Lärdomar – SVENSSONS SLÄNG

Ä’ int’ dä’ händitt?

– Jag svarar inte när det ringer från ett främmande nummer, säger den ene.
– Jag bara lägger på när det är folk jag inte känner, säger den andre.

Det hände sig att jag blev uppringd av en mumlande röst som ville komma in här hemma och stamspola. Jag tackade nej och berättade om saken i tidning och sociala medier. Folk höll med och muttrade åt den onödiga åtgärden firman försökte pracka på många av oss. Inget konstigt med det.

Det som fått mig att fundera är den andra kommentaren från vissa.
– Enkelt. Svara inte.

Det paradoxala är alltså att vi blivit ett folk med bärbar telefon. Vart vi än går har vi en lur i fickan. Men vi vill inte tala med några främmande.
Många vill inte det.

Händitt, som de säger i Munkfors.

### Just när jag skrivit detta ringer det från ett nummer min telefon inte känner igen.
### Folktandvården nere på byn.
### De har en tid åt mig.

Karlstad 19 september: Sofie och Joakim Medin – Fängslad av Erdogan

På lördag den 19 september klockan 12 är vi i Värmländska Författarsällskapet med och arrangerar ett möte med Sofie Axelsson Medin och Joakim Medin. Plats: kyrksalen, Tingvallakyrkan, Karlstad.

Kom om du kan!

Deras nya bok heter Fängslad av Erdogan. Underrubrik: Journalistik och kärleksbrev bakom turkiskt galler.

Frihet för media borde stå på dagordningen varje dag som världen nu ser ut.

En riktigt oönskad spoling

Telefonen ringer. En okoncentrerad röst säger något otydligt om min gata och att han vill komma in till mig och ”mummel”spola.

– Vad sa du att du vill spola sa du?
– Stammarna, svarar han.

Jag tackar nej.

Precis när jag lägger på luren minns jag tipset från min nya bok. Det här som jag skrev för att hjälpa alla andra som blir uppringda av oönskade försäljare.
Lycka till!

Tipset ur boken:

SÅ BLIR DU AV MED EN OÖNSKAD TELEFONFÖRSÄLJARE

Nyss berättade jag hur vi ska få vettiga elpriser. Här kommer ett annat viktigt tips:
Så blir du av med en oönskad telefonförsäljare.

Du vet hur det är. Just när du ska äta lunch, kyssa din älskling, få din tupplur, börja läsa bokcirkelboken eller provköra nya elbilen: då händer det.

Telefonen ringer. När du då svarar är det en hurtig jäkel i luren:
– Hej! Jag heter Christian. Hur mår du?

För det mesta brukar du då svara att du mår bra men att du inte vill köpa någonting, hej då. Någon gång trycker du bara bort honom. Klick. Han har inte med ditt hälsotillstånd att göra.

Problemet är att i båda fallen ringer han snart igen.

Plågsamt utförligt
Så här gör du för att inte Christian ska ringa någon mer gång. Han har nämligen en blotta i sitt försvar. Det är den där frågan han ställer. ”Hur mår du?”.

Du måste svara på den frågan.
Du måste svara utförligt. Plågsamt utförligt.

Berätta, berätta, berätta
Nu ringer Christian igen, hurtig, just som du håller på och rensar avloppet till tvättstället i badrummet.
– Hej jag heter Christian. Hur mår du?

Kom ihåg att det är nu det gäller. Det är nu du ska svara väääääldigt utförligt, utan att bry dig ett dugg om hur han försöker bryta sig in i samtalet. Du hör honom inte utan bara mal på. Berättar, berättar och berättar.

– Jo du vet, det är hälsenan. Vänster hälsena, inte höger. Alltid när jag vaknar, jag vaknade tidigt i morse, halv sex faktiskt fast jag inte måste, alltid när jag ligger där och läser tidningen i mobilen nyvaken så känns det bra i benen och då tror jag, nu blir det bra tror jag, nu är det bra, och fortfarande när jag sätter mig upp är det bra, ingen smärta eller så, tänk att det är en kvinna i Kristinehamn som anmält sin chef, kommunchefen, och vet du att det går 69 industriarbetare på en topp-vd, lönemässigt alltså, jag tror det var 69, ska det va så, ska det va så? Då ställer jag mig upp och då brukar jag släta till sängkläderna men i dag gjorde jag inte det men morgonrocken tog jag på mig, den blå, jag tycker den är bäst när det är lite kallt i sovrummet på morgonen, jäklar vicka elpriser vi har fått, och vi som exporterar, vi har ju överskott på el, ett par yllesockor brukar jag välja också, gärna dom där nya som min fru har stickat, dom är så personliga, ja sen sätter jag på mig glasögonen, dom ligger på byrån, närmast mig ligger dom, på min sida, min fru brukar lägga hårborsten där ibland, då kan det hända att jag skramlar i mörkret men det försöker jag undvika, jag vill ju inte väcka henne, sa jag att hälen brukar kännas lite när jag börjar gå nerför trappan? Det gjorde den i morse men mycket bättre än i går efter långpasset. Jag sprang till Skived och tillbaka och runt elljusspåret där. Och förbi nya bygget av hyreshus vid Åsmyren, det ser ut att bli fint vid älven men det är synd på skogen, så många som brukade promenera där, 15 kilometer sprang jag, du vet vid min ålder är det långt, på morgonen när jag vaknar tidigt brukar jag ta en förfrukost, en kopp kaffe och en smörgås utan smör med bara kaviar på, det är så trevligt när det är mörkt ute att sitta i en halvmörk kåk och smutta på en kopp kaffe och planera dagen, i dag ska jag rensa avloppet tänkte jag, det är kul, du vet, man fäller hår och då…

Sista gången han ringde
Så där fortsätter du sedan att beskriva din dag och ditt hälsotillstånd. Men kom ihåg: du får ABSOLUT inte släppa in Christian i samtalet. Han brukar försöka kommentera morgonrocken eller sockorna eller kaffekoppen men du får ALDRIG ge honom chansen.

En gång var det en försäljare som hängde med så länge i min berättelse att jag kom ikapp hela min dag och kom till nuet. Då fick jag referera resten av dagen i direktsändning.

Han ringde aldrig mer.

(Ur Sven-Ove Svensson: Mopedisten som vägrade ljuga).

Så här skriver Värmlands Folkblad om den onödiga stamspolningen.
Klicka och läs: Oseriöst företag…

Partiet blåser svenska arbetare

I Katalys nya rapport visar Tony Johansson hur Sverigedemokraterna konsekvent har brutit sina löften till svenska arbetare.

De har gjort livet svårare för vanligt folk.

KLICKA OCH LÄS RAPPORTEN HÄR:
Jimmie blåser dig
Sverigedemokraternas arbetarfientliga politik

Fyra år med Tidö
Här är några exempel, skriver Katalys:

”A-kassan försämrades. Jimmie Åkesson lovade att gå i opposition om Moderaterna försämrade a-kassan. Nu tvingas många arbetslösa klara sig på flera tusen kronor mindre varje månad.

Karensavdraget blev kvar. SD lovade att skydda dem som inte kan arbeta hemifrån. Men när möjligheten kom att avskaffa karensavdraget röstade de nej.

Arbetslösheten steg. Sedan Tidöpartierna tog makten har antalet arbetslösa ökat från 421 000 till 510 000. Vi har Europas fjärde högsta arbetslöshet. Samtidigt har arbetsmarknadspolitiken försvagats.

Välfärden halkade efter. Statsbidragen till kommuner och regioner är i år 29 miljarder kronor lägre än vad som hade krävts för att behålla 2022 års nivå.

Sjuka fick betala mer. Högkostnadstaket för läkemedel har höjts med 900 kronor om året.”

Högerparti, inte arbetarparti
SD talar gärna om svenska arbetares intressen, menar Tony Johansson. Men bakom retoriken har partiet gjort upp med den traditionella högern om en politik som framför allt gynnar människor med höga inkomster.

I den här valrörelsen får Sverigedemokraterna inte komma undan med att låtsas vara ett arbetarparti, tycker det oberoende fackliga idéinstitutet Katalys. Det är hög tid att klä av deras retorik.

– Sanningen är att SD är ett ekonomiskt högerparti bland andra.

### TONY JOHANSSON är senior rådgivare till Katalys.
### Han är doktor i ekonomisk historia, utbildad vid Lunds universitet.

Alla rovdjur sover inte i skogen

Dags för ännu en text ur min nya bok.
Klicka, provläs och köp den här: Mopedisten som vägrade ljuga

Eller mejla din beställning till mig: sven-ove(at)telia.com

120 kronor plus frakt i båda fallen.
Arga krönikor, roliga Viktor Root-dikter och tvärt om.

Frihet. Jäml…

Mitt i valrörelsen får jag lust att citera mig själv:

”Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Systerskap. Rättvisa. Demokrati. Solidaritet. Humor. Kärlek. Hållbar omsorg om natur och kultur. … och då och då ett roat småskratt underifrån åt överheten.

Eller varför inte storskratt? De är så söta, de små näringsliven, när de kivas om grindslantarna i livet.”

Så skrev jag när jag startade bloggen för tio år sedan. Lite senare länkade jag till min serie om klyftorna i Sverige. De har ökat, kan jag meddela.

Ty det är fler än Åkesson som har pinkat in i det egna tältet.

***

Och ändå:
Livet som kunde vara så enkelt.

Frihet. Jäml…

Halva mötet glodde mot mig och mumlade

Jag är en lojal typ. Är jag anställd så försöker jag jobba för firmans bästa så gott jag kan.
Fast visst har det kliat i fingrarna ibland.

1980-tal, centerstämma i Värmland och jag är utsänd för att bevaka mötet. Tidningen heter Värmlands-Bygden, kommer ut en dag i veckan och det är människorna i salen nedanför mig som äger den.

Lokalen heter Hyttan i Folkets hus, Karlstad, på scenen sitter mötesordföranden och sekreteraren och lika högt utefter ena långsidan sitter journalisterna. Det vill säga jag.

– Det ä’ fel färg på kommunist-tininga’! ropar en upprörd centerpartist på fjärde raden när tidningen hamnat på dagordningen och då sneglar alla på mig. Ett instämmande mummel hörs mellan raderna.

Jag tittar ner i mina anteckningar och tiger. Tror de jag tänker begära ordet? Nej du, jag är utsänd journalist och ingen politiker.

Vevar vilt
Till saken hör att tidningen nyss har fått ny chefredaktör. En vilt vevande skribent och chef som inlett sin bana på det gröna bladet med att byta färg på tidningsnamnet på förstasidan. Från svart till rött. För säkerhets skull har han sedan publicerat en utförlig och positiv artikelserie om det kommunistiska Kuba.

Av alla ämnen att skriva positivt om.

Lojal, sa jag. Inte farao begär jag ordet och säger som det är till de arga i salen. Att jag visserligen har ett radikalt förflutet men aldrig varit någon vän av Kuba. Att jag ivrigt försökt få nye chefen att låta bli att trycka de ömsinta draporna om Fidel Castros rike. Att vi har viktigare saker att skriva om i kärnkraftens Sverige och avfolkningens Värmland.
– Det är fel färg på kommunist-tininga’! skrek den arge.

Befängd idé
Jag får lust att ställa mig i talarstolen och ropa tillbaka att det väl är helt rätt färg i så fall …

Men jag tiger.
Lojal mot yrkesrollen.
Lojal mot tidningen jag jobbar på.

Den finns inte längre förresten.
Suck.

Foto till ett reportage jag gjorde i Värmlands-Bygden om fredsvännen och konstnären Robert Jäppinen i Ransäter.

### 40 år senare tycker jag fortfarande att det var en befängd idé att skriva och skryta över Fidel Castro inför mina vänner bönderna i Värmland.
### Hur länge vägrade Centern kalla sig borgerligt parti?
### Jag har glömt vilket år de ändrade sig.

Bland tallmoar och mördarhöjder

Jag fortsätter reka ny långrunda. 16,25 km blev den härom dagen. Fin bana med rejäl slakmota vid 11 km och en (för en 75-åring) skrattretande svårsprungen smal och knövlig lång mördarstig uppför vid 14 km.

Se kartan och nöjdkurvan nedan.

Årets finaste träningsrunda men jag vet en löpvänligare lösning vid 14 km. Nästa gång tar jag milbanebacken i stället. Ska jag inte vända på rundan också? Höjdkurvan över löprundan muttrar trött att det borde jag faktiskt. Brett och utför slår smalt, knixigt och uppför.

Efteråt ligger jag i badet länge och flämtar. Tänker på lyckan att över huvud taget kunna springa vid den här åldern. En gammal man som jag sprang förbi vid 7,5 km var lika lycklig han. 85 år gammal kämpade han ivrigt med sin stavgång söder om Sörtjärn.

– Vi får se om vi orkar hem.
– Dä årner sä.

### Ett särskilt tack igen till Karin Smedh som gjorde träningsprogrammet och till gymmet Hälsokällan i badhuset i Deje som gjorde styrketräningen möjlig.
### Då, när cancermedicinen krympt mina benmuskler och 16 kilometer hade varit en omöjlighet.
### Tack!

Trivs.

Version två av nya långrundan.

Höjdkurvan muttrar att jag borde springa rundan åt andra hållet.

Det ska vara lugnt vid frukostbordet

Skamligt även av Västtrafik.

SD:s främlingsfientliga och osmakliga valreklam har fått resenärer i Stockholms tunnelbana och bussförare i västsverige att må dåligt.
Det finns en enkel lösning:

Några år på 1980-talet brukade jag bevaka värmländska mejeristämmor. Varje gång reste sig en karl och ville ha reklam för centerpartiet på mjölkförpackningarna.
– Nej, sa marknadschefen. Det ska vara lugnt vid frukostbordet.

När frågan om partireklam kom upp på mitt sista jobb, Värmlandstrafik, sa jag själv på samma sätt:
– Nej tack. Det ska vara lugnt på bussen och tåget.

Jag har inte ändrat mig.