SVENSSONS SLÄNG – Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Tidö leker Tvärt emot-leken

Kommer du ihåg den gamla Tvärt emot-leken?
Inte jag heller.
Men så får jag se Tidö-laget på tv och då är den leken lätt att minnas.

Tvärt emot-leken är en fartfylld och klurig lek som går ut på att svara fel på enkla frågor. Målet är att snabbt svara ”ja” i stället för ”nej” och ”nej” i stället för ”ja”.

Redan där är Tidö-flickorna och pojkarna mer vältränade än de flesta.

Påstår motsatsen
Fast det är när vi kommer till nivå två de når sitt verkliga mästerskap. Då när man ska häva ur sig fullständiga meningar som är raka motsatsen till verkligheten.

Låt säga att Vänsterpartiet och Miljöpartiet länge har tyckt att kollektivtrafiken i Sverige måste bli billigare. Mycket billigare. Då mår klimatet bättre och vanligt folks plånböcker med.
– Det är vi emot, sa Tidö.

Sedan kom de på att det är Tvärt emot-leken de leker.
– Det är vi väldigt för, sa Kristersönerna och Buschorna och hon som ska åka ur. Nu har vi hittat på att det ska bli så. Betala hälften för månadskortet, det räcker.

Låt oss säga att C, S, V och MP länge har tyckt att tonårsutvisningarna är förfärliga. En skam för Sverige är de.
– Det tycker inte vi, sa Tidö.

Sedan kom Kristersönerna och Buschorna och hon som ska åka ur på den där leken igen. Visst ja, vi leker Tvärt emot.
– Det har vi tyckt hela tiden. Så nu avskaffar vi dom. Usch va’ dumma dom där utvisningarna är.

Lika illa om tre år
Fast det gjorde de inte riktigt. Det är ändå Tvärt emot-leken vi leker, tänkte de. Så om tre år är det lika illa igen. Tvärt emot mot vad vi sa’. Bra va’?

För då kommer 21-årsutvisningarna.
– Bra, sa den ene Tidö-stödpartisten till den andre.
(Du vet, de där främlingsfientliga som inte satt med i regeringen men styrde den ändå).
– Bra. 21 är oslagbart. Det vet ju alla. Ska du eller jag beställa flyget?

### Här är några exempel på frågor och svar som Tidöpartisterna brukar använda som grundträning vid sina seminarier. Kom ihåg att du måste svara snabbt, det gäller att träna tills ljuget sitter i ryggmärgen:
### Fråga: Är snö vit?
Rätt svar i leken: Nej!
### Fråga: Brinner en eld?
Rätt svar i leken: Nej!
### Fråga: Kan en fisk flyga?
Rätt svar i leken: Ja!
### Fråga: Minns Jimmie Åkeson nåt?
Rätt svar i leken: Ja-a.

Vänster, vänster, vänster!

”Så fort du kommer till Drottninggatan, sväng vänster. Så fort du kommer till Drottninggatan, sväng vänster. Så fort du kommer till Drottninggatan, sväng vänster”.

Äntligen har vi fått veta hur banan till Karlstads stadslopp den 24 juni ska gå. Ramsan ovan har jag hittat på själv. Det är säkert gott om funktionärer på plats som vill visa den här vimsige lättjoggaren rätt. Men ändå.

Jag har aldrig sprungit stadsloppet, däremot Göta-Joggen ett otal gånger. I år är det drygt 25 år sedan jag sprang någon annan tävling än orientering. Det brukar bli lättjogg i skogen med, tro inget annat.

För en tid sedan fick vi en bild av IF Göta. De tänker väl att vi som tränar inför loppet ska lägga ut den i våra sociala medier. Blygsam som jag är har jag låtit bli.

Nå, här är den. Jag tränar. Det kommer inte att gå fort men jag hoppas det blir en hälsning till livet. Det som värmländsk sjukvård höll mig kvar i, när cancern slog till för några år sedan.

Hur var det nu? Var det vänster man skulle ta?

När ögon fröjdas

Det är krokusarna. Det är vitsipporna. Det är påskliljorna, kabbelekorna, kungsängsliljorna, backsipporna, tulpanerna, maskrosorna, förgätmigejen, körbärsblommorna, smörblommorna, ekorrbären, ärenprisen, humleblomstren, äppelblommorna, syrenblommorna, jordgubbsblommen, smultronblommen, vallörten, skogsstjärnorna, stensötorna, lummern, rosentryn och acklejorna. Det är bollbusken snart.

Och plymspirean, rödklövern, prästkragarna.
Snart.

Det är mycket nu.
Det lever.

Lägg dig i gräset och hör.

Ljudet av liv

Boksläpp, studentjubileum, rekat kontroller jag ska sätta ut.
Livet rullar på.

I mobilen envisas en app med att det är ärtsångaren jag hört i aspen en tid.

Det får vara hur det vill med den ärtlika sången. I vår höga tuja har skatorna byggt bo i år igen.

Nu hör jag ungarna pipa där uppe, när honan kommer med mat. Det pipet behöver jag ingen app för att förstå, just när tvååringen i Nyåker är hittad.

Livet.

### Den här morgonen har Sverige suckat av lättnad.
### När livet kräver det, då går vi man ur huse ur byarna för att leta.
### Tvååringar ska inte dö ensamma i skog.

Det våras för hånet

Glassätande moderat statsminister och finansminister som hånar svenska arbetares första maj-tradition.

Historielös Timbro-slyngel som hånar den sjuke före detta Timbrochefen, moderate chefredaktören, landshövdingen (och mycket mer) Mats Svegfors och hävdar att denne har ”det intellektuella djupet av en vattenpöl”. Bara för att Svegfors från sin sjuksäng upptäckt hur oumbärliga människor från andra länder blivit i svensk sjukvård.

Liberal partiledare som hittar på parollen som hånar alla de svenskar som kämpar med att försöka skaffa mat för dagen åt sina barn. Parollen? ”Fördubbla antalet miljardärer!”.

KD-ledare som hånar alla de välmenande kristna som gått före henne i historien, genom att bjuda in till ”Bärs med Busch” på Kristi himmelfärdsdag, tillika folknykterhetens dag. Av alla dagar. Av alla kristdemokratiska märkesdagar.

Sverigedemokrater som hånar tonåring efter tonåring som kämpat år efter år med skola, språk och jobb. Hånar dem genom att se till att partiets lydregering visar ut dem, skiljer dem från familj och vänner – fast de gjort allting rätt.

Det våras för hånet.
Högerhånet.

Högerflinet.

Min nya bok, boksläpp 21 maj

Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga.
Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.

Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.

I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.

Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.

Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:

SANNINGEN OM FORNGUDEN

Gammal fornnordisk gud
drabbad av urinläckage

Pinkoden.

Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll.
– Snäll? Du?
– Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.

I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.

Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines:
– Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.

Provläs: klicka här.

För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta:
Läs denna bok.

BOKSLÄPP 21 maj
På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.

### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand.
### Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.

### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.

Jag betalar inte för luft

Första gången jag började ana att allt inte var som det skulle var när de skrev att varan vi beställt var skickad ”antingen med Postnord eller Schenker”. ”Antingen”? Vet de inte vilken distributör de har valt?

Nästa gång var när varan inte kom inom 3-5 arbetsdagar som de lovat. Inte inom nio arbetsdagar heller, när detta skrivs.

Tredje gången var när de lät bli att svara på mina mejl, fast jag skrivit till dem två gånger.

Fjärde gången var när de tackade för betalningen. Som de inte fått. Jag betalar inte för luft.

Femte gången var när de skickade mejl och bad mig ange hur nöjd jag var. ”Din åsikt är viktig”.

Sjätte gången var härom dagen, när jag läste på nätet att firman inte svarar på brev från Allmänna Reklamationsnämnden, ARN. Hoppsan!

### Tur att det går att be Klarna stoppa en betalning.
### Vi får väl sitta på den gamla slitna trädgårdssoffan en sommar till, den kära vännen och jag.
### Eller så kommer den om en liten vecka. Antingen med den ene eller den andre. Antingen antingen …

Vår ofådda trädgårdsbänk.

”Jag sväljer inte flugor”

Granskningen av svenska uttryck går vidare. I dag: Hur säger de i andra länder?

Ana ugglor i mossen. Isländska: Det är en fisk under stenen.
Arg som ett bi. Kinesiska: Arg som elden och kolet.
Bita i det sura äpplet. Franska: Svälja paddorna.

Den gubben går inte. Grekiska: Jag sväljer inte flugor.
Det regnar småspik. Danska: Det regnar skomakarpojkar.
Frisk som en nötkärna. Finska: Frisk som en bock.

Full som en alika. Engelska: As drunk as a lord.
Ge bagarbarn bröd. Spanska: Bära ved till skogen.
Ha skinn på näsan. Tyska: Ha hår på tänderna.

Tvista om påvens skägg. Franska: Diskutera änglarnas kön.
Vacker som en dag. Arabiska: Vacker som månen.

Min favorit? Det är spanjorernas ”Stick iväg och stek sparris.”
Vad tror du den heter på svenska?

### Tidigare inlägg om svenska uttryck:
Det svenska missförståndets historia
Färgsynta förfäder möter blyg bloggare
### Källa: ”Svenska uttryck och deras ursprung” av Kerstin Johanson.

Livet som kompledig går vidare

Brev till Märta Stenevi, Miljöpartiet. Bilden från onsdagens seminarium på Karlstads universitet om hot och hat mot politiker och journalister.

Måndag: Lyfter skrot i Deje, mest med benen. Gräver upp en stubbe hemma i trädgården. Sedan kommer en trevlig karl med en moped som jag ska få låna till ett piggt projekt. Det var några år sedan jag kickstartade någonting här i världen men efter en stund minns musklerna igen.

Tisdag: En av mina favoritsjuksköterskor, C i Torsby, ringer. Det gör hon varje halvår. På glad nordvärmländska berättar hon att mitt PSA-värde fortfarande är omätbart efter att sjukvården räddade mitt liv för några år sedan. Lycklig skriver jag de fyra favoritorden på Facebook ännu en gång: I dag firar vi. Det är livet vi firar.

På kvällen har vi möte här hemma med bokcirkeln. Boken vi ivrigt diskuterar är Didier Eribons Tillbaka till Reims.

Onsdag: Springer. Duschar och åker på Anderseminarium på universitetet. Val under påverkan. Blir det bara de mest hårdhudade kvar? frågar rubriken. Den syftar både på politiker och journalister.

Miljöpartiets före detta språkrör Märta Stenevi Wallin berättar hur det var att hamna i stormens öga, efter att någon skickat ett anonymt brev till partiets valberedning. Brevet anklagade henne för att skapa en toxisk arbetsmiljö på MP-kansliet.
Expressens kulturredaktör Anna Gullberg läser ur de cirka 2 000 hat- och hotmejl hon tagit emot. Hon behöver bara söka på ordet ”äcklig” och läsa högt bland några av träffarna hon får, för att det ska vända sig inom oss.
Det är två av seminariets programpunkter.

Victoria Svanberg och Anna Lundmark Lundbergh berättar om Erna-gruppens planer på Demokratiska, ett yttrandefrihetens hus i Karlstad.

Kan en maskin hjälpa oss skriva?
Någon timme senare handlar det om artificiell intelligens. Karin Milles, professor i svenska vid Södertörns högskola och författare till boken Skriva med AI, talar i Tingvallakyrkan. Arrangörer är Värmländska Författarsällskapet, Föreningen Värmlandslitteratur, Karlstad Bokcafé, Karlstads Humanistiska Förening och Region Värmland.

”För oss som älskar språk, skrivande och litteratur väcker AI både nyfikenhet och oro. Vad händer med stilen när algoritmerna föreslår det mest sannolika uttrycket? Kan en maskin hjälpa en författare utan att ta över? Hur orienterar vi oss i ett AI-landskap fullt av både möjligheter och fallgropar?”

En intressant föreläsning. Karin Milles ställer upp tre regler för den skribent som vill börja prova den artificiella intelligensen:

– Var öppen med att du använder AI.
– Tänk på vad du laddar upp.
– Du är ansvarig för din text, inte AI-verktyget.

Torsdag: I dag ska jag åka moped. Piggt.
Då blir det roligt.

Karin Milles.

En dag bland oss lika och unika

Ida Johansson i utställningen ”Det kunde varit vi”.
(Fotot på väggen är taget av Magnus Laupa).

För mig handlar första maj om rättvisa. Om alla människors lika värde. I går fick jag se mycket av det på Gamla Kraftstationen i Deje.
Glada Hudikteaterns och fotografen Magnus Laupas utställning ”Det kunde varit vi” var ett av huvudnumret när årets säsong inleddes.

Fotoutställningen skildrar den mörka historien om hur personer med funktionsnedsättningar behandlades en gång i tiden i Sverige. Utställningen bygger på filmen med samma namn och tar upp rasbiologi och experimenten på Vipeholmsanstalten.

Börjar gråta
Så här skriver Magnus Laupa själv:

”Det är stilla i sovsalen. Ida vänder och vrider sig i sin säng. Hon drömmer. Plötsligt vaknar hon till, sätter sig upp. Tittar rakt in i min kamera. Två vårdare är snabbt framme, trycker ner henne igen.”

”Där sitter hon”, fortsätter han. ”Finaste Ida. Ljuset, blicken, så skör, så vacker. Jag börjar gråta och kan inte sluta.”

”Att få träffa Ida och kompisarna som agerar statister.
Att få visa att alla är lika och unika oavsett vem man är.
Det är det viktigaste projekt jag gjort. Jag har aldrig fått så många kramar som under inspelningen av DET KUNDE VARIT VI.”

Dagens varmaste applåd
Allra sist i programmet på Gamla Kraftstationen i går var det Ida Johanssons tur att själv hålla tal. Invigningstalet. Vi som hörde hennes sommarprogram i P1 i fjol kände igen den kloka, varma Ida från den gången.

Ida vet att arbetet hon och de andra gör i Glada Hudikteatern gör nytta. Vi är alla lika och unika.

Efter talet och efter att hon klippt det regnbågsfärgade bandet fick Ida ännu en applåd. Dagens varmaste.

En ny säsong på Gamla Kraftstationen har börjat.

ETT ANDRA HEM

Så här började mitt tal när jag inledde invigningsprogrammet:

Hej. Välkomna hem. Hit.
Det är så jag känner, när jag kommer till Gamla Kraftstation. Här är jag hemma. Mitt andra hem.
Det är så här jag vill att ett hem ska vara. Go frukôst. Trevlitt fôlk å stri mä när man har fått första koppen kaffe i sig och börjar känna sig pratbar.

Högt i tak. Mycke skratt å mycke allvar.
Historia i väggarna.
Go’ lunch.

Iblann får man till å mä en kram.
Iblann lyser sola. Då kan man sitta ute.
Fin trädgård.

Som ett hem.
Som en familj.

Men med en skillnad. Här finns det utrymme till väldigt mycket mer spännande och varierad konst och utställningar än vi har på väggarna där hemma. För mig är det en upplevelse, varje vår när jag kommer hit för första gången.

I år med kan jag säga.
Jag har tjuvtittat.

Jag presenterar och intervjuar dagens invigningstalare Ida Johansson.
(Foto: Anuki Sturua, Glada Hudikteatern).

(Foto: Sandra Bornstedt).

En av många verk av det andra huvudnumret i årets utställningar på Gamla Kraftstationen i Deje. Den anonyme konstnären bakom signaturen Hellstrom Street Art.