Kreativt folk – SVENSSONS SLÄNG

Vad är y?

Jag fortsätter min strävan att försöka förstå världen.
På Facebook dyker den här matematiska uppgiften upp:

y x y + y = 90

Den kära vännen och naturvetaren är erkänt matematiskt lagd. Förr lämnade hon jämna pengar på Konsum.
– Vad är y? frågar jag henne och strax därpå AI.

Vem tror du vann?

### Svar: AI vann över Ia.
### Vete hundan hur det går till.

En favoritpoet får liv på Gjuteriet

Lördagseftermiddag på Gjuteriet. Karlstad Bokcafé har bjudit in Åsa Beckman för att tala om Sonja Åkesson. En poet som jag misstänker var favoritpoet på 1960-talet för många av oss i publiken.

Åsa är författare och biträdande kulturchef på Dagens Nyheter. Framför allt är hon uppväxt med Sonja Åkesson som vän i familjen. I familjealbumet finns fotot av ett födelsekalas där poeten vilar på mage i gräset, i Åkessons egen dagbok finns Åsa själv nämnd.

Det blir det bästa bokcaféprogrammet på länge. Vi bjuds på många privata minnen av poeten, samtidigt som hennes innehållsrika liv beskrivs.

Dikterna kommer för mig
Självbiografi, Vara Vit Mans Slav, Ska bli sjuksyster jag, tralala… När jag kör hem efteråt genom minnet av det fina föredraget och samtalet efteråt kommer dikterna för mig.

Vänta, skrev jag inte en replik till hennes Självbiografi, den som själv var en replik?

En natt under pappaledigheten
Hemma i Forshaga kryper jag ut i den yttre snedgarderoben. Där, längst in bland höstfuktiga flyttkartonger, ligger den i en plastficka sedan senaste döstädningen. Noga maskinskriven en natt under andra pappaledigheten 1981.

Den gången var föräldraledigheten en både rätt ny och viktig del i våra liv. Hur var det jag sa till gubbarna i Sunne på parksoffan vid lekparken på Brårud.
– En vill ju vare hemme när barna ä små.

De äldre herrarna tittade eftertänksamt på mig när jag tog barnvagnen och gick.

### Här nedan är dikten jag skrev, publicerad i Smålands Folkblad och Värmlands Folkblad för 45 år sedan.
### Hade jag inte fått impulsen att krypa längst in i snedgarderoben nu så hade den snart varit utplånad av tid och fukt.
### Se den som en hyllning till den fina poeten Sonja Åkesson och ett mycket bra program på Gjuteriet.

SJÄLVBIOGRAFI
(Pappaledig replik till Sonja Åkesson)

Jag lever ett lugnt liv
på Villagatan 33 om dagarna
Byter blöjor och torkar snor
och damm
och värmer koljapuré

Jag lever ett lugnt liv
bland puréer ur prisgrupp 1,2 och 3
där ”klickljudet garanterar oöppnad burk”
Jag är man
Jag hade en mans uppväxt
Fick moped i tid
och slapp lära mig dansa
Drömde om elefantbild i Bildjournalen
Smörgåsarna bredde morsan

En sort, med korv, ställdes fram under folie
handsvettiga folkparkskvällar när
Four Seven spelade
och pubertetens trevande tankelekar
inte på långa vägar hade närmat sig
klickljud enligt
Lagen om föräldraledighet

Jag lever ett lugnt liv
Så lugnt som när
två par barnaögon letar hungrigheter
När munnar äter, skriker, skrattar, jollrar,
just lärt sig fråga, fråga och fråga,
eller bara hittat spik, skruv och knappnål
att knapra på
När händer griper, armar kramar,
fötter hinner men inte ben

Jag lever ett lugnt liv
Nu har den mindre bajsat
Den större klämmer fingrar
Nu måste vi äta, det här är visst gott!
Var är snibbarna?
Nu måste vi bädda
Nu måste vi äta igen, det blir koljapuré
Har lilla syster ont i magen? Var?
Det kan hon inte säga nej. Blindtarmen?
Nu måste vi skynda, mamma
kommer snart, (hon som vi redan
lever genom), då

måste vi vara fräscha här hemma
alla tre, så hon märker
att vi trivs
Fråga hur hon haft det på
jobbet och så –
Ute i livet

Hej älskling, hur har du haft det
på jobbet i dag?
Vi?
Vi lever ett lugnt liv.

Sven-Ove Svensson
Sunne, januari 1981

Oväntat snäll vid bokfestivalen

EDIT: Mitt uppträdande är flyttat till Värmlandsscenen kl 11.00, fredag 6 november.

Dom kan då få till det!
Så här börjar presentationen av mitt framträdande på Bokfestivalen på Nöjesfabriken i Karlstad på fredag den 6 november:

Snällt skrivet av arrangörerna och snällare blir det. Klicka på länken här nedanför så ser du.
Kom gärna och lyssna.

LÄNK: hela presentationen av mitt framträdande

Tjohoo!

Konstnärer i vår vardag

En dag pratar jag om skrivande med en medmänniska. Snart kommer vi in på alla dessa vardagspoeter.
Just då inser jag att det finns bildkonstnärer också i vår vardag. Det gäller bara att se.

Vardagspoeter? De stöter jag på lite varstans.

Larmpoet:
– Minns du översvämninga i Årjäng? Å ja tog förste larmet.
Traktorpoet:
Han från kommunen som var så stolt över alla finesser på sin nya traktor, när han stannade på gångvägen utanför oss och förevisade.

Poeter i alla jobb
De finns i alla yrken, poeterna.
Fotografen som kom på att vi skulle göra reportage per uppblåsbar båt i Karlstads underjord.
Sågverksarbetaren som gav sig katten på att lägga norra Europas jämnaste kant på virkespaketen.
Mjölkbonden och hennes man som levererade prickfri mjölk i 50 år.

Gör livet vackrare
När vi sitter vid köksbordet och pratar ord inser jag att det finns vardagskonstnärer också. Sådana som lägger tid, kraft och känsla på att göra livet lite vackrare att se på.

Den senaste tiden har den kära vännen och jag talat ofta om en av dem. Nämligen grävmaskinisten som lägger ner sin själ i att göra jämna dikeskanter vid vägbygget från Karlstad och upp genom vår kommun. Slänten ser ut som om man kärleksfullt brett den jämn med smörkniv.

Hur gör han? säger vi. Eller hon.
Hur kan man? Med en grävskopa?

I går när jag åkte hem såg jag att det fanns många av dem.
Tack för vackerheta, ni som sitter vid spakarna!

### En annan vägkonstnär noterade vi för några år sedan längs samma väg.
### Jag återkommer till den utsmyckningen.

”En fin rad med svalor”

TELEFONÖREN ringer.
– Har du sett’et? säger han uppbragt, nästan ettrig.
– Vadå?
– Di ha tage bort dom?
– Vilka då?
– Luftledningera! Det finns inga luftledningar kvar. Detta ä bedrövlitt! Gör nôt!!!

– I fjol hade Ellevio 13 procent kvar av dom luftledningar som går till hushållen, några hundra mil bara, mässar jag. Har du inte upptäckt detta förrän nu? Till och med längs min barndoms grusväg långt borta i skogen har dom tagit bort stolparna.
– Ja ja ja. Jag har haft lite skit på visire. Ja såg’et inte.
– Du har väl inget visir på mopedhjälmen?

Det sista hör han inte. Inte vill han lyssna när jag försöker hävda att miljön blir säkrare för fåglarna heller. Ingen ledning att flyga på och skadas av, ingen att få stötar av.
– Dä ska va ledningar i lufta, suckar han. Dä har det alltid vart. Å där ska dä sitta en fin rad med svalor. Eller en ormvråk på stôlpen.

Allt ändrer di på.

Berättelser vid brasan

På lördag kl 13-16 blir det Berättelser vid brasan i hembygdsgården i Nor, Trossnäs.
Jan Bondesson släpper sin nya bok Öjabosagan. Det blir också öppen scen, där vi är en rad författare som medverkar.

Fika och bokbord.

Kom gärna!

Njutning

Att plötsligt nysa rejält är en ofta förbisedd njutning.

(Gammalt Grossbolstorps-ordspråk)

Man får trivas – också

Per Inge, dagens färdledare, parkerar vid Coops parkering i Skived. Därifrån vandrar vi raskt förbi skolan och småningom förbi en hotfull skylt vid bommen långt borta på vår egen lokala Bergviksväg:

”Jakt pågår”.

Nåja, vi hör visserligen en rejäl sprängsalva då och då, men några löddriga älgjägare ser vi inte till en vecka för tidigt. Inga älgar heller. Däremot ser vi solen när vi strävar söderut. Solstrålar silar mellan granar och tallar, daggen blänker i lingonris och spindelväv, grusväg blir till gräsväg, småningom stig och slutligen svårgenomtränglig sly.

Men vi gåvo icke tappt!

Efter nära hälften av förmiddagens 15 000 steg bänkar vi oss på verandan till ett ensligt beläget torp. Ägaren har gett oss lov att slå oss ner en stund i denna idyll mitt i skogen.

Samtalet vid fikastunden pendlar mellan regeringsförhandlingar och de erikgustafgeijerska släktförhållandena. Det senare beror på att Per Inge förgyller stunden i solen vid det gamla torpet med att recitera härliga nonsensverser av Hugo Hamilton, både ur eget och ett mer maskinellt minne.

En berikad förmiddag att minnas.

Hur orkar jag?
Ibland brukar mina vänner undra över hur jag kan skriva så ofta att jag trivs. När världen och Trump och glaciärerna och regeringsförhandlingarna och Putin och Musk och press-ofriheten i Turkiet är som de är.

Då brukar jag tänka på förmiddagar som den i Skivedsskogarna i torsdags. De finns, de med. Du får trivas – samtidigt som en annan del av din hjärna muttrar. Hon kan hålla två tankar vid liv samtidigt, den. Vete hundan hur hon gör.

Trivs.

Fränt ord

En spännande egenskap hos ord är att de ibland far i väg och börjar betyda något helt annat.

Rolig betydde förr att någonting var lugnt och stilla. Hemsk var när något hörde till hemmet. Knorra betydde rulla ihop och alkohol (från arabiskans al-kuhul) var ett pulver man färgade ögonlocken med.

När allt var fränt
På 1960-talet hade vi det tuffa lilla ordet frän. Det var precis vad den här unge mannen ville vara. Cool kanske kidsen sa någon generation senare. I dag vet jag inte. Häftig? Grym? Någon amerikansk förkortning?

Nu för tiden minns inte ens ordböckerna min ungdoms ”Fränt!”. De tror att det ordet bara handlar om skarp smak och vass kritik.

Fränt.
Där lura’ vi dom bra.

Välkommen lördagsgäst

Undrar hur vissa djur fick sina namn? Kopparödla, salamander och steglits till exempel.
Eller rådjur.

Rå-djur? Är dom övernaturliga dom?

Varför paradisäpple heter just paradisäpple är lättare att förstå, tycker den här unga finsmakaren på vår tomt i går.

Jag säger som jag brukar när vi får hjälp att städa tomten:
– Välkommen åter min fine vän!

(Foto: Frida Fridlund)