Kärlek – SVENSSONS SLÄNG

Blev jag trea på SM?

Karlstads stadslopp i går. Löparen i (blöt) röd snusnäsduk är bloggar’n själv.

Jag är en vit man. Inte skinnet, det är grisskärt. Nej jag tänker på fållan. Med den tanken på hjärnan strävar jag Tingvallabron fram. Bron går över Klarälven och i ena änden på bron står eliten och till den andra ska jag.

Vit fålla. Den som är till för oss som springer långsammare än de rätt så långsamma. I samma fålla ska även de flockas som tänker gå. Vissa med stavar, andra med rullator påstår inbjudan.

Det må vara hur det vill med den saken, nu hittar jag henne i varje fall. Fållan längst bak, för oss som bara har vitt på nummerlappen, ingen färgglad plupp.

Karins förtjänst
Plötsligt får jag se Karin Smedh i vimlet. Instruktören på vårt gym, Hälsokällan i Deje, som gjorde träningsprogrammet åt mig i november när jag behövde stärka mina benmuskler inför Karlstads stadslopp.

Karin får en kram. Jag vet hur mycket träningen vid gymmet har gjort för att kvällens lopp ska bli en njutning, inte trött klagan.

En sak för de nyfrälsta
Uppvärmning är för nyfrälsta tänker jag när folk runt omkring mig börjar härma rörelser till musik. Själv tänker jag mig het, det har fungerat förr, med eller utan musik. Nå, jag hänger väl med lite pliktskyldigast då.

Tiden går långsamt när man väntar på startskott. Nu håller de tal också. Tiden går… PANG! Plötsligt är vi i gång. Jag har minst 200 meter till startlinjen, bron är lång men man får inte ge tappt.

Där vid strecket tänker jag trycka igång klockan.

Inte som hans fest
En gång berättade en kamrat hemma i klubben hur det var att komma för sent till en fest:
– Då tar en i som katten för å komme ikapp. Sen kommer en ikapp. … Sen går en ôm.

Så blir det inte denna afton längs Karlstads gator. Jag banar mig visserligen fram förbi några med snabb plupp på nummerlappen men särskilt fort går det inte i trängseln. Nå, det släpper snart och vi kan sträcka ut.

Det är en så rolig kväll. Hela tiden står bekanta och obekanta på trottoarerna och hejar. Vilket genidrag det var av IF Göta att sätta ut våra förnamn på nummerlapparna. Överallt hör jag ”Heja Sven-Ove!” från folk jag inte känner.

– Bra kämpat! ropar funktionärerna medan Karlstads asfalt och gatsten rullar förbi under våra fötter. Då och då kommer någon och springer förbi, någon gång springer jag själv förbi en löpare.

En mugg i nacken
Vid Drottninggatan springer vi vänster tre gånger under tävlingen, ty banan är så lagd. Garmin-klockan på armen visar rent optimistiska tider de första kilometerna. Vid den fjärde kilometerskylten ropar jag glatt:
– SEX KVAR!
Den nedräkningen gör jag sedan vid varje kilometerskylt jag ser.

Vätskekontrollen vid fem kilometer fungerar exemplariskt fast jag kommer i den sista tredjedelen av loppets 3 000 deltagare. Snabbt en mugg vatten i kepsen och nacken, därefter en i näven att dricka. Kallt friskt vatten, gôtt! Det är ändå full sula på solen och 26 grader varmt fast klockan är sju på kvällen.

Sakta defilerar Karlstad förbi mina ögon medan benen möjlar på. Östra Torggatan, Frödingparken, Haga, Gubbholmen, Sandgrundsbron, Löfbergsskrapan, Kanikenäset, Orrholmen, Viken. I nya Vikenpassagen ropar jag så det ekar i tunneln under järnvägen, för det har jag lovat mig själv att göra.

Ropar till publiken
Vi är några stycken som springer om varandra då och då, som om vi sprang lagtempo. Ibland klappar jag åt publiken eller ropar åt dem:

– HAR NI SKÔJ?
– Ja.
– DÄ HAR VI MÄ!

Kroppen känns bra hela tiden även om jag inte är snabb. Regelbunden löpträning har gjort nytta och all styrketräning på gymmet har gjort underverk med gubben. För mig är jag snabb.

Trea i SM?
Efter att ha gått i mål, fått medalj och tappat bort fru, dotter och svärson en stund sätter jag mig på en bänk i Museiparken och klickar fram resultatet på nätet. Inte i elitklassen men klassen herrar 75.

Nu heter det ju faktiskt SM-milen, även om det bara var eliten som sprang om SM. Man kanske skulle…
Suck, fyra i klassen, det var synd. Då får jag se att trean är norrman. Jag är alltså trea i landet. Kära dator, hur ska jag nu göra? Kan jag säga till hela världen att i går blev jag trea i SM? Bronsch.

Min bärbara dator tiger. När jag som bäst behöver honom, då tiger han.

Ett fint lopp IF Göta! Välordnat, snabb bana, varenda arrangör trevlig, kul att få springa genom nya Vikenpassagen. Gôtt att pricka tiden jag hade hoppats nå i bästa fall.

Jag kommer tillbaka!

### Det värmländska ordet mölja finns inte i Knut Warmlands värmländska ordbok på nätet.
### När jag själv använder det som verb här betyder det att envist tugga på i en långsam lunk. Så som vissa envisa 75-åriga gubbar plägar göra när andan faller på.
### I går föll den på.

Trivs.

Bloggaren går i mål och sätter tungan rätt i mun för att stoppa klockan.

Alla ursäkters moder: strax-före-start-ursäkten

Har du varit med och sprungit några lopp i ditt liv så vet du hur det brukar låta dygnen, timmarna, minuterna före start.
– Jag är så dåligt tränad.
– Räkna inte med mig.
– Jag är glad om jag orkar runt.

Sedan går startskottet och då är varenda jäkel topptränad, särskilt första kilometern.

Vad säger du nu då?!!
Amatörer! säger jag. Själv har jag gått och blivit 75, det blir ingen människa starkare av och dessutom är det 25 år sedan förra landsvägsloppet. Hur gör man, har de chips på nummerlappen nu för tiden? Hur går målgången till? Är det upprop i förväg?

Jag har haft en treårig knäskada och sedan sista Göta-Joggen fick jag dessutom lov att vila i åtta år på grund av diskbråck i nacken och för ett tag sedan måste jag äta cancermedicin i flera år. Den räddade mitt liv men bröt ner muskler ännu mer än vad åldern gör. Jag säger bara: fatigue… Vänta, glöm inte björk och gräs. Jag har ju haft besvär med pollen också, de senaste två åren.

Vad säger du nu då, spoling?
Inte har jag hunnit träna heller, nämnde jag det?

Länk: startlistan
Länk: banan

Ett särskilt sött minne

Det var stort. 18 och 20 år och ute på vår första semester tillsammans. Fem år innan Ulf Lundells Jack kom ut vimlade redan vägarna mellan Visby och Fårö av folk på cykel med full packning.

Den kära vännen och jag hade varsin resväska bakpå, sovsäckar och ett tungt fyrmanstält. Pigga ben, nyfikna sinnen.

Vid Gotlands största rauk, Jungfrun, slog vi upp tältet första natten. Jag klättrade ner till stranden och hämtade tvättvatten i vår nya vikbara tornister.

När vi lagt oss smakade vi salt.

Två nätter senare hade vi bytt smak. Det kanske inte var så smart att förvara bitsocker i en burk med nygjorda hål i locket. Inte när vi skulle dra våra cyklar längs tre kilometer klappersten bland Fårös raukar och när burken låg mitt i resväskan och skallrade. Hela bagaget blev sockrat av nygjort nyskakat strösocker.

Sötare har hon aldrig smakat.

Fylls av vemod
Nu är vi tillbaka med elbil och lika nyfikna sinnen 55 år senare. Efter fyra dagar på Gotland styr vi norrut och kommer så småningom fram till Lickershamn för andra gången i våra liv. Där köper vi varsin tallrik med rökt lax, gravad rökt lax, rökt makrill och rökta räkor med potatissallad från fiskboden i en av sjöbodarna vid hamnen.

Efter maten vandrar vi längs havet. Högt uppe på höjden står rauken kvar. Jungfrun. Titta, där bodde vi. Där klättrade jag ner efter vatten.

Blåelden blommar, vågor slår försiktigt mot klapperstenar och hela jag fylls av lyckligt vemod.
– Vad unga vi var.
– Mmm. I alla fall du.

### Socker i sovsäck?
### Det har vi slutat med.
### Kaffe är godast utan.

Från blåsvä’r till solglitter

Utsikt från stuga 211 i Visby Strandby.
Sex fina dagar, från lugn till blåsvä’r, från moln till solglitter.

Havet mullrar, någon gång fräser och spottar det, ibland hörs bara ett stilla kluck kluck kluck när jag springer efter stranden.

Det ser på oss.
Alla är vi havets barnbarnsbarn.

### Nyss lärde jag mig ett nytt ord på gotländska. Kränku. En liten rund trebent mjölkpall. Alltid bra att ha.
### Sårk och pinnsvin kunde vi förut.

Den lilla ortens fördel

Jag brukar notera fördelar med att bo i en lagom liten ort i en lagom liten kommun, så som vi gör.
Här är en fördel till. Skriver du en bok så berättar vår kommuntidning Kontakten om den.

Läs själv vad hon skriver, kommunikatören Linnéa Flodkvist. Du gjorde mig glad, Linnea!

Köp den här
Går boken att köpa? Jo vars. Ett sätt är att mejla mig på sven-ove@telia.com så skickar jag den om vi inte kan ses. 120 kronor plus eventuell frakt.

Den finns också på Bokus, Adlibris, Gamla Kraftstationen i Deje och diverse bokhandlar. Eller här: Förlaget BoD:s webbshop
Där hittar du två böcker till som jag gett ut de senaste åren.

Provläs
Vill du inte köpa grisen i säcken? Klokt. Här kan du provläsa ett antal sidor ur boken:
Provläs Mopedisten som vägrade ljuga

Ur Forshaga kommuns tidning Kontakten nr 3/2026.

Vänster, vänster, vänster!

”Så fort du kommer till Drottninggatan, sväng vänster. Så fort du kommer till Drottninggatan, sväng vänster. Så fort du kommer till Drottninggatan, sväng vänster”.

Äntligen har vi fått veta hur banan till Karlstads stadslopp den 24 juni ska gå. Ramsan ovan har jag hittat på själv. Det är säkert gott om funktionärer på plats som vill visa den här vimsige lättjoggaren rätt. Men ändå.

Jag har aldrig sprungit stadsloppet, däremot Göta-Joggen ett otal gånger. I år är det drygt 25 år sedan jag sprang någon annan tävling än orientering. Det brukar bli lättjogg i skogen med, tro inget annat.

För en tid sedan fick vi en bild av IF Göta. De tänker väl att vi som tränar inför loppet ska lägga ut den i våra sociala medier. Blygsam som jag är har jag låtit bli.

Nå, här är den. Jag tränar. Det kommer inte att gå fort men jag hoppas det blir en hälsning till livet. Det som värmländsk sjukvård höll mig kvar i, när cancern slog till för några år sedan.

Hur var det nu? Var det vänster man skulle ta?

När ögon fröjdas

Det är krokusarna. Det är vitsipporna. Det är påskliljorna, kabbelekorna, kungsängsliljorna, backsipporna, tulpanerna, maskrosorna, förgätmigejen, körbärsblommorna, smörblommorna, ekorrbären, ärenprisen, humleblomstren, äppelblommorna, syrenblommorna, jordgubbsblommen, smultronblommen, vallörten, skogsstjärnorna, stensötorna, lummern, rosentryn och acklejorna. Det är bollbusken snart.

Och plymspirean, rödklövern, prästkragarna.
Snart.

Det är mycket nu.
Det lever.

Lägg dig i gräset och hör.

Ljudet av liv

Boksläpp, studentjubileum, rekat kontroller jag ska sätta ut.
Livet rullar på.

I mobilen envisas en app med att det är ärtsångaren jag hört i aspen en tid.

Det får vara hur det vill med den ärtlika sången. I vår höga tuja har skatorna byggt bo i år igen.

Nu hör jag ungarna pipa där uppe, när honan kommer med mat. Det pipet behöver jag ingen app för att förstå, just när tvååringen i Nyåker är hittad.

Livet.

### Den här morgonen har Sverige suckat av lättnad.
### När livet kräver det, då går vi man ur huse ur byarna för att leta.
### Tvååringar ska inte dö ensamma i skog.

Min nya bok, boksläpp 21 maj

Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga.
Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.

Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.

I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.

Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.

Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:

SANNINGEN OM FORNGUDEN

Gammal fornnordisk gud
drabbad av urinläckage

Pinkoden.

Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll.
– Snäll? Du?
– Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.

I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.

Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines:
– Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.

Provläs: klicka här.

För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta:
Läs denna bok.

BOKSLÄPP 21 maj
På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.

### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand.
### Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.

### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.

En dag bland oss lika och unika

Ida Johansson i utställningen ”Det kunde varit vi”.
(Fotot på väggen är taget av Magnus Laupa).

För mig handlar första maj om rättvisa. Om alla människors lika värde. I går fick jag se mycket av det på Gamla Kraftstationen i Deje.
Glada Hudikteaterns och fotografen Magnus Laupas utställning ”Det kunde varit vi” var ett av huvudnumret när årets säsong inleddes.

Fotoutställningen skildrar den mörka historien om hur personer med funktionsnedsättningar behandlades en gång i tiden i Sverige. Utställningen bygger på filmen med samma namn och tar upp rasbiologi och experimenten på Vipeholmsanstalten.

Börjar gråta
Så här skriver Magnus Laupa själv:

”Det är stilla i sovsalen. Ida vänder och vrider sig i sin säng. Hon drömmer. Plötsligt vaknar hon till, sätter sig upp. Tittar rakt in i min kamera. Två vårdare är snabbt framme, trycker ner henne igen.”

”Där sitter hon”, fortsätter han. ”Finaste Ida. Ljuset, blicken, så skör, så vacker. Jag börjar gråta och kan inte sluta.”

”Att få träffa Ida och kompisarna som agerar statister.
Att få visa att alla är lika och unika oavsett vem man är.
Det är det viktigaste projekt jag gjort. Jag har aldrig fått så många kramar som under inspelningen av DET KUNDE VARIT VI.”

Dagens varmaste applåd
Allra sist i programmet på Gamla Kraftstationen i går var det Ida Johanssons tur att själv hålla tal. Invigningstalet. Vi som hörde hennes sommarprogram i P1 i fjol kände igen den kloka, varma Ida från den gången.

Ida vet att arbetet hon och de andra gör i Glada Hudikteatern gör nytta. Vi är alla lika och unika.

Efter talet och efter att hon klippt det regnbågsfärgade bandet fick Ida ännu en applåd. Dagens varmaste.

En ny säsong på Gamla Kraftstationen har börjat.

ETT ANDRA HEM

Så här började mitt tal när jag inledde invigningsprogrammet:

Hej. Välkomna hem. Hit.
Det är så jag känner, när jag kommer till Gamla Kraftstation. Här är jag hemma. Mitt andra hem.
Det är så här jag vill att ett hem ska vara. Go frukôst. Trevlitt fôlk å stri mä när man har fått första koppen kaffe i sig och börjar känna sig pratbar.

Högt i tak. Mycke skratt å mycke allvar.
Historia i väggarna.
Go’ lunch.

Iblann får man till å mä en kram.
Iblann lyser sola. Då kan man sitta ute.
Fin trädgård.

Som ett hem.
Som en familj.

Men med en skillnad. Här finns det utrymme till väldigt mycket mer spännande och varierad konst och utställningar än vi har på väggarna där hemma. För mig är det en upplevelse, varje vår när jag kommer hit för första gången.

I år med kan jag säga.
Jag har tjuvtittat.

Jag presenterar och intervjuar dagens invigningstalare Ida Johansson.
(Foto: Anuki Sturua, Glada Hudikteatern).

(Foto: Sandra Bornstedt).

En av många verk av det andra huvudnumret i årets utställningar på Gamla Kraftstationen i Deje. Den anonyme konstnären bakom signaturen Hellstrom Street Art.