– Åtta, va?

Vi har gått och blivit preppers. Sist jag räknade hade vi femton fyllda behållare med färskvatten.

Som omvärlden ser ut så vore det inte konstigt om vi preppade på allvar. Vi köpte faktiskt dunkar häromåret och la upp ett miniförråd i garaget med torrvaror och konserver.

Men nej. Dagens dunkparad beror inte på vare sig Putin eller fula butikkylskåpshackare.

Saken är den att vår kommun låter spola vattenledningarna. Vattnet på Grossbolstorps höjder är avstängt klockan 10.00-18.00 på måndagen (i går) och 08.00-18.00 i dag. De spolar för att vårt dricksvatten inte ska få ful färg.

Under tiden får vi inte tappa upp något vatten och vi kan inte spola toaletterna på det vanliga sättet.

Glömmer mitt ärende
Nå. Jag är av det inlevelsefulla men också impulsiva slaget. Gubbglömsk om du så vill. Alltså stänger vi av vattenkranen för säkerhets skull, så vi inte ska råka försöka tappa upp vatten av gammal vana.

Sen blir jag pinknödig. Det händer dagligen även i vanliga fall men i går och i dag sker det ofta. Efter ett tag i går gick jag till skogen för att kunna göra i från mig. Fast då hittade jag några trattkantareller och glömde bort hela kisseriet.

Just som jag skriver detta blir jag törstig också. Otur. Men jag vet inte, jag. Vi har bara 15 dunkar och hinkar vatten och en är det taget lite ur.

Duschtvånget slog till
I morse gick vi upp tidigare än på länge. Samtliga två i hushållet (utom lånekatterna) duschade länge och inlevelsefullt, vare sig det behövdes eller inte.

Man fick ju faktiskt tvätta sig om man gjorde det tidigt.

Tror jag ska gå på huset nu. Stora behovet.
Klockan åtta var det va?

### Många i området blev uppringda av en firma med onödigt erbjudande för en tid sedan.
### Firman ville spola våra privata avlopp för dyra pengar.
### Detta är inte dom. Kommunens spolning är en spolning som behövs.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 679, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Konstnärer i vår vardag

En dag pratar jag om skrivande med en medmänniska. Snart kommer vi in på alla dessa vardagspoeter.
Just då inser jag att det finns bildkonstnärer också i vår vardag. Det gäller bara att se.

Vardagspoeter? De stöter jag på lite varstans.

Larmpoet:
– Minns du översvämninga i Årjäng? Å ja tog förste larmet.
Traktorpoet:
Han från kommunen som var så stolt över alla finesser på sin nya traktor, när han stannade på gångvägen utanför oss och förevisade.

Poeter i alla jobb
De finns i alla yrken, poeterna.
Fotografen som kom på att vi skulle göra reportage per uppblåsbar båt i Karlstads underjord.
Sågverksarbetaren som gav sig katten på att lägga norra Europas jämnaste kant på virkespaketen.
Mjölkbonden och hennes man som levererade prickfri mjölk i 50 år.

Gör livet vackrare
När vi sitter vid köksbordet och pratar ord inser jag att det finns vardagskonstnärer också. Sådana som lägger tid, kraft och känsla på att göra livet lite vackrare att se på.

Den senaste tiden har den kära vännen och jag talat ofta om en av dem. Nämligen grävmaskinisten som lägger ner sin själ i att göra jämna dikeskanter vid vägbygget från Karlstad och upp genom vår kommun. Slänten ser ut som om man kärleksfullt brett den jämn med smörkniv.

Hur gör han? säger vi. Eller hon.
Hur kan man? Med en grävskopa?

I går när jag åkte hem såg jag att det fanns många av dem.
Tack för vackerheta, ni som sitter vid spakarna!

### En annan vägkonstnär noterade vi för några år sedan längs samma väg.
### Jag återkommer till den utsmyckningen.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 674, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

”En fin rad med svalor”

TELEFONÖREN ringer.
– Har du sett’et? säger han uppbragt, nästan ettrig.
– Vadå?
– Di ha tage bort dom?
– Vilka då?
– Luftledningera! Det finns inga luftledningar kvar. Detta ä bedrövlitt! Gör nôt!!!

– I fjol hade Ellevio 13 procent kvar av dom luftledningar som går till hushållen, några hundra mil bara, mässar jag. Har du inte upptäckt detta förrän nu? Till och med längs min barndoms grusväg långt borta i skogen har dom tagit bort stolparna.
– Ja ja ja. Jag har haft lite skit på visire. Ja såg’et inte.
– Du har väl inget visir på mopedhjälmen?

Det sista hör han inte. Inte vill han lyssna när jag försöker hävda att miljön blir säkrare för fåglarna heller. Ingen ledning att flyga på och skadas av, ingen att få stötar av.
– Dä ska va ledningar i lufta, suckar han. Dä har det alltid vart. Å där ska dä sitta en fin rad med svalor. Eller en ormvråk på stôlpen.

Allt ändrer di på.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 670, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Mot världssvälten hjälpte det föga

Första natten minns jag.
Inte den andra.

Jag var 14 år och skulle rädda världen. I tidningen Land ritade tecknaren EWK talande bilder av en svältande jord och jag skämdes. Jag tog med mig en flaska apelsinjuice och en sovsäck. Juicen var så jag inte skulle få skörbjugg.

På tre dar.

Det blev inte längre. Inte kortare heller.
I skogarna mellan Sutterhöjden och Ängebäckstorp öster om Molkom strövade jag omkring med mitt samvete.
Hungrig, hungrigare –

På tredje dagen var hungern borta. Det var en ny upplevelse.

Mättade dåligt
Första natten var jag jäkligt hungrig. 1960-talets apelsinjuice nyutspädd med bäckvatten mättade dåligt.

Ryggsäcken la jag i en lätt sluttning mellan täta granar, nära en bäck, klädde av mig och kröp ner.

Den natten sög en av myggorna på ett ställe där ingen sugit förut.
Det hjälpte föga mot världssvälten.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 669, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Ett fjantigt papper

Vi är många som funderar dessa dagar. Hur ska Magdalena Andersson kunna få ihop en regering:
-när V blivit brända av tidigare löften som inte hölls, då de själva inte satt i regeringen.
-när C samtidigt vägrar förhandla om att släppa in detta brända V i Magdas regering.

Förslagen till lösning brukar variera. Ett av dem skrevs på en sekund av en annan bokstavsförkortning. Min konstgjorde vän AI:

När AI ska bilda regering
”Magdalena Andersson bjuder in Nooshi Dadgostar, Amanda Lind och Elisabeth Thand Ringqvist till Socialdemokraternas högkvarter för att presentera den ultimata, helt konfliktfria regeringsförklaringen.

Hon lägger ett blankt A4-papper på bordet och förklarar med sitt mest pedagogiska statsministerleende:
– För att det här rödgröna fyrpartisamarbetet ska fungera, har jag skrivit ett avtal där alla får exakt vad de vill ha.

Partiledarna lutar sig fram, varpå Magdalena pekar på det tomma pappret:
– Nooshi, du får kalla det här för ”det slutgiltiga krossandet av marknadskrafterna”.
– Amanda, du får kalla det ”den mest radikala gröna omställningen i mänsklighetens historia”.
– Och Elisabeth, du får gå till Stureplan och kalla det för ”ett stenhårt, nyliberalt reformpaket för sänkta arbetsgivaravgifter”.

Elisabeth Thand Ringqvist justerar sina glasögon, tittar på det tomma pappret och rynkar pannan:
– Men Magdalena… det står ju absolut ingenting på det?

Magdalena blinkar finurligt och svarar:
– Exakt! Det är en socialdemokratisk enmansregering. Ni har precis kommit överens om att ni inte tycker någonting alls, så länge jag får flytta tillbaka till Sagerska palatset och ni slipper prata med Jimmie Åkesson. Skriv på här nu, så bjuder jag på fika.”

Uselt förslag
Där är det slut på förslaget från min vän AI. Ett uselt förslag, käre vän. Var det vad du orkade få ur dig? Riktigt fjantigt.

Problemet är att ute i verkliga livet har Magdalena Andersson inte hittat på någon bättre lösning. Nu hoppas jag innerligt att hon har klokare rådgivare än ChatGPT, gratisversionen, samt att hon och andra försöker förstå sig på människor.

Å andra sidan är Du Vet Vems linje att ”Du får inte va’ mä, för dä vill ja’ inte!” ännu fjantigare.

Respektlös.

### Säg nu bara ingenting till Du Vet Vem hur bra det går för de rödgröna att styra Region Värmland och många kommuner i landet. Respektfullt tillsammans.
### Då ska väl Du Vet Vem börja härja med de samarbetena också.
### Suck. Livet som kunde vara så enkelt.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 666, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Dock hade vi numenius arquata

Lördag. Åker till stan och tittar på badkar.

I butiken slår mig tanken. 1951, 1952, 1953, 1954, 1955, 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1961, 1962, 1963, 1964, 1965, 1966, 1967 och 1968 skulle jag ha varit väldigt glad om vi hade haft ett badkar att titta på. Hemma, där jag växte upp.

Eller varmvatten.
Och wc.

Men vi hade storspov.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 664, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Den stora älgvandringen

En älg. Han tänker.
En riksdagsledamot.
En älg.

En riksdagsledamot. Hon har ett kuvert.
En älg.
En riksdagsledamot. Han lämnar över ett kuvert.

En älg. Han äter.
En riksdagsledamot. Han äter inte.
En älg. Hon simmar.
En riksdagsledamot. Han simmar inte.
En älg.

En älg till.
En hel kö av riksdagsledamöter från norra Västra Götaland.
En älg från Härjedalen. Han lägger sig.
En riksdagsledamot från Värmland. Hon tar ett kliv.
En älg som tuggar.
En riksdagsledamot.

En till.

Nu kan det sägas en gång för alla:
Att titta på uppräkningen av namn och promenaden fram till urnan vid sluten votering i Sveriges Riksdag är verkligen som att se Den stora älgvandringen på tv.

Slow tv regerar.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 659, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

En fjortondel

Farfar har bytt ner sig, fast det fattar inte jag. Apertin var Värmlands största gård, säger farmor. Öman som ägde herrgårn ville att han skulle rida omkring i vit skjorta och bestämma över dom som hässjade höet.
– Det ville inte din farfar. Jag är arbetande rättare sa han och tog på sig arbetskläder.
– Bestämde han?
– Jo du.

Apertin var på 729 hektar, säger farmor. Det är stort. Almar, där ni barn är födda, var på 196.
– Nu då?
– Nu är första gången vi äger en gård.
– Men den här är mindre va?
– 52 hektar.
– En fjortondel av Apertin, säger mamma. Den här går du över fortare.

Eller rider, tänker jag.

Vi har en häst, Pelle, en militärhäst. Jag ser aldrig farfar rida på den heller, men farmor har ett kort när han gjorde lumpen på en häst.

Vit skjorta bär vi bara på kalas.
Vi blir inte bjudna på så många kalas. Vi bor för långt bort och är inte släkt.

(Text under arbete. Tid: 1950-tal).

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 654, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).

Förlåt för det dumma smeknamnet

Vi hade våra duster i början.

Du var inte tyst på nätterna.
Det var ett ovant jobb att byta på dig.
Jag fick ett slingrigt sällskap i sängen som drog.

Jag fick skavsår under näsan också. Är det kärlek, det?

Ja, det är väl det. Numera går vattenbytet på kvällen på ren rutin. Ljudet har jag glömt, du får väl väsa om du vill. ”Sir Väs” var ett elakt smeknamn, förlåt.

Tack sängkompis!
Näsan har blivit garvad. Allt som behövdes var lite salva (ullfett!) och tålamod.

Och sömnen, sömnen! Varje morgon när jag tittar i mobilen så har jag bara slutat andas 0,8 gånger i timmen ungefär. Inte 32 som när sjukvården mätte, innan.

Tack lilla pigga maskin.
Jag har aldrig sovit så gott som nu.