Historia – SVENSSONS SLÄNG

Blöta finger-metoden

Varför skrev inte Värmlands Folkblad en rad på nyhetsplats om första maj-demonstrationerna i Värmland?
Det är vi fler än forne VF-vikarien Curt Hagquist som undrat.

Svaret är att VF vill ge läsarna vad man bedömer att de vill ha. Inte vad tidningen själv vill ge.

Tidningsutgivning enligt Blött-finger-i-luften-metoden. Det är så all buskis, populism och i förlängningen folkförakt föds. När du inte har någon egen linje att stå för. När du förtränger begrepp som folkbildning.

Klickbladet
Resultatet blir: Klickbladet.

En klick bestämmer att klicken med pekfingret bestämmer. Till slut kommer det bara att bli Färjestads BK (på sporten), Lars Lerin (på kulturen), Karlstads kommun och Region Värmland (om politiken) som min tidning skriver om. Allt annat får för få klick, eftersom det inte bor lika många som kan klicka i till exempel Munkfors.

De är förträffliga ämnen allihop, de där fyra, men det blir lite ensidig kost. Vem vill äta bara köttbullarna på ett smörgåsbord?

### Förr brukade jag säga att det var en motståndshandling att prenumerera på fôlkbla’t.
### Förr vågade tidningen vara just ett spännande smörgåsbord med både brett och smalt material. Då, när man begrep att vi som läsare är olika personer måndag morgon och lördag eftermiddag.
### Förr vågade man närma sig möten, arrangemang och manifestationer. Till och med på första maj och med penna i hand.

Då när man ville nå’t med tidningen.

Klipp från Värmlands Folkblad 11 maj 2026.

– Publicerar du detta nu, Svensson? Efter drygt en månad?!!

– Ja ja… Jag har väntat med att publicera inlägget. Folket på VF är ju mina vänner och jag vill varken dem eller folkbladet illa. Till sist bestämde jag mig trots allt för att ändå publicera inlägget.

Det är så tölitt med bara köttbullar.

Det våras för hånet

Glassätande moderat statsminister och finansminister som hånar svenska arbetares första maj-tradition.

Historielös Timbro-slyngel som hånar den sjuke före detta Timbrochefen, moderate chefredaktören, landshövdingen (och mycket mer) Mats Svegfors och hävdar att denne har ”det intellektuella djupet av en vattenpöl”. Bara för att Svegfors från sin sjuksäng upptäckt hur oumbärliga människor från andra länder blivit i svensk sjukvård.

Liberal partiledare som hittar på parollen som hånar alla de svenskar som kämpar med att försöka skaffa mat för dagen åt sina barn. Parollen? ”Fördubbla antalet miljardärer!”.

KD-ledare som hånar alla de välmenande kristna som gått före henne i historien, genom att bjuda in till ”Bärs med Busch” på Kristi himmelfärdsdag, tillika folknykterhetens dag. Av alla dagar. Av alla kristdemokratiska märkesdagar.

Sverigedemokrater som hånar tonåring efter tonåring som kämpat år efter år med skola, språk och jobb. Hånar dem genom att se till att partiets lydregering visar ut dem, skiljer dem från familj och vänner – fast de gjort allting rätt.

Det våras för hånet.
Högerhånet.

Högerflinet.

Min nya bok, boksläpp 21 maj

Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga.
Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.

Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.

I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.

Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.

Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:

SANNINGEN OM FORNGUDEN

Gammal fornnordisk gud
drabbad av urinläckage

Pinkoden.

Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll.
– Snäll? Du?
– Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.

I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.

Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines:
– Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.

Provläs: klicka här.

För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta:
Läs denna bok.

BOKSLÄPP 21 maj
På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.

### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand.
### Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.

### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.

”Jag sväljer inte flugor”

Granskningen av svenska uttryck går vidare. I dag: Hur säger de i andra länder?

Ana ugglor i mossen. Isländska: Det är en fisk under stenen.
Arg som ett bi. Kinesiska: Arg som elden och kolet.
Bita i det sura äpplet. Franska: Svälja paddorna.

Den gubben går inte. Grekiska: Jag sväljer inte flugor.
Det regnar småspik. Danska: Det regnar skomakarpojkar.
Frisk som en nötkärna. Finska: Frisk som en bock.

Full som en alika. Engelska: As drunk as a lord.
Ge bagarbarn bröd. Spanska: Bära ved till skogen.
Ha skinn på näsan. Tyska: Ha hår på tänderna.

Tvista om påvens skägg. Franska: Diskutera änglarnas kön.
Vacker som en dag. Arabiska: Vacker som månen.

Min favorit? Det är spanjorernas ”Stick iväg och stek sparris.”
Vad tror du den heter på svenska?

### Tidigare inlägg om svenska uttryck:
Det svenska missförståndets historia
Färgsynta förfäder möter blyg bloggare
### Källa: ”Svenska uttryck och deras ursprung” av Kerstin Johanson.

En dag bland oss lika och unika

Ida Johansson i utställningen ”Det kunde varit vi”.
(Fotot på väggen är taget av Magnus Laupa).

För mig handlar första maj om rättvisa. Om alla människors lika värde. I går fick jag se mycket av det på Gamla Kraftstationen i Deje.
Glada Hudikteaterns och fotografen Magnus Laupas utställning ”Det kunde varit vi” var ett av huvudnumret när årets säsong inleddes.

Fotoutställningen skildrar den mörka historien om hur personer med funktionsnedsättningar behandlades en gång i tiden i Sverige. Utställningen bygger på filmen med samma namn och tar upp rasbiologi och experimenten på Vipeholmsanstalten.

Börjar gråta
Så här skriver Magnus Laupa själv:

”Det är stilla i sovsalen. Ida vänder och vrider sig i sin säng. Hon drömmer. Plötsligt vaknar hon till, sätter sig upp. Tittar rakt in i min kamera. Två vårdare är snabbt framme, trycker ner henne igen.”

”Där sitter hon”, fortsätter han. ”Finaste Ida. Ljuset, blicken, så skör, så vacker. Jag börjar gråta och kan inte sluta.”

”Att få träffa Ida och kompisarna som agerar statister.
Att få visa att alla är lika och unika oavsett vem man är.
Det är det viktigaste projekt jag gjort. Jag har aldrig fått så många kramar som under inspelningen av DET KUNDE VARIT VI.”

Dagens varmaste applåd
Allra sist i programmet på Gamla Kraftstationen i går var det Ida Johanssons tur att själv hålla tal. Invigningstalet. Vi som hörde hennes sommarprogram i P1 i fjol kände igen den kloka, varma Ida från den gången.

Ida vet att arbetet hon och de andra gör i Glada Hudikteatern gör nytta. Vi är alla lika och unika.

Efter talet och efter att hon klippt det regnbågsfärgade bandet fick Ida ännu en applåd. Dagens varmaste.

En ny säsong på Gamla Kraftstationen har börjat.

ETT ANDRA HEM

Så här började mitt tal när jag inledde invigningsprogrammet:

Hej. Välkomna hem. Hit.
Det är så jag känner, när jag kommer till Gamla Kraftstation. Här är jag hemma. Mitt andra hem.
Det är så här jag vill att ett hem ska vara. Go frukôst. Trevlitt fôlk å stri mä när man har fått första koppen kaffe i sig och börjar känna sig pratbar.

Högt i tak. Mycke skratt å mycke allvar.
Historia i väggarna.
Go’ lunch.

Iblann får man till å mä en kram.
Iblann lyser sola. Då kan man sitta ute.
Fin trädgård.

Som ett hem.
Som en familj.

Men med en skillnad. Här finns det utrymme till väldigt mycket mer spännande och varierad konst och utställningar än vi har på väggarna där hemma. För mig är det en upplevelse, varje vår när jag kommer hit för första gången.

I år med kan jag säga.
Jag har tjuvtittat.

Jag presenterar och intervjuar dagens invigningstalare Ida Johansson.
(Foto: Anuki Sturua, Glada Hudikteatern).

(Foto: Sandra Bornstedt).

En av många verk av det andra huvudnumret i årets utställningar på Gamla Kraftstationen i Deje. Den anonyme konstnären bakom signaturen Hellstrom Street Art.

Färgsynta förfäder möter blyg bloggare

Våra förfäder var inte färgblinda när de hittade på svenska språkets många uttryck och talesätt.

Tanken slår mig när jag sitter och läser bok på husets eget wc-universitet. Där, på lärosätet bakom låst dörr, brukade jag lösa sudoku förr. Jag ville hålla hjärnan i gång.

Det vill jag än men nu har jag gått från siffror till ord. Min nya toalettkamrat heter ”Svenska uttryck och deras ursprung” av Kerstin Johanson.

Kommen till fjärde genomläsningen ser jag plötsligt färgerna:

Arbeta svart.
Avsked på grått papper.
Blått blod.
Den röda tråden.
Ett rött skynke.
Familjens svarta får.
Få grönt ljus.
Inte ett rött öre.
Komma på grön kvist.
Slå blå dunster i ögonen på någon.

Ett uttryck till hittar jag. Pang på rödbetan. Vad det betydde från början tänker jag inte berätta, ty detta är en blyg blogg.

Färgstark men blyg.

Mina framträdanden den närmaste tiden

Fredag 1 maj kl 11.00: konferencier när vårens utställningar vid Gamla Kraftstationen i Deje invigs.

Ida Johansson var fjolårets bästa sommarpratare tycker jag. Nu inviger hon vårsäsongen på Gamla Kraftstationen. Henne vill jag inte missa.

Söndag 3 maj kl 15.00, logen, Forshaga hembygdsgård: jag inleder vid berättarträff inför ett spännande teaterprojekt.

Kom gärna och berätta du med om ditt Forshaga.

Känn hur orättvisan suger

Tidig morgon på Grossbolstorps höjder. I går kom jag hem från vår årliga syskonträff. Vi bor långt ifrån varandra men när vi ses kvillrar samtalet.

Göteborg visar sig ha spännande miljöer som vi aldrig såg när fler av oss bodde där och Mariaplan är fortfarande en bra plats för mat och prat.

Ännu en trivsam träff där vi blandar barndomshistoria och nutid.

Kunde vara så enkelt
När jag kommer hem ligger nutiden i högar och väntar. I datorn fortsätter krigshetsaren Donald Trumps galna bilder på sig själv som påve och Jesus att fladdra förbi. Hans vän Putin sprider fortsatt död över Ukraina och i Hormuzsundet koncentreras all möjlig hårdhänt mänsklig konflikt.

Livet kunde vara så enkelt… tänker jag tyst för mig själv. Som alltid när jag sett nyheterna.

Den svenska fattigdomen
När jag öppnar mobilen hittar jag ett pressmeddelande från Länsförsäkringar. I dag har var fjärde svensk mindre än 500 kronor kvar dagen före lön.

Var fjärde svensk.

Tänk på den siffran nu. Inte på något konto, inte i fickan, inte undanstoppade i skrotlådan eller bakom köksklockan har de 500 kronor i buffert. Den gruppen har dessutom ökat, från var femte svensk i fjol till var fjärde nu.

Sverige suger. Rika blir rikare, fattiga fattigare.
Det är orättvisan som suger.

***

På köksbordet ligger två nya böcker från förlaget Bakhåll. I den ena möter jag min favoritpoet från julaftonen 1967 Nils Ferlin:

”Ungdom och ålderdom – Hur oändligt mycket lättare /
är det inte att vandra uppför än nerför.”

### Spännande miljöer i Göteborg? Prova Gatenhielmska kulturreservatet.
### Eller Sjöbergen med alla kolonilotter som arbetarna i trakten började anlägga på 1950-talet, långt bortom alla kommunala översiktsplaner. De första kolonistugorna snickrade de ihop av sockerlådor från Carnegie bruk vid Klippan en bit bort.
### Länsförsäkringars pressmeddelande: Växande klyftor i hushållens ekonomi. De svenskar som säger att de har ”i stort sett ingenting” kvar innan lön har också blivit fler. 12 procent i mars 2025 har blivit 15 procent i mars 2026.

Det svenska missförståndets historia

Svenska språket är en fin uppvisning i mänsklig samverkan. Det är alla språk.
Till och med missförstånden drar vi nytta av.

”Det er ulve i mosen” säger danskarna. Bra, tänkte nån finurlig svensk, det uttrycket snor vi. Problemet var bara att han inte begrep vad dansken sa. När denne sa ”ulve” hörde han ”ugglor”, inte ulvar som det egentligen skulle vara.

Det är därför danskarna anar vargar i mossen medan vi svenskar får nöja oss med några stackars ugglor.

Om vi svenskar ”lägger rabarber på” någonting kommer det från spanskans ”embargo”, att lägga beslag på. Det låter ju lite likt rabarber. Bra, vi kör på det! blev beslutet.

Snäll och sätt
Snälltåg hette det förr om tåg som gick fort. En felöversättning av tyskans ”schnellzug”, snabbtåg.

”Tågset” skriver utmärkta Värmländsk Kultur i en av tågartiklarna i senaste numret. Ett vanligt skrivsätt i dag, när skribenter råkar förvränga det gamla fina försvenskade ordet ”tågsätt” från tågtrafikens barndom.

”Hela baletten” säger vi. Utan att veta att det är en felöversättning av tyska ”die ganze Palette”, hela paletten.

”Ont krut förgås inte så lätt”. Nja, även här är det tyskan som spökar. ”Unkraut” i deras ursprungliga uttryck betyder ogräs.

Motsatt betydelse
En del ord och uttryck byter betydelse med åren. I dag menar många gråta väldigt mycket när de säger ”krokodiltårar”. Från början betydde det låtsastårar. Det sas att krokodilen försökte locka till sig människor genom att härma ett barns gråt.

Andra talar om en ”björntjänst” som något storslaget och bra när det tvärtom betydde en misslyckad tjänst förr.

”Klart som korvspad” säger vi. Fast om det är något som inte är klart så är det korvspad.

Lyckost säger vi också, utan att veta att ”ost” betydde dumbom förr.

”Hänga ihop som ler och långhalm” betyder numera att verkligen hålla ihop. Även det uttrycket har bytt betydelse. Lera och halm är inget hållfast byggnadsmaterial. Från början betydde uttrycket alltså något som inte höll ihop.

Språket lever. Med ugglor och allt.

Hur kom folk på just de namnen?

Har man sagt A får man säga B. Varför heter en plats i Sverige Askfisen?

Ortnamn har fascinerat mig länge. Härom dagen frågade vi oss vid gubbcyklingen varför en plats vi passerade heter Tången. Svaret är att det finns många platser i landet som heter något på -tånge eller -tången. Ordet betyder ”framskjutande förhöjning i terrängen”, ”näs eller udde”.

Tittar noga på din karta över Österdeje. Då ser du till slut den spetsiga biten land där vi trampade förbi. Det är Tångälven som kröker sig skarpt och skapar spetsen.

De tre fisen-namnen
I söndags skrev jag ett inlägg på det korthuggna sätt som krävs för att texten ska få plats i en av Facebooks färgrutor:

Käringfisen är en stenig kobbe vid infarten till Södertälje. Askfisen en långsmal holme utanför Norrtälje. Kolfisen en torpruin på skogen i Arvika kommun, norr om Gunnarskog, väster om sjön Kymmen.

Det är de tre fisen-namnen vi har i landet hävdar ortnamnssajten. Men hur fick de sina namn? Tog jag verkligen reda på det i söndags? Nja, jag börjar bli skeptisk.

Rota i aska eller vinna stor ära?
Låt oss börja med askfisen. Så kallades ibland det yngsta barnet som mest ”satt hemma och grävde i askan”. Även en vuxen kunde retas för askefis. Han som inget gjorde, inget dög till och mest ville sitta hemma ”bakom ugnen”.

Folksagorna är trösterikare. Här är askefisen yngst av tre bröder. Först kallar de honom oduglig stackare. Då visar han sig både klok och fyndig, lämnar dem och vinner stor ära och rikedom.

I Dalarna kan du få heta askfis om du ligger och drar dig längst i sängen på askonsdagen, dvs onsdagen innan påsk.

Slutligen kan askfis också vara en kolarterm. Om stybbet som täcker kolmilan inte är ordentligt utrensat kan askan ta eld. En sådan aska kallas askefis.

Eller käringfis.

Jag går bet
Käringfis kan dessutom vara en röksvamp. ”Svampar som damma och kallas på svenska käringa fiser” skriver ordboken. Samma namn fick en sorts smällare liksom ett primitivt fyrverkeri som du skapar genom att lägga blött krut på marken och tända på.

Gör inte det.

Men. Varför någon enda av dessa företeelser skulle gett namn åt en kobbe och en liten ö på Sveriges ostkust, det förstår jag inte riktigt, nu när jag tänker efter. Har de något eget fisord borta på ostkusten som jag missar?

### Torpruinen Kolfisen 305 meter över havet, en halv kilometer söder om Kroktjärnet i Treskog, den går jag helt bet på.
### Jag får väl åka dit. Hembygdsföreningen har satt upp en skylt.