rest\u00e4llningen h\u00e5ller p\u00e5 att bli.<\/strong><\/p>\n

Den 20 juni \u00e4r det genrep. Jag l\u00e4ngtar redan tillbaka till ladan. Den st\u00e5tliga tr\u00e4byggnaden vid Fryken som – spelar med.<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

M\u00e5rten tamg\u00e5s och Nils Holgersson. Foto: Per Hardestam.<\/em><\/p>\n


\n<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>L\u00e4s mer.<\/strong> De tv\u00e5 tidigare blogginl\u00e4ggen om V\u00e4stan\u00e5 teaters publikskola:<\/em>
\nSveriges f\u00f6rsta v\u00e4rstingresa<\/a>
\nNils Holgersson n\u00e4r bilarna brinner i Husby<\/a><\/em><\/p>\n

<\/strong><\/em><\/p>\n

Dokument\u00e4r.<\/strong> Passa p\u00e5 att se K-specials dokument\u00e4r om teatern, medan den fortfarande g\u00e5r att se p\u00e5 SVT Play:<\/em>
\nV\u00e4stan\u00e5 teater \u2013 en v\u00e4rml\u00e4ndsk saga<\/a> (l\u00e4ngd 58 minuter).<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vacker junikv\u00e4ll i Fryksdalen. Utanf\u00f6r den st\u00e5tliga ladan fr\u00e5n 1937 st\u00e5r ett femtiotal \u00e4ldre damer och herrar och v\u00e4ntar p\u00e5 att bli insl\u00e4ppta. Dags f\u00f6r tredje kv\u00e4llen med V\u00e4stan\u00e5 teaters publikskola och f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 plats vid sj\u00e4lva ber\u00e4ttarladan. I kv\u00e4ll ska vi f\u00e5 l\u00e4ra oss om ett m\u00e4ktigt stycke tr\u00e4arkitektur som spelar med, om … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Ber\u00e4ttelsen om en lada som spelar teater<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_crdt_document":"","_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[3,18,14,20,13],"class_list":["post-5770","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-skrivande","tag-arbete","tag-lardomar","tag-lasning","tag-rad","tag-utrustning"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5770","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5770"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5770\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5778,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5770\/revisions\/5778"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5770"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=5770"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sven-ove.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=5770"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}