Mitt förhållande till oönskade försäljare är kluvet.
Jag gillar de tjänster som Telia säljer oss men jag var inte imponerad när dess kundtjänst skrev att de inte kan ringa.
Härom dagen var det en hurtig telefonförsäljare från ett annat företag som inte kunde mejla, sa han. – Kan du inte mejla?!! Du var mig en omodern en, svarade jag (75) den unge mannen (ca 27) och lade på.
Kommer fort ikapp En förmiddag på vår resa i västerled stötte jag på tre försäljare på ett torg. Den kära vännen och ett av våra barnbarn hade gett mig frigång när de själva skulle gå och shoppa kläder i dambutik.
Jag strosade runt och letade som bäst efter biblioteket på orten. Då kommer den mest drivande av de tre gatuförsäljarna fort ikapp mig, snett bakifrån.
Jag vänder mig om, ointresserad. Nu säger han glatt de sju orden som numera blivit bevingade i familjen. – Hej! Du ser helt underbar ut idag!
***
Vi har aldrig setts varken förr eller senare.
Jag har ingen aning om vad den unge mannen försökte sälja till mig men hans ord på torget väcker många frågor. Här är två: – Helt? – Idag?
### Det är vackert med konfirmationer. Den här gången är vårt barnbarn Arvid en av de unga i vit kåpa där framme.
### På min tid skulle ingen ung ledare vågat höja en skylt i kyrkan med texten ”Applåder!”. Vi ler och applåderar villigt.
### Jag är fortfarande fascinerad över att främmande damer från södra Värmland och ner till norra Halland spontant ropar ”Bra kämpat!” åt mig när jag springer uppför backe. Hur har de samordnat det ordvalet?
### Allsången i Åbybergsparken i Mölndal blev succé i år igen.
Jag är stolt över våra barn. Allihop. Jag är stolt över våra barnbarn med. Allihop. Till exempel Ludvig, 19, när han står med mikrofonen i hand och får oss alla att sjunga om kappsegling och egen måne. Eller när han själv river av ”Under en filt i Madrid” så applåderna dånar.
Till sin hjälp med att leda allsången har han även i år musikalartisten Elin Ljungberg från Hagfors. I höst medverkar hon i Säffleoperans uppsättning av Änglagård. Efter att vi hört henne sjunga säger jag bara: – Åk dit.
Kepsar gestaltar mitt liv. De vet ju det, yngsta dottern och hennes man. När vi träffar dem efter att de varit på bilmässa i Karlstad har de köpt två nya kepsar i present. Båda fyller mig med känslor.
Kepsarna har genomskinlig plastskärm. Den ena är grön och med Lantmännen-grodden på. Den andra är grönvit med Puch-loggan framtill.
En av dem handlar om pappa. Den andra om en ung man med drömmar.
Pappa i friska luften Jo, jag får vibrationer av de här kepsarna, de vet ju det Frida och Mikael. Lantmännenkepsen är väldigt lik den min far bar de sista åren hemma på vårt småjordbruk och sedan när han i många år stod intill bron i Molkom och skötte barkmaskinen på bruket.
Att behöva sälja gården sörjde han och jag sörjde för hans skull. Vad vi inte visste då var att han skulle komma att trivas bra på sågen borta i Molkom. För att sköta barkmaskinen behövde du för det mesta stå utomhus vid den lilla älven mellan Borssjön och Norumsjön. Den som för många hundra år sedan var orsaken till att Molkoms Bruk kom till.
Pappa trivdes bra där i friska luften, snett under bron. – Nu har jag sett strömstaren hela veckan, kunde han säga. Tänk vad han simmar bra under vattnet. – Han simmar med vingarna. Jag tror han går på botten också.
Kanske sjöng pappa för sin arbetskamrat vid barkmaskinen ibland, jag vet inte. Hemma i lagårn eller när vi körde hö, då sjöng han i alla fall. Gärna gamla bondkomikervisor.
Drömmopeden Puch var drömmopeden när jag var 15. Tuffast var Puch Dakota men Florida var frän den med. Självraggande, sa de tuffa pojkarna.
För en månad sedan hade jag bokpremiär i Gamla Kraftstationen i Deje. Då hade jag lånat en Puch Nevada som jag skulle braka in bland publiken på. Den är nyare men väldigt lik Dakotan.
Dagen innan stod den uppställd bland konstverken. Det klart mest beskådade objektet, berättade de som jobbade i entrén.
– Tänk när en blev erbjuden att åka med bakpå en sån där. Å dä va rätt kille som fråga… sa en dam i min ålder när jag kom för att hämta den inför föreställningen.
Det gick bra med både inbrakande och uppträdande i Deje. Men någon egen Puch fick jag inte 1966. Då, när det var livsviktigt för en 15-åring på svensk landsbygd att ha moped. Hur skulle vi annars ta oss till folkparken eller till jäntorna i tätorten 17 kilometer bort?
När tv- och cykelhandlarn kom och levererade min nya moped hade pappa köpt den betydligt billigare Fram King Solifer.
Den var inte självraggande. Men jag gav icke tappt.
### I dag hade jag fått mycket pengar för min Fram om jag hade haft den kvar. ### När är rätt tillfälle att bära en Puch-kepa?
På begäran från våra omålade trädgårdsmöbler, räcken & en och annan sliten vägg samt vårt bôsiga garagetak gör jag nu ett uppehåll på min blogg. I flera dagar.
Karlstads stadslopp i går. Löparen i (blöt) röd snusnäsduk är bloggar’n själv.
Jag är en vit man. Inte skinnet, det är grisskärt. Nej jag tänker på fållan. Med den tanken på hjärnan strävar jag Tingvallabron fram. Bron går över Klarälven och i ena änden på bron står eliten och till den andra ska jag.
Vit fålla. Den som är till för oss som springer långsammare än de rätt så långsamma. I samma fålla ska även de flockas som tänker gå. Vissa med stavar, andra med rullator påstår inbjudan.
Det må vara hur det vill med den saken, nu hittar jag henne i varje fall. Fållan längst bak, för oss som bara har vitt på nummerlappen, ingen färgglad plupp.
Karins förtjänst Plötsligt får jag se Karin Smedh i vimlet. Instruktören på vårt gym, Hälsokällan i Deje, som gjorde träningsprogrammet åt mig i november när jag behövde stärka mina benmuskler inför Karlstads stadslopp.
Karin får en kram. Jag vet hur mycket träningen vid gymmet har gjort för att kvällens lopp ska bli en njutning, inte trött klagan.
En sak för de nyfrälsta Uppvärmning är för nyfrälsta tänker jag när folk runt omkring mig börjar härma rörelser till musik. Själv tänker jag mig het, det har fungerat förr, med eller utan musik. Nå, jag hänger väl med lite pliktskyldigast då.
Tiden går långsamt när man väntar på startskott. Nu håller de tal också. Tiden går… PANG! Plötsligt är vi i gång. Jag har minst 200 meter till startlinjen, bron är lång men man får inte ge tappt.
Där vid strecket tänker jag trycka igång klockan.
Inte som hans fest En gång berättade en kamrat hemma i klubben hur det var att komma för sent till en fest: – Då tar en i som katten för å komme ikapp. Sen kommer en ikapp. … Sen går en ôm.
Så blir det inte denna afton längs Karlstads gator. Jag banar mig visserligen fram förbi några med snabb plupp på nummerlappen men särskilt fort går det inte i trängseln. Nå, det släpper snart och vi kan sträcka ut.
Det är en så rolig kväll. Hela tiden står bekanta och obekanta på trottoarerna och hejar. Vilket genidrag det var av IF Göta att sätta ut våra förnamn på nummerlapparna. Överallt hör jag ”Heja Sven-Ove!” från folk jag inte känner.
– Bra kämpat! ropar funktionärerna medan Karlstads asfalt och gatsten rullar förbi under våra fötter. Då och då kommer någon och springer förbi, någon gång springer jag själv förbi en löpare.
En mugg i nacken Vid Drottninggatan springer vi vänster tre gånger under tävlingen, ty banan är så lagd. Garmin-klockan på armen visar rent optimistiska tider de första kilometerna. Vid den fjärde kilometerskylten ropar jag glatt: – SEX KVAR! Den nedräkningen gör jag sedan vid varje kilometerskylt jag ser.
Vätskekontrollen vid fem kilometer fungerar exemplariskt fast jag kommer i den sista tredjedelen av loppets 3 000 deltagare. Snabbt en mugg vatten i kepsen och nacken, därefter en i näven att dricka. Kallt friskt vatten, gôtt! Det är ändå full sula på solen och 26 grader varmt fast klockan är sju på kvällen.
Sakta defilerar Karlstad förbi mina ögon medan benen möjlar på. Östra Torggatan, Frödingparken, Haga, Gubbholmen, Sandgrundsbron, Löfbergsskrapan, Kanikenäset, Orrholmen, Viken. I nya Vikenpassagen ropar jag så det ekar i tunneln under järnvägen, för det har jag lovat mig själv att göra.
Ropar till publiken Vi är några stycken som springer om varandra då och då, som om vi sprang lagtempo. Ibland klappar jag åt publiken eller ropar åt dem:
– HAR NI SKÔJ? – Ja. – DÄ HAR VI MÄ!
Kroppen känns bra hela tiden även om jag inte är snabb. Regelbunden löpträning har gjort nytta och all styrketräning på gymmet har gjort underverk med gubben. För mig är jag snabb.
Trea i SM? Efter att ha gått i mål, fått medalj och tappat bort fru, dotter och svärson en stund sätter jag mig på en bänk i Museiparken och klickar fram resultatet på nätet. Inte i elitklassen men klassen herrar 75.
Nu heter det ju faktiskt SM-milen, även om det bara var eliten som sprang om SM. Man kanske skulle… Suck, fyra i klassen, det var synd. Då får jag se att trean är norrman. Jag är alltså trea i landet. Kära dator, hur ska jag nu göra? Kan jag säga till hela världen att i går blev jag trea i SM? Bronsch.
Min bärbara dator tiger. När jag som bäst behöver honom, då tiger han.
Ett fint lopp IF Göta! Välordnat, snabb bana, varenda arrangör trevlig, kul att få springa genom nya Vikenpassagen. Gôtt att pricka tiden jag hade hoppats nå i bästa fall.
Jag kommer tillbaka!
### Det värmländska ordet mölja finns inte i Knut Warmlands värmländska ordbok på nätet. ### När jag själv använder det som verb här betyder det att envist tugga på i en långsam lunk. Så som vissa envisa 75-åriga gubbar plägar göra när andan faller på. ### I går föll den på.
Trivs.
Bloggaren går i mål och sätter tungan rätt i mun för att stoppa klockan.
Varför väntade vi 55 år med att komma tillbaka till Gotland?
Sonja Åkessons Gotland. Krut- & Pappershandeln i Hemse, stengärdsgårdarna, väderkvarnarna, ringmuren runt Visby, Hoburgsgubben.
På Gotlands Museum såg vi inte bara en fin utställning om Sonja Åkesson. Vi såg bildstenar också. Den från 1000-talet med runorna, ryttaren och mannen som ligger och halsar sitt dryckeshorn är från Bosarve i Närs socken.
Något krut verkar de inte sälja i Hemse längre. Däremot luftgevär. Vad ska man annars ha en fullsorterad pappershandel till?
Det var stort. 18 och 20 år och ute på vår första semester tillsammans. Fem år innan Ulf Lundells Jack kom ut vimlade redan vägarna mellan Visby och Fårö av folk på cykel med full packning.
Den kära vännen och jag hade varsin resväska bakpå, sovsäckar och ett tungt fyrmanstält. Pigga ben, nyfikna sinnen.
Vid Gotlands största rauk, Jungfrun, slog vi upp tältet första natten. Jag klättrade ner till stranden och hämtade tvättvatten i vår nya vikbara tornister.
När vi lagt oss smakade vi salt.
Två nätter senare hade vi bytt smak. Det kanske inte var så smart att förvara bitsocker i en burk med nygjorda hål i locket. Inte när vi skulle dra våra cyklar längs tre kilometer klappersten bland Fårös raukar och när burken låg mitt i resväskan och skallrade. Hela bagaget blev sockrat av nygjort nyskakat strösocker.
Sötare har hon aldrig smakat.
Fylls av vemod Nu är vi tillbaka med elbil och lika nyfikna sinnen 55 år senare. Efter fyra dagar på Gotland styr vi norrut och kommer så småningom fram till Lickershamn för andra gången i våra liv. Där köper vi varsin tallrik med rökt lax, gravad rökt lax, rökt makrill och rökta räkor med potatissallad från fiskboden i en av sjöbodarna vid hamnen.
Efter maten vandrar vi längs havet. Högt uppe på höjden står rauken kvar. Jungfrun. Titta, där bodde vi. Där klättrade jag ner efter vatten.
Blåelden blommar, vågor slår försiktigt mot klapperstenar och hela jag fylls av lyckligt vemod. – Vad unga vi var. – Mmm. I alla fall du.
### Socker i sovsäck? ### Det har vi slutat med. ### Kaffe är godast utan.
Det är krokusarna. Det är vitsipporna. Det är påskliljorna, kabbelekorna, kungsängsliljorna, backsipporna, tulpanerna, maskrosorna, förgätmigejen, körbärsblommorna, smörblommorna, ekorrbären, ärenprisen, humleblomstren, äppelblommorna, syrenblommorna, jordgubbsblommen, smultronblommen, vallörten, skogsstjärnorna, stensötorna, lummern, rosentryn och acklejorna. Det är bollbusken snart.
Och plymspirean, rödklövern, prästkragarna. Snart.
Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga. Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.
Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.
I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.
Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.
Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:
SANNINGEN OM FORNGUDEN
Gammal fornnordisk gud drabbad av urinläckage
Pinkoden.
Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll. – Snäll? Du? – Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.
I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.
Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines: – Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.
För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta: Läs denna bok.
BOKSLÄPP 21 maj På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.
### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand. ###Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.
### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.
