Löpa

Springer glad

LÖPNING Definition | Synonymer | Löpare | Resultat | Förslag till ursäkter | Mina löparguruerLöpning med ett syfte till | Kalkylator

LÖPARLÄRDOM Löparlärdom nr 1-25 | Löparlärdom nr 26-49 | Löparlärdom nr 50-89 | Löparlärdom nr 90-116 | Löparlärdom nr 117 | Löparlärdom nr 118-122 | Löparlärdom nr 123-125 | Löparlärdom nr 126-130 | Löparlärdom nr 131-137Löparlärdom nr 138-139 | Löparlärdom nr 140-144 | Löparlärdom nr 145-146 | Löparlärdom nr 147 | Löparlärdom nr 148 | Löparlärdom nr 149 | Löparlärdom nr 150

TRÄNINGSFORMER JAG UPPFUNNIT Svampjogg | Gatuplock

FILOSOFI Löparfilosofins första grundsats | Löparfilosofins andra grundsats | Löparfilosofins tredje grundsats 

När det vänder på Brårudsmossen

Söndag förmiddag, det är högmässotid och jag är mitt i en överjordisk upplevelse.  De som känner mig vet att det händer mycket sällan. Jag tror inte på överjordiska upplevelser.

Löprundan har gått via asfalt från den hyrda villan på Lodjursvägen, följt de tassande gräsvägarna runt gärdena som ska bli industriområde, genat i kurvorna innan idylliska Ingmår, vänt tillbaka och lufsat ut på den tungfotade Brårudsmossen.

Ingenting har antytt att det ska bli en överjordisk dag. Fötterna var oinspirerade redan från början, smalbenen tyckte inte om asfalten på väg mot Ingmårs station, knävecken böjde sig bara motvilligt för alla björk- och tallrötter på torvstigen runt mossen. Nej, detta såg ut att bli en av dessa dagar när löpningen är skönast efteråt. En av dessa rundor som trivs bättre i träningsdagboken än i verkligheten.

Sista tvåhundra metrarna på mossen vänder det. Sakta slutar jag tänka på trötthet och smärta. Benen börjar pinna på av sig själva, utan order från min bokhyllas alla amerikanska löpteoretiker. Lungorna känns fyllda av helium som vill flyga, humöret byts ut strax innan skogskanten.

När jag löper ut på gärdet söder om mossen är förändringen färdig. Jag springer inte. D-e-t springer. Jag är en liten del i den stora helheten. Mina Adidas Los Angeles Trainers nuddar inte ens vid marken längre. Nu springer jag tjugo centimeter ovanför grässvålen, bort mot Mårbackakorset.

Svävar.  Både kroppen och sinnet svävar.

Klockan står stilla men joggaren flyger.

I femton minuter varar upplevelsen, men det är det bara klockan som vet. Just nu skulle jag kunna sätta pers på varje sträcka från 2,5 kilometer meter och uppåt, utan att anstränga mig alls. Varenda cell i min kropp går upp i en större helhet än den som bär personnummer och är nyfrälst joggare vid kanten av Fryken. Fantasin är lika fri som musklerna och de röda blodkropparna. Kom igen, Götajoggen, kom igen, Göteborg Marathon, kom igen alla oskrivna krönikor i världen. Jag är redo.

D-e-t är redo.

Skorna och sinnelaget
Två saker är viktiga. Skorna och sinnelaget. Varje gång jag köper nya löparskor får de stå på nattduksbordet över natten. Då kan jag känna doften av dem när jag vaknar. Jag vet inget mer inspirerande än färsk löparskodoft.

Det är det enda i utrustningen som är viktigt. Min löpartröja är från 1983, samma år som mitt första runners high vid Brårudsmossen. Min springoverall är köpt på femdagars i Umeå 1997, och sprack nyss i ändan, när jag kröp under ett elstängsel för att hämta kantareller.

Klä dig som du vill, men se till att ha bra löparskor.

Kom sedan ihåg att runners high finns, vad än fysiologerna säger. Jag är ingen religiös person, men upplevelsen i Sunne var så överjordisk den kan bli. Jag har haft flera sedan dess. Kalla det endorfinrus, kalla det vad du vill. Har du en gång varit där vill du tillbaka – och jag har ett väl utvecklat belöningscentrum, så det brukar lyckas ibland. Alltid när jag minst anar det.

Bäst i världen
Som löpare är jag bäst i världen. Missförstå mig rätt, jag springer inte särskilt fort, det kan resultatlistorna intyga. Den här kroppen är medelmåttig, om löparklockan får bestämma.

Men det finns en annan sak som jag är bra på.

Jag hoppas du kommer att märka vad, om du följer bloggen.