- 1963: 2.20,6.
- 1991: etappseger, O-ringen i Riddarhyttan, klassen 40-åriga nybörjare (!).
- 1994: 62.21.
- 1994: 3.27.03.
- 1994: 1.35.
- 1994: 2.42.43.
- 2011: 42 minuter, 57 sekunder och sju ljuvligheter. 2012: 1 timme, 18 minuter, 15 sekunder, sju lyckor och en dyvelsten. 3 februari 2013: längsta passet sedan diskbråcket dök upp för drygt tolv år sedan. Löplust ett gps-klick från Lyckan.
- 17 augusti 2014: 56 minuter 31 sekunder.
- 11 maj 2015: 121 minuter. Filmar i ett motlut mot slutet.
Det finns folk, för vilka siffrorna är det viktigaste inom löpningen. Så är det inte för mig, särskilt inte nu när alla pers är satta. Siffrorna var förresten alltid lite för många och talen lite för höga på min klocka, enligt det sättet att räkna.
Jag räknar inte. För mig är bokstäverna det väsentliga när jag springer. Orden, tankarna, känslorna, upplevelserna. Det är alltid ljuvligheterna som är det mest betydelsefulla resultatet, trots att de aldrig stått i resultatlistan tidigare.
Det blir gärna så, för den som fått hålla upp i åtta år.
Lekfull snöpulsrunda en vinterdag nära SISU-gården.
LÄS MER:
Meny för alla löpsidorna