På lördag den 19 september klockan 12 är vi i Värmländska Författarsällskapet med och arrangerar ett möte med Sofie Axelsson Medin och Joakim Medin. Plats: kyrksalen, Tingvallakyrkan, Karlstad.
Kom om du kan!
Deras nya bok heter Fängslad av Erdogan. Underrubrik: Journalistik och kärleksbrev bakom turkiskt galler.
Frihet för media borde stå på dagordningen varje dag som världen nu ser ut.
Du var inte tyst på nätterna. Det var ett ovant jobb att byta på dig. Jag fick ett slingrigt sällskap i sängen som drog.
Jag fick skavsår under näsan också. Är det kärlek, det?
Ja, det är väl det. Numera går vattenbytet på kvällen på ren rutin. Ljudet har jag glömt, du får väl väsa om du vill. ”Sir Väs” var ett elakt smeknamn, förlåt.
Tack sängkompis! Näsan har blivit garvad. Allt som behövdes var lite salva (ullfett!) och tålamod.
Och sömnen, sömnen! Varje morgon när jag tittar i mobilen så har jag bara slutat andas 0,8 gånger i timmen ungefär. Inte 32 som när sjukvården mätte, innan.
Tack lilla pigga maskin. Jag har aldrig sovit så gott som nu.
Tack, tidig arbetarrörelse. Tack liberaler (den gången). Tack Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Else Kleen, Ellen Key, Kata Dahlström, Fredrik Theodor Borg, Karl Staaf, Hjalmar Branting, August Palm, Axel Danielsson, Verner von Heidenstam, August Strindberg, Gerda Hellberg, Mauritz Hellberg. Och morfar. Och alla ni andra.
Om drygt en vecka går vi och röstar. Vi får. Det är er förtjänst, fina rösträttskämpar.
Jag måste erkänna att Liljecronas hem från 1911 inte är Selma Lagerlöfs bästa roman. Jag tycker inte det.
Hon – är en av mina favoritförfattare. Boken – är lite för spretig och osammanhängande för min smak. Särskilt när jag vet att författarinnan kunde så mycket bättre. Men föreställningen – kära nån vad Västanå Teater förvaltar det bästa ur romanen. Succé igen i vårt åskådargäng.
Stort tack, Stinnerboms och alla ni andra i Berättarladan. Trivs.
### Ja, jag skrattade. Mer än vanligt i Västanås föreställningar. ### Ja, jag fick tårar i ögonen tre gånger. ### Ja, musikens rytm sitter fortfarande i kroppen när jag skriver detta.
Sven Liljecrona (Lars Qvarnström) lyfter sin älskade Maja Lisa (Margit Myhr). (Foto: Håkan Larsson)
Mitt i valrörelsen får jag lust att citera mig själv:
”Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Systerskap. Rättvisa. Demokrati. Solidaritet. Humor. Kärlek. Hållbar omsorg om natur och kultur. … och då och då ett roat småskratt underifrån åt överheten.
Eller varför inte storskratt? De är så söta, de små näringsliven, när de kivas om grindslantarna i livet.”
Så skrev jag när jag startade bloggen för tio år sedan. Lite senare länkade jag till min serie om klyftorna i Sverige. De har ökat, kan jag meddela.
Ty det är fler än Åkesson som har pinkat in i det egna tältet.
Jag fortsätter reka ny långrunda. 16,25 km blev den härom dagen. Fin bana med rejäl slakmota vid 11 km och en (för en 75-åring) skrattretande svårsprungen smal och knövlig lång mördarstig uppför vid 14 km.
Se kartan och nöjdkurvan nedan.
Årets finaste träningsrunda men jag vet en löpvänligare lösning vid 14 km. Nästa gång tar jag milbanebacken i stället. Ska jag inte vända på rundan också? Höjdkurvan över löprundan muttrar trött att det borde jag faktiskt. Brett och utför slår smalt, knixigt och uppför.
Efteråt ligger jag i badet länge och flämtar. Tänker på lyckan att över huvud taget kunna springa vid den här åldern. En gammal man som jag sprang förbi vid 7,5 km var lika lycklig han. 85 år gammal kämpade han ivrigt med sin stavgång söder om Sörtjärn.
– Vi får se om vi orkar hem. – Dä årner sä.
### Ett särskilt tack igen till Karin Smedh som gjorde träningsprogrammet och till gymmet Hälsokällan i badhuset i Deje som gjorde styrketräningen möjlig. ### Då, när cancermedicinen krympt mina benmuskler och 16 kilometer hade varit en omöjlighet. ### Tack!
Trivs.
Version två av nya långrundan.
Höjdkurvan muttrar att jag borde springa rundan åt andra hållet.
Jo jag vet. Snart är det val. För mig väger de två K:na tyngst när jag väljer.
KLIMATET. Den viktigaste frågan av dem alla får alldeles för lite uppmärksamhet även i denna valrörelse. Jag fattar inte varför.
Naturvårdsverket har fattat: ”Den klimatförändring som idag äger rum är mycket påtaglig: Jordens medeltemperatur torde inte ha varit så hög som nu på cirka 125 000 år. Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren, vad gäller koldioxid är koncentrationen högre än på miljontals år. Koncentrationen av koldioxid är idag ungefär 50 procent högre jämfört med förindustriell tid, i första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning.”
Alltså röstar jag på ett parti som kan läsa både termometer och forskarrapporter.
KLYFTORNA. Senaste undersökningen visar att det gick 102,8 städare på en av de 50 högst avlönade börsbolagsdirektörna, sett till inkomsten år 2024.
LO har undersökt: Snittinkomst för storbolagsdirektörerna är 2,8 miljoner i månaden. Det motsvarar 77 industriarbetarlöner. 1980 tjänade den ekonomiska eliten motsvarande 9 industriarbetarlöner.
Alltså röstar jag på ett parti som vill minska klyftorna.
Tidö går bort Nu vet du vad som avgör mitt val. Sedan är förstås kulturpolitik, välfärdsfrågor och solidaritet viktiga. I det Sverige jag längtar efter visar staten inte ut 78-åriga tanter som bott här en halv mansålder. Jag kräver av min förtroendevalde att hon eller han ska känna att alla människor är lika mycket värda. Känna sa jag.
Tidö går bort. Mer säger jag inte, det är ditt val. Men han heter Håkan och bor i Karlstad.
Jag förstår om inte alla är intresserade av att läsa om mina långpass med löparskorna.
All respekt för det.
För mig handlar de rapporterna om fem saker:
– Lyckan, alltid löplyckan. Fot framför fot, andning som ökar, puls som hänger på, tankar som börjar flöda.
– Den förunderligakänslan när man vid 75 års ålder fortfarande KAN springa och dessutom långt.
– Glädjen över att ha vunnit över diskbråcket från 2001-2008 och cancern 2022-2023. Tack fina sjukvård.
– Återvändandetsförvånade sinnesrörelse när benmuskler och ork sakta börjar komma tillbaka efter tre års cancermedicinering. De pillren och sprutorna räddade mitt liv men tärde på muskler och uthållighet.
– Stönigheten. Tack gymmet i badhuskällarn i Deje (kram älskade bencurl, vill du gifta dig med mig?). Tack alla korta träningsrundor de senaste åren. Tack härligt envisa gener från Västmanlands gärden, Trossnästraktens och Gravas smedjor och byggnadsställningar samt Tyngsjöskogarnas finnsvedjor.
Jag börjar fundera på att återuppliva min gamla fina söndagsrunda från 1990-talet.
Klicka gärna på länkarna ovan. Framför allt: välj ett parti som bryr sig. Det skulle vara så roligt om planeten bleve rättvisare och beboeligare ett tag.
