Utrustning – SVENSSONS SLÄNG

Jo tack Staffan, den fällan minns jag

Här någonstans finns hon, fällan.

En dag får jag en hälsning från mitt 1970-tal. Vännen och fotografen Staffan Jofjell skickar foto från ett av mina tidigaste scenframträdanden.
Där står han mager och pirrig, den förhoppningsfulle unge herr Svensson.

”Minns du, Sven-Ove?” skriver Staffan. Om jag gör. Ute i Värmland pågick en förnedrande insamling till en sommarstuga åt hertigen av Värmland, prins Carl Philip. Jag undrar om inte barnet fortfarande var kronprins till och med.

Det var landshövding Bengt Norling som startat insamlingen. Den blev minst sagt kontroversiell.

”Skandalen drog igång”
Så här minns Svensk Damtidning bråket i en artikel från 27 oktober 2020:

”Många har kanske glömt bort att början på hans bana som hertig kom med en stor kontrovers. Johan T Lindwall berättar om saken i boken ’Carl Philip – prinsen som aldrig fick bli kung’.”

”Skandalen drog igång när Carl Philip precis fötts och presenterna och lyckönskningarna strömmade in till kungahuset.”

165 617 kr på en postgiroblankett
Gåvan från Värmland stack ut, skriver Johan T Lindwall i boken.

”Insamlingen till en sommarstuga hade gått så bra att landshövding Bengt Norling hade med sig en postgiroblankett på hela 165 617 kronor som invånarna i Värmland hade skänkt till prinsens stuga.”

Dessutom hade Norling fått företagare i Värmland att bidra med ytterligare 400 000 kr till det behövande barnet.

Startade protestinsamling
”Det skulle dock visa sig att alla i Värmland inte uppskattade den kungliga gåvan. Snart kom kritik som gick ut på att detta var ’fjäsk för de kungliga’ och att pengarna hellre kunde användas till en rad andra saker än till att bygga ett sommarhus åt landets tillfällige kronprins.”

Folkstormen växte till ett drev mot landshövdingen, skriver författaren. Ilskan bubblade och Unga Örnars protestinsamling fick in över 74 000 kr. De pengarna skänktes till de 16 kommunerna i Värmland att användas vid temadagar för invandrarkultur.

Lånade en fälla i Sunne
Det var detta mitt framträdande handlade om, den där dagen i slutet på 1970-talet. Jag minns att jag hade varit till Skogsvårdsstyrelsen hemma i Sunne och fått en granbarkborrefälla av en förvånad karl.

– Men du får inte göra narr av oss.
– Nej varför skulle jag göra det?

I Värmland pågick ett kraftigt barkborreangrepp på skogen. Den begåvade journalisten Leif Kihlström på Värmlands Folkblad räknade ut att om man lade alla granbarkborrar som samlats in på rad – då skulle de räcka från Stora torget i Karlstad och till Bangkok.
I norra Värmland gjorde somliga skogsägare stora förluster.

Försöker låta bli att skaka
Jag började mitt anförande med att tala om insamlingen. Den av granbarkborrar. Publiken måste ha anat att jag skulle komma in på Bengt Norlings insamling förr eller senare.

Under tiden var jag själv ivrigt sysselsatt med att inte skaka på barkborrefällan jag höll i vänsternäven. De fick inte höra för tidigt att jag hade fyllt den med enkronor i botten.

Till slut blev det dags för prinsinsamlingen.
– Hör ni att det är Norling-takter i’na? sa jag och skakade så kronorna med kungen på skramlade.

Höra mer av
Honom kommer vi att få höra mer av, skrev en recensent i en av de värmländska länstidningarna. Ty detta var på den tiden då länstidningar gick på arrangemang och skrev om dem.

Recensenten menade inte kronprinsen.
Hon menade en annan.

### Granbarkborrefällan står kvar i vårt garage. Tror jag.
### Jag har inte haft mycket användning av den sedan den där kvällen i gamla bibliotekshuset i Karlstad.
### Carl Philip fick sin sommarstuga nära Sunne Ski Center. Han har inte betalat sophämtningsavgiften på 20 år, skrev Nya Wermlands-Tidningen i en artikel långt senare. Då blev många värmlänningar upprörda en gång till.

Så gick det till på den tiden.

Bloggaren som ung. Foto: Staffan Jofjell.

”Hur han ändå hittar glädje och mening i sin långsamma löparstil”

Jodå, jag frågar ChatGPT om årets bok också. Som vanligt kommer svaret inom några sekunder:

”Mitt liv som Värmlands sämsta löpare är en självbiografisk bok av Sven-Ove Svensson där han med humor och självdistans berättar om sitt löparliv. Trots att han aldrig har varit den snabbaste, skildrar han sin passion för löpning och hur han ändå hittar glädje och mening i sin långsamma löparstil. Boken blandar löparhistorier med reflektioner om livets tempo, uthållighet och personliga mål, samtidigt som den fångar charm och humor i Svenssons skrivsätt.”

Inte heller AI har förstått att det är meningen att publiken ska protestera högljutt när de hör titeln på boken.
– Nämen, SÅ långsam är du ju inte, Svensson!

Ska jag låta honom sköta bloggen nu?
Fast ärligt talat är jag imponerad över hur mycket som den artificiella intelligensen i datorn i mitt knä lyckas leta fram och formulera på en grisblink.

Snart ber jag honom sköta bloggen, det ska väl inte vara omöjligt. Enda kommandot från mig:
– Skriv piggt!

Självironi och känsla för det tragikomiska

Jag har provat AI förut. Min slutsats då står kvar. Du måste tänka kritiskt när du använder resultatet. Dessutom måste du ställa frågan rätt till ChatGPT.
Inspirerad av fredagens föredrag i ämnet på Forshagas näringslivsdag gör jag ett nytt försök.

Först tänker jag att den artificiella intelligensen, AI, ska hjälpa mig inför söndagens möte med bokcirkeln. Det här är vad jag ber om:
”Skriv en kort sammanfattning av boken Den blodiga jorden”.

Svaret kommer inom några sekunder:

”Den blodiga jorden är en historisk roman av John Steinbeck, ursprungligen utgiven som The Grapes of Wrath (1939). Den utspelar sig under den stora depressionen i USA och följer familjen Joad, en fattig bondefamilj från Oklahoma, som tvingas lämna sin gård på grund av ekonomiska svårigheter och miljökatastrofer. De reser till Kalifornien i hopp om att hitta arbete och ett bättre liv, men möts av orättvisor, exploatering och svåra förhållanden. Boken skildrar både familjens kamp för överlevnad och Steinbecks kritik av sociala orättvisor och ekonomisk ojämlikhet.”

Aj du, det där blev inte rätt. Bäst att vara tydligare. Jag försöker igen:
”Skriv en kort sammanfattning av Timothy Snyders bok Den blodiga jorden”.

När författarnamnet är med kommer ännu ett sekundsnabbt svar:

”Den blodiga jorden (Bloodlands: Europe Between Hitler and Stalin) av Timothy Snyder är en historisk studie som behandlar de brutala massmorden som ägde rum i Östeuropa mellan 1930 och 1945. Boken fokuserar på området mellan Nazityskland och Sovjetunionen, där miljontals människor föll offer för både Hitlers och Stalins regimer. Snyder utforskar hur dessa diktatorer systematiskt genomförde massvält, deportationer och folkmord, inklusive Förintelsen och den sovjetiska svältkatastrofen i Ukraina, Holodomor. Boken betonar hur dessa regimers våld interagerade och skapade ett område av extrem dödlighet, där civilbefolkningen drabbades hårdast.”

En bättre text, tycker jag. Rätt bok, acceptabla fakta. Egotrippad som jag är går jag vidare och frågar om min egen bok från i fjol:
”Skriv en kort sammanfattning av Sven-Ove Svenssons bok Mitt liv som keps”.

Den där AI har uppenbarligen läst kepsboken med:

”Mitt liv som keps av Sven-Ove Svensson är en humoristisk och satirisk roman som skildrar en mans vardag och existentiella funderingar. Boken är skriven med en lättsam och underfundig ton och följer huvudpersonens tankar om livets absurditeter, sociala koder och hur man försöker hitta mening i tillvaron. Med både självironi och en känsla för det tragikomiska, beskriver Svensson en tillvaro fylld av vardagliga bekymmer, dråpliga situationer och oväntade händelser, vilket gör boken till en underhållande läsning.”

Här överlämnar jag till dig käre bloggbesökare att avgöra om gratisversionen av ChatGPT har rätt när det gäller min eventuella underfundighet, lättsamhet och allmänna humor. Fundera också gärna på var i allsin dar maskinen hittade uppgifterna. Det gör jag.

För funderingsintresserade
Billigast köper du boken genom mig. Mejla sven-ove@telia.com. 120 kronor plus frakt så är den 68-sidiga boken med krönikor din.

Att den skulle vara en roman är dock betydligt överdrivet.
Jag säger ju att vi måste tänka kritiskt.

### När jag skrivit såhär långt upptäcker jag en funktion till.
### Klickar jag på en högtalarsymbol under texten så läser en mänsklig röst upp svaret AI nyss skrev.
### Hej då. Nu ska jag fråga om min nyuppväckta romanidé håller. Tjohoo!

Utan filter i Nedre Ullerud

Det är någonting särskilt med norrsken.

När jag ser vad himlen har för sig ibland så undrar jag inte på att folk trodde på diverse övernaturligheter förr.

För övrigt noterar jag att det ganska gråvita norrsken jag fotograferade över Skivtjärn utanför Deje i fredags kväll blev färgglatt i min mobil.

Utan filter.

Alla dessa höjdpunkter i livet

Livet har sannerligen haft sina fina stunder hittills. Det här är några:

-När jag lärde mig cykla.
-När kusin Jörgen lärde mig stamklättra.
-När Pigge & Gnidde lärde mig läsa och sedan skriva.

-När jag fick mopeden.
-Midsommar 1967 när jag träffade henne som jag älskar.
-Liftarsommaren med Q i juli 1969. Paris, London, Amsterdam.

-Hösten 1973 när Gösta på sågen stolt satte upp den urklippta tidningsnotisen om att jag kommit in på Journalisthögskolan i Göteborg.
-När vi samlade 2000 folkhögskoleelever från hela landet på Sergels torg 1977, till kamp för vår hotade Jära folkhögskola.
-De lyckliga sommardagarna när barnen kom.

-Lyrikdebuten 1977, sågverksboken på Bonniers tre år senare.
-Kymmens Dag i trädgården på Kymsberg i Gräsmark. Var det 1981? Tänk vad vi kämpade för våra barns och kommande barnbarns miljö de åren.
-Mitt livs första Runner’s high på Brårudsmossen i Sunne 1981. Jag kunde ha blivit religiös för mindre.

-1980 när Bengt Berg fick mig att gå ut på en scen och uppträda inför publik första gången. Gästerna på Pustervikskällaren fattade ju och skrattade ju.
-När kusin Jörgen vann SM.
-Första maran, 1983.

-Ännu fler böcker, varav en med tecknaren Robert Nyberg 1997 och en med konstnären Stig Olson 2002.
-När jag fick börja skriva krönikor i Värmlands Folkblad (igen) samt i Radio Värmland och TV4 Värmland.
-När barnbarnen kom.

-Den stora antirasistiska demonstrationen i Karlstad i december 2013. (Bilden ovan).
-Den fina gruppen informatörer på sista jobbet.
-När onkologdoktorn sa att jag var frisk.
-När folk efter 20 år fortfarande påminner mig om krönikor de läst i VF.
-Boksläppen i Gamla Kraftstationen i Deje i fjol och i år.

-Den här morgonen. Hurra!

Gamla Kraftstationen 16 maj 2024. (Foto: Sandra Bornstedt).

Dagen som inte fanns

Nya kommunikativa ordboken

På begäran, här är till sist ett nytt avsnitt av Nya kommunikativa ordboken:

Broddetorp – smeknamn på tätort där vinterväghållningen i vinter skapat massiv marknad för taggiga fotbeklädnader, se Karlstad.

CV – glädjebetyg för fuskande Tidölagare.

Drönare – bihane känd för sin lättja som gjort en klassresa och numera sett till att flygbilden blivit tv-standard, från minsta skidtävling till Bonde söker fru. Viktig i det förfärliga anfallskriget i Ukraina. Bihanen har slutat dröna. Suck.

Förbättringsarbete – när Tidölagsminister kletar dit en och annan examen han inte har. Han är ändå minister, nåt måste han ju förbättra här i världen.

Lunchmobb – hungrig grupp av människor som inte är beredd att gå långt i det urbana landskapet för att tygla sin blodsockergrinighet.

2024 års klädkanon

Klädkanon så du slipper bli visiterad i Tidö-samhället:

0-3 år. Blöjor, sparkdräkt, rosa för kvinnor, blå för män.
3-7 år. Jeans, t-shirt, hoodie, så kallade gympadojor.
7-60 år. Jeans, t-shirt, tröja, jacka, så kallade skor.
60-85 år. Jeans, t-shirt, tröja, jacka, skor med så kallade broddar. Vänd om möjligt taggarna utåt.

Samtliga:
Undvik persedlar av märket Haglöfs.
Använd bara Guccikepsen i nödfall.

På måndag börjar polishögskolans stilskola med pedagogiska visningar på så kallad catwalk.
En bra polis ser skillnad på tyg.
– Sitter dina kläder rätt behöver du inte bli insydd.

Tips från coachen (så kallad minister, man, blå):
Justitieministern: Klädstil kan bli grund för visitation

Fulast får två

Så där. Då var manuset klart för årets första framträdande.
45 minuter i församlingshemmet i Munkfors tisdag 6 februari. Först är det grötfrukost, sedan är det jag.

Det blir lite humor och lite allvar har jag tänkt. Om mitt förhållande till Munkfors. Om boken Mitt liv som keps. Om hotet mot mitt liv.
Jag är så glad att folk ber mig komma och prata.

Publiken får gärna bära keps.
Finast keps får en bok. Fulast får två.

Kommande framträdanden:
Tisdag 6 febr 09.30 Môracafé, Församlingshemmet Munkfors (Svenska kyrkan).
Tisdag 20 febr 9.30 Frukostklubben, Församlingshemmet, Forshaga (Svenska kyrkan).
Lördag 9 mars 13.00. Årsmöte, Gruvan Grums (Vänsterpartiet Grums).
Onsdag 13 mars 15.00 Karlstadrummet i Biblioteksrummet (Karlstad-Gillet).

Äntligen räckte jag från pumphandtag till vattenkran

Och det hände sig vid den tiden att jag lade ut en text om vårt julbad på 1950-talet. Jag brukar göra det ibland. Texten finns här nedanför om du inte har sett den.
Zinkbaljan. Jag skulle ha velat ha den kvar.

Skopan har jag kvar. Den som jag äntligen kunde använda när jag fyllt 12 år. Det var då jag började räcka mellan pumphandtaget och vattenkranen i köket, med hjälp av skopan. Jag var så glad när jag kunde pumpa upp mitt vatten själv i skopan. Kallt gott dricksvatten.

Varmvatten hade vi inget, det fick vi värma vi på spisen.

Tårar i ögonen i Ransäter
Den gången tyckte jag inte det var konstigt att vi badade vårt julbad i samma vatten, de flesta i familjen. Vi skrattade mest åt det. Däremot tyckte jag det var synd om mamma som fick slita med att värma allt vatten i grytor på vedspisen. Den smala varmvattenberedaren i kanten på spisen förslog inte långt.

Skopan hänger i vårt kök nu, det har den gjort länge. En gång när jag skulle tala på Erlandergården i Ransäter fick jag tårar i ögonen när jag tog fram vår skopa och visade för publiken. De där tårarna är en talang jag har.

Det var Tage Erlander som drev igenom två politiska åtgärder som gjorde att väldigt få 17-åringar i dag behöver bada i småsyskonens badvatten den 23 december, värmt på en vedspis.

Miljonprogrammet och jordbrukets strukturrationalisering.

Miljonprogram och strukturrationalisering
Miljonprogrammet tänkte jag inte mycket på när jag var barn. I dag förstår jag vilken glädje det måste ha varit för många svenskar i städer och tätorter när de kunde gå från utedass på gården till badrum inomhus när en miljon nya lägenheter byggdes.

Då var det värre med jordbrukets strukturrationalisering. Det begreppet var ett svärord för den här ungen. Det var det som fick grannarna att sälja sina små gårdar och hålla auktion på verktyg och maskiner. Precis som det blev för oss till sist.

Pappa fick det jättebra på sågen i Molkom. Han fick semester, ackordslön och fasta arbetstider. Mamma blev avlönad kommunanställd. Det visste vi inte hemma på gården, när vi gick omkring och svor över Tage.

Vår landsbygd är enmansbetjänad
Jag tycker fortfarande att det är vemodigt att åka omkring på svensk landsbygd i dag, i trakter som blivit avfolkade och enmansbetjänade. Hoppas hoppas att de barn som fortfarande växer upp där har kranar att vrida på, varmt vatten ur kranarna och badkar att bada i bakom stängda dörrar.

Nu ska jag ta mig lite kallt gott vatten ur en kran. Tack för det, kommunalarbetare!
Jag tror jag ska dricka det ur skopan.

### Här är texten om hur vårt julbad gick till på 1950-talet och framåt:

Sitter i badkaret och tar mitt julbad, vare sig det behövs eller ej. Då kommer jag att tänka på min barndoms och ungdoms julbad. De första 17 åren skedde de i zinkbalja fylld med vatten som mamma värmt på vedspisen. En del värmde hon i den minimala varmvattenberedaren i kanten av spisen, en del i en gryta. Alla i familjen fick inte färskt vatten, vi hade ont om vatten i källan vissa vintrar, sa jag det? Mitt på golvet i köket satt vi och blev skrubbade på ryggen med mjuk rotborste. När vi blev gamla nog att bli generade inför farmor, farfar och andra som passerade förbi flyttades baljan till ett mörkare hörn av huset. Där har du berättelsen om småbrukarbarnets jul. 1960 kom ett nytt svartvitt program på den enda tv-kanalen: Kalle Ankas jul. Varenda människa tittade på det. En konstig sed, varenda en faktiskt. Så var det den gången.