En ljuvlig, skamlig tid

Det är ljuvlighetens tid i vår trädgård och en skammens tid ute i världen.

Våra skatungar flyger, på ängen tävlar prästkragar, förgätmigej och smörblommor om att slå ut, vid lekstugan trippar sädesärlor och i skogskanten gal göken på sjunde veckan. Det finns bara ett ord för den ljuvligheten:
Trivs.
Jag trivs.

Nya döda barn
Då piper det till i mobilen. Piper och piper, ständigt dessa skammens notiser.
-Nya döda barn i Ukraina.
-Ännu fler döda barn i Gaza.
-Militär på väg mot folket i Los Angeles.
-Massdeportationer från amerikanska arbetsplatser.

I fjol upplevde världen flest antal konflikter sedan 1946, skriver Institutt for fredsforskning i Oslo (Prio). Norrmännen räknar till 61 konflikter utspridda på 36 länder, från Sudan vid Sahara till Tigray i norra Etiopien, från västafrikanske Mali till Mindanao i Filippinerna.

129 000 döda.

Medan göken gal knappar jag på mobilen och försöker förstå hur många 129 000 medmänniskor är. Internet svarar att det är lika många som det bor folk i Karlstads och Arvika kommuner, men du får lägga till tätorterna Grums och Bäckhammar också.

Jag försöker föreställa mig alla dessa trakter helt utan människor.
Jag försöker föreställa mig en kyrkogård med 129 000 nygrävda gravar på grund av kolonialism, imperialism, egoism och vanligt ohederligt folkförtryck.

Det går inte.
Jag fattar varför men inte mängden.

Skamligt, skamligt, skamligt, skamligt, skamligt
Det doftar skam om allt det dödandet. Precis som det doftar skam om den israeliska regimens sätt att räkna proportionalitet, där en död i Israel motsvaras av 53 döda i det sönderbombade Gaza. Svarar de på en terrorattack? Visst. Men 53 för 1 är likafullt en skamlig matematik.

Skamligt av Sverige att sluta ge stöd till UNRWA som försöker frakta mat till de som fortfarande lever i Gaza.
Skamligt av Israel att hindra en värnlös båt med mat och volontärer från att försöka hjälpa de instängda i Gaza.
Skamligt av mäktiga herrar i Kreml att skicka våg efter våg med död över grannlandet Ukraina.

Nu gal göken igen.
Han gal söderifrån.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 473, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Hoppsan, vi använder ju AI hela tiden!

Anteckningar inför möte om artificiell intelligens med Värmländska Författarsällskapet i kväll.

En tänkt dag i mitt liv:

När jag vaknade i morse plockade jag upp mobilen från nattduksbordet. Han kollade mig i ansiktet, såg att det var jag och loggade in.

Garmin-appen i mobilen hämtade uppgifter från klockan på min arm och konstaterade att jag sovit 6 timmar och 45 minuter. Mitt body battery var 98. Så pass laddad var jag.

En koll i mejlen visade att tre tveksamma mejl automatiskt sorterats in i skräpkorgen.

Jag klickade fram tidningen och läste en artikel. Den hade en sammanfattning som var skriven med hjälp av AI och sedan godkänd av journalisten. Jag kollade notiserna om sålda fastigheter i min kommun men hoppade över sportnotiserna. Även de småtexterna var sammanställda med AI.

Den blå pluppen
Efter frukost tog jag en tur i skogen. Jag ville leta Hittaut-stolpar. En av kontrollerna var svår att hitta fast jag hade papperskarta och kompass med mig.

Då tittade jag på kartan i mobilappen. Där visade en blå plupp hur nära jag var och åt vilket håll jag skulle gå.

Nordost.

Bromsar in av sig själv
På eftermiddagen for jag till stan, hit till mötet. Om jag hade velat så kunde gps:en ha visat mig vilken väg som var snabbast. När jag kom ut på 62:an gjorde den adaptiva farthållaren i min bil att den saktade in när bilen framför körde långsammare än jag.

Då jag kom till parkeringen här utanför kunde jag fråga Siri i mobilen:
– Hej Siri. Hur använder jag AI i vardagen?

På mindre än en sekund gav hon mig bland annat en länk med 15 exempel:
https://www.ri.se/sv/ai-i-vardagen-och-tekniken-bakom

Alltså: jag använder AI hela tiden, utan att ens ha startat Chat GPT.
Det tror jag dom flesta av oss gör.

Makten och kontrollen
Min syn på AI kan sammanfattas i hur jag använder den adaptiva farthållaren på bilen.

1. Jag tycker den är ett nyttigt hjälpmedel. Den saktar in bilen när det behövs.
2. Men – jag ser till att hela tiden själv ha makten och kontrollen.
Skulle han göra fel så bromsar jag själv.

Så ser jag på AI:
AI är bra att ha. Det gör jättemycket nytta.
Men en sak är viktig. Människan måste ha makten och kontrollen.

Demokratisk makt och kontroll.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 470, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Det kunde ha varit vi”

Från idrottsrörelsen till frikyrkan. Från ensamkommande flyktingar till folk som tagit emot dem i sina hem.
Det var stor bredd vid lördagens manifestation på Stora torget i Karlstad.

Gott om folk på torget, ett myller av talare och jag kommer att tänka på farmor.
– Det kunde ha varit vi, sa hon och öppnade sitt hem för ett finskt krigsbarn.

Den berättelsen lever i släkten. Efter tiden hos farmor Gerda och farfar Einar höll Ilari kontakt så länge de levde.
Farmor skulle ha varit stolt över samlingen på torget.

Tre saker vill jag ha sagt
Strax innan jag ska ut på scenen har jag 111 i puls. Sedan hälsar konferencieren Ingrid Ranke mig välkommen och jag tar klivet fram till scenkanten.

Det här är talet:

Tal vid flyktingmanifestation på Stora torget,
Karlstad, 3 maj 2025

1.
För 12 000 år sedan var det två kilometer tjock is här. Två kilometer. Det är som härifrån och bort till Rudsberget. Fast rakt uppåt.

Min släkt sprang inte omkring där uppe på isen den gången. Inte era släktingar heller.

Det är det första jag vill ha sagt.
Vi är alla invandrare.
Utan invandring hade ingen av oss stått här.

2.
För en tid sedan la min vän Björn ut siffror på Facebook. Statistiska Centralbyråns siffror över hur många anställda inom svensk sjukvård 2022 som var födda utomlands. Han hade hämtat dem från Katalys rapport Vinsten med invandring som kom nyss. Läs den.

39 procent av specialistläkarna var födda utomlands
27 procent av ST-läkarna
17 procent av AT-läkarna
42 procent av övriga läkare
16 procent av dom grundutbildade sjuksköterskorna
37 procent av undersköterskorna i hemtjänst, hemsjukvård och på äldreboenden

Det är några exempel. Tillsammans är dom 170 000 personer. 170 000 proffs och medmänniskor från andra länder som ser till att svensk sjukvård fungerar.

Nu hotas många av dom av utvisning. Trots utbildning och fast anställning. Trots att många har familj här.

Utan dom vårdanställda skulle inte jag stå här i dag. Inte utan den grekiske urologen och sjuksköterskorna och undersköterskorna från flera andra länder. Du behöver inte göra många besök inom svensk sjukvård innan du träffar välfärdsarbetare som inte heter Andersson eller Johansson.

Det är det andra jag vill ha sagt. Folk som har invandrat räddade inte bara mitt liv för två år sedan.
Dom räddar svensk sjukvård. Varje dag gör dom det.
Tack för hjälpen, säger jag.

Jag vill leva.

3.
För 1200 år sedan fick vi ett nytt ord i vårt språk. Ordet fly. Då dyker det upp första gången. Ristat i runor på en berghäll i Oklunda, Östra Huseby, Östergötland.
Han hette Gunnar, han som flydde dit.

För så är det med ord. När vi behöver ett nytt så skapar vi det.

1710 fick vi ordet flykting. Tyvärr har vi behövt det ordet alldeles för länge som världen ser ut. Definitivt alldeles för mycket på senare tid.

I januari 1946 fick vi ännu ett nytt ord. Baltutlämningen. Det var inget stolt ord. Men skammen är inte mindre i dag. I Värmlands Folkblad kunde vi läsa för några veckor sedan om Klara och om flyktingen Ali från Afghanistan.

I sju år bodde han hos hennes familj i Karlstad. Pluggade, jobbade, rotade sig. Hela tiden med osäkerheten hängande över sig. Kommer jag att få stanna i Sverige?

Till slut tvingades han fly när lagen ändrades. Kvar lämnade han sin svenska familj i sorg och vrede.
– Det känns som han har dött, fast han lever, säger Klara i tidningen.

Det är det tredje jag vill ha sagt. Vår tids behandling av unga flyktingar som Ali är förfärlig. Att först utbilda dom och ge dom jobb, vänner och hopp – för att sedan slita upp dom och visa ut dom. Till ett okänt öde.

Efter 7-8-9 år här hälsar Sverige sina flyktingar:
– Vi bare skôja. Ni va’ inte välkomne faktist …

Den behandlingen är en skam.
Det kapitlet i historieböckerna kommer att vara skamligare att läsa än om baltutlämningen. Och den var skamlig nog.

Skäms Sverige.
Skäms svenska makthavare.

Det finns ett gammalt fint ord som stavas soli-dari-tet.
Lär er det ordet igen, makthavare.
Soli-dari-tet.

Tack för mig.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 464, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Intensiva dagar i pensionärslivet

Kära dagbok, det har varit intensiva dagar.

SÖNDAG invald i Värmländska författarsällskapets styrelse, MÅNDAG gästföreläst om krönikor vid skrivarcirkel i Deje, TISDAG letat stolpar i skogen samt skrivit i facebookgrupper och gjort affisch och affischerat om författarafton på hembygdsgården 10 maj, ONSDAG hållit vårtal i Edeby (ordet vår nämns första gången på 1200-talet, nämligen i Westgöta-Lagen), tittat på brandmän och brasa, TORSDAG demonstrerat i stan, lunchat på Gamla Kraftstationen i Deje, letat stolpar i skogarna norrut, majat hemma på altanen, hört göken, somnat.

I DAG: tränar på talet jag ska hålla vid den breda flyktingmanifestationen på Stora torget i Karlstad klockan 12 I MORGON, lördag.

Kom, du som kan.
”Vi bare skôja…” är inget mänskligt yttrande till den flyende medmänniska som Sverige nyss hälsat välkommen.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 463, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Då blir det roligt

1.
Varifrån kommer de, alla förstörarna?
Min kompost behöver nedbrytare, det gör inte samhället.
Våra samhällen, sakta sprickande, rämnande, vittrande.
Inget samhälle behöver detta.

Sakta?
Sedan Truskmump kom in i bilden går det fort.
Spricker, vittrar, rämnar.

Nu hör jag även en varm moderatkvinna stå på torget
och fördöma det han i Amerika gör.
Han och de andra nedbrytarna.
Hon säger kloka ord i mikrofonen, torget nickar
eftertänksamt, håller med.
Trots att det aldrig tänker bli moderat.

Torg har hört så mycket
men sociala medier har det inte.
Inte Youtube, inte Tik & tocket.
Torg hör inte Förstöraren.
Inte vårt torg.

2.
Var kommer de plötsligt ifrån
alla truskmumparna?
Ligger de under stenar?
Under stora stenar ligger de,
djupt i lera och ruttenhet, många tusen års
föraktfulla ruttenhet

Det är därför härskarorden luktar.
Härskna.

3.
Vi borde samlas med våra spadar,
alla vi,
varenda schysst person i universum 
som har en spade
lägga prima matjord på 
och sedan sår vi något vackert i luckerheten.

Mat och blommor.
Då blir det roligt.

Sven-Ove Svensson

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 462, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

De ligger långt före varje satir

1. Ena dagen Biden.
2. Nästa dagen Trump.
3. Tredje dagen Trump när han blivit uppvärmd.

Det farliga är att bara se det som händer i USA dessa dagar som en gradvis förändring. En kvantitativ sådan.

Problemet är att när den kvantitativa förändringen når en kritisk gräns – då får vi en kvalitativ förändring. Ett språng i utvecklingen om du så vill.

Det är då vattnet kokar.
Resten får du tänka själv.

Jag vet vad jag tänker.

### Telefonören ringer.
-Ja’ såg en trampbil i da’ på förmiddan. Eller maskburk om du så vill.
### Han har råkat få se en Tesla framför Konsum nere på köpingen.

Trump & Musk är farliga, det vet Telefonören mycket väl. Alltså skrattar han åt dom snett underifrån.

Det är så vi gör, Telefonören och jag.
Skojar i det lilla.

Skickliga smygfascister
Topp tunnor galenskap är svårare att skoja om. När Trump och hans rådgivare av skickliga smygfascister tar i ordentligt ligger de hela tiden långt före varje försök till satir.

Allt medan vattnet kokar.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 460, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

”Vi bare skôja”

Tillvaron har humor. Plötsligt hör en efter en av sig och vill att den scenrädde ska komma och tala. Det vill säga jag.

Nåja, den värsta scenskräcken från ungdomen gick så småningom över och efterträddes av dagens kombination av ”å, jag älskar att stå där!” och ”hjääälp!”.

Så nu har vänliga människor ringt, mejlat och mezzat igen. Vill jag komma och föreläsa inför en skrivarcirkel? Vill jag hålla tal på en flyktingmanifestation? Vill jag vårtala?

Ja tack. Skamlig flyktingpolitik manifesterar jag gärna emot. ”Vi bare skôja. Ni ä’ faktist inte välkomne” – det är en feg och ynklig politik.

Ordförklaring:
Skôja – skojade.

Här är några kommande framträdanden:

-28 april skrivarcirkel Deje.
-30 april kl 19 vårtal, Övre Ulleruds hembygdsgård, Edeby.
-3 maj kl 12 flyktingmanifestation, Stora torget, Karlstad.
-10 maj kl 14 Forshaga hembygdsgård: medlemmar från Värmländska författarsällskapet presenterar nya antologin Ögonblicksbilder – Leva tillsammans.

### En gång i tiden levde jag bland annat på mina framträdanden. Det gör jag inte nu som pensionär. Därför tar jag sällan betalt av ideella arrangörer. Men jag blir rik på mänskliga möten, pirr och endorfin.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 459, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

När rösterna från Värmland fick höras

Lokalradioprofiler: Bodil Tingsby, Sven LO Johansson och i kontrollrummet Urban Ericsson. (Foto: Värmlands Folkblad).

En dag 1983 när NWT:s blivande kulturredaktör Mats Dahlberg och jag gick Östra Torggatan fram i Karlstad mötte vi ett gäng herrar från Radio Värmland. En lång, en kort, två runda och en med rätt vardagligt utseende. Mycket duktiga radioröster alla fem men ”di ser inte ut som di låter… ” sa vi eftertänksamt till varandra.

Ty så är det med radiomediet. Det är ett kraftfullt bildmedium. Här gör du dina egna bilder med hjälp av ljuden och berättelserna. Vi visste båda två precis hur var och en av de fem rösterna från våra vardagsrum såg ut. Det hade vi ju hört. Dock såg rösterna inte ut som de människor av kött och blod vi mötte.

Tema public service
Det är årets första nummer av tidskriften Värmländsk Kultur som sätter igång tankar. Temat är public service och numrets redaktör Ulla Walldén har gjort ett gott jobb. De brukar göra det, VK-redaktörerna, tidskriften blir bara bättre och bättre.

Hör bjuds vi 36 sidor värmländsk radio- och tv-historia, framför allt från den intensiva sista delen av 1900-talet. Program som Trädgårdsdags, eFekt, Livslust, Hajk och sändningarna av Svenska Rallyt virvlar förbi tillsammans med medarbetare som Ulf Schenkmanis, Bengt Alsterlind, Per-Eric Nordqvist, Bo Landin, Sven LO Johansson, Karin Lövgren och Lisbeth Fröding. Då, när programmen från Värmland nådde massor av lyssnare och tittare i landet.

Kulturpolitisk skandal
Jag blir både nostalgisk och arg när jag läser artiklarna. Nostalgisk på grund av rösterna jag hör för mitt inre igen. Arg på grund av den tystnad som kom efter guldåren, genom beslut tagna högt över våra huvuden i provinsen. För att citera Olle Malmberg, chef för SVT i Karlstad 1987-2000, jag förmodar att det framför allt är tv han tänker på:

”Exemplen här ovan visar betydelsen av public service ’på plats’ ute i landet. Sverigebilden skapad runt om i landet menar jag är viktig för förankringen av public service. De växande politiska krafter som ifrågasätter demokratisk och offentligt finansierad radio och television får naturligtvis stöd för sina åsikter, om den folkliga förankringen urvattnas. För närvarande produceras inga allmänna program utanför Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå.

Det är närmast en kulturpolitisk skandal, enligt min uppfattning. Men våra kulturpolitiker har inte förstått vad deras passivitet lett till. Skadan är skedd, frågan är om den är irreparabel?”.

### Läs det här numret om du vill bli påmind om storhetstiden för värmländska röster i etermedia.
### Vill du veta ännu mer? Besök de värmländska radio- och tv-pensionärernas webbplats www.rtpk-karlstad.se

Årets första nummer av utmärkta Värmländsk Kultur.

För övrigt noterar jag:
… att i samma ögonblick som Donald Trump köpte en Tesla av Elon Musk måste de fossilburna högerextremisterna i världen nu plötsligt börja gilla – en elbil?!!
Dä’ tesagt.

Tihi.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 456, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

Se där en 50-årspresent. Hurra!

Bild av presenten. (Illustration: Gunnar Lidén)..

Det är årsmötestid och vi mötesrävar trivs. Det är som om min kropp vibrerar av minnen från de svenska folkrörelsernas barndom.
Då, när vanligt fattigt folk i min släkt lärde sig begära ordet, räcka upp handen och rösta, skriva ett och annat protokoll och kanske sitta ordförande.
Och förändra Sverige.

Grinigt behandlade metodister, modiga fackliga pionjärer, skådespelande landsbygdsungdomar, arga Spanienaktivister, livfulla CKF:are och piprökande LRF:are. Jag har dem alla i blodet. Det måste ha varit fler i släkten än jag som älskat ett bra förslag, en rapp replik eller en pigg ordförandeklubba de senaste 140 åren.

Kände kärlek
Häromkvällen var det Föreningen Värmlandslitteratur som hade möte i det sjudande kulturcentret Gjuteriet i Karlstad.
– Vi saknar dig i styrelsen, sa den förste jag mötte i lokalen.
Sådant blir man glad av.

Nå, mötet gick bra och jag kände kärlek som vanligt inför allt arbete som kloka ideella medmänniskor lägger ner.

Klickbar karta med skrivare
Efter själva årsmötesförhandlingarna var det dags att börja föreningens 50-årsfirande.

Den har till uppgift att sprida intresse för värmländsk litteratur. Därför har man genom åren bland annat byggt upp en stor samling digitala författarporträtt under Lena Sewalls ledning. Flera hundra porträtt på nätet vid det här laget.

I onsdags kunde man så presentera en riktig 50-årsöverraskning för oss mötesdeltagare. En fint ritad interaktiv Värmlandskarta. Gå in på den och klicka på en kommunhuvudort så hittar du länkar till kommunens författare.
Snyggt!

LÄNK: Den värmländska författarkartan (klicka på länken så får du fram kartan).

### Vem som pryder förstasidan om du klickar på Forshaga?
### En lagom tjock man med keps.
### Mer säger jag inte.

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 454, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)

En ledsen hälsning från 1980

Min döstädning 2.0 fortsätter. Lunta efter lunta penetreras, ibland är min tidskriftssamlar-arkeologi nere på 1970-talet.
Då, när vi var fler som drömde.

Jag slänger mycket och sparar mycket.

Här är en dikt, renskriven på maskin någon gång 1980 när vi nyss både förlorat och vunnit folkomröstningen om kärnkraft. Alla tre linjer ville ju avskaffa den livsfarliga atomkraften. Det var bara det att vi ville det mest.

1980 års besvikelse
Nå, vi förlorade. Efter Palmes svek med tre linjer och efter den mest intensiva kampanjen i mitt liv – förlorade vi. Jag har aldrig pluggat fakta och opinionsbildat så hårt som då.

Utmattad av allt arbete berättar min vän i miljögruppen hur just hon känner det. Ett ögonblick medan vi alla slickar såren i vår glesbygdskommun.

– Jag längtar efter våta gatstenar…

Det blev en dikt. Ingen lysande text men ett försök att gestalta 1980 års besvikelse. Framför mig på skrivbordet ligger en hälsning från mig själv som 29-åring.

Lika livsfarlig än
Jag har fortsatt bo nära en skog.
Kärnkraften är lika livsfarlig än.

### Lösningen? Den kräver fortfarande hårt opinionsarbete och faktaplugg.
### Det tog ett tag, men nu växer vinden och solen.

Klicka på dikten om du behöver förstora texten:

Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root  
Inlägg nr 2 452, (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna)