SVENSSONS SLÄNG – Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Min nya bok, boksläpp 21 maj

Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga.
Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.

Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.

I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.

Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.

Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:

SANNINGEN OM FORNGUDEN

Gammal fornnordisk gud
drabbad av urinläckage

Pinkoden.

Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll.
– Snäll? Du?
– Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.

I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.

Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines:
– Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.

Provläs: klicka här.

För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta:
Läs denna bok.

BOKSLÄPP 21 maj
På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.

### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand.
### Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.

### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.

Jag betalar inte för luft

Första gången jag började ana att allt inte var som det skulle var när de skrev att varan vi beställt var skickad ”antingen med Postnord eller Schenker”. ”Antingen”? Vet de inte vilken distributör de har valt?

Nästa gång var när varan inte kom inom 3-5 arbetsdagar som de lovat. Inte inom nio arbetsdagar heller, när detta skrivs.

Tredje gången var när de lät bli att svara på mina mejl, fast jag skrivit till dem två gånger.

Fjärde gången var när de tackade för betalningen. Som de inte fått. Jag betalar inte för luft.

Femte gången var när de skickade mejl och bad mig ange hur nöjd jag var. ”Din åsikt är viktig”.

Sjätte gången var härom dagen, när jag läste på nätet att firman inte svarar på brev från Allmänna Reklamationsnämnden, ARN. Hoppsan!

### Tur att det går att be Klarna stoppa en betalning.
### Vi får väl sitta på den gamla slitna trädgårdssoffan en sommar till, den kära vännen och jag.
### Eller så kommer den om en liten vecka. Antingen med den ene eller den andre. Antingen antingen …

Vår ofådda trädgårdsbänk.

”Jag sväljer inte flugor”

Granskningen av svenska uttryck går vidare. I dag: Hur säger de i andra länder?

Ana ugglor i mossen. Isländska: Det är en fisk under stenen.
Arg som ett bi. Kinesiska: Arg som elden och kolet.
Bita i det sura äpplet. Franska: Svälja paddorna.

Den gubben går inte. Grekiska: Jag sväljer inte flugor.
Det regnar småspik. Danska: Det regnar skomakarpojkar.
Frisk som en nötkärna. Finska: Frisk som en bock.

Full som en alika. Engelska: As drunk as a lord.
Ge bagarbarn bröd. Spanska: Bära ved till skogen.
Ha skinn på näsan. Tyska: Ha hår på tänderna.

Tvista om påvens skägg. Franska: Diskutera änglarnas kön.
Vacker som en dag. Arabiska: Vacker som månen.

Min favorit? Det är spanjorernas ”Stick iväg och stek sparris.”
Vad tror du den heter på svenska?

### Tidigare inlägg om svenska uttryck:
Det svenska missförståndets historia
Färgsynta förfäder möter blyg bloggare
### Källa: ”Svenska uttryck och deras ursprung” av Kerstin Johanson.

Livet som kompledig går vidare

Brev till Märta Stenevi, Miljöpartiet. Bilden från onsdagens seminarium på Karlstads universitet om hot och hat mot politiker och journalister.

Måndag: Lyfter skrot i Deje, mest med benen. Gräver upp en stubbe hemma i trädgården. Sedan kommer en trevlig karl med en moped som jag ska få låna till ett piggt projekt. Det var några år sedan jag kickstartade någonting här i världen men efter en stund minns musklerna igen.

Tisdag: En av mina favoritsjuksköterskor, C i Torsby, ringer. Det gör hon varje halvår. På glad nordvärmländska berättar hon att mitt PSA-värde fortfarande är omätbart efter att sjukvården räddade mitt liv för några år sedan. Lycklig skriver jag de fyra favoritorden på Facebook ännu en gång: I dag firar vi. Det är livet vi firar.

På kvällen har vi möte här hemma med bokcirkeln. Boken vi ivrigt diskuterar är Didier Eribons Tillbaka till Reims.

Onsdag: Springer. Duschar och åker på Anderseminarium på universitetet. Val under påverkan. Blir det bara de mest hårdhudade kvar? frågar rubriken. Den syftar både på politiker och journalister.

Miljöpartiets före detta språkrör Märta Stenevi Wallin berättar hur det var att hamna i stormens öga, efter att någon skickat ett anonymt brev till partiets valberedning. Brevet anklagade henne för att skapa en toxisk arbetsmiljö på MP-kansliet.
Expressens kulturredaktör Anna Gullberg läser ur de cirka 2 000 hat- och hotmejl hon tagit emot. Hon behöver bara söka på ordet ”äcklig” och läsa högt bland några av träffarna hon får, för att det ska vända sig inom oss.
Det är två av seminariets programpunkter.

Victoria Svanberg och Anna Lundmark Lundbergh berättar om Erna-gruppens planer på Demokratiska, ett yttrandefrihetens hus i Karlstad.

Kan en maskin hjälpa oss skriva?
Någon timme senare handlar det om artificiell intelligens. Karin Milles, professor i svenska vid Södertörns högskola och författare till boken Skriva med AI, talar i Tingvallakyrkan. Arrangörer är Värmländska Författarsällskapet, Föreningen Värmlandslitteratur, Karlstad Bokcafé, Karlstads Humanistiska Förening och Region Värmland.

”För oss som älskar språk, skrivande och litteratur väcker AI både nyfikenhet och oro. Vad händer med stilen när algoritmerna föreslår det mest sannolika uttrycket? Kan en maskin hjälpa en författare utan att ta över? Hur orienterar vi oss i ett AI-landskap fullt av både möjligheter och fallgropar?”

En intressant föreläsning. Karin Milles ställer upp tre regler för den skribent som vill börja prova den artificiella intelligensen:

– Var öppen med att du använder AI.
– Tänk på vad du laddar upp.
– Du är ansvarig för din text, inte AI-verktyget.

Torsdag: I dag ska jag åka moped. Piggt.
Då blir det roligt.

Karin Milles.

En dag bland oss lika och unika

Ida Johansson i utställningen ”Det kunde varit vi”.
(Fotot på väggen är taget av Magnus Laupa).

För mig handlar första maj om rättvisa. Om alla människors lika värde. I går fick jag se mycket av det på Gamla Kraftstationen i Deje.
Glada Hudikteaterns och fotografen Magnus Laupas utställning ”Det kunde varit vi” var ett av huvudnumret när årets säsong inleddes.

Fotoutställningen skildrar den mörka historien om hur personer med funktionsnedsättningar behandlades en gång i tiden i Sverige. Utställningen bygger på filmen med samma namn och tar upp rasbiologi och experimenten på Vipeholmsanstalten.

Börjar gråta
Så här skriver Magnus Laupa själv:

”Det är stilla i sovsalen. Ida vänder och vrider sig i sin säng. Hon drömmer. Plötsligt vaknar hon till, sätter sig upp. Tittar rakt in i min kamera. Två vårdare är snabbt framme, trycker ner henne igen.”

”Där sitter hon”, fortsätter han. ”Finaste Ida. Ljuset, blicken, så skör, så vacker. Jag börjar gråta och kan inte sluta.”

”Att få träffa Ida och kompisarna som agerar statister.
Att få visa att alla är lika och unika oavsett vem man är.
Det är det viktigaste projekt jag gjort. Jag har aldrig fått så många kramar som under inspelningen av DET KUNDE VARIT VI.”

Dagens varmaste applåd
Allra sist i programmet på Gamla Kraftstationen i går var det Ida Johanssons tur att själv hålla tal. Invigningstalet. Vi som hörde hennes sommarprogram i P1 i fjol kände igen den kloka, varma Ida från den gången.

Ida vet att arbetet hon och de andra gör i Glada Hudikteatern gör nytta. Vi är alla lika och unika.

Efter talet och efter att hon klippt det regnbågsfärgade bandet fick Ida ännu en applåd. Dagens varmaste.

En ny säsong på Gamla Kraftstationen har börjat.

ETT ANDRA HEM

Så här började mitt tal när jag inledde invigningsprogrammet:

Hej. Välkomna hem. Hit.
Det är så jag känner, när jag kommer till Gamla Kraftstation. Här är jag hemma. Mitt andra hem.
Det är så här jag vill att ett hem ska vara. Go frukôst. Trevlitt fôlk å stri mä när man har fått första koppen kaffe i sig och börjar känna sig pratbar.

Högt i tak. Mycke skratt å mycke allvar.
Historia i väggarna.
Go’ lunch.

Iblann får man till å mä en kram.
Iblann lyser sola. Då kan man sitta ute.
Fin trädgård.

Som ett hem.
Som en familj.

Men med en skillnad. Här finns det utrymme till väldigt mycket mer spännande och varierad konst och utställningar än vi har på väggarna där hemma. För mig är det en upplevelse, varje vår när jag kommer hit för första gången.

I år med kan jag säga.
Jag har tjuvtittat.

Jag presenterar och intervjuar dagens invigningstalare Ida Johansson.
(Foto: Anuki Sturua, Glada Hudikteatern).

(Foto: Sandra Bornstedt).

En av många verk av det andra huvudnumret i årets utställningar på Gamla Kraftstationen i Deje. Den anonyme konstnären bakom signaturen Hellstrom Street Art.

Färgsynta förfäder möter blyg bloggare

Våra förfäder var inte färgblinda när de hittade på svenska språkets många uttryck och talesätt.

Tanken slår mig när jag sitter och läser bok på husets eget wc-universitet. Där, på lärosätet bakom låst dörr, brukade jag lösa sudoku förr. Jag ville hålla hjärnan i gång.

Det vill jag än men nu har jag gått från siffror till ord. Min nya toalettkamrat heter ”Svenska uttryck och deras ursprung” av Kerstin Johanson.

Kommen till fjärde genomläsningen ser jag plötsligt färgerna:

Arbeta svart.
Avsked på grått papper.
Blått blod.
Den röda tråden.
Ett rött skynke.
Familjens svarta får.
Få grönt ljus.
Inte ett rött öre.
Komma på grön kvist.
Slå blå dunster i ögonen på någon.

Ett uttryck till hittar jag. Pang på rödbetan. Vad det betydde från början tänker jag inte berätta, ty detta är en blyg blogg.

Färgstark men blyg.

Mina framträdanden den närmaste tiden

Fredag 1 maj kl 11.00: konferencier när vårens utställningar vid Gamla Kraftstationen i Deje invigs.

Ida Johansson var fjolårets bästa sommarpratare tycker jag. Nu inviger hon vårsäsongen på Gamla Kraftstationen. Henne vill jag inte missa.

Söndag 3 maj kl 15.00, logen, Forshaga hembygdsgård: jag inleder vid berättarträff inför ett spännande teaterprojekt.

Kom gärna och berätta du med om ditt Forshaga.

Hur låter fôggeln?

Sol på balkongen, morgonfika, ringduva i kvarteret. Det lätet hittade jag själv på ramsan till. ”För-lov-ning? Hur-ra!”.
Heter du ringduva är det inte krångligare än så.

En skata kraxar, hon bygger årets bo i höga tujabusken och behöver ingen kom-i-håg-ramsa.

Jag har alltså klent fågelminne. Utseendet brukar jag ofta klara efter många års vintermatande där ute i paradisäppelträdet – med kikare och fågelbok redo på insidan köksfönstret.

Men hur låter fôggeln? Då krävs en ramsa.
Varför minns jag den enes gula vingband men inte den andres pigga drill?

### Jo, även vi har plockat in fågelmatarna och slutat mata för i år. Blåmessjukan härjar i Sverige och vi tänker inte bidra till fågeldöden.
### Länk: Sluta mata fåglar

Känn hur orättvisan suger

Tidig morgon på Grossbolstorps höjder. I går kom jag hem från vår årliga syskonträff. Vi bor långt ifrån varandra men när vi ses kvillrar samtalet.

Göteborg visar sig ha spännande miljöer som vi aldrig såg när fler av oss bodde där och Mariaplan är fortfarande en bra plats för mat och prat.

Ännu en trivsam träff där vi blandar barndomshistoria och nutid.

Kunde vara så enkelt
När jag kommer hem ligger nutiden i högar och väntar. I datorn fortsätter krigshetsaren Donald Trumps galna bilder på sig själv som påve och Jesus att fladdra förbi. Hans vän Putin sprider fortsatt död över Ukraina och i Hormuzsundet koncentreras all möjlig hårdhänt mänsklig konflikt.

Livet kunde vara så enkelt… tänker jag tyst för mig själv. Som alltid när jag sett nyheterna.

Den svenska fattigdomen
När jag öppnar mobilen hittar jag ett pressmeddelande från Länsförsäkringar. I dag har var fjärde svensk mindre än 500 kronor kvar dagen före lön.

Var fjärde svensk.

Tänk på den siffran nu. Inte på något konto, inte i fickan, inte undanstoppade i skrotlådan eller bakom köksklockan har de 500 kronor i buffert. Den gruppen har dessutom ökat, från var femte svensk i fjol till var fjärde nu.

Sverige suger. Rika blir rikare, fattiga fattigare.
Det är orättvisan som suger.

***

På köksbordet ligger två nya böcker från förlaget Bakhåll. I den ena möter jag min favoritpoet från julaftonen 1967 Nils Ferlin:

”Ungdom och ålderdom – Hur oändligt mycket lättare /
är det inte att vandra uppför än nerför.”

### Spännande miljöer i Göteborg? Prova Gatenhielmska kulturreservatet.
### Eller Sjöbergen med alla kolonilotter som arbetarna i trakten började anlägga på 1950-talet, långt bortom alla kommunala översiktsplaner. De första kolonistugorna snickrade de ihop av sockerlådor från Carnegie bruk vid Klippan en bit bort.
### Länsförsäkringars pressmeddelande: Växande klyftor i hushållens ekonomi. De svenskar som säger att de har ”i stort sett ingenting” kvar innan lön har också blivit fler. 12 procent i mars 2025 har blivit 15 procent i mars 2026.

46 noveller om högst 150 ord

På söndagen var det dags för boksläpp av Värmländska Författarsällskapets nya antologi ”Fyrtiosex mikronoveller”. En fin bok med många spännande texter på högst 150 ord.

Samtidigt avslöjades vilka tre som vunnit sällskapets tävling i att skriva mikronoveller. Segrade gjorde Jenny Jansson före Bengt Berg och Josefin Berger. Grattis!

Vi i VFS styrelse deltar i antologin utom tävlan.

Det blev den 29:e antologin jag är med i.
Kul!