Det här inlägget handlar om två ämnen:
-Rätten till lokal vaccinering mot covid.
-Den lilla kommunens möjlighet.
Min slutsats i det ena fallet lyder: empatiskt haveri.
Rätten till lokal vaccinering
Vi är många som reagerat i Värmland. När folk i första vaccineringsgruppen skulle vaccineras så skedde det lokalt. I mitt Forshaga dög Folkets hus utmärkt, det har jag förstått på vänner som fått sin spruta där. Det gick att flytta både personal och vaccin dit.
I nästa fas blir det värre. När det är vår tur får vi längre körväg många av oss. Regionen har utsett tolv platser där vaccinering ska ske. Tolv platser i tio kommuner. Till dessa tolv lokaler går det fint att få fram personal och vaccin.
Men – se det gör det inte till de sex kommuner som blev över. Vi uteslutna får ingen egen vaccinationslokal. Hit blev vaccinet plötsligt för svårt att flytta. Så kommer det sig alltså att sex mindre kommuner i en ring runt folkrika Karlstads kommun blev utan. Hammarö, Grums, Kil, Forshaga och en bit norrut vår minsta kommun Munkfors. Plus en annan riktigt liten kommun i öster, Storfors.
Socialdemokraterna, ett antal PRO-avdelningar och många enskilda i länet har protesterat men det hjälper inte. Själv tycker jag fortfarande att beslutet visar på dålig förmåga till inlevelse, dålig empati, dålig känsla för stämningarna bland folk, dålig miljömedvetenhet, dålig lyhördhet, dålig planeringsförmåga, dålig förmåga att göra en standby-lista, dålig geografisk kännedom, dålig yrkesstolthet, dålig riskmedvetenhet och dålig respekt för gammalt folk.
Till att börja med.
Den lilla kommunens möjlighet
Ungefär där började nästa diskussion på Facebook. Hur hade beslutet kommit till? Var bor ledamöterna i regionfullmäktige? De som är ansvariga för alla dessa kommande dubbla tur- & returresor genom provinsen för de tiotusentals värmlänningarna i de sex kommuner som blev utan?
En vän skrev till Region Värmland och bad om ledamöternas hemort. Han blev nekad. Hemorten var ”inte relevant”. Själv hade jag bättre tur eftersom jag mejlade till diariet, där de brukar känna till offentlighetsprincipen. Där blev jag vänligt bemött. Efter några dagar fick jag en lista med namn, partifärg och hemkommun på de ordinarie ledamöterna. Precis som jag bett om.
Ingen frågade vad jag skulle ha listan till.
Min misstanke var att rätt få av ledamöterna kommer från de sex uteslutna kommunerna. Den tanken stämmer. Sammanlagt 17 ledamöter har inte mycket att säga till om när fullmäktige har 81 ledamöter. Då blir det till att resa, även för den som är 85 år och saknar bil men egentligen bor på gångavstånd från vårdcentral och andra lämpliga lokaler i sin småkommuns centralort.
Så långt inget konstigt. Majoriteten hade inte förstått vad Pippi Långstrump och Bamse brukar säga. Att den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.
Där var den frågan löst. Dålig inlevelseförmåga, suck. Fast nu är jag ju den undersökande typen. Alltså fick jag för mig att jag skulle undersöka hur mandaten fördelar sig över hela länet, kommunvis och per invånare. Hur många invånare krävs det per mandat i vårt regionfullmäktige?
Svaret är att det varierar. Minst gynnad är den nordligaste glesbygdskommunen Torsby men också ”residenskommunen” Karlstad och dess södra granne Hammarö. Hos dessa tre krävdes det 5 774 respektive 5 556 och 5 268 invånare per mandat.
Mest gynnade, vilka var då det? Var gick det lättast att få in en person i regionfullmäktige? Svar: i småkommunerna Munkfors och Storfors. Munkfors har 3 725 invånare och 2 mandat. Därmed fick munkforsborna ett mandat per 1 862,5 invånare. Storfors fick ett per 1 995 invånare.
En paradox? Jag vet inte det. Är det inte snarare så att partiernas nomineringsmöten fått lov att ta hänsyn till kommun? ”Vi måste ha någon från Storfors på valbar plats också. Och från Munkfors.” Därför blir min slutsats att småkommunernas framtid ligger i att förbli just småkommuner. Annars blir de bara förvandlade till ännu mer uteslutna utkanter. Det resultatet av undersökningen hade jag inte väntat mig.
Listan över vaccinationsplatser är fortfarande ett empatiskt haveri.
Invånare i kommunerna per mandat
i regionfullmäktige
Torsby kommun
2 ledamöter i regionfullmäktige
11 549 invånare vid årsskiftet
5 774 invånare per mandat
Hammarö
3 ledamöter
16 668 invånare
5 556/mandat
Karlstad
18 ledamöter
94 828 invånare
5 268/mandat
Eda
2 ledamöter
8 550 invånare
4 275/mandat
Kil
3 ledamöter
12 115 invånare
4 038/mandat
Forshaga
3 ledamöter
11 524 invånare
3 841/mandat
Kristinehamn
8 ledamöter
24 190 invånare
3 023/mandat
Arvika
9 ledamöter
25 932 invånare
2 881/mandat
Hagfors
4 ledamöter
11 517 invånare
2 879/mandat
Säffle
6 ledamöter
15 420 invånare
2 570/mandat
Årjäng
4 ledamöter
9 996 invånare
2 499/mandat
Grums
4 ledamöter
9 043 invånare
2 260,75/mandat
Sunne
6 ledamöter
13 335 invånare
2 222,5/mandat
Filipstad
5 ledamöter
10 503 invånare
2 100/mandat
Storfors
2 ledamöter
3 990 invånare
1 995/mandat
Munkfors
2 ledamöter
3 725 invånare
1 862,5/mandat
Hem | Om mig | Skriva & prata | Politik | Löpa | Viktor Root
Inlägg nr 2 135. (c) Sven-Ove Svensson (men dela gärna).