SVENSSONS SLÄNG – Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Sitter i gräset och fixar

Någon gång men mera sällan överraskar jag den kära vännen.

Som när gräsklipparn vägrar starta och jag, den opraktiske av oss, vet varför.

Tändstiftet.

Ännu bättre blir det när det dessutom visar sig att jag vet vad som behöver göras och kan göra det. Själv. Fort och effektivt.

Jag sotar nämnda tändstift.

Efter det startar vår gräsklippare på första försöket. Vi får smyga oss på honom, så lättstartad blir han. Där vann jag kilovis med vuxenpoäng, bara för att jag fick en moped av mamma och pappa år 1966. Den du, den kunde göra sot på tändstift.

Stort tack för hjälpen, Fram King Solifer modell 1966. Just nu tror den kära vännen att jag är händig.

Det är din förtjänst.

Laddad?

-Är du laddad? frågar en vän.
Vid 75 års ålder tänker man inte på muskler sådana gånger. Inte på inspiration heller.
Man tänker på maskinparken.

Först bör man ha sett till att ”blåsapparaten” mot andningsuppehåll var inkopplad kvällen innan och dessutom tvättad och fått fuktvattnet bytt.

Därefter ska man då och då se till att filtren på hörapparaterna är bytta, att öroninsatserna är tvättade och att båda apparaterna är laddade.

Bilen får också gärna vara laddad, det underlättar.

Sedan ska mobilen vara laddad och bluetooth påslaget så man kan se i apparna att bil och hörapparater är laddade och att natten varit god utan alltför många andningsuppehåll.

Efter frukost ska glasögonen tvättas och träs utanpå hörapparaterna så att allt sitter rätt.

Innan dess ska rakapparaten vara laddad och näshårstrimmern ha pigga batterier. Samt får de gärna användas på morgonen, båda.

– Jo för katten, svarar jag. Här ser du en som är laddad. I dag känner jag mig alldeles …elektrisk.

Hoppas

Det här är en text. Den vill hälsa till dig.
– Hej, säger texten. Hoppas, säger den.

Det gör jag också, tänker du.
Hoppas.

Till exempel har du sått ett frö.
Det vill texten också göra. Den har bara inte hunnit berätta.
Vilket frö ska jag ta, tänker texten. Det stora eller det lilla?

– Menar du lilla eller stora världen? undrar du.

Men texten svarar inte.

Hon är alldeles underbar

Jag förstår om inte alla är intresserade av att läsa om mina långpass med löparskorna.

All respekt för det.

För mig handlar de rapporterna om fem saker:

– Lyckan, alltid löplyckan. Fot framför fot, andning som ökar, puls som hänger på, tankar som börjar flöda.

– Den förunderliga känslan när man vid 75 års ålder fortfarande KAN springa och dessutom långt.

– Glädjen över att ha vunnit över diskbråcket från 2001-2008 och cancern 2022-2023. Tack fina sjukvård.

– Återvändandets förvånade sinnesrörelse när benmuskler och ork sakta börjar komma tillbaka efter tre års cancermedicinering. De pillren och sprutorna räddade mitt liv men tärde på muskler och uthållighet.

– Stönigheten. Tack gymmet i badhuskällarn i Deje (kram älskade bencurl, vill du gifta dig med mig?). Tack alla korta träningsrundor de senaste åren. Tack härligt envisa gener från Västmanlands gärden, Trossnästraktens och Gravas smedjor och byggnadsställningar samt Tyngsjöskogarnas finnsvedjor.

Jag börjar fundera på att återuppliva min gamla fina söndagsrunda från 1990-talet.

Hon är lång, seg och alldeles underbar.

### Stönig betyder envis.

Hetsporrar utan hyfs

Valrörelsen hettar till, dumheterna far som spottloskor ur en och annan hetsporre utan hyfs. Själv sitter jag i min läsfåtölj och funderar över begreppet eponym.
Det är när en persons namn blir till ett ord.

Här är några sådana personer: Charles Boycott. Marquis de Sade. Earlen av Sandwich. Anders Celcius. Jean Nicot. William Banting. Alois Alzheimer. Alessandro Volta. James Watt. Anders Fredrik Mollberg. Gustave Eiffel. Marcus Hellner. Ulrich Salchow. Jean-Marc Bosman. Hans Asperger. Earlen av Cardigan. Stefan Attefall. Leo Baekeland. William H Mason.

Titta nu på teckningen av Stig Höök, pseudonym för den norske tecknaren Ragnvald Blix. Den trycktes i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 29 januari 1944. Rubrik: ”Till audiens hos Hitler”. Bilden visar hur en landsförrädares namn just blivit eponym.

Ska ”jomshoffa” gå och bli ett verb nu, efter den här veckan?
”Jomshoffa. Att ta till urartat fulgrepp i valspurt.”

Risken finns.

### För övrigt vägrar Färjestad BK:s vd Stefan Larsson ställa upp på en intervju i Sveriges Television om Cal Foote-affären.

### Här är några Facebook-kommentarer jag ser just nu om hans inte helt smarta vägran: ”Rakt igenom urusel kommunikation från FBK. Ett mediehaveri i kolossalformat!” ”Bedrövligt svagt. Riktigt dålig krishantering dessutom.” ”Jag har utbildat i krishantering och det som är viktigast är att se de drabbade och beklaga det inträffade samt att vara tillgängliga för media. De har gjort det mesta fel här.”

### Gôtt att det kom lite regn i alla fall.

Ett bra tag

Jaså är det val den 13:e september.

Bra. Jag har inte ändrat mig. Fortfarande är det de två K:na som är viktigare än allt annat:

Klimatet.

Klyftorna.

Klicka gärna på länkarna ovan. Framför allt: välj ett parti som bryr sig.
Det skulle vara så roligt om planeten bleve rättvisare och beboeligare ett tag.

Ett bra tag.

Helt fritt i skogen

Till er som undrat hur i allsin dar mitt usb-minne med drygt 990 filer kunde klara sig så bra efter elva månader i skogen.

Jag vet inte hur det gick till. När jag läser på får jag veta att usb-minnen är tåliga skapelser. Jo, vi vet det. Nu.

En sak till. Det låg inte i någon plastpåse när Christian hittade det. Det låg helt fritt i skogen där jag tappade det i augusti 2025.

Inga rörliga delar
PC-tidningen har testat, även om de inte testade lika länge som jag:

USB-minnen är förvånansvärt tåliga mot yttre påfrestningar som fukt, kyla och smuts. Själva minneskretsen saknar rörliga delar, vilket gör att den ofta överlever att ligga ute i naturen – förutsatt att den inte blir överkörd av tunga skogsmaskiner eller att kontakten rostar sönder.

Nu har jag kopierat filerna för säkerhets skull. Men det rostiga ”skogsminnet”, det bär jag i fickan igen.

Man ska vara vän med sina trotjänare.

LÄNK till första inlägget om usb-minnet i skogen

Då har du icke levat

Nu har jag skickat min recension av Mårten Linds bok Granarnas tid till tidskriften Wermlandiana. Vad som inte kom med i texten är följande citat. Författaren minns sin barndoms vägatlas i föräldrarnas bil: