Kära dagbok, det händer en hel del kring maktens köttfärssåsgrytor. Här är fyra inlägg ur mitt twittrande & facebookande de senaste dagarna.
### Varannan svensk är överviktig eller fet, på många håll i Värmland är problemet stort. Då stänger man motionscentralen vid Skutberget utanför Karlstad.
Prata om det i smågrupper så ska vi skriva Post it-lappar sedan.
Länk: Sanningen om friskvården – dikt av Viktor Root
### Nästa modenamn bland blivande politiska broilers blir: Bojan.
### Är Miljöpartiets ledning politiskt suicidal?
### Intressant när folk som ena stunden slåss solidariskt för varenda småstation på Fryksdalsbanan i nästa ögonblick vill ge kärnkraften chansen att tåga vidare. Jag tycker mycket om några fina miljöpartister som jag känner och respekterar deras syn i stationsfrågan. Men så katten jag förstår partiets prioritering av stopp och tidtabeller i politiken. Vad är värst? Var vi inte emot kärnkraften 1980?
Fotnot: fler och fler partier vill sätta fotbojor på lagligt folk.
Länk: Stor besvikelse inom MP efter kärnkraftsuppgörelse
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root | Firman | Kôppra
Det där med övervikten och motionen funderar jag en del på.
Naturligtvis hänger det till en del ihop med det klassamhälle som du håller på att analysera. Finns knappt en VD som inte löper ultramarathon baklänges uppför Kilimanjaro.
Man ska ha så mycket grejer och det ska vara så extremt att man måste sätta sig ner och ta en cigg och ett wienerbröd bara för att fundera över allt detta och sin plats i samhället.
Det är för lite promenader med bofinksjakt och för många ”svenska klassiker”.
Vi lever i en prestationsinriktad tid.
Det finns alltid en risk med att skriva och berätta om sin kärlek till motionerandet, så som jag gör. Det kan göra den ledsen som inte kan röra på sig och det kan bidra till prestationsångest.
Och likafullt är vi skapta till att röra på oss. Vår förfader och förmoder på Afrikas savanner överlevde genom att ta sig fram till fots, ibland löpande. Sedan dess är den kroppsrörelsen naturlig för våra kroppar om vi är friska.
Själv tränar jag regelbundet när jag är frisk. Springer ibland, går raskt ibland, cyklar någon enstaka gång. Det mår jag bra utav.
Mitt löpande kräver bara en enda särskild utrustningsdetalj. Ett par bra löparskor. Min favoritträningströja är från 1983 och fnyser så fort hon hör talas om lycra.