– Jag svarar inte när det ringer från ett främmande nummer, säger den ene. – Jag bara lägger på när det är folk jag inte känner, säger den andre.
Det hände sig att jag blev uppringd av en mumlande röst som ville komma in här hemma och stamspola. Jag tackade nej och berättade om saken i tidning och sociala medier. Folk höll med och muttrade åt den onödiga åtgärden firman försökte pracka på många av oss. Inget konstigt med det.
Det som fått mig att fundera är den andra kommentaren från vissa. – Enkelt. Svara inte.
Det paradoxala är alltså att vi blivit ett folk med bärbar telefon. Vart vi än går har vi en lur i fickan. Men vi vill inte tala med några främmande. Många vill inte det.
Händitt, som de säger i Munkfors.
### Just när jag skrivit detta ringer det från ett nummer min telefon inte känner igen. ### Folktandvården nere på byn. ### De har en tid åt mig.
På lördag den 19 september klockan 12 är vi i Värmländska Författarsällskapet med och arrangerar ett möte med Sofie Axelsson Medin och Joakim Medin. Plats: kyrksalen, Tingvallakyrkan, Karlstad.
Kom om du kan!
Deras nya bok heter Fängslad av Erdogan. Underrubrik: Journalistik och kärleksbrev bakom turkiskt galler.
Frihet för media borde stå på dagordningen varje dag som världen nu ser ut.
Telefonen ringer. En okoncentrerad röst säger något otydligt om min gata och att han vill komma in till mig och ”mummel”spola.
– Vad sa du att du vill spola sa du? – Stammarna, svarar han.
Jag tackar nej.
Precis när jag lägger på luren minns jag tipset från min nya bok. Det här som jag skrev för att hjälpa alla andra som blir uppringda av oönskade försäljare. Lycka till!
Tipset ur boken:
SÅ BLIR DU AV MED EN OÖNSKAD TELEFONFÖRSÄLJARE
Nyss berättade jag hur vi ska få vettiga elpriser. Här kommer ett annat viktigt tips: Så blir du av med en oönskad telefonförsäljare.
Du vet hur det är. Just när du ska äta lunch, kyssa din älskling, få din tupplur, börja läsa bokcirkelboken eller provköra nya elbilen: då händer det.
Telefonen ringer.När du då svarar är det en hurtig jäkel i luren: – Hej! Jag heter Christian. Hur mår du?
För det mesta brukar du då svara att du mår bra men att du inte vill köpa någonting, hej då. Någon gång trycker du bara bort honom. Klick. Han har inte med ditt hälsotillstånd att göra.
Problemet är att i båda fallen ringer han snart igen.
Plågsamt utförligt Så här gör du för att inte Christian ska ringa någon mer gång. Han har nämligen en blotta i sitt försvar. Det är den där frågan han ställer. ”Hur mår du?”.
Du måste svara på den frågan. Du måste svara utförligt. Plågsamt utförligt.
Berätta, berätta, berätta Nu ringer Christian igen, hurtig, just som du håller på och rensar avloppet till tvättstället i badrummet. – Hej jag heter Christian. Hur mår du?
Kom ihåg att det är nu det gäller. Det är nu du ska svara väääääldigt utförligt, utan att bry dig ett dugg om hur han försöker bryta sig in i samtalet. Du hör honom inte utan bara mal på. Berättar, berättar och berättar.
– Jo du vet, det är hälsenan. Vänster hälsena, inte höger. Alltid när jag vaknar, jag vaknade tidigt i morse, halv sex faktiskt fast jag inte måste, alltid när jag ligger där och läser tidningen i mobilen nyvaken så känns det bra i benen och då tror jag, nu blir det bra tror jag, nu är det bra, och fortfarande när jag sätter mig upp är det bra, ingen smärta eller så, tänk att det är en kvinna i Kristinehamn som anmält sin chef, kommunchefen, och vet du att det går 69 industriarbetare på en topp-vd, lönemässigt alltså, jag tror det var 69, ska det va så, ska det va så? Då ställer jag mig upp och då brukar jag släta till sängkläderna men i dag gjorde jag inte det men morgonrocken tog jag på mig, den blå, jag tycker den är bäst när det är lite kallt i sovrummet på morgonen, jäklar vicka elpriser vi har fått, och vi som exporterar, vi har ju överskott på el, ett par yllesockor brukar jag välja också, gärna dom där nya som min fru har stickat, dom är så personliga, ja sen sätter jag på mig glasögonen, dom ligger på byrån, närmast mig ligger dom, på min sida, min fru brukar lägga hårborsten där ibland, då kan det hända att jag skramlar i mörkret men det försöker jag undvika, jag vill ju inte väcka henne, sa jag att hälen brukar kännas lite när jag börjar gå nerför trappan? Det gjorde den i morse men mycket bättre än i går efter långpasset. Jag sprang till Skived och tillbaka och runt elljusspåret där. Och förbi nya bygget av hyreshus vid Åsmyren, det ser ut att bli fint vid älven men det är synd på skogen, så många som brukade promenera där, 15 kilometer sprang jag, du vet vid min ålder är det långt, på morgonen när jag vaknar tidigt brukar jag ta en förfrukost, en kopp kaffe och en smörgås utan smör med bara kaviar på, det är så trevligt när det är mörkt ute att sitta i en halvmörk kåk och smutta på en kopp kaffe och planera dagen, i dag ska jag rensa avloppet tänkte jag, det är kul, du vet, man fäller hår och då…
Sista gången han ringde Så där fortsätter du sedan att beskriva din dag och ditt hälsotillstånd. Men kom ihåg: du får ABSOLUT inte släppa in Christian i samtalet. Han brukar försöka kommentera morgonrocken eller sockorna eller kaffekoppen men du får ALDRIG ge honom chansen.
En gång var det en försäljare som hängde med så länge i min berättelse att jag kom ikapp hela min dag och kom till nuet. Då fick jag referera resten av dagen i direktsändning.
Tack, tidig arbetarrörelse. Tack liberaler (den gången). Tack Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Else Kleen, Ellen Key, Kata Dahlström, Fredrik Theodor Borg, Karl Staaf, Hjalmar Branting, August Palm, Axel Danielsson, Verner von Heidenstam, August Strindberg, Gerda Hellberg, Mauritz Hellberg. Och morfar. Och alla ni andra.
Om drygt en vecka går vi och röstar. Vi får. Det är er förtjänst, fina rösträttskämpar.
Jag är en lojal typ skrev jag i ett tidigare inlägg. För så är det. Är jag med i en förening så är jag. Var jag anställd i en firma, så jobbade jag för dess bästa.
Men visst har det funnits intressekonflikter.
Vad ska man välja då, den egna åsikten eller firmans? Eller ledningsgruppens och chefens, för den delen.
Jag var informatör. Efter några år blev jag till och med informationschef, ty Vår Herre har humor. Visst dög jag till det, men ingen kan påstå att jag identifierade mig som en av herrarna där uppe.
Argumenterade ivrigt Nå, vi skulle byta biljettmaskiner på Värmlands bussar och tåg. Maskiner och samtidigt biljettsystem. – Detta blir alldeles för dyrt för våra resenärer. Vi borde inte… sa den ivrige infochefen, det vill säga jag, när ett dyrt förslag till biljettpriser lades fram.
Chefen höll inte med mig. Det var han som bestämde.
Klok politiker Så kom träffen på ett fjärran konferenshotell när vi i ledningsgruppen skulle lägga fram de olika förslagen till den politiskt valda styrelsen. Mitt jobb var att presentera prislistan. Den som jag tyckte slog för hårt. – Blir inte detta dyrt för resenärerna? sa en av politikerna i styrelsen.
I det ögonblicken kände jag blickarna från en hel bekymrad ledningsgrupp, från vd till ekonomichef och alla de andra. De visste ju vad jag hade sagt på mötet med ledningsgruppen. Då, när förslaget till ny prislista var uppe till diskussion.
Vad ska han svara nu, den gode Svensson?! tänkte de, bekymrat.
– Blir det inte dyrt, sa fryksdalingen.
Mitt uppgivna svar Jag tar ett djupt andetag, tittar först på vd och sedan på styrelseledamoten: – Firman behöver pengar, säger jag och ser uppgiven ut.
Då tar de beslutet.
### Det händer att jag funderar över lojalitetens gränser. ### Samtidigt som jag tycker att politiskt ägda organisationer ytterst ska styras av sina styrelser, inte av sina tjänstemän.
Fyra år med Tidö Här är några exempel, skriver Katalys:
”A-kassan försämrades. Jimmie Åkesson lovade att gå i opposition om Moderaterna försämrade a-kassan. Nu tvingas många arbetslösa klara sig på flera tusen kronor mindre varje månad.
Karensavdraget blev kvar. SD lovade att skydda dem som inte kan arbeta hemifrån. Men när möjligheten kom att avskaffa karensavdraget röstade de nej.
Arbetslösheten steg. Sedan Tidöpartierna tog makten har antalet arbetslösa ökat från 421 000 till 510 000. Vi har Europas fjärde högsta arbetslöshet. Samtidigt har arbetsmarknadspolitiken försvagats.
Välfärden halkade efter. Statsbidragen till kommuner och regioner är i år 29 miljarder kronor lägre än vad som hade krävts för att behålla 2022 års nivå.
Sjuka fick betala mer. Högkostnadstaket för läkemedel har höjts med 900 kronor om året.”
Högerparti, inte arbetarparti SD talar gärna om svenska arbetares intressen, menar Tony Johansson. Men bakom retoriken har partiet gjort upp med den traditionella högern om en politik som framför allt gynnar människor med höga inkomster.
I den här valrörelsen får Sverigedemokraterna inte komma undan med att låtsas vara ett arbetarparti, tycker det oberoende fackliga idéinstitutet Katalys. Det är hög tid att klä av deras retorik.
– Sanningen är att SD är ett ekonomiskt högerparti bland andra.
### TONY JOHANSSON är senior rådgivare till Katalys. ### Han är doktor i ekonomisk historia, utbildad vid Lunds universitet.
Jag måste erkänna att Liljecronas hem från 1911 inte är Selma Lagerlöfs bästa roman. Jag tycker inte det.
Hon – är en av mina favoritförfattare. Boken – är lite för spretig och osammanhängande för min smak. Särskilt när jag vet att författarinnan kunde så mycket bättre. Men föreställningen – kära nån vad Västanå Teater förvaltar det bästa ur romanen. Succé igen i vårt åskådargäng.
Stort tack, Stinnerboms och alla ni andra i Berättarladan. Trivs.
### Ja, jag skrattade. Mer än vanligt i Västanås föreställningar. ### Ja, jag fick tårar i ögonen tre gånger. ### Ja, musikens rytm sitter fortfarande i kroppen när jag skriver detta.
Sven Liljecrona (Lars Qvarnström) lyfter sin älskade Maja Lisa (Margit Myhr). (Foto: Håkan Larsson)
Jag är en lojal typ. Är jag anställd så försöker jag jobba för firmans bästa så gott jag kan. Fast visst har det kliat i fingrarna ibland.
1980-tal, centerstämma i Värmland och jag är utsänd för att bevaka mötet. Tidningen heter Värmlands-Bygden, kommer ut en dag i veckan och det är människorna i salen nedanför mig som äger den.
Lokalen heter Hyttan i Folkets hus, Karlstad, på scenen sitter mötesordföranden och sekreteraren och lika högt utefter ena långsidan sitter journalisterna. Det vill säga jag.
– Det ä’ fel färg på kommunist-tininga’! ropar en upprörd centerpartist på fjärde raden när tidningen hamnat på dagordningen och då sneglar alla på mig. Ett instämmande mummel hörs mellan raderna.
Jag tittar ner i mina anteckningar och tiger. Tror de jag tänker begära ordet? Nej du, jag är utsänd journalist och ingen politiker.
Vevar vilt Till saken hör att tidningen nyss har fått ny chefredaktör. En vilt vevande skribent och chef som inlett sin bana på det gröna bladet med att byta färg på tidningsnamnet på förstasidan. Från svart till rött. För säkerhets skull har han sedan publicerat en utförlig och positiv artikelserie om det kommunistiska Kuba.
Av alla ämnen att skriva positivt om.
Lojal, sa jag. Inte farao begär jag ordet och säger som det är till de arga i salen. Att jag visserligen har ett radikalt förflutet men aldrig varit någon vän av Kuba. Att jag ivrigt försökt få nye chefen att låta bli att trycka de ömsinta draporna om Fidel Castros rike. Att vi har viktigare saker att skriva om i kärnkraftens Sverige och avfolkningens Värmland. – Det är fel färg på kommunist-tininga’! skrek den arge.
Befängd idé Jag får lust att ställa mig i talarstolen och ropa tillbaka att det väl är helt rätt färg i så fall …
Men jag tiger. Lojal mot yrkesrollen. Lojal mot tidningen jag jobbar på.
Den finns inte längre förresten. Suck.
Foto till ett reportage jag gjorde i Värmlands-Bygden om fredsvännen och konstnären Robert Jäppinen i Ransäter.
### 40 år senare tycker jag fortfarande att det var en befängd idé att skriva och skryta över Fidel Castro inför mina vänner bönderna i Värmland. ### Hur länge vägrade Centern kalla sig borgerligt parti? ### Jag har glömt vilket år de ändrade sig.
Jo jag vet. Snart är det val. För mig väger de två K:na tyngst när jag väljer.
KLIMATET. Den viktigaste frågan av dem alla får alldeles för lite uppmärksamhet även i denna valrörelse. Jag fattar inte varför.
Naturvårdsverket har fattat: ”Den klimatförändring som idag äger rum är mycket påtaglig: Jordens medeltemperatur torde inte ha varit så hög som nu på cirka 125 000 år. Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren, vad gäller koldioxid är koncentrationen högre än på miljontals år. Koncentrationen av koldioxid är idag ungefär 50 procent högre jämfört med förindustriell tid, i första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning.”
Alltså röstar jag på ett parti som kan läsa både termometer och forskarrapporter.
KLYFTORNA. Senaste undersökningen visar att det gick 102,8 städare på en av de 50 högst avlönade börsbolagsdirektörna, sett till inkomsten år 2024.
LO har undersökt: Snittinkomst för storbolagsdirektörerna är 2,8 miljoner i månaden. Det motsvarar 77 industriarbetarlöner. 1980 tjänade den ekonomiska eliten motsvarande 9 industriarbetarlöner.
Alltså röstar jag på ett parti som vill minska klyftorna.
Tidö går bort Nu vet du vad som avgör mitt val. Sedan är förstås kulturpolitik, välfärdsfrågor och solidaritet viktiga. I det Sverige jag längtar efter visar staten inte ut 78-åriga tanter som bott här en halv mansålder. Jag kräver av min förtroendevalde att hon eller han ska känna att alla människor är lika mycket värda. Känna sa jag.
Tidö går bort. Mer säger jag inte, det är ditt val. Men han heter Håkan och bor i Karlstad.
