Arbete – SVENSSONS SLÄNG

Karlstad 19 september: Sofie och Joakim Medin – Fängslad av Erdogan

På lördag den 19 september klockan 12 är vi i Värmländska Författarsällskapet med och arrangerar ett möte med Sofie Axelsson Medin och Joakim Medin. Plats: kyrksalen, Tingvallakyrkan, Karlstad.

Kom om du kan!

Deras nya bok heter Fängslad av Erdogan. Underrubrik: Journalistik och kärleksbrev bakom turkiskt galler.

Frihet för media borde stå på dagordningen varje dag som världen nu ser ut.

Tack för hjälpen

Tack, tidig arbetarrörelse. Tack liberaler (den gången). Tack Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Else Kleen, Ellen Key, Kata Dahlström, Fredrik Theodor Borg, Karl Staaf, Hjalmar Branting, August Palm, Axel Danielsson, Verner von Heidenstam, August Strindberg, Gerda Hellberg, Mauritz Hellberg.
Och morfar.
Och alla ni andra.

Om drygt en vecka går vi och röstar.
Vi får.
Det är er förtjänst, fina rösträttskämpar.

Respekt.

Var går lojalitetens gränser

Jag är en lojal typ skrev jag i ett tidigare inlägg. För så är det. Är jag med i en förening så är jag. Var jag anställd i en firma, så jobbade jag för dess bästa.

Men visst har det funnits intressekonflikter.

Vad ska man välja då, den egna åsikten eller firmans? Eller ledningsgruppens och chefens, för den delen.

Jag var informatör. Efter några år blev jag till och med informationschef, ty Vår Herre har humor. Visst dög jag till det, men ingen kan påstå att jag identifierade mig som en av herrarna där uppe.

Argumenterade ivrigt
Nå, vi skulle byta biljettmaskiner på Värmlands bussar och tåg. Maskiner och samtidigt biljettsystem.
– Detta blir alldeles för dyrt för våra resenärer. Vi borde inte… sa den ivrige infochefen, det vill säga jag, när ett dyrt förslag till biljettpriser lades fram.

Chefen höll inte med mig.
Det var han som bestämde.

Klok politiker
Så kom träffen på ett fjärran konferenshotell när vi i ledningsgruppen skulle lägga fram de olika förslagen till den politiskt valda styrelsen. Mitt jobb var att presentera prislistan. Den som jag tyckte slog för hårt.
– Blir inte detta dyrt för resenärerna? sa en av politikerna i styrelsen.

I det ögonblicken kände jag blickarna från en hel bekymrad ledningsgrupp, från vd till ekonomichef och alla de andra. De visste ju vad jag hade sagt på mötet med ledningsgruppen. Då, när förslaget till ny prislista var uppe till diskussion.

Vad ska han svara nu, den gode Svensson?! tänkte de, bekymrat.

– Blir det inte dyrt, sa fryksdalingen.

Mitt uppgivna svar
Jag tar ett djupt andetag, tittar först på vd och sedan på styrelseledamoten:
– Firman behöver pengar, säger jag och ser uppgiven ut.

Då tar de beslutet.

### Det händer att jag funderar över lojalitetens gränser.
### Samtidigt som jag tycker att politiskt ägda organisationer ytterst ska styras av sina styrelser, inte av sina tjänstemän.

Men dyrt blev det.

Partiet blåser svenska arbetare

I Katalys nya rapport visar Tony Johansson hur Sverigedemokraterna konsekvent har brutit sina löften till svenska arbetare.

De har gjort livet svårare för vanligt folk.

KLICKA OCH LÄS RAPPORTEN HÄR:
Jimmie blåser dig
Sverigedemokraternas arbetarfientliga politik

Fyra år med Tidö
Här är några exempel, skriver Katalys:

”A-kassan försämrades. Jimmie Åkesson lovade att gå i opposition om Moderaterna försämrade a-kassan. Nu tvingas många arbetslösa klara sig på flera tusen kronor mindre varje månad.

Karensavdraget blev kvar. SD lovade att skydda dem som inte kan arbeta hemifrån. Men när möjligheten kom att avskaffa karensavdraget röstade de nej.

Arbetslösheten steg. Sedan Tidöpartierna tog makten har antalet arbetslösa ökat från 421 000 till 510 000. Vi har Europas fjärde högsta arbetslöshet. Samtidigt har arbetsmarknadspolitiken försvagats.

Välfärden halkade efter. Statsbidragen till kommuner och regioner är i år 29 miljarder kronor lägre än vad som hade krävts för att behålla 2022 års nivå.

Sjuka fick betala mer. Högkostnadstaket för läkemedel har höjts med 900 kronor om året.”

Högerparti, inte arbetarparti
SD talar gärna om svenska arbetares intressen, menar Tony Johansson. Men bakom retoriken har partiet gjort upp med den traditionella högern om en politik som framför allt gynnar människor med höga inkomster.

I den här valrörelsen får Sverigedemokraterna inte komma undan med att låtsas vara ett arbetarparti, tycker det oberoende fackliga idéinstitutet Katalys. Det är hög tid att klä av deras retorik.

– Sanningen är att SD är ett ekonomiskt högerparti bland andra.

### TONY JOHANSSON är senior rådgivare till Katalys.
### Han är doktor i ekonomisk historia, utbildad vid Lunds universitet.

Alla rovdjur sover inte i skogen

Dags för ännu en text ur min nya bok.
Klicka, provläs och köp den här: Mopedisten som vägrade ljuga

Eller mejla din beställning till mig: sven-ove(at)telia.com

120 kronor plus frakt i båda fallen.
Arga krönikor, roliga Viktor Root-dikter och tvärt om.

Frihet. Jäml…

Mitt i valrörelsen får jag lust att citera mig själv:

”Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Systerskap. Rättvisa. Demokrati. Solidaritet. Humor. Kärlek. Hållbar omsorg om natur och kultur. … och då och då ett roat småskratt underifrån åt överheten.

Eller varför inte storskratt? De är så söta, de små näringsliven, när de kivas om grindslantarna i livet.”

Så skrev jag när jag startade bloggen för tio år sedan. Lite senare länkade jag till min serie om klyftorna i Sverige. De har ökat, kan jag meddela.

Ty det är fler än Åkesson som har pinkat in i det egna tältet.

***

Och ändå:
Livet som kunde vara så enkelt.

Frihet. Jäml…

Halva mötet glodde mot mig och mumlade

Jag är en lojal typ. Är jag anställd så försöker jag jobba för firmans bästa så gott jag kan.
Fast visst har det kliat i fingrarna ibland.

1980-tal, centerstämma i Värmland och jag är utsänd för att bevaka mötet. Tidningen heter Värmlands-Bygden, kommer ut en dag i veckan och det är människorna i salen nedanför mig som äger den.

Lokalen heter Hyttan i Folkets hus, Karlstad, på scenen sitter mötesordföranden och sekreteraren och lika högt utefter ena långsidan sitter journalisterna. Det vill säga jag.

– Det ä’ fel färg på kommunist-tininga’! ropar en upprörd centerpartist på fjärde raden när tidningen hamnat på dagordningen och då sneglar alla på mig. Ett instämmande mummel hörs mellan raderna.

Jag tittar ner i mina anteckningar och tiger. Tror de jag tänker begära ordet? Nej du, jag är utsänd journalist och ingen politiker.

Vevar vilt
Till saken hör att tidningen nyss har fått ny chefredaktör. En vilt vevande skribent och chef som inlett sin bana på det gröna bladet med att byta färg på tidningsnamnet på förstasidan. Från svart till rött. För säkerhets skull har han sedan publicerat en utförlig och positiv artikelserie om det kommunistiska Kuba.

Av alla ämnen att skriva positivt om.

Lojal, sa jag. Inte farao begär jag ordet och säger som det är till de arga i salen. Att jag visserligen har ett radikalt förflutet men aldrig varit någon vän av Kuba. Att jag ivrigt försökt få nye chefen att låta bli att trycka de ömsinta draporna om Fidel Castros rike. Att vi har viktigare saker att skriva om i kärnkraftens Sverige och avfolkningens Värmland.
– Det är fel färg på kommunist-tininga’! skrek den arge.

Befängd idé
Jag får lust att ställa mig i talarstolen och ropa tillbaka att det väl är helt rätt färg i så fall …

Men jag tiger.
Lojal mot yrkesrollen.
Lojal mot tidningen jag jobbar på.

Den finns inte längre förresten.
Suck.

Foto till ett reportage jag gjorde i Värmlands-Bygden om fredsvännen och konstnären Robert Jäppinen i Ransäter.

### 40 år senare tycker jag fortfarande att det var en befängd idé att skriva och skryta över Fidel Castro inför mina vänner bönderna i Värmland.
### Hur länge vägrade Centern kalla sig borgerligt parti?
### Jag har glömt vilket år de ändrade sig.

Bland tallmoar och mördarhöjder

Jag fortsätter reka ny långrunda. 16,25 km blev den härom dagen. Fin bana med rejäl slakmota vid 11 km och en (för en 75-åring) skrattretande svårsprungen smal och knövlig lång mördarstig uppför vid 14 km.

Se kartan och nöjdkurvan nedan.

Årets finaste träningsrunda men jag vet en löpvänligare lösning vid 14 km. Nästa gång tar jag milbanebacken i stället. Ska jag inte vända på rundan också? Höjdkurvan över löprundan muttrar trött att det borde jag faktiskt. Brett och utför slår smalt, knixigt och uppför.

Efteråt ligger jag i badet länge och flämtar. Tänker på lyckan att över huvud taget kunna springa vid den här åldern. En gammal man som jag sprang förbi vid 7,5 km var lika lycklig han. 85 år gammal kämpade han ivrigt med sin stavgång söder om Sörtjärn.

– Vi får se om vi orkar hem.
– Dä årner sä.

### Ett särskilt tack igen till Karin Smedh som gjorde träningsprogrammet och till gymmet Hälsokällan i badhuset i Deje som gjorde styrketräningen möjlig.
### Då, när cancermedicinen krympt mina benmuskler och 16 kilometer hade varit en omöjlighet.
### Tack!

Trivs.

Version två av nya långrundan.

Höjdkurvan muttrar att jag borde springa rundan åt andra hållet.

Krav: Du ska kunna läsa både termometer och forskarrapporter

Jo jag vet. Snart är det val.
För mig väger de två K:na tyngst när jag väljer.

KLIMATET. Den viktigaste frågan av dem alla får alldeles för lite uppmärksamhet även i denna valrörelse. Jag fattar inte varför.

Naturvårdsverket har fattat:
”Den klimatförändring som idag äger rum är mycket påtaglig:
Jordens medeltemperatur torde inte ha varit så hög som nu på cirka 125 000 år.
Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren, vad gäller koldioxid är koncentrationen högre än på miljontals år. Koncentrationen av koldioxid är idag ungefär 50 procent högre jämfört med förindustriell tid, i första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning.”

Alltså röstar jag på ett parti som kan läsa både termometer och forskarrapporter.

KLYFTORNA. Senaste undersökningen visar att det gick 102,8 städare på en av de 50 högst avlönade börsbolagsdirektörna, sett till inkomsten år 2024.

LO har undersökt:
Snittinkomst för storbolagsdirektörerna är 2,8 miljoner i månaden. Det motsvarar 77 industriarbetarlöner.
1980 tjänade den ekonomiska eliten motsvarande 9 industriarbetarlöner.

Alltså röstar jag på ett parti som vill minska klyftorna.

Tidö går bort
Nu vet du vad som avgör mitt val. Sedan är förstås kulturpolitik, välfärdsfrågor och solidaritet viktiga. I det Sverige jag längtar efter visar staten inte ut 78-åriga tanter som bott här en halv mansålder. Jag kräver av min förtroendevalde att hon eller han ska känna att alla människor är lika mycket värda. Känna sa jag.

Tidö går bort.
Mer säger jag inte, det är ditt val.
Men han heter Håkan och bor i Karlstad.

Foto: Inger Nilsson