Dumheter – SVENSSONS SLÄNG

Dödskramen

Varför får den här kramen mig att tänka på det gamla värmländska uttrycket ”sälje taska te räven”?

Bildligt alltså.

Billigt med för den delen.
Priset blev inte ens 30 silverpenningar.

Vila i frid, liberalism. Du dog med en kram. Den var inte hjärtlig ens.

När pennan tiger

Nej. Jag har inte haft februarilov.
Det är inte därför bloggen varit tyst.

Vintern har varit fin. Den kära vännen och jag har tränat på gymmet i källaren under Deje badhus. Vi har räknat fågelarter vid matningen utanför köksfönstret. Just nu är vi uppe i 23 arter, en glad och bra vintersiffra för oss. Vi har haft två fina katter på besök, Misa (den reserverade av dem) bestämde sig plötsligt för att adoptera mig. Känslan när en klok katt som inte går att lura tassar in i rummet där jag vilar middag, smyger upp på min mage och börjar kurra och snutta på min mjuka julklappsmorgonrock. Den känslan är underbar. Februaris bästa belöning, tätt följd av att jag fick förmånen att uppträda inför Värmlands idrottshistoriker tillsammans med Erik Bengtson, min inspiratör sedan gymnasieåren, och av att snön uppe på ängen intill oss var härligt pulsbar i veckor. Jag vet ingen bättre löpträning.

Vintern har varit förfärlig. Nu erkänner till och med staten Israel att över 70 000 människor har dött i kriget i Gaza. I Ukraina fortsätter Vladimir Putin att döda demokrater. Här hemma har en majoritet i riksdagen tagit det skamliga beslutet att det är klokt att låta barn växa upp i vårt land, lära dem svenska, ge dem omsorg på förskola och utbilda dem i grundskola och gymnasium – för att sedan på värsta sverigedemokratiska sätt kasta ut dem, ut ur vårt land.
– Hej då. Vi bare skôja. Du va’ inte välkommen.

Det har varit en vinter.

Min årliga ilska när orättvisan växer

Dags igen för mitt årliga inlägg om det som norska Klassekampen en gång kallade ”Pampene på pengesekken”.
Hur många industriarbetare behövs det för att slita ihop till en toppdirektörs inkomst?
Hur många skolstäderskor som mamma?

Det är LO som varje år undersöker hur orättvist klassamhället Sverige år. De kallar undersökningen Makteliten och den kan få vem som helst att se rött.

1980 var klyftorna som minst under min levnad. Då gick det 9 industriarbetare på en av de 50 högst avlönade vd:arna inom börsbolagen.
2024: 77 industriarbetare.

Bedrövligt.
Se rött!

### Här är undersökningen: Makteliten – lämnar resten bakom sig
### Det gick 102,8 städare på en toppdirektör.
### Se rött. Kräv rättvisa. Kräv jämlikhet!

Samtidigt kommer svenska banker med en egen undersökning. Svenskarna blir lyckligare med högre lön, säger den. Men – gränsen går vid 50 000 kronor, sen blir vi inte mycket lyckligare.

Fundera på den.

Facktoppar byter sida

”Friskolorna rekryterar inte bara lobbyister från toppolitiken, utan också direkt från lärarfacket.”

Byter de åsikt om marknadsskolan? En artikel från en av mina favoriter bland granskare: Klägget.

Klicka och läs artikeln:
Friskolelobbyn rekryterar facktoppar

Granskningsinstitutet Klägget
Så här presenterar granskarna sig själva: ”För att uppnå målet om en levande demokrati har folkrörelsen Skiftet instiftat granskningsinstitutet Klägget. Vi är partipolitiskt oberoende, och vi granskar och avslöjar klägget som undergräver vår demokrati.”

Ordet klägget
Det var Håkan Juholt som en gång hittade på det numera bevingade ordet klägget om personer som vandrar mellan politik, näringsliv och lobbybyråer.

Ett bra ord.
Synd att det behövs.

Trump och tanken med Grönland

Dagsvers om den store geografen och golfbanebyggaren i väst.

Han står där i väst mä slipsen på sne’
å glor ut på isen där snöstôrmen yr
”Den här öa, ho måste bli min!
Varenda isflak å igloo å isbjörnsskinn”

”Greenland, dä hörs ju på namne’
So close to ICE-land and all

Dä finns ingen bättre plass för en green.”

Viktor Root

Bilden skapad av mig och AI i januari 2026.
Lägg särskilt märke till hur fint det djupfrysta håret står emot nordanvinden uppifrån Siorapaluk.

Under ytan med herr D. Trump

Ibland känns världspolitiken som en dålig realityserie. Sen dyker Donald Trump upp i rutan och bevisar att man alltid kan sänka nivån lite till.

Senast: idén att USA på något sätt skulle skaffa Grönland. Som om ett folk, ett land och en kultur vore ett fastighetsobjekt på Manhattan: “Great location, lots of ice, we’ll take it.”

Det är nästan gulligt om det inte vore så allvarligt. För bakom skämten finns en gammal unken tanke att starka länder kan peka på en karta och säga: “den där vill vi ha”. Som om självbestämmande vore ett tillval, inte en rättighet.

Grönland tillhör grönlänningarna. Inte USA. Inte Danmark. Inte någon miljardär med storhetsvansinne, orange uppsyn och egen social medieplattform.

Glöm inte hackan
Finns det då ingen bättre great location att placera herr D. Trump på? Vänta, jag vet en. Vad sägs om planeten Mars? Där finns det verkligen lots of ice läste jag nyss. Han vill ju så gärna hacka is.

Vet du vad det bästa är med isen på Mars? Den ligger under markytan.
– Glöm inte ishackan, Donald!

Tihi.

Maskinsatiren slår till

Ibland är det som om maskinerna börjar lära sig satir nu också.
AI-sammanfattning i dagens Nya Wermlands-Tidningen:

Jag är kär i en maskin i en källare i Deje

Vi har fått ett nytt smultronställe.

Att jag trivs med biblioteket det visste jag. Liksom i skogen, på nya badhuset, utmed löpspåret, framför datorn och på en viss gammal kraftstation en bit norrut.

Men på gym? Trivas på gym? Det som var så enformig träning när jag var remitterad för många år sedan efter en löpskada.

Ja faktiskt.

Vattnas i munnen
Nu för tiden är det inte bara när jag drar på mig löparskorna som det börjar vattnas i munnen. Det vattnas när jag checkar in i källaren på nya badhuset också. Gymmet. De har nya maskiner och mitt program är bra. Karin S som gjorde programmet tog klok hänsyn till mitt gamla diskbråck i nacken.

Så nu är jag kär i en maskin i Deje. Kamrat Bencurl. Den kärleken var jag inte beredd på.

Vi har dejt igen i morgon, han och jag.
3 x 10 reps.

Dreggel, slurp.

Fotograf på gymmet:
Den kära vännen, alias Träningskamraten.

Liten lärobok i att göra ful-slut

I Karlstad har företaget Biltema skrivit en lärobok i hur man inte ska bete sig i ett förhållande:

Kapitel 1. Hur man gör slut per mobil.
Kapitel 2. Hur man väljer fel tidpunkt.
Kapitel 3. Hur man kastar alla gamla fina minnen.
Kapitel 4. Hur man vägrar prata om saken.
Kapitel 5. Hur man funderar på att föreslå ett deltidsförhållande framöver. Vissa timmar.

### Biltema.
### Fultema.
### ”Vi har lösningen”.

Den traditionella minneslistan

Jag är en blyg liten viol. Därför lägger jag bara ut tre länkar när det nu är dags att minnas några valda inlägg på bloggen 2025.
Klicka på länken.

Först här:

Skamligt
Hur många städerskor behövs det för att tjäna lika mycket som en av Sveriges 50 högsta direktörer?

Sedan här:

Se där en 50-årspresent. Hurra!
Gissa vem som frontar Forshaga-delen…

Samt här:

Då blir det roligt
När det blir alltför illa härsknar även jag till på härskarna. Därav denna dikt.

Men håll ut. Året är inte slut än.
Det kan rinna till igen.

### Vill du absolut läsa en favorit till i repris?
### Trevligt. Då rekommenderar jag att du väljer bland de här båda inläggen (en glad löpskildring samt ett flyktingtal på torget):
### Att göra en gammal medmänniska glad och Det kunde ha varit vi.

God Jul, medmänniskor.
Det har vänt nu, har jag sagt det?

Har alla sagt det?!

Bilden ovan: En tidigare version av mig.
Snabbt nedtecknad 1982 av den fine poeten Gunnar Ehne.
Millmarkôrn.