Dumheter – SVENSSONS SLÄNG

Årets Tölare utsedda

Skenrepubliken Tölighetens symbol. Stôbben.

Den värmländska skenrepubliken Töligheten har beslutat ge priset som Årets Tölare till Simona Mohamsson, Johan Forsell och den så kallade trollfabriken (SD).

Det är första gången priset delas mellan flera tölande och andra gången priset går till någon utombys. 1999 fick Bosse Ringholm det efter en sällsynt energisk upprepning av samma svar vid en presskonferens.

Början till en tråkighetens union?
Samtidigt har skenrepublikens president, tillika gatsopningsstrateg, Valdemir Efraimson, beslutat att skenrepubliken Töligheten ska skriva till de tre utländska orterna i den så kallade Trinity of Tedium (De Tre Trista) och erbjuda dem ett samarbete i tråkighetens tjänst.
– Kanske elvadagers gruppreser te mellansvenske McDonaldsrestauranger å döe stasskärner, kanske dä’ kunde va nôt?

De tre orterna i tråktrion är Dull i mellersta Skottland, Boring i västra Amerika och Bland i sydöstra Australien.

Otur va?
Du får faktiskt slå upp själv vad ortnamnen betyder på svenska, ordet tölig också, och efter det kanske det är lämpligt att du börjar fundera över hur man kan motivera att ge årets pris till dem det nu ges till vid nästa prisutdelning efter att någon spelat tölig musik på gnälligt instrument och någon sjungit republikens nationalsång ”Tölar bäst som tölar väääldigt lääänge” hälsar president och tillika gatsopningsstrateg Efraimsson.
– Tölitt, va’? tillägger han och startar nya lövblåsen igen.
Den är tölig den.

### Samtidigt hälsar skenpresident Efraimson att beteckningen ”trollfabrik” på SD:s hårt arbetande datamaskinskribenter egentligen är missvisande och grovt bortistôll.
### – Di ä’ ju redan trôll, då behöver di inte fabriseres. Di finns ju.
### – Men töle kan di. Di ä’ välkomne hit in i Töligheten när di vill.

En tölig gren.

Tölitt bôs.

Berättelsen om Stor-Ful-Jäveln och min halsduk

Jag har en Stor-Ful-Jävel i mig. Djupt inombords.
Utanpå är jag snäll och beskedlig och går att ha i möblerade rum. Till och med tankarna mina är varma.
Men mitt i snällheten slår han till ibland, SFJ. Tyst så bara jag hör.

– Den där kulan som svedde Donald Trumps öra, kunde inte den ha …
– Infantino, FIFA-chefen. Kunde inte svensken som ser så beskedlig ut bakom honom på alla podierna på fotbolls-VM, kunde inte han råka snubbla och stöta till chefen sin så att …
– Anfallskrigare Putin, kunde inte han få en Kreml-krokan i huvet varvid …

Usch, säger jag sen. Fy. Tänk inte så. Du är humanist Svensson.

Fanns ingen skugga
Kunde jag inte åtminstone ha fått tänka några malliga tankar under stadsloppet i Karlstad? Den där kvällen när solstaden inte ägde ett enda moln, ingen vind heller, och varenda termometer i stan hade fastnat på 26 grader.
Plus.
I skuggan.
Om det hade funnits någon skugga vill säga.
Det fanns det inte på banan vi strax skulle springa.

”Löpbands-innespringar-mesar!”
Folket tittade underligt på mig innan starten.
– Jaså har du halsduk du? sa folket och skakade sina huvuden.
– Amatörer! tänkte den fule inom mig. Klåpare. Blindstyren. Bålnötter. Knölfötter. Apsvansade analfabeter, insjöbanditer, erbarmliga plattfötter, stendöva stallknektar, lekstugefasoner, rena snurren, rena vansinnet. Stugsittare. Dubbelklickare. Energibartuggare! Löpbands-innespringar-mesar!! Mellansulefetischister!!!

Ty där runt omkring mig såg jag den ene unge mannen efter den andre med blankpolerad hjässa utan keps. Den ena unga damen efter den andra med mörkt hår utan keps. Båda sorterna bar gärna mörk t-tröja.

Kul för solen, tråkigt för dom. När starten gått sprang de förbi varenda vätskekontroll för att vinna sekunder.

– Käre vänner, käre stackers stôller, tänkte den fule inuti mig. Ni vinner för höge farao inga sekunder när ni kutter förbi alle vätskekontroller när det är 30 grader varmt i sola. Minst. Ni förlorer minuter.

Nio till sjukhus
Blanka hjässor, svarta hårmanar, mörka tröjor, 30 grader i solen. Minst. 50 minuter efter startskottet var det kaos i målet. Löpare som ramlade, löpare som svimmade, löpare som stöp med skallen före i gatstenen.

När medierna summerade kvällen hade nio personer fått åka till sjukhus för att få dropp. Även polisen fick frakta torrkörda löpare.

Kanske några av dem hade fnyst åt den röda snusnäsduken runt min hals på Tingvallabron innan start?

Nästan oberörd
Ja, jag hade en blöt snusnäsduk nära halspulsådrorna, ty jag har löpt varma långlopp förr. Ja, jag vattnade den flera gånger innan starten och sedan vid varje vätskekontroll. Ja, jag drack själv och hällde dessutom vatten i min ljusa kepa flera gånger.

Fortast sprang jag inte men jag kom i mål praktiskt taget oberörd av solen och värmen. Tack våta kepa, tack dyngblöta snusnäsduk för det.

Fast det kan en ju inte skriva en självbelåten text om. En annan är väl ingen Stor-Ful-Jävel heller.

Bara lite.

”Har du en väska?”

Normalt tar jag inte in annonser på Svenssons släng. Inte ens gratisannonser. Du vet varför. Men den här var så viktig att jag var beredd att göra ett undantag. Vi måste alla försöka låta bli att
glömma bort Sveriges säkerhet.
Även den slarvigaste av oss.

/Sven-Ove

Här följer gratisannonsen:

När jag fick mitt utseende recenserat på torget

Mitt förhållande till oönskade försäljare är kluvet.

Jag gillar de tjänster som Telia säljer oss men jag var inte imponerad när dess kundtjänst skrev att de inte kan ringa.

Härom dagen var det en hurtig telefonförsäljare från ett annat företag som inte kunde mejla, sa han.
– Kan du inte mejla?!! Du var mig en omodern en, svarade jag (75) den unge mannen (ca 27) och lade på.

Kommer fort ikapp
En förmiddag på vår resa i västerled stötte jag på tre försäljare på ett torg. Den kära vännen och ett av våra barnbarn hade gett mig frigång när de själva skulle gå och shoppa kläder i dambutik.

Jag strosade runt och letade som bäst efter biblioteket på orten. Då kommer den mest drivande av de tre gatuförsäljarna fort ikapp mig, snett bakifrån.

Jag vänder mig om, ointresserad. Nu säger han glatt de sju orden som numera blivit bevingade i familjen.
– Hej! Du ser helt underbar ut idag!

***

Vi har aldrig setts varken förr eller senare.

Jag har ingen aning om vad den unge mannen försökte sälja till mig men hans ord på torget väcker många frågor. Här är två:
– Helt?
– Idag?

Alla ursäkters moder: strax-före-start-ursäkten

Har du varit med och sprungit några lopp i ditt liv så vet du hur det brukar låta dygnen, timmarna, minuterna före start.
– Jag är så dåligt tränad.
– Räkna inte med mig.
– Jag är glad om jag orkar runt.

Sedan går startskottet och då är varenda jäkel topptränad, särskilt första kilometern.

Vad säger du nu då?!!
Amatörer! säger jag. Själv har jag gått och blivit 75, det blir ingen människa starkare av och dessutom är det 25 år sedan förra landsvägsloppet. Hur gör man, har de chips på nummerlappen nu för tiden? Hur går målgången till? Är det upprop i förväg?

Jag har haft en treårig knäskada och sedan sista Göta-Joggen fick jag dessutom lov att vila i åtta år på grund av diskbråck i nacken och för ett tag sedan måste jag äta cancermedicin i flera år. Den räddade mitt liv men bröt ner muskler ännu mer än vad åldern gör. Jag säger bara: fatigue… Vänta, glöm inte björk och gräs. Jag har ju haft besvär med pollen också, de senaste två åren.

Vad säger du nu då, spoling?
Inte har jag hunnit träna heller, nämnde jag det?

Länk: startlistan
Länk: banan

Som drönare i närmsta anfallskrig

– Såg du partiledardebatten på tv?
– Nej. Det är politik jag är intresserad av.
– TV-debatter är väl politik?
– Nej det är det inte. Det är bara korta hela tiden upprepade talepunkter som susar förbi likt ett gäng drönare i närmsta anfallskrig.

Ingen lyssnar artigt.
Ingen svarar eftertänksamt.
Ingen låtsas att den andre har ens en millimeter rätt i minsta sak.

Tv-formatet kräver konflikt, ju oförsonligare desto bättre. Ettrigast ansikte bäst tv.
Ingen får tala färdigt. Vi tittare får aldrig höra klart.

Dessutom är de för många för att det ska bli hanterligt i mitt vardagsrum.

### Nej, jag ser inte ofta debatterna. Debatt betyder ”meningsutbyte, överläggning”, inte uppkast av tränade repliker om Tora, 62.
### Jag tycker inte om inövade talepunkter. Släpp orden fria.
### En bra debattör ska ha både öron och mun. Dessutom ska hon eller han kunna dra på den där munnen ibland. Var sjunde minut minst. Ge dem chansen till det.

Byt format.
Rösta bort två av dem, du vet vilka.
Helst fler än två förresten.

Blöta finger-metoden

Varför skrev inte Värmlands Folkblad en rad på nyhetsplats om första maj-demonstrationerna i Värmland?
Det är vi fler än forne VF-vikarien Curt Hagquist som undrat.

Svaret är att VF vill ge läsarna vad man bedömer att de vill ha. Inte vad tidningen själv vill ge.

Tidningsutgivning enligt Blött-finger-i-luften-metoden. Det är så all buskis, populism och i förlängningen folkförakt föds. När du inte har någon egen linje att stå för. När du förtränger begrepp som folkbildning.

Klickbladet
Resultatet blir: Klickbladet.

En klick bestämmer att klicken med pekfingret bestämmer. Till slut kommer det bara att bli Färjestads BK (på sporten), Lars Lerin (på kulturen), Karlstads kommun och Region Värmland (om politiken) som min tidning skriver om. Allt annat får för få klick, eftersom det inte bor lika många som kan klicka i till exempel Munkfors.

De är förträffliga ämnen allihop, de där fyra, men det blir lite ensidig kost. Vem vill äta bara köttbullarna på ett smörgåsbord?

### Förr brukade jag säga att det var en motståndshandling att prenumerera på fôlkbla’t.
### Förr vågade tidningen vara just ett spännande smörgåsbord med både brett och smalt material. Då, när man begrep att vi som läsare är olika personer måndag morgon och lördag eftermiddag.
### Förr vågade man närma sig möten, arrangemang och manifestationer. Till och med på första maj och med penna i hand.

Då när man ville nå’t med tidningen.

Klipp från Värmlands Folkblad 11 maj 2026.

– Publicerar du detta nu, Svensson? Efter drygt en månad?!!

– Ja ja… Jag har väntat med att publicera inlägget. Folket på VF är ju mina vänner och jag vill varken dem eller folkbladet illa. Till sist bestämde jag mig trots allt för att ändå publicera inlägget.

Det är så tölitt med bara köttbullar.

Tidö leker Tvärt emot-leken

Kommer du ihåg den gamla Tvärt emot-leken?
Inte jag heller.
Men så får jag se Tidö-laget på tv och då är den leken lätt att minnas.

Tvärt emot-leken är en fartfylld och klurig lek som går ut på att svara fel på enkla frågor. Målet är att snabbt svara ”ja” i stället för ”nej” och ”nej” i stället för ”ja”.

Redan där är Tidö-flickorna och pojkarna mer vältränade än de flesta.

Påstår motsatsen
Fast det är när vi kommer till nivå två de når sitt verkliga mästerskap. Då när man ska häva ur sig fullständiga meningar som är raka motsatsen till verkligheten.

Låt säga att Vänsterpartiet och Miljöpartiet länge har tyckt att kollektivtrafiken i Sverige måste bli billigare. Mycket billigare. Då mår klimatet bättre och vanligt folks plånböcker med.
– Det är vi emot, sa Tidö.

Sedan kom de på att det är Tvärt emot-leken de leker.
– Det är vi väldigt för, sa Kristersönerna och Buschorna och hon som ska åka ur. Nu har vi hittat på att det ska bli så. Betala hälften för månadskortet, det räcker.

Låt oss säga att C, S, V och MP länge har tyckt att tonårsutvisningarna är förfärliga. En skam för Sverige är de.
– Det tycker inte vi, sa Tidö.

Sedan kom Kristersönerna och Buschorna och hon som ska åka ur på den där leken igen. Visst ja, vi leker Tvärt emot.
– Det har vi tyckt hela tiden. Så nu avskaffar vi dom. Usch va’ dumma dom där utvisningarna är.

Lika illa om tre år
Fast det gjorde de inte riktigt. Det är ändå Tvärt emot-leken vi leker, tänkte de. Så om tre år är det lika illa igen. Tvärt emot mot vad vi sa’. Bra va’?

För då kommer 21-årsutvisningarna.
– Bra, sa den ene Tidö-stödpartisten till den andre.
(Du vet, de där främlingsfientliga som inte satt med i regeringen men styrde den ändå).
– Bra. 21 är oslagbart. Det vet ju alla. Ska du eller jag beställa flyget?

### Här är några exempel på frågor och svar som Tidöpartisterna brukar använda som grundträning vid sina seminarier. Kom ihåg att du måste svara snabbt, det gäller att träna tills ljuget sitter i ryggmärgen:
### Fråga: Är snö vit?
Rätt svar i leken: Nej!
### Fråga: Brinner en eld?
Rätt svar i leken: Nej!
### Fråga: Kan en fisk flyga?
Rätt svar i leken: Ja!
### Fråga: Minns Jimmie Åkeson nåt?
Rätt svar i leken: Ja-a.

Det våras för hånet

Glassätande moderat statsminister och finansminister som hånar svenska arbetares första maj-tradition.

Historielös Timbro-slyngel som hånar den sjuke före detta Timbrochefen, moderate chefredaktören, landshövdingen (och mycket mer) Mats Svegfors och hävdar att denne har ”det intellektuella djupet av en vattenpöl”. Bara för att Svegfors från sin sjuksäng upptäckt hur oumbärliga människor från andra länder blivit i svensk sjukvård.

Liberal partiledare som hittar på parollen som hånar alla de svenskar som kämpar med att försöka skaffa mat för dagen åt sina barn. Parollen? ”Fördubbla antalet miljardärer!”.

KD-ledare som hånar alla de välmenande kristna som gått före henne i historien, genom att bjuda in till ”Bärs med Busch” på Kristi himmelfärdsdag, tillika folknykterhetens dag. Av alla dagar. Av alla kristdemokratiska märkesdagar.

Sverigedemokrater som hånar tonåring efter tonåring som kämpat år efter år med skola, språk och jobb. Hånar dem genom att se till att partiets lydregering visar ut dem, skiljer dem från familj och vänner – fast de gjort allting rätt.

Det våras för hånet.
Högerhånet.

Högerflinet.

Min nya bok, boksläpp 21 maj

Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga.
Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.

Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.

I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.

Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.

Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:

SANNINGEN OM FORNGUDEN

Gammal fornnordisk gud
drabbad av urinläckage

Pinkoden.

Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll.
– Snäll? Du?
– Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.

I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.

Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines:
– Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.

Provläs: klicka här.

För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta:
Läs denna bok.

BOKSLÄPP 21 maj
På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.

### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand.
### Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.

### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.