Glassätande moderat statsminister och finansminister som hånar svenska arbetares första maj-tradition.
Historielös Timbro-slyngel som hånar den sjuke före detta Timbrochefen, moderate chefredaktören, landshövdingen (och mycket mer) Mats Svegfors och hävdar att denne har ”det intellektuella djupet av en vattenpöl”. Bara för att Svegfors från sin sjuksäng upptäckt hur oumbärliga människor från andra länder blivit i svensk sjukvård.
Liberal partiledare som hittar på parollen som hånar alla de svenskar som kämpar med att försöka skaffa mat för dagen åt sina barn. Parollen? ”Fördubbla antalet miljardärer!”.
KD-ledare som hånar alla de välmenande kristna som gått före henne i historien, genom att bjuda in till ”Bärs med Busch” på Kristi himmelfärdsdag, tillika folknykterhetens dag. Av alla dagar. Av alla kristdemokratiska märkesdagar.
Sverigedemokrater som hånar tonåring efter tonåring som kämpat år efter år med skola, språk och jobb. Hånar dem genom att se till att partiets lydregering visar ut dem, skiljer dem från familj och vänner – fast de gjort allting rätt.
Texten nedan är från det färska pressmeddelandet. Det handlar om min nya bok Mopedisten som vägrade ljuga. Boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje torsdag 21 maj klockan 18.00. Kom om du kan.
Han har skrivit krönikor sedan gymnasietiden på 1960-talet och blogginlägg sedan hösten 2011. Läsarna, lyssnarna och tittarna har mött honom i Värmlands Folkblad, Värmlandsbygden, P4 Värmland och TV4 Värmland, på bloggen Svenssons släng och många andra håll. Från dagspress till löpartidskrifter till kulturtidskrifter.
I början av 1980-talet uppfann han dagsverspoeten och sanningssägaren Viktor Root som ivrigt följt honom sedan dess. Ofta på olika uppläsningar där publiken krävt en och annan sanning för att lättare dra på munnen.
Nu samlar Sven-Ove Svensson de bästa texterna från alla de här hållen. Boksläpp: Gamla Kraftstationen i Deje, torsdag 21 maj.
Den nya boken heter Mopedisten som vägrade ljuga. Titeln beror på att pseudonymen Viktor Root envist fortsätter att hålla sig till sanningen, så som han känner den. Så här kan det låta:
SANNINGEN OM FORNGUDEN
Gammal fornnordisk gud drabbad av urinläckage
Pinkoden.
Sven-Ove har gett ut 27 böcker och småskrifter och finns i 29 antologier. Han har skrivit drygt 1 100 krönikor i press, radio och tv, mer än 2 500 blogginlägg och uppträtt med egna texter nära 900 gånger. Målet från början var att var tredje krönika skulle vara rolig, var tredje kritisk och var tredje snäll. – Snäll? Du? – Ja varför inte? Kanske en naturbetraktelse eller barnhistoria.
I boken har han samlat några av krönikorna och blogginläggen, både nya och gamla texter. Dessutom en rejäl bunt med dikter av den förre ägaren till en numera exploderad hemgjord tryckkokare, Hr Viktor Root.
Efter en särskilt arg krönika i Värmlands Folkblad blev Sven-Ove till och med stoppad av läsare i orienterarskogen medan andra hann i kapp honom på den asfalterade banvallen i Forshaga när han åkte inlines: – Det är du som skrev om landstinget i tidningen va’? Tack snälla du.
För säkerhets skull avslutas texten på bokens baksida med ett tydligt besked så folk ska veta: Läs denna bok.
BOKSLÄPP 21 maj På torsdag 21 maj klockan 18 har Sven-Ove Svensson boksläpp på Gamla Kraftstationen i Deje. De tre som dyker upp med den finaste gamla mopedhjälmen får en bok gratis.
### Boken kan även beställas på webben via Bokus, Adlibris eller genom förlaget Books on Demand. ###Länk till boken på BoD (220 sidor, 120 kr plus frakt): klicka här så kan du även provläsa.
### Eller varför inte via mejl till sven-ove@telia.com? 120 kr plus frakt.
Första gången jag började ana att allt inte var som det skulle var när de skrev att varan vi beställt var skickad ”antingen med Postnord eller Schenker”. ”Antingen”? Vet de inte vilken distributör de har valt?
Nästa gång var när varan inte kom inom 3-5 arbetsdagar som de lovat. Inte inom nio arbetsdagar heller, när detta skrivs.
Tredje gången var när de lät bli att svara på mina mejl, fast jag skrivit till dem två gånger.
Fjärde gången var när de tackade för betalningen. Som de inte fått. Jag betalar inte för luft.
Femte gången var när de skickade mejl och bad mig ange hur nöjd jag var. ”Din åsikt är viktig”.
Sjätte gången var härom dagen, när jag läste på nätet att firman inte svarar på brev från Allmänna Reklamationsnämnden, ARN. Hoppsan!
### Tur att det går att be Klarna stoppa en betalning. ### Vi får väl sitta på den gamla slitna trädgårdssoffan en sommar till, den kära vännen och jag. ### Eller så kommer den om en liten vecka. Antingen med den ene eller den andre. Antingen antingen …
Brev till Märta Stenevi, Miljöpartiet. Bilden från onsdagens seminarium på Karlstads universitet om hot och hat mot politiker och journalister.
Måndag: Lyfter skrot i Deje, mest med benen. Gräver upp en stubbe hemma i trädgården. Sedan kommer en trevlig karl med en moped som jag ska få låna till ett piggt projekt. Det var några år sedan jag kickstartade någonting här i världen men efter en stund minns musklerna igen.
Tisdag: En av mina favoritsjuksköterskor, C i Torsby, ringer. Det gör hon varje halvår. På glad nordvärmländska berättar hon att mitt PSA-värde fortfarande är omätbart efter att sjukvården räddade mitt liv för några år sedan. Lycklig skriver jag de fyra favoritorden på Facebook ännu en gång: I dag firar vi. Det är livet vi firar.
På kvällen har vi möte här hemma med bokcirkeln. Boken vi ivrigt diskuterar är Didier Eribons Tillbaka till Reims.
Onsdag: Springer. Duschar och åker på Anderseminarium på universitetet. Val under påverkan. Blir det bara de mest hårdhudade kvar? frågar rubriken. Den syftar både på politiker och journalister.
Miljöpartiets före detta språkrör Märta Stenevi Wallin berättar hur det var att hamna i stormens öga, efter att någon skickat ett anonymt brev till partiets valberedning. Brevet anklagade henne för att skapa en toxisk arbetsmiljö på MP-kansliet. Expressens kulturredaktör Anna Gullberg läser ur de cirka 2 000 hat- och hotmejl hon tagit emot. Hon behöver bara söka på ordet ”äcklig” och läsa högt bland några av träffarna hon får, för att det ska vända sig inom oss. Det är två av seminariets programpunkter.
Victoria Svanberg och Anna Lundmark Lundbergh berättar om Erna-gruppens planer på Demokratiska, ett yttrandefrihetens hus i Karlstad.
Kan en maskin hjälpa oss skriva? Någon timme senare handlar det om artificiell intelligens. Karin Milles, professor i svenska vid Södertörns högskola och författare till boken Skriva med AI, talar i Tingvallakyrkan. Arrangörer är Värmländska Författarsällskapet, Föreningen Värmlandslitteratur, Karlstad Bokcafé, Karlstads Humanistiska Förening och Region Värmland.
”För oss som älskar språk, skrivande och litteratur väcker AI både nyfikenhet och oro. Vad händer med stilen när algoritmerna föreslår det mest sannolika uttrycket? Kan en maskin hjälpa en författare utan att ta över? Hur orienterar vi oss i ett AI-landskap fullt av både möjligheter och fallgropar?”
En intressant föreläsning. Karin Milles ställer upp tre regler för den skribent som vill börja prova den artificiella intelligensen:
– Var öppen med att du använder AI. – Tänk på vad du laddar upp. – Du är ansvarig för din text, inte AI-verktyget.
Torsdag: I dag ska jag åka moped. Piggt. Då blir det roligt.
Nej. Jag har inte haft februarilov. Det är inte därför bloggen varit tyst.
Vintern har varit fin. Den kära vännen och jag har tränat på gymmet i källaren under Deje badhus. Vi har räknat fågelarter vid matningen utanför köksfönstret. Just nu är vi uppe i 23 arter, en glad och bra vintersiffra för oss. Vi har haft två fina katter på besök, Misa (den reserverade av dem) bestämde sig plötsligt för att adoptera mig. Känslan när en klok katt som inte går att lura tassar in i rummet där jag vilar middag, smyger upp på min mage och börjar kurra och snutta på min mjuka julklappsmorgonrock. Den känslan är underbar. Februaris bästa belöning, tätt följd av att jag fick förmånen att uppträda inför Värmlands idrottshistoriker tillsammans med Erik Bengtson, min inspiratör sedan gymnasieåren, och av att snön uppe på ängen intill oss var härligt pulsbar i veckor. Jag vet ingen bättre löpträning.
Vintern har varit förfärlig. Nu erkänner till och med staten Israel att över 70 000 människor har dött i kriget i Gaza. I Ukraina fortsätter Vladimir Putin att döda demokrater. Här hemma har en majoritet i riksdagen tagit det skamliga beslutet att det är klokt att låta barn växa upp i vårt land, lära dem svenska, ge dem omsorg på förskola och utbilda dem i grundskola och gymnasium – för att sedan på värsta sverigedemokratiska sätt kasta ut dem, ut ur vårt land. – Hej då. Vi bare skôja. Du va’ inte välkommen.
Dags igen för mitt årliga inlägg om det som norska Klassekampen en gång kallade ”Pampene på pengesekken”. Hur många industriarbetare behövs det för att slita ihop till en toppdirektörs inkomst? Hur många skolstäderskor som mamma?
Det är LO som varje år undersöker hur orättvist klassamhället Sverige år. De kallar undersökningen Makteliten och den kan få vem som helst att se rött.
1980 var klyftorna som minst under min levnad. Då gick det 9 industriarbetare på en av de 50 högst avlönade vd:arna inom börsbolagen. 2024: 77 industriarbetare.
Bedrövligt. Se rött!
### Här är undersökningen: Makteliten – lämnar resten bakom sig ### Det gick 102,8 städare på en toppdirektör. ### Se rött. Kräv rättvisa. Kräv jämlikhet!
Samtidigt kommer svenska banker med en egen undersökning. Svenskarna blir lyckligare med högre lön, säger den. Men – gränsen går vid 50 000 kronor, sen blir vi inte mycket lyckligare.
Granskningsinstitutet Klägget Så här presenterar granskarna sig själva: ”För att uppnå målet om en levande demokrati har folkrörelsen Skiftet instiftat granskningsinstitutet Klägget. Vi är partipolitiskt oberoende, och vi granskar och avslöjar klägget som undergräver vår demokrati.”
Ordet klägget Det var Håkan Juholt som en gång hittade på det numera bevingade ordet klägget om personer som vandrar mellan politik, näringsliv och lobbybyråer.
Ibland känns världspolitiken som en dålig realityserie. Sen dyker Donald Trump upp i rutan och bevisar att man alltid kan sänka nivån lite till.
Senast: idén att USA på något sätt skulle skaffa Grönland. Som om ett folk, ett land och en kultur vore ett fastighetsobjekt på Manhattan: “Great location, lots of ice, we’ll take it.”
Det är nästan gulligt om det inte vore så allvarligt. För bakom skämten finns en gammal unken tanke att starka länder kan peka på en karta och säga: “den där vill vi ha”. Som om självbestämmande vore ett tillval, inte en rättighet.
Grönland tillhör grönlänningarna. Inte USA. Inte Danmark. Inte någon miljardär med storhetsvansinne, orange uppsyn och egen social medieplattform.
Glöm inte hackan Finns det då ingen bättre great location att placera herr D. Trump på? Vänta, jag vet en. Vad sägs om planeten Mars? Där finns det verkligen lots of ice läste jag nyss. Han vill ju så gärna hacka is.
Vet du vad det bästa är med isen på Mars? Den ligger under markytan. – Glöm inte ishackan, Donald!
