Lärdomar – SVENSSONS SLÄNG

Ett bra tag

Jaså är det val den 13:e september.

Bra. Jag har inte ändrat mig. Fortfarande är det de två K:na som är viktigare än allt annat:

Klimatet.

Klicka gärna på länkarna ovan. Framför allt: välj ett parti som bryr sig.
Det skulle vara så roligt om planeten bleve rättvisare och beboeligare ett tag.

Ett bra tag.

Helt fritt i skogen

Till er som undrat hur i allsin dar mitt usb-minne med drygt 990 filer kunde klara sig så bra efter elva månader i skogen.

Jag vet inte hur det gick till. När jag läser på får jag veta att usb-minnen är tåliga skapelser. Jo, vi vet det. Nu.

En sak till. Det låg inte i någon plastpåse när Christian hittade det. Det låg helt fritt i skogen där jag tappade det i augusti 2025.

Inga rörliga delar
PC-tidningen har testat, även om de inte testade lika länge som jag:

USB-minnen är förvånansvärt tåliga mot yttre påfrestningar som fukt, kyla och smuts. Själva minneskretsen saknar rörliga delar, vilket gör att den ofta överlever att ligga ute i naturen – förutsatt att den inte blir överkörd av tunga skogsmaskiner eller att kontakten rostar sönder.

Nu har jag kopierat filerna för säkerhets skull. Men det rostiga ”skogsminnet”, det bär jag i fickan igen.

Man ska vara vän med sina trotjänare.

LÄNK till första inlägget om usb-minnet i skogen

Berättelsen om Stor-Ful-Jäveln och min halsduk

Jag har en Stor-Ful-Jävel i mig. Djupt inombords.
Utanpå är jag snäll och beskedlig och går att ha i möblerade rum. Till och med tankarna mina är varma.
Men mitt i snällheten slår han till ibland, SFJ. Tyst så bara jag hör.

– Den där kulan som svedde Donald Trumps öra, kunde inte den ha …
– Infantino, FIFA-chefen. Kunde inte svensken som ser så beskedlig ut bakom honom på alla podierna på fotbolls-VM, kunde inte han råka snubbla och stöta till chefen sin så att …
– Anfallskrigare Putin, kunde inte han få en Kreml-krokan i huvet varvid …

Usch, säger jag sen. Fy. Tänk inte så. Du är humanist Svensson.

Fanns ingen skugga
Kunde jag inte åtminstone ha fått tänka några malliga tankar under stadsloppet i Karlstad? Den där kvällen när solstaden inte ägde ett enda moln, ingen vind heller, och varenda termometer i stan hade fastnat på 26 grader.
Plus.
I skuggan.
Om det hade funnits någon skugga vill säga.
Det fanns det inte på banan vi strax skulle springa.

”Löpbands-innespringar-mesar!”
Folket tittade underligt på mig innan starten.
– Jaså har du halsduk du? sa folket och skakade sina huvuden.
– Amatörer! tänkte den fule inom mig. Klåpare. Blindstyren. Bålnötter. Knölfötter. Apsvansade analfabeter, insjöbanditer, erbarmliga plattfötter, stendöva stallknektar, lekstugefasoner, rena snurren, rena vansinnet. Stugsittare. Dubbelklickare. Energibartuggare! Löpbands-innespringar-mesar!! Mellansulefetischister!!!

Ty där runt omkring mig såg jag den ene unge mannen efter den andre med blankpolerad hjässa utan keps. Den ena unga damen efter den andra med mörkt hår utan keps. Båda sorterna bar gärna mörk t-tröja.

Kul för solen, tråkigt för dom. När starten gått sprang de förbi varenda vätskekontroll för att vinna sekunder.

– Käre vänner, käre stackers stôller, tänkte den fule inuti mig. Ni vinner för höge farao inga sekunder när ni kutter förbi alle vätskekontroller när det är 30 grader varmt i sola. Minst. Ni förlorer minuter.

Nio till sjukhus
Blanka hjässor, svarta hårmanar, mörka tröjor, 30 grader i solen. Minst. 50 minuter efter startskottet var det kaos i målet. Löpare som ramlade, löpare som svimmade, löpare som stöp med skallen före i gatstenen.

När medierna summerade kvällen hade nio personer fått åka till sjukhus för att få dropp. Även polisen fick frakta torrkörda löpare.

Kanske några av dem hade fnyst åt den röda snusnäsduken runt min hals på Tingvallabron innan start?

Nästan oberörd
Ja, jag hade en blöt snusnäsduk nära halspulsådrorna, ty jag har löpt varma långlopp förr. Ja, jag vattnade den flera gånger innan starten och sedan vid varje vätskekontroll. Ja, jag drack själv och hällde dessutom vatten i min ljusa kepa flera gånger.

Fortast sprang jag inte men jag kom i mål praktiskt taget oberörd av solen och värmen. Tack våta kepa, tack dyngblöta snusnäsduk för det.

Fast det kan en ju inte skriva en självbelåten text om. En annan är väl ingen Stor-Ful-Jävel heller.

Bara lite.

”Har du en väska?”

Normalt tar jag inte in annonser på Svenssons släng. Inte ens gratisannonser. Du vet varför. Men den här var så viktig att jag var beredd att göra ett undantag. Vi måste alla försöka låta bli att
glömma bort Sveriges säkerhet.
Även den slarvigaste av oss.

/Sven-Ove

Här följer gratisannonsen:

Detta är inte mössor, det är berättelser

Kepsar gestaltar mitt liv. De vet ju det, yngsta dottern och hennes man. När vi träffar dem efter att de varit på bilmässa i Karlstad har de köpt två nya kepsar i present. Båda fyller mig med känslor.

Kepsarna har genomskinlig plastskärm. Den ena är grön och med Lantmännen-grodden på. Den andra är grönvit med Puch-loggan framtill.

En av dem handlar om pappa.
Den andra om en ung man med drömmar.

Pappa i friska luften
Jo, jag får vibrationer av de här kepsarna, de vet ju det Frida och Mikael. Lantmännenkepsen är väldigt lik den min far bar de sista åren hemma på vårt småjordbruk och sedan när han i många år stod intill bron i Molkom och skötte barkmaskinen på bruket.

Att behöva sälja gården sörjde han och jag sörjde för hans skull. Vad vi inte visste då var att han skulle komma att trivas bra på sågen borta i Molkom. För att sköta barkmaskinen behövde du för det mesta stå utomhus vid den lilla älven mellan Borssjön och Norumsjön. Den som för många hundra år sedan var orsaken till att Molkoms Bruk kom till.

Pappa trivdes bra där i friska luften, snett under bron.
– Nu har jag sett strömstaren hela veckan, kunde han säga. Tänk vad han simmar bra under vattnet.
– Han simmar med vingarna. Jag tror han går på botten också.

Kanske sjöng pappa för sin arbetskamrat vid barkmaskinen ibland, jag vet inte. Hemma i lagårn eller när vi körde hö, då sjöng han i alla fall. Gärna gamla bondkomikervisor.

Drömmopeden
Puch var drömmopeden när jag var 15. Tuffast var Puch Dakota men Florida var frän den med. Självraggande, sa de tuffa pojkarna.

För en månad sedan hade jag bokpremiär i Gamla Kraftstationen i Deje. Då hade jag lånat en Puch Nevada som jag skulle braka in bland publiken på. Den är nyare men väldigt lik Dakotan.

Dagen innan stod den uppställd bland konstverken. Det klart mest beskådade objektet, berättade de som jobbade i entrén.

– Tänk när en blev erbjuden att åka med bakpå en sån där. Å dä va rätt kille som fråga… sa en dam i min ålder när jag kom för att hämta den inför föreställningen.

Det gick bra med både inbrakande och uppträdande i Deje. Men någon egen Puch fick jag inte 1966. Då, när det var livsviktigt för en 15-åring på svensk landsbygd att ha moped. Hur skulle vi annars ta oss till folkparken eller till jäntorna i tätorten 17 kilometer bort?

När tv- och cykelhandlarn kom och levererade min nya moped hade pappa köpt den betydligt billigare Fram King Solifer.

Den var inte självraggande.
Men jag gav icke tappt.

### I dag hade jag fått mycket pengar för min Fram om jag hade haft den kvar.
### När är rätt tillfälle att bära en Puch-kepa?

Alla ursäkters moder: strax-före-start-ursäkten

Har du varit med och sprungit några lopp i ditt liv så vet du hur det brukar låta dygnen, timmarna, minuterna före start.
– Jag är så dåligt tränad.
– Räkna inte med mig.
– Jag är glad om jag orkar runt.

Sedan går startskottet och då är varenda jäkel topptränad, särskilt första kilometern.

Vad säger du nu då?!!
Amatörer! säger jag. Själv har jag gått och blivit 75, det blir ingen människa starkare av och dessutom är det 25 år sedan förra landsvägsloppet. Hur gör man, har de chips på nummerlappen nu för tiden? Hur går målgången till? Är det upprop i förväg?

Jag har haft en treårig knäskada och sedan sista Göta-Joggen fick jag dessutom lov att vila i åtta år på grund av diskbråck i nacken och för ett tag sedan måste jag äta cancermedicin i flera år. Den räddade mitt liv men bröt ner muskler ännu mer än vad åldern gör. Jag säger bara: fatigue… Vänta, glöm inte björk och gräs. Jag har ju haft besvär med pollen också, de senaste två åren.

Vad säger du nu då, spoling?
Inte har jag hunnit träna heller, nämnde jag det?

Länk: startlistan
Länk: banan

Krut, poesi och dryckeshorn

Varför väntade vi 55 år med att komma tillbaka till Gotland?

Sonja Åkessons Gotland. Krut- & Pappershandeln i Hemse, stengärdsgårdarna, väderkvarnarna, ringmuren runt Visby, Hoburgsgubben.

På Gotlands Museum såg vi inte bara en fin utställning om Sonja Åkesson. Vi såg bildstenar också. Den från 1000-talet med runorna, ryttaren och mannen som ligger och halsar sitt dryckeshorn är från Bosarve i Närs socken.

Något krut verkar de inte sälja i Hemse längre. Däremot luftgevär.
Vad ska man annars ha en fullsorterad pappershandel till?

Bästa bokhandelsnamnet.

Från Gotlands Museums Sonja Åkesson-utställning.

Blöta finger-metoden

Varför skrev inte Värmlands Folkblad en rad på nyhetsplats om första maj-demonstrationerna i Värmland?
Det är vi fler än forne VF-vikarien Curt Hagquist som undrat.

Svaret är att VF vill ge läsarna vad man bedömer att de vill ha. Inte vad tidningen själv vill ge.

Tidningsutgivning enligt Blött-finger-i-luften-metoden. Det är så all buskis, populism och i förlängningen folkförakt föds. När du inte har någon egen linje att stå för. När du förtränger begrepp som folkbildning.

Klickbladet
Resultatet blir: Klickbladet.

En klick bestämmer att klicken med pekfingret bestämmer. Till slut kommer det bara att bli Färjestads BK (på sporten), Lars Lerin (på kulturen), Karlstads kommun och Region Värmland (om politiken) som min tidning skriver om. Allt annat får för få klick, eftersom det inte bor lika många som kan klicka i till exempel Munkfors.

De är förträffliga ämnen allihop, de där fyra, men det blir lite ensidig kost. Vem vill äta bara köttbullarna på ett smörgåsbord?

### Förr brukade jag säga att det var en motståndshandling att prenumerera på fôlkbla’t.
### Förr vågade tidningen vara just ett spännande smörgåsbord med både brett och smalt material. Då, när man begrep att vi som läsare är olika personer måndag morgon och lördag eftermiddag.
### Förr vågade man närma sig möten, arrangemang och manifestationer. Till och med på första maj och med penna i hand.

Då när man ville nå’t med tidningen.

Klipp från Värmlands Folkblad 11 maj 2026.

– Publicerar du detta nu, Svensson? Efter drygt en månad?!!

– Ja ja… Jag har väntat med att publicera inlägget. Folket på VF är ju mina vänner och jag vill varken dem eller folkbladet illa. Till sist bestämde jag mig trots allt för att ändå publicera inlägget.

Det är så tölitt med bara köttbullar.

Min nya bok, boksläpp 21 maj

Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga.
Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.

Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.

I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.

Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.

Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:

SANNINGEN OM FORNGUDEN

Gammal fornnordisk gud
drabbad av urinläckage

Pinkoden.

Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll.
– Snäll? Du?
– Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.

I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.

Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines:
– Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.

Provläs: klicka här.

För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta:
Läs denna bok.

BOKSLÄPP 21 maj
På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.

### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand.
### Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.

### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.

Jag betalar inte för luft

Första gången jag började ana att allt inte var som det skulle var när de skrev att varan vi beställt var skickad ”antingen med Postnord eller Schenker”. ”Antingen”? Vet de inte vilken distributör de har valt?

Nästa gång var när varan inte kom inom 3-5 arbetsdagar som de lovat. Inte inom nio arbetsdagar heller, när detta skrivs.

Tredje gången var när de lät bli att svara på mina mejl, fast jag skrivit till dem två gånger.

Fjärde gången var när de tackade för betalningen. Som de inte fått. Jag betalar inte för luft.

Femte gången var när de skickade mejl och bad mig ange hur nöjd jag var. ”Din åsikt är viktig”.

Sjätte gången var härom dagen, när jag läste på nätet att firman inte svarar på brev från Allmänna Reklamationsnämnden, ARN. Hoppsan!

### Tur att det går att be Klarna stoppa en betalning.
### Vi får väl sitta på den gamla slitna trädgårdssoffan en sommar till, den kära vännen och jag.
### Eller så kommer den om en liten vecka. Antingen med den ene eller den andre. Antingen antingen …

Vår ofådda trädgårdsbänk.